Krönika i tidningen Vänstern i Knivsta, september 2021 skriven av Fredrik Rosenbecker.
När det här skrivs är det semestertider, men nog finns det arbete att göra ändå. Disken ska stoppas i diskmaskinen, tvätten tvättas, maten lagas, dammet dammsugas och fönstren tvättas. Sen är det allt som inte hanns med under arbetsåret som nu äntligen ska bli gjort. Nu kanske man hinner bete sig som marknadsekonomiska teorier föreskriver; byta bank, förhandla räntor, hitta bästa elavtalet, göra pensionsval, optimera sin mobilräkning och sina försäkringar, gå igenom barnens skolval och fundera på vilken vårdcentral man vill ha. Hu, nej, det senare får vara! Jag tar en paus i solen istället.
Fredrik Rosenbecker
Under semestern har man kontroll över arbetet. Några saker kan få vara, andra kan göras i den takt och vid den tidpunkt man själv bestämmer och man får använda sin kompetens på det sätt man vill. Därför känns det inte särskilt betungande trots att listan med arbete kan göras lång. Annat är det under arbetsåret. Vi är många som inte har någon större kontroll över arbetet. Målen sätts av andra, hur de nås dikteras av processer, och uppfyllandet av målen mäts och rapporteras i kontrollapparaten. Inte konstigt att arbetslivet leder till psykisk ohälsa. SBU (Statens beredning för medicinsk och social utvärdering) konstaterar att arbete med höga krav och små kontrollmöjligheter påtagligt ökar risken för psykisk ohälsa.
Denna sommar kan vi i Knivsta därför med glädje blicka tillbaka på ett år där V, S, C, M och MP tillsammans påbörjat införandet av tillitsbaserad styrning i kommunens verksamheter. Tillitsbaserad styrning flyttar kontrollen över arbetet till den som utför det, en känd viktig friskfaktor för psykisk hälsa. Här har vi lagt en del av pusslet för ett bättre och friskare samhälle!
Christer skriver om framtidstro i septembernumret av ”Vänstern i Knivsta” en tidning som delats ut till några tusen hushåll i Knivsta.
Detta skrivs efter några minst sagt turbulenta veckor i svensk politik. Det hotande extravalet ser ut att vara borta från dagordningen och vi förbereder oss nu för valet den 11 september 2022. Ett val där just din röst kan avgöra vilket parti som får plats i Knivsta kommunfullmäktige.
I valet 2018 lovade vi att ungas hälsa, billiga bostäder och en helhetsplanering vid byggande med närhet till grönområden och parker var några områden vi ville prioritera. Efter att i snart tre år ha varit ett av fem partier i Knivstas majoritet kommer här några svar på hur det gått.
Skolhälsovården och ungas mående har prioriterats vid Utbildningsnämndens arbete. Glädjande nog mår också Knivstas unga bättre nu än de gjorde 2017. Den under flera år nedåtgående trenden bröts 2019 och flickorna i Knivsta har gått från sista till första plats i länet när de svarat på frågan: ”Hur mår du rent allmänt?” Störst är ökningen i årskurs sju, vilket vi hoppas kommer hålla i sig. Knivstas flickor toppar även deltagande i idrottsföreningar.
Knivstabostäder planerar just nu för fler hyresrätter med statligt stöd och därmed en överkomlig hyra, för de som vill skaffa sig ett eget boende. Det är andra gången sedan Knivsta blev egen kommun som det byggs kommunala hyresrätter i kommunen.
Vänsterpartiet har även deltagit i framtagande av strategin Stadsbyggnadsprinciper med arkitekturpolicy, som sätter ramarna för hur Knivsta ska se ut i framtiden. Strategin tar upp hushöjder på max 4 – 5 våningar och gröna rum. Gröna rum, med plats för barn och ekosystemtjänster, som finns på gårdarna samt i stråk till skogar, butiker och kollektivtrafik.
Pandemin var inget som någon anade 2018, när vi bildade fempartimajoriteten. Men med en snabb omställning till digitala lösningar har såväl det politiska arbetet som medborgardialoger fungerat väl. Istället för svartmålning, hot och skrämsel ser vi framåt med framtidstro och fokus på det som är bra och det som behöver utvecklas.
Christer Johansson ordförande
Vänsterpartiet Knivsta
Maria Fornemo skriver, i ”Vänstern i Knivsta” – 15 sep 2021, om vikten av utbildning även för vuxna.
