Kultur ska vara till för alla, inte bara en lyx för några få. Den ska vara lätt att uppleva och att utöva oavsett var man bor eller vem man är.

Ett lyft för kulturlivet i Knivsta har utan tvekan Centrum för idrott och kultur varit. Under CIK’s tak ryms såväl idrottskultur som kultur i form av musik, dans, teater och konst. Under denna mandatperiod har vi även kunnat hälsa Fritidsbanken välkommen till kommunen. På Fritidsbanken kan Knivstaborna låna sport- och idrottsutrustning gratis i 14 dagar.

Över hela landet driver Vänsterpartiet på för att kulturskolan ska bli avgiftsfri. Det är ett strävansmål vi har även i Knivsta. Vi anser att alla barn, oavsett familjens ekonomiska förutsättningar, ska ges möjlighet att ta del av kulturskolans verksamhet.

Vi vill heller inte glömma bibliotekens betydelse i ett samhälle. De är en viktig mötesplats där människor med olika bakgrund och förutsättningar möts och tar del av kunskap, litteratur och kultur. För barnen är biblioteken som en skattkista av kunskap och upplevelser. När Knivsta växer vill Vänsterpartiet säkra att även biblioteken tilldelas tillräckliga resurser. Att stärka biblioteken betyder i slutändan att stärka demokratin.

Maria Fornemo
1:e vice ordförande
Utbildningsnämnden

Artikel ur tidningen ”Vänstern i Region Uppsala”

Jenny Parkert och Cecilia Viklund arbetar båda på Akademiska. Deras jobb påverkas av bristande resurser.

–  Det pratas mycket om effektiviseringar, men det här är ingen bilfabrik. Det är svårt att planera för när det kommer in många patienter och hur sjuka de är, säger Cecilia Viklund.

Jenny Parkert arbetar som undersköterska på Akademiska och är fackligt ombud för Kommunal. Hon trivs men är orolig för återväxten i yrket.

– Inom några år är det många av oss som går i pension och jag tror inte det är så många som vill arbeta som undersköterskor i framtiden. Det är ett kul jobb men dålig lön.

Hon är inte ensam om att oroa sig för personalbristen inom vården. Att det saknas personal är en stor bidragande orsak till att vårdplatser hålls stängda och att människor inte får vård i rätt tid. När vi pratar om vad som krävs för att locka fler att jobba inom vården är det två saker som återkommer: Lön och arbetsmiljö.

Jenny Parkert tycker att det satsas alldeles för lite på vårdpersonalens löner och att de få satsningar som görs riktar sig till sjuksköterskor.

– Vi undersköterskor får alltid höra att man måste satsa på sjuksköterskorna för att det är brist på dem, men jag vet att det finns avdelningar på Akademiska som har stängda vårdplatser för att det saknas undersköterskor.

Cecilia Viklund arbetar som sjuksköterska på barnkirurgen på Akademiska. Hon håller med om att det dåliga löneläget gör att färre söker sig till vården.

– Tyvärr hör man ofta människor som inte själva jobbar i vården säga ”lönen spelar inte så stor roll, undersköterskor och sjuksköterskor vill bara göra ett bra jobb”. Visst vill vi det men vi vill också ha en rimlig lön. Jag tycker det är sorgligt hur man underbetalar kvinnodominerade yrkesgrupper.

Hon fortsätter:

– För att vara sjuksköterska behöver man tre års högskoleutbildning. Många har fyra år. Vi har stort ansvar, mycket stress och konstiga arbetstider, men det syns inte på lönen.

Tuffare arbetsmiljö
Jenny Parkert har arbetat på sin nuvarande arbetsplats i åtta år. Cecilia Viklund i nästan 15 år. Båda upplever att arbetsbördan har ökat och att problemen med stängda vårdplatser och överbeläggningar har blivit större.

– När jag började var nätterna oftast väldigt lugna. Nu är arbetsbelastningen på nätterna nästan samma som på dagtid, säger Cecilia Viklund.

I takt med att allt fler operationer kan göras inom dagkirurgin är patienterna som idag blir inlagda oftast i behov av mer vård.

– Nu är det nästan bara multisjuka patienter som blir inlagda på min avdelning. Det gör arbetet tyngre, men resurserna har inte ökat. Tvärtom har de nästan blivit mindre på grund av brist på personal, fortsätter Cecilia Viklund.

