Svar till Björn-Ove Björk (KD), Mikael Oscarsson (KD) och Hugo Fiévet (KDU) som menar att Vänsterpartiets kritik av deras förda politik på riksnivå är felaktig. (unt debatt 20 mars)

Det är klart att kristdemokraterna nu är pressade. Opinionssiffrorna dalar och allt fler har kommit fram till att skattesänkningar inte är lösningen på välfärdens problem.

De tre hävdar att vårt påstående om deras skattesänkningar före vård, skola och omsorg är taget ur luften. Kallar ni era egna budgetpropositioner och SKL:s siffror för luft får det stå för er. Ni har sänkt skatterna med drygt 140 miljarder och samtidigt lagt 4,8 miljarder i ökade anslag till kommunsektorn (enl. SKL). Fördelningen av den senaste budgeten var att de 10 procent med högst inkomster fick 26 procent av inkomstförstärkningarna medan de 10 procent med lägst inkomster fick 1 procent.

Trots KD:s enträgna försök att få det att framstå som att allt blivit bättre med deras skattepolitik ser allt fler människor att den ekonomiska ojämlikheten ökar allt mer och att välfärden krackelerar runt dem. De olika uppropen från anställda inom sjuk- och förlossningsvården är otaliga runt om i landet. Samtidigt som stora privata vinster tas ur välfärden. Pengar som var avsedda för mormors hemtjänst, barnens utbildning och till sjukvård används istället till att berika de privata välfärdsbolagens ägare. Vinsterna motsvarade löner för 24 000 undersköterskor.

Vänsterpartiet vill satsa på mindre barngruppstorlekar i förskola och i fritidshemmen, fler anställda inom äldreomsorgen och sjukvården och mindre klasstorlekar i skolan, vi satsar på förbättrade arbetsvillkor och sjuk- och arbetslöshetsförsäkringen stärks. Valfriheten blir kvar men de som är i välfärden för att göra privata vinster får byta bolagsform eller lämna.

Ulla Andersson (V)
vice ordförande och ekonomisk politisk talesperson

Christer Johansson (V)
gruppledare Knivsta

Insändare i Knivstabygden den 12 februari 2014.

Barnfattigdomen i Sverige har många ansikten. Rädda Barnen räknar upp några av dem: sämre resultat i skolan, större risk att bli mobbad och sämre möjligheter till en aktiv fritid. Barnen begränsas, berättar man vidare, av kostnaden för bussresan, utrustningen, biobiljetten eller fikat, och hamnar utanför kamratgemenskapen.

Under den aktivitetsfyllda sportlovsveckan blir detta särskilt tydligt för de drabbade, för vad har det barn för valfrihet, som ställs inför ekonomisk knapphet, det barn vars föräldrar lever på otillräckliga socialförsäkringar, eller vars löner hålls nere av låglönekonkurrens och korta anställningar.

Vänsterpartiet Knivsta har tidigare motionerat om en handlingsplan mot barnfattigdom, men fått avslag. Under nästa mandatperiod vill vi ånyo verka för att ge alla barn samma förutsättningar att utvecklas, med några förslag som samtidigt kommer alla kommunens ungdomar tillgodo:

• Inför fri kollektivtrafik inom kommunen för ungdomar.
• Bygg en fritidsgård i Alsike och Knivsta Arena i centrum.
• Korta köerna och sänk avgifterna till Kulturskolan.

Med dessa åtgärder blir gemenskapen med vänner, en stimulerande fritid och ett levande kulturliv – samtliga viktiga för den mångsidiga utvecklingen och ett rikt liv – en självklar möjlighet för alla barn. Med solidarisk politik kan alla växa.

Christer Johansson (V)
Fredrik Rosenbecker (V)

Insändare i Knivstabygden den 9 januari 2014

Jamen vad bra att Klas(M), Boo(C) och Anne-Marie(Fp) tycker att helheten är en viktig fråga. Eget ansvar och ansvar för utsatta, menar dom sig själva eller? Att ta ansvar för detta innebär att man faktisk måste göra någonting och inte bara snacka. Om vi pratar helhet så är fortfarande äldreomsorg, skola och vård underbemannade och värre kommer det att bli.

Både Vårdförbundet, Vision (SKTF) o Kommunal ger oss illavarslande siffror som t.ex. Nya Karolinska och delar av Ackis (som finns i vårt Landsting) kommer att stå med tomma avdelningar, inte på grund av patientbrist utan på grund av personalbrist orsakad av en kortsiktig borgerlig ekonomisk politik. Man säger i insändaren från ovanstående herrar och dam att det under de två mandatperioderna med alliansen så har man förstärkt områden som skola och vård mm. Jo nog har man lyckats förstärka allt, färre vårdplatser, lägre lärartäthet samt en ökad arbetslöshet.