Alla kommuner är skyldiga att anordna motsvarande grund- och gymnasieskoleutbildning för vuxna. Den kommunala vuxenutbildningen bidrar till en höjd utbildningsnivå och att rekryteringen till högskolan breddas. För många människor innebär vuxenutbildningen också en andra chans när skolan har misslyckats.
På dagens arbetsmarknad, där omställning ofta är svaret på arbetslöshetsproblematiken, kommer vuxenutbildningen att spela en ännu större roll än tidigare. Det finns också behov av flexibla utbildningsformer som kan möta tillfälliga eller lokala behov av utbildning.
Den kommunala vuxenutbildningen i Knivsta uppfyller idag de lagstadgade kraven, men inte mer än så. Vänsterpartiet vill i framtiden se en ökad satsning på vuxenutbildningen. Därigenom kan Knivsta bättre möta behoven på framtidens arbetsmarknad, minska arbetslösheten och vara ett samhälle där människor känner tillhörighet.
Till vår glädje stryks nu planen på att införa fri hyressättning vid nybyggnation nationellt. I kommunen har Vänsterpartiet Knivsta prioriterat barn och ungas hälsa, billiga bostäder samt helhetstänk vid planering av byggande, med närhet till grönområden och parker.
Det har varit en händelserik mandatperiod för den viktiga samhällsutvecklingen i kommunen. Flera beslut har gått i Vänsterpartiets riktning där vi bidragit positivt till Knivstas utveckling. Strategin Stadsbyggnadsprinciper med arkitekturpolicy, som Vänsterpartiet i Knivsta medverkat till att ta fram, innehåller riktlinjer för Knivstas framtida utformning. Dokumentet ligger i linje med Vänsterpartiets önskan att barnen ska vara i fokus med naturområden, lekparker och trivsamma torg. För både barnen och klimatet är gång- cykel och kollektivtrafik viktigt.
Kommunens arbete ska genomsyras av Agenda 2030, FN:s 17 globala mål för att nå socialt, miljömässigt och ekonomiskt hållbar utveckling. Vi behöver bygga på ett hållbart sätt och genom det nya Utvecklingsprogrammet Knivsta 2035 kommer en strategi för stadsutveckling att finnas för två nya hållbara stadsdelar i västra Knivsta och Alsike. De två grönskande stadsdelarna ska samverka med en levande landsbygd.
Fyrspårsavtalet mellan Knivsta kommun och staten innebär 15 000 nya bostäder till år 2057, i utbyte mot fyra spår mellan Uppsala och länsgränsen mot Stockholm, med en ny station i Alsike. Minst 30 procent av bostäderna ska vara hyresrätter och minst 3 procent av dessa ska vara hyresrätter enligt normhyra.
Anna Svensson och Elin Johansson
Det kommunala bolaget Knivstabostäder har drygt 500 hyresrätter och planerar just nu för fler, med statligt stöd och därmed rimlig hyra. Nyproduktion av hyresrätter i Knivsta har blivit oväntat populärt och över 1000 nya hyresrätter är på väg att byggas i Knivsta under de närmaste åren. Enligt Knivstabostäder kommer hyresmarknaden i Knivsta att präglas av tre hyresnivåer där Knivstabostäders gamla bestånd har lägst hyra, nyproduktion med investeringsstöd har lite högre och nyproduktion utan investeringsstöd ligger på högst nivå. Knivstabostäder har bostäder i 5 områden i Knivsta, samtliga på gångavstånd till Knivsta järnvägsstation och centrum, samt ett område i Alsike.
Tillsammans med hyresgästföreningen har Knivstabostäder arbetat fram modellen BoKvar, där man vill tillhandahålla bra bostäder med rimliga hyror och undvika kraftiga hyreshöjningar. Hyresgästerna ska kunna bo kvar både under och efter upprustning. Hänsyn tas till social, miljömässig, ekonomisk och teknisk hållbarhet. Sammantaget ett fint arbete som bidrar till Knivsta kommuns visionsarbete – ”Knivsta – där framtiden bor”.
Anna Svensson ersättare Samhällsutvecklingsnämnden Elin Johansson ersättare Knivstabostäder AB
Den nya stadsutvecklingsstrategin ska bidra till att nå målet om nollutsläpp till 2035.
Skogsbränder härjar, skyfall skapar lokala översvämningar medan de stora isarna smälter och havsnivåerna höjs rekordsnabbt. Det är en otäck bild som FN:s klimatpanel, IPCC, målar upp när de sammanställt resultat av ett stort antal forskarrapporter. Enligt panelen är läget allvarligt och det blir snabbt värre.