Jenny Parkert berättar att hennes avdelning hade plats för 24 patienter när hon började. Idag finns bara plats för 15 för att det saknas personal.

”Vi brukar säga att vi har 15 patienter på vår avdelning men i praktiken har vi alltid 18”

– Fast vi brukar säga att vi har 15 patienter på vår avdelning men i praktiken har vi alltid 18. Så ser det ut på många håll idag.

Behövs mer resurser
Båda är överens om att vården är i behov av mer resurser. I debatten lyfts ibland andra lösningar, som att effektivisera vården på olika sätt eller fler privata alternativ. Cecilia Viklund och Jenny Parkert ger inte mycket för det.

– Det är inte som att vi går och sölar på jobbet idag. Det pratas mycket om effektiviseringar, men det här är ingen bilfabrik. Det är svårt att planera för när det kommer in många patienter och hur sjuka de är. Det behövs verkligen mer resurser, säger Cecilia Viklund.

Hon jämför med försvaret som har varit aktuellt nu.

–  Det är ju ingen som säger att Försvarsmakten ska klara ett utökat uppdrag med samma resurser. Men när det gäller vården så ska det gå att trolla på något sätt.

Jenny Parkert har en bakgrund inom den privata äldrevården och hon vill inte att vården ska privatiseras mer.

– De tänker väldigt mycket på pengar. Det gör man på Ackis också men inte på samma sätt. Det märktes tydligt att det fanns ett vinstkrav.

Covid har slagit hårt
Särskilt nu efter två år med pandemi är det viktigt att satsa på vården. Det senaste året har Cecilia Viklunds avdelning haft många stängda vårdplatser. Det fanns en personalbrist redan från början och nu har personal varit utlånad till att arbeta i covidvården och senare för att ta hand om patienter under en RS-epidemi.

– Det har varit svårt att beta av operationsköerna, de har snarare växt på sig.

Även Jenny Parkert har märkt av effekterna av covidpandemin.

– Jag tror det finns en ännu större vårdskuld än vad man räknat med. Det händer att människor dyker upp med problem som de gått med en tid och säger att de inte velat störa under pandemin.

Text
Anne-Li Lehnberg
politisk sekreterare för Vänsterpartiet
Region Uppsala

Våra barn och ungdomar är det viktigaste vi har och vi som kommun behöver värna om dem och framför allt ge dem möjlighet att få växa upp i ett tryggt sammanhang. Knivsta behöver växa och utvecklas på ett sätt som säkerställer att våra unga ser en framtid i kommunen och vill bo kvar här.

Undersökningar visar på att upp emot åtta av tio unga idag lider av klimatångest. Klimatfrågan är högst aktuell i deras liv och ett problem vi inte vill låta dem få ärva och axla själva i framtiden. Vi i Vänsterpartiet ser på miljö- och klimatfrågan som något väldigt viktigt för vår jord men också för våra barns psykiska och fysiska hälsa.

Knivstas geografiska läge gör att våra ungdomar behöver kunna röra sig mycket friare och lättare i kollektivtrafiken. Våra förslag om fri kollektivtrafik togs emot väldigt bra sist och vi i Vänsterpartiet tycker att våra ungdomar ska få fortsätta avnjuta den förmånen, för att träffa vänner och utöva fritidsaktiviteter.

”En jämlik skola där alla elever får stöd att utvecklas så långt de kan…”

En jämlik skola där alla elever får stöd att utvecklas så långt de kan utifrån deras förutsättningar är en självklarhet för oss, oavsett vilken skola eleverna går på. Att marknadsskolorna gör vinster på våra barns bekostnad är något som behöver stoppas nu! Vår vänsterpolitik för en ny skolreform som inte slår ut våra unga innan de ens fått chansen går i linje med vad det svenska folket vill.

Den kommunala utbyggnaden och tillväxten behöver ha ett syfte och en plan som säkerställer att våra unga har någonstans att flytta till men också råd att bo och stå på egna ben i framtiden. Samtidigt som vi ser Knivsta växa behöver vi värna om de naturvärden och ekosystemtjänster vår kommun besitter, där en utbyggnad behöver ske med hållbarhet i sikte.