En fungerande infrastruktur är viktig skriver man, men nationellt finns nu färre medel till Infranord för spårunderhåll. Beträffande avgiftsbelagda parkeringsplatser så är det med nuvarande utformade betalningssystem ren diskriminering. Hur då? Jo vid fler en ett tillfälle då jag parkerat på P-platsen söder om Vårdcentralen har det kommit personer som inte innehar kreditkort eller smartphone de har då hänvisats av kommun till att ta bussen istället. Vadå? dom som bor på landet (Knivsta består inte enbart av centralorten och Alsike) ska dom cykla eller?? Ett tidigare svar från alliansen angående parkering för de som jobbar inom kommun att dom inte skulle få några egna parkeringar utifrån att dom skulle bli favoriserade, upplysningsvis har många företag egna parkeringar som man upplåter åt de anställda och i de fallen så blir ju den anställde förmånsbeskattad. Gör kommunen till en attraktiv arbetsgivare.

Pengar, ja, självklart ska ekonomin vara stabil i kommun. När det gäller fördyrade eltaxor är det ju alliansen som lekt affär med elbranschen och avreglerat marknaden vilket endast medfört att det blivit dyrare och krångligare för kunderna. Att prioritera bort välfärden för skattesänkningar är inte en besparing utan istället ska det ses som en investeringssatsning att förbättra välfärden. Detta skapar nya arbetstillfällen och ger mera klirr i kommunens kassa.

Till sist blir man rädd när man ser SD´s blad som låg i brevlådan, där man tror att invandringen kostar 118 miljarder kronor. Skulle vilja se alla dom SD-are som ska ersätta våra invandrare i alla de jobb där dom jobbar inom vård, lokalvård och restaurangnäring. Så bästa kommunstyrelse det räcker inte att bara stoppa in disken i maskin, man måste starta maskinen oxo för att något ska hända.

Tommy Ljungström (V)

Debattinlägg i UNT den 6 januari 2014.

I år fortsätter vi kampen mot dem som alltid sagt att det inte går, att vi inte har råd, att det kostar för mycket, skriver Fredrik Rosenbecker (V), Malin Tollbom (V) och Christer Johansson (V).Den borgerliga marknadsskolan har i grunden förändrat det svenska skolsystemet. Det som en gång var en självklar rättighet, har blivit en fråga om att göra rätt val. Skolan som en gång var mötesplats för barn med olika klassbakgrund, har blivit en plats som istället cementerar klasstillhörigheten. På marknaden finns det nu vinstmaximerande skolor där, som vi sett, Anna tas emot med öppna armar, medan Ali blir stående i kylan utanför. Skolverket slår fast att segregeringen ökat, och samtidigt sjunker resultaten i
tilltagande takt.

Det ser inte bättre ut i Knivsta. Kommunen har fallit till plats 175 av 290 kommuner i Lärarförbundets skolrankning. Raset under nuvarande mandatperiod, från 103:e plats år 2010 till 175:e år 2013, är i sig allvarligt nog, men dubbelt så när man beaktar att det skett samtidigt som de nationella resultaten sjunkit. Knivsta är nu den näst sämsta kommunen i Sverige vad gäller lärartäthet, och en kommun i det absoluta bottenskiktet, på plats 270, vad gäller resurser i skolan. Man presterar medelmåttigt på meritvärde, och när utfallet jämförs med Skolverkets förväntningar på kommunen utifrån socioekonomiska förutsättningar, rankas man i den undre halvan.

Med facit i hand är vi i Vänsterpartiet inte nöjda med Moderaternas besked, att problemen ska lösas om man kan hitta något annat att spara in på (UNT, 19/11-13). Vänstern har en lång tradition av kamp för skola och bildning; genom kampen för folkskolan på 1840-talet, grundskolans införande på 1960-talet och gymnasieskolans utbyggnad på 1970-talet. I år fortsätter vi kampen mot dem som alltid sagt att det inte går, att vi inte har råd, att det kostar för mycket.