Said Hodzic och Gustav Ålander
kommunfullmäktigekandidater

Artikel i Vänstern i Knivsta augusti 2022 – valtidningen
Neil och Jenny om sjukvård och kollektivtrafik.

Hur mycket resurser ska sjukvården få och hur ska kollektivtrafiken stärkas? Regionvalet är viktigare än du kanske tror.

– Det behövs mer resurser till vården. På min avdelning är vi ständigt överbelagda och många vårdplatser på Akademiska är stängda för att det saknas personal.

Jenny Parkert arbetar som undersköterska på Akademiska och är fackligt ombud för Kommunal. Hon kandiderar också till regionfullmäktige för Vänsterpartiet. För henne var det självklart att engagera sig i Vänsterpartiet.

Regionvalet är viktigt
– Det gör stor skillnad för sjukvården vilka som styr Region Uppsala. Vänsterpartiet för en sjukvårdspolitik som ger rätt resurser till vården och satsar på vårdpersonalen, säger Jenny Parkert och fortsätter:

– Vi har till exempel i vårt budgetförslag för 2023 vikt ungefär 300 miljoner kronor extra till Akademiska sjukhuset. De borgerliga och Miljöpartiet som idag styr regionen har i stället lagt nedskärningar på Ackis. Självklart skulle det se annorlunda ut om vår politik får genomslag.

Regionvalet kallas ibland för det glömda valet. Samtidigt tycker många att sjukvården och klimatomställningen är viktiga frågor. Där har regionpolitiken, som både ansvarar för vården och kollektivtrafiken i Uppsala län, stor betydelse.

– Vägtransporter står för en stor del av våra klimatutsläpp. För att få ner utsläppen måste fler lämna bilen hemma och åka kollektivt. Då måste kollektivtrafiken bli både bättre och billigare, säger Neil Ormerod, regionråd för Vänsterpartiet.

Vilka är de viktigaste satsningarna som Vänsterpartiet vill göra på kollektivtrafiken i Uppsala län?

– Vi vill införa ett billigt årskort för runt 3 650 kronor eller en tia om dagen för hela Uppsala län. Förslaget kommer ursprungligen från Wien och där har årskortet blivit så populärt att det idag finansierar sig själv. Dessutom vill vi införa rabatterade enkelresor för pensionärer och sommarlovskort för ungdomar.

Under de senaste åren har taxorna i kollektivtrafiken ökat betydligt mer än priserna på andra saker.

– Det är inte värdigt mitt under en brinnande klimatkris. En väl utbyggd och billig kollektivtrafik i hela länet gynnar både de med lägst inkomster och klimatomställningen, säger Neil Ormerod.

Anne-Li Lehnberg
politisk sekreterare
Vänsterpartiet Region Uppsala

När Knivsta växer är det viktigt att vi bygger hållbart med en tilltalande arkitektur, bevarar vår närhet till natur och grönska och skapar fina möjligheter för kultur- och föreningsliv för alla.

Vänsterpartiet Knivsta sätter barnen i fokus och vill prioritera naturområden, lekparker och trivsamma torg med gröna inslag. Två viktiga dokument har tagits fram med Vänsterpartiets medverkan, Stadsbyggnadsprinciper med arkitekturpolicy och nya Utvecklingsprogrammet Knivsta 2035, där ramar för Knivstas framtida utformning anges.

Två nya grönskande stadsdelar i västra Knivsta och Alsike ska byggas socialt, miljömässigt och ekonomiskt hållbart och inte minst samverka med en levande landsbygd. Utformning av torg, hushöjder på högst 4-5 våningar, med enstaka undantag, och gestaltning av husfasader ska leda till en trevlig atmosfär. Därtill ges strategier för hur gröna rum, gator och belysning samt konst på allmän plats ska bidra till ett trivsamt Knivsta.

Naturreservat och stadspark
Vi har idag naturreservatet Gredelby Hagar och Trunsta träsk, efter en motion på Vänsterpartiets initiativ. Nu är två nya grönområden i Kölängsskogen vid Valloxen och Ängbyskogen i Västra Knivsta på gång att bli naturreservat. En efterlängtad stadspark har äntligen planerats in på kartan Vänsterpartiet Knivsta vill se att den blir en central oas, med fina möjligheter till lek och rekreation. Vi skulle gärna även se en scen i parken, vilket möjliggör fler kulturupplevelser i centrala Knivsta.

”Vänsterpartiet Knivsta vill att park- och skogsområden ska finnas nära alla skolor och bostadsområden.”

Vänsterpartiet Knivsta vill att park- och skogsområden ska finnas nära alla skolor och bostadsområden. Som beskrivs i Stadsbyggnadsprinciper med arkitekturpolicy, ska man kunna välja gröna vägar genom Knivsta och det ska finnas gröna stråk som kopplar samman grönområden, parker och gröna rum.

Vi främjar spontanidrotten
Nya fotbollsplaner är också planerade, som underlättar för anordning av cuper och som kompletterar dagens hårt bokade fotbollsplaner. Vi är naturligtvis väldigt tacksamma för Centrum för idrott och kultur, CIK, som ger fantastiska möjligheter för kultur- och föreningslivet och för Knivstas barn och ungdomar.

Konsten ska lyftas
Offentlig konst ger upplevelser, skapar tillfällen för trevliga möten och ger en känsla av gemenskap. Konst i det offentliga rummet är viktigt och ger förskolor, skolor, gator, torg, parker och vår landsbygd en extra dimension och bidrar till socialt hållbara miljöer för oss invånare. Det blir också en markering att platsen är betydelsefull och ses i ett annat sammanhang. Vänsterpartiet Knivsta är glada för att konst i offentliga rummet ingår i Knivsta kommuns strategi för hållbar utveckling.

Anna Svensson
vice ordförande
Vänsterpartiet Knivsta

Ledare i Vänstern i Knivsta aug 2022.

Efter det senaste valet var det svårt att hitta en majoritet för att styra Knivsta. Genom att fem partier tog ansvar ingick vi för första gången i en majoritet. Med stolthet ser vi nu tillbaka på vad som hänt med en del av våra vallöften, från 2018.

Vi inleder med införandet av medborgardialog som uppmärksammats av SKR och antogs av ett enat kommunfullmäktige. Det finns nu en modell som ger samtliga Knivstabor möjlighet att vara med och påverka hur kommunen kommer att utvecklas.

I den viktiga stadsplaneringen är det nu en övergripande strategi som styr vad som byggs. Bostadsnära skogsområden, naturreservat och parker för alla åldrar finns såväl i pågående projekt som i de styrdokument som beslutats inför framtiden. Med avstamp i FN:s globala mål i Agenda 2030 finns nu lokala policyer och strategier om arkitektur, blandad bebyggelse på två till fem våningar, parker samt gång- och cykelvägar. Här finns även det kommunala bolaget Knivstabostäder med och bygger hyresrätter.

Vårt löfte till Knivstas äldre var att öka den verkliga valfriheten. Stolt konstaterar vi nu att tillitsbaserad styrning inom hemtjänsten är beslutad. En reform som ger de äldre mer valfrihet i sin vardag. Samtidigt har kommunfullmäktige beslutat att Knivstas äldreboenden inte ska införa lagen om valfrihet, LOV. Socialnämnden vill, till vår glädje, i stället jobba för ökad kvalitet och fortsätta med utbildning och bättre villkor för personalen.

Mitt under en rådande pandemi lyckades det att förverkliga vårt löfte om fler sommarjobb till kommunens ungdomar. Det har även genom ytterligare ett stort mått av fantasi skapats många uppskattade fritidsaktiviteter till Knivstas unga. Skolhälsovården har genom ett gott samarbete med omvärden fått flera elever att må bättre. Sist men inte minst konstaterar vi att skolan och kultur och fritid förverkligat målet om minst en professionell kulturupplevelse per läsår för alla elever från 4 år till och med årskurs nio.

Medan vissa personer såväl som partier lägger sin energi på att smutskasta och skrämmas vill vi lägga vår energi på att se framåt med framtidstro. Vi har lyckats med mycket men är ännu inte nöjda utan vi vill mer. Vad kan du läsa i denna tidning.

Christer Johansson
ordförande
Vänsterpartiet Knivsta

Vänsterpartiets riksdagskandidater skriver på UNT Debatt, den 13 aug, om behovet av en skola med fokus på ungas rätt till bildning och lärande.