Med solidariska skattesänkningar för de mest utsatta stärker vi köpkraften där konsumtionsbehovet är som mest uppdämt. Med stopp för vinster i välfärden behåller vi resurserna inom det gemensamma, och hjälper de många idéburna företag som idag trängs undan av riskkapitalet. Utan vinstintresset kan vi avveckla den omfattande kontrollapparat och centralstyrda detaljplanering man tvingats bygga upp, som i praktiken begränsar valfriheten. Med förbättrade villkor för lärarna stärks en kvinnodominerad yrkesgrupp och därigenom också kampen för ett mer jämställt samhälle. Med utökat inflytande för den anställde stärks individens frihet att bestämma över det egna livet, också i arbetslivet. Med trygga anställningar följer tryggheten att bygga en framtid och prova nya idéer. Med slopat sjuklöneansvar för småföretag hjälper vi företag att anställa, och människor att förverkliga sina visioner. När vi anställer fler sjuksköterskor och lärare är det en arbetslinje som inte bara skapar arbete, utan också arbeten där det finns jobb som behöver utföras. Allt hänger ihop.

Så får Vänsterpartiet mer resurser till skolan och skapar samtidigt en god samhällsutveckling.

Fredrik Rosenbecker (V)
Malin Tollbom (V)
Christer Johansson (V)

Debattinlägg i Knivstabygden den 27 november 2013

Det är dags att satsa på en god arbetsmiljö för våra barn och alla som arbetar med dem. Personaltätheten är låg och gruppstorlekarna stora på många av Knivstas förskolor, skolor och fritidshem. Knivsta kommun har den näst sämsta personaltätheten i skolan och bland de största barngrupperna i landet inom förskolan. Självklart skapar denna situation stress och otrygghet bland barnen, men även personalen får en stor arbetsbelastning. En undersökning visar att om klasstorleken ökar från 22 till 26 barn (undersökningen gjordes på mellanstadiet), måste läraren arbeta 3 timmar administrativ tid mer varje vecka, tid som istället skulle kunna gå till barnen. Viktig tid med tanke på att svenska elevers resultat i PISA-undersökningar sviktar allt mer.

Resultaten i Knivstas skolor är goda, i jämförelse med andra skolor i ett land där skolan är i fritt fall. Vi lutar oss inte tillbaka, nöjda med att sitta i masten på ett sjunkande skepp. Vi vill mer. Vi vill se en skola driven av det höga målet att göra eleverna till fria, självständiga individer och medborgare, skolade i konsten att inhämta information och väga den kritiskt i förhållande till dess kontext. Det målet uppnås inte genom tidigare betyg och fler tester, ämnade att sortera ut och poängsätta enkelt mätbara kunskaper.

Vänsterpartiet Knivsta vill

• Ge varje barn möjlighet att utvecklas genom rimliga barngruppsstorlekar inom barnomsorg och skola.
• Återställa ansvaret för skolorna till staten för en likvärdig skola med rättvisa villkor i landet.
• Stoppa vinstdrivande friskolor från att utarma barns rätt till en likvärdig utbildning.

Det är dags att ta barnen på allvar. Om vi inte satsar på barnen nu, kommer vi att få betala mångfalt i framtiden. Vi får bara en chans att göra rätt.

Christer Johansson (V)  gruppledare
Malin Tollbom (V)  ersättare i KF
Fredrik Rosenbecker (V)  nybliven medlem

Debattinlägg i Knivstabygden den 23 oktober 2013

Vänsterpartiet välkomnar att majoriteten i utbildningsnämnden nu omfamnar forskningsresultat i sin skolpolitik. Då kanske de vill låta sig inspireras av vår skolpolitik, för den skola John Hattie beskriver ligger nära vår skola. Det är en skola där ömsesidighet och återkoppling mellan elev och lärare, samt mellan eleverna, rankas bland de viktigaste faktorerna för resultaten. I toppen på Hatties lista över framgångsfaktorer hamnar formativ bedömning; att bedöma eleven medan denne arbetar, i syfte att hjälpa eleven, i motsats till att utvärdera arbetet i efterhand. I undre hälften av listan hittas hemläxor, som ett tämligen oviktigt inslag för lärandet.

Vänsterpartiet välkomnar också att man insett betydelsen av samarbete, återkoppling och utbyte av erfarenheter inom lärarkåren. Vi tror dock inte att vägen till mer samarbete går via att skapa hierarkier inom arbetslagen genom förste- och siste-lärare. Konkurrens tenderar inte att främja samarbete.

Istället behöver tid frigöras, så att möjlighet ges för samarbetet att ta plats och utvidgas. Så skapas också mer utrymme för den så viktiga formativa bedömningen. Vi tror på varje individuell lärares förmåga. Därför är lösningen fler lärarkollegor som delar på arbetet, inte fler hierarkier som delar på lärarkåren.

Vänsterpartiet vill som bekant också se mindre klasser. Som fristående punkt är det inte av avgörande betydelse hos Hattie, men i sitt sammanhang en faktor som förstärker de avgörande kriterierna för en framgångsrik skola.

Fredrik Rosenbecker (V)
Malin Tollbom (V)