En jämlik skola förutsätter ett radikalt skifte i dagens skolsystem, skriver fyra företrädare för Vänsterpartiet.

Antalet elever i Uppsala län ökar och fler jämlika skolor behövs. För att alla framtida elever i dessa och nuvarande skolor ska få en möjlighet att nå sin högsta potential behöver nuvarande skolsystem ändras i grunden.

Vänsterpartiet har under många år varnat för konsekvenserna av nuvarande experiment med marknadsskolor och de glädjebetyg som delas ut. Vi får nu medhåll av OECD:s utbildningschef Andreas Schleicher, ansvarig för PISA-mätningarna. Han varnar för att om inget görs åt betygsinflationen kommer samhället och företagen att tappa tron på svenska elevers betyg och att den svenska regeringen måste se till att alla elever och föräldrar har tillgång till ett rättvist, transparent och öppet system.

Forskning visar att den skenande betygssättningen gör att andelen elever i nian med högsta betyg är betydligt högre i fristående skolor än i de kommunala skolorna. Forskningen visar också att betygen steg även när Pisa-resultaten föll. Fristående skolor är särskilt betygsgenerösa i ämnen utan nationella prov och sätter glädjebetyg i större utsträckning än de kommunala.

Hur kunde det bli så fel?

Från att ha varit ett föregångsland inom skola har Sverige blivit unikt på ett negativt sätt. Sverige är nämligen det enda land i världen som kombinerar en skattefinansierad skolpeng med obegränsade möjligheter att ta ut vinst och en närmast fri etableringsrätt för privata aktörer. De som främst får betala för detta marknadsexperiment är eleverna.

Investerarna som satsar pengar i privata skolor löper ingen som helst risk. De behöver knappt något rörelsekapital för att starta en skola då elevpengen betalas ut i förskott. Skulle de sedan tycka att vinsterna inte blev tillräckligt höga kan de avveckla sin skolverksamhet på dagen, då det inte finns någon uppsägningstid.

Om vi jämför med företaget som bygger skolan så behöver de uppfylla garantiåtaganden och kompensera för brister i leveransen många år efter att skolan öppnat, som på den vanliga privata marknaden. För fristående skolor finns inget sådant alls. Det finns inte ens ett avtal om vad som ska levereras. Var vänder sig de elever som på gymnasiet upptäcker att de inte har kunskap som motsvarar deras betyg?

Frågan om huvudmannaskap har diskuterats under lång tid och allt fler menar att det vore bättre om staten styrde skolan. Den utredning som just nu utreder huvudmannaskapet har fått ett direktiv att bara se på de kommunala skolorna. Oavsett om slutsatsen blir att kommunerna ska behålla det nuvarande ansvaret över skolan eller om staten föreslås ta över måste direktivet breddas och gälla alla skolor.

I dag har kommunen mycket liten möjlighet att förhindra att fristående skolor etablerar sig i kommunen. Men de lokala politikerna har ansvar för alla elever och om kommunen gör en satsning på fler lärare i en eller fler av de kommunala skolorna så höjs direkt skolpengen till de privata skolorna i kommunen, även om de inte gör samma satsning. Samma sak händer om utbildningsnämnden går minus ett år och kommunen täcker upp förlusten. Då ska enligt regelverket kommunen ersätta friskolan med motsvarande belopp.

Vänsterpartiet vill se ett slut på marknadsskolan. Och en majoritet av svenska folket håller med. Vi vill se en jämlik skola, med en ny resursfördelningsmodell, istället förskolpengen, en hårdare tillståndsprövning och en stopplag mot att sälja ut skolfastigheter. En offentlighetsprincip behöver införas och kösystemet måste bort för att minska dagens klyftor i den svenska skolan. I en jämlik skola ges varje elev goda möjligheter att få sina behov tillgodosedda och på så sätt kan alla elever nå målen.

Ilona Szatmari Waldau (V) riksdagsledamot, Uppsala
Tobias Smedberg (V) kommunalråd, Uppsala
Tove Fraurud (V) lärare, Uppsala
Christer Johansson (V) gruppledare, Knivsta

Insändare inskickad till UNT:s insändarsida den 29 juni 2022. Då den inte kom in presenteras den här och som en kortare variant i Knivsta Nytt.

Vid kommunfullmäktiges sammanträde i juni ställde Björn-Ove Björk (KD) en fråga om kommunens äldreboenden som angavs ha brister i möjligheten att reglera inomhusklimatet vid Vilhelms och Estrids gård.

Frågan besvaras under mötet av socialnämndens ordförande Kerstin Eskhult (C) baserat på fakta; att det före sommaren 2019 installerades komfortkyla med kapacitet att kyla inkommande ventilationsluft från t.ex. +30° till +16° i samtliga lägenheter och gemensamma utrymmen i bägge husen.

KD fortsätter dock att hävda att det enbart är de gemensamma utrymmena som omfattas av komfortanläggningarna i olika artiklar i UNT.

Det är självklart ett bekymmer för invånarna i Knivsta när inte fakta får genomslag i debatten. Det är en sak att politiken kan ha olika åsikter i olika frågor och en annan sak att fakta skyms av påståenden.

Självklart kan temperatur upplevas olika. Någon kan uppleva att +23° i ett rum är för varmt, andra att det är för kallt.  Det har emellertid ingenting att göra med att det faktiskt finns en kylanläggning som redovisats ovan, och som fungerar i både gemensamhetsutrymmen och enskilda lägenheter.

Komfortkyla är ett centralt placerad aggregat som kyler ventilationsluften i hela huset, allrum och lägenheter. Om det ska finnas ”en knapp att trycka på” krävs ett aggregat för luftkonditionering till varje enskilt lägenhet, vilket är en omfattande och dyrbar investering, som troligen skulle innebära en avsevärd hyreshöjning för de boende.

KD hävdar att den så kallade ordstriden beror på ett missförstånd. KD har valt att inte ta reda på fakta, utan skjuter från höften i detta ärende liksom i många andra.

Vi vill därför återigen understryka fakta, att det finns komfortkyla i alla utrymmen i Estrids och Vilhelms gård. Vi betvivlar inte att företrädarna för KD vill de gamla väl, men att de i detta, och många andra, fall är dåligt pålästa. Självklart utgår vi ifrån att det inte är fråga om populism eller så kallade ”fake news” för att grundlöst skrämma upp de äldre och deras anhöriga, utan ett rent missförstånd från deras sida.

För gruppledarna:
Göran Nilsson (M)
Harriet Swanberg (S)
Boo Östberg (C)
Kerstin Umegård (MP)
Christer Johansson (V)

För socialnämnden
Kerstin Eskhult (C) ordförande
Britt-Louise Gunnar (S) 1:a v ordförande

Debattartikel i Aftonbladet den 23 juli 2022.

Debattören: Staten måste lösa bostadsbristen.

DEBATT. Nyligen fick 376 665 studenter sitt antagningsbesked till höstens studier vid universitet och högskola. Ett besked som för många skapar glädje, hopp och framtidsdrömmar – men som direkt utmanas av den enkla frågan: var ska jag bo?

Den utbredda bostadsbrist som råder runt om i landet slår väldigt hårt mot unga och studenter som just ska börja sina egna liv.

Varken kötiden eller kapitalet räcker till för oss, och de enda alternativ som finns är en otrygg andrahandsmarknad med ockerhyror och trångboddhet, eller att bo kvar hemma hos föräldrarna.

Det får aldrig accepteras att bostadsbristen tillåts krossa ungas drömmar. Staten behöver nu ta ansvar över bostadsbyggandet och återskapa den sociala bostadspolitiken.

De senaste tre decenniers bostadsbyggande har varit ett gigantisk marknadsmisslyckande, där byggföretagen och bankerna på egen hand inte lyckats finansiera och bygga tillräckligt med bostäder.

Enligt Boverket behöver det därför byggas 63 400 bostäder per år mellan 2022 – 2030 för att komma ikapp underskottet.

Samtidigt slår byggbranschens aktörer larm om att bostadsbyggandet kan komma att kraftigt hållas tillbaka av ökade materialpriser och stigande räntekostnader.

En redan usel bostadssituation för studenter och unga får inte förvärras och staten behöver nu säkerhetsställa att byggtakten hålls uppe.

Vi vill att investeringsstödet återinförs och utvecklas till ett förmånligt bygglån för 30 miljarder årligen, att staten pressar kommunerna att bygga mer och att hyresrätter skyddas från ombildning.

Att bygga ikapp bostadsbristen tar tid och löser inte problemen här och nu.

Studenter och unga som vill flytta hemifrån står inför en situation där andrahandsmarknaden är det enda alternativet med hyror långt över vad som är lagligt.

Här måste politiken kliva in med åtgärder som skyddar och hjälper dem som behöver det just nu.

Till att börja med behöver bostadsbidraget förstärkas. Föråldrade beloppsgränser och strikta krav på vem som får ta del av stödet har resulterat i att långt färre tar del av det och att det ersätter en mindre del av hyran.

Försäkringskassan beskriver själva bostadsbidraget som en skuldfälla med allvarliga konsekvenser för redan fattiga hushåll.

Vi vill att det höjs med dagens hyresnivåer som utgångspunkt, att återbetalningsskyldigheten slopas till förmån för tätare avstämningar och att bostadsbidraget blir tillgängligt för fler, till exempel för den som är inneboende.

Även den otrygga andrahandsmarknaden behöver reformeras för att starkare skydda hyresgästen. I dag betalar 9 av 10 hyresgäster på andrahandsmarknaden i Stockholm ockerhyror, med liknande nivåer runt om i Sverige.

Det saknas tillräckliga system som säkerhetsställer att hobbyvärdar håller sig till lagliga hyresnivåer, samtidigt som risken och konsekvenserna med att bryta mot hyreslagen är nästintill obefintliga.

Vi vill därför att straffet för att systematiskt ta ut för höga hyror skärps, att den som hyr en bostadsrätt i andra hand får rätt att kräva ut överhyra i efterhand och att det etableras en offentlig hyresstatistik över förstahandshyror.

Bostadsbrist, urholkade stöd och otrygga boendevillkor är inte naturlagar.

Det är politiska konsekvenser av dålig bostadspolitik som fått fortgå i decennier, med en marknad som fått ta allt ansvar över byggandet och som misslyckats radikalt.

Men en annan bostadsmarknad är möjlig och våra reformförslag visar vägen för hur politiken kan skiftas åt rätt riktning.

Alexander Wilson van Deurs, förbundsordförande jagvillhabostad.nu

Laila Vianden skriver en ledare i ETC den 11 juli 2022 om behovet av förebyggande verksamheter för att stoppa rekryteringen till de kriminella gängen.

DAGENS ETC. I barnens berättelser finns återkommande upplevelser av otrygghet eller utsatthet på offentliga platser. Flera av barnen har sett droghandel, vaknat av exploderande bilar eller upplevt skjutningar.

Vart trettonde barn växer upp i familjer med skulder hos Krono­fogden. Ungefär ett av tjugo växer upp i fattigdom. Vräkningar av barnfamiljer fortsätter att öka trots den politiska nollvisionen. Enligt Hem & Hyras genomgång finns dessutom ett stort mörkertal där vräkningarna inte hamnar i kommunernas statistik.

Men det är valår.

Partier från S och högerut pratar hellre om ökad repression mot gängen. Fattigdomen, en bördig mylla för social oro, verkar man snarast vilja straffa bort. Man skulle annars kunna tycka att det vore värt att lyfta hur barn växer upp under svåra förhållanden. Under ett valår.

Här ger Bris nyutkomna rapport ”Barns rättigheter i skottlinjen” ett behövligt avbrott med ett tydligt barnrättsperspektiv på kriminaldebatten, och med utgångspunkt i barnens egna berättelser om att växa upp i särskilt utsatta områden.

”Min mamma låter mig inte gå ut på kvällarna på grund av det som händer i vårt område. Ibland känns det som att det är jag som sitter i ett fängelse.”

Att växa upp i ett särskilt utsatt område innebär oro, rädsla och begränsad rörlighet. I barnens berättelser finns återkommande upplevelser av otrygghet eller utsatthet på offentliga platser. Flera av barnen har sett droghandel, vaknat av exploderande bilar eller upplevt skjutningar. Den täta blåljusnärvaron bidrar till oron, samtidigt som en majoritet av de äldre barnen dessutom har upplevt integritetskränkningar i vardagen, då de blir misstänkliggjorda för att ha gjort något olagligt och blir stoppade av polisen. Att stoppas och visiteras utan att förstå varför frambringar skam, stress, rädsla och ­känslan av att bli orättvist behandlad. Flera av barnen upplevde att många poliser de träffar redan dömt dem på förhand och i stället för att prata schysst har en negativ och fientlig inställning. Barnen menar att beteendet skapar onödig splittring mellan polisen och de boende.

Därtill läggs mediernas rapportering, som ger en negativ bild av barnens uppväxtområden och alla som bor där och som påverkar omvärldens syn på förorten, såväl som barnens syn på sig själva och sina framtidsutsikter.

Barnen lever klämda mellan social ­utsatthet, repression och omvärldens sensationalist­iska projiceringar. Och bland dessa barn finns några särskilt sårbara individer.

”En gång var det en skjutning. Vi fick springa tillbaka till skolan och vänta inomhus. Den dagen gjorde att det blev otryggt, alla barn var rädda. Några grät. Det var helikoptrar.”

Torbjörn Forkby, professor i socialt arbete vid Linnéuniversitetet, är en av rapportens delförfattare. Han betonar faran i att ­politik­en agerar utifrån den bild som målas upp i medier­na av gängvåldet som något främmande, ”det andra”. Det leder till otillräckliga eller missriktade insatser. Han menar att vi först behöver utgå från att ”de andra” inte är annor­lunda. För att förstå och därmed motverka lockelsen i den kriminella miljön behöver vi först utgå från tanken om att skälen till att en ung person i ett utsatt område inte är särskilt främmande.

På samhällelig nivå finns alarmerande stora skillnader i uppväxtvillkor och levnadsförhållanden. Klyftor som antar en tydlig geografisk form med särskilt utsatta områden, och som påverkar sammanhållningen i samhället. Endast en liten andel dras till gängen. Enligt polisens lägesbild från förra året bor cirka 550 000 invånare i u­t­satta områden. Av dem bedöms cirka 5 000 personer som aktiva i kriminella nätverk. Det motsvarar 0,9 procent.

”Enligt polisens lägesbild från förra året bor cirka 550 000 invånare i u­t­satta områden. Av dem bedöms cirka 5 000 personer som aktiva i kriminella nätverk. Det motsvarar 0,9 procent.”

Bland dem som hamnar i gängen har många ett flertal riskfaktorer att hantera från mycket tidig ålder; bristande skolgång, kognitiva svårig­heter, umgänge med kamrater där brott redan förekommer, svåra familjeförhållanden i en socialt utsatt omgivning där gäng redan verkar. Gänget kan verka som ett familjesubstitut, erbjuda gemenskap, skydd och aktiviteter som motverkar vardagens stress och frustration. Detta utgör gängens dragningskraft på ­individuell nivå. Torbjörn Forkby menar att vi även behöver förstå gängen som sociala företeelser – vad de svarar på för samhälle och vad de erbjuder i individuella förhoppningar om framgång och gemenskap.

Bris-rapporten pekar på vikten av tidiga insatser och behovet av att stödja barns och ungas grundläggande behov av gemenskap och möjligheter att kunna se en framtid där livet kan utvecklas i ett positivt samspel med andra. Rapportens intervjuade praktiker, som alla direkt eller indirekt arbetar inom fältet, betonar samma sak: det nödvändiga förebygg­ande arbetet hamnar i skuggan av kriminaldebattens hårda retorik. Barn behöver klara skolan, känna att de hör hemma i det samhälle de växer upp i, känna samhörighet och kunna tro på sin egen framtid. Då behöver saker som skolan, socialtjänst­en, kommunala fritidsaktiviteter och möjligheten till sommarjobb finnas på plats. Föräldrar som brister i kapacitet behöver stöd. Rapporten betonar även riskerna med en avhumaniserande retorik där man slutar prata om barn som just barn.

”Barn behöver klara skolan, känna att de hör hemma i det samhälle de växer upp i, känna samhörighet och kunna tro på sin egen framtid.”

Självaste Carin Götblad, polismästare vid nationella operativa avdelningen, menar att ett större fokus behöver riktas på det före­byggande arbetet kring barn och unga. Hon på­pekar att socio­ekonomiskt utsatta områden har behov som går långt utanför polismyndighetens ansvar, som tillgången till bostäder, utbildning, skola och sociala insatser.

Men det är valår.

Laila Vianden, ETC