Koldioxidhalten i atmosfären är den högsta på två miljoner år och är, enligt rapporten, orsakad av människors utsläpp av växthusgaser. Allt detta är känt sedan tidigare och Greta Thunberg fick Knivstas och övriga världens unga medborgare att uppmana politiken att lyssna på forskarna. Det mål om högst 1,5 graders uppvärmning som politiker satte upp redan på Pariskonferensen 2015 är fortfarande möjligt att uppnå. Men tiden är knapp och alla behöver bidra.
Så länge politiska företrädare förnekar klimatproblemen och kräver mer plats för bilen kommer naturkatastrofer och pandemier komma allt oftare. Med detta kommer även flyktingströmmarna att öka. Men det går att lösa klimatfrågan om bara tillräckligt många vill göra sin del. Det har den senaste pandemin visat där många Knivstabor och andra svenskar ställt om snabbt. Jobb, politik och undervisning genomfördes digitalt och allt fler valde att semestra på hemmaplan och återupptäcka vår underbara natur. Samtidigt som ett globalt samarbete rekordsnabbt fått fram vacciner som, trots ett visst motarbete, nu en stor majoritet av den svenska befolkningen fått.
Christer Johansson
Vänsterpartiet Knivsta har gjort vad vi kunnat för att få Knivsta att bidra till Parisavtalets mål. Som exempel finns några motioner som vi fått gehör för. Vi ville göra Gredelby hagar och Trunsta träsk till ett naturreservat, vilket vi initierade tillsammans med MP i september 2015. Vänsterpartiet skrev även en motion, i juni 2013, om att kartlägga kommunens ekosystemtjänster. I oktober 2017 lämnade vi in en motion om behov av en lokal koldioxidbudget. Det positiva beslutet togs i augusti 2018 och kort därefter fick kommunen, från Uppsala Universitet och Ramböll, en koldioxidbudget för Knivsta kommun.
Vid byggandet av det framtida Knivsta finns nämnda underlag integrerade i styrande dokument som Grönstrukturplan 2016 och Stadutvecklingsstrategi 2035. Dessutom finns sedan tidigare Trafikstrategi 2014 som fastlår att gång- och cykeltrafik samt kollektivtrafik är prioriterade i planerandet av Knivstas utbyggnad. Med fler bostadsnära naturreservat som är på väg fram och bevarande av gröna stråk i de kommande bostadsområdena skapas förutsättningar för ekosystemtjänsterna att bidra till ett hållbart klimat.
Fram till den 15 september har knivstaborna möjlighet att lämna synpunkter på förslag till Stadsutvecklingsstrategi 2035. En strategi som tar upp hur Knivsta ska växa hållbart och bidra till att Sverige når de mål som forskarna anser nödvändiga med ett nollutsläpp till 2035. Under den återstående remisstiden finns planerade medborgardialoger för att få in många av Knivstabornas synpunkter. Målet är att lösa boende, arbete och studier samt transporter inom de ramar som finns och en nyckelfaktor är transporter som står för drygt 30 procent av Knivstas utsläpp enligt kommunens koldioxidbudget.
Kan vi få samma engagemang bland både medborgare och politik, som under pandemin, kommer Knivsta bidra till att minska bostadsbristen och samtidigt klara klimatmålen. Vänsterpartiet tror att det är möjligt men vi klarar det inte ensamma, men tillsammans kommer vi att lyckas.
Christer Johansson (V) gruppledare Vänsterpartiet Knivsta
Fredagen den 2 juli besökte Rapport Knivsta kommun för att lyssna på hur Centerpartiet och Vänsterpartiet kan samarbeta. Gruppledarna Boo Östberg och Christer Johansson träffas i Bosses trädgård.
Inslaget börjar ca 8 minuter in i sändningen. Reporter Pontus Mattsson och fotograf Mikael Eriksson. Klicka på bilden för att se sändningen
Christer Johansson (V) foto: Mikael Eriksson
Det lokala samarbetet är något som som Vänsterpartiets Christer Johansson hoppas de lyckas med även i riksdagen. Trots alla hårda ord som hittills sagts.
Intervju som sändes i Radio Uppland den 29 juni 2021 ca 15.09.
Här följer intervjun om varför samarbetet fungerar mellan Vänsterpartiet och Centerpartiet i Knivsta.
Klicka på bilden för att höra inslaget cirka 9 minuter in i sändningen.
Christer Johansson (V) och Boo Östberg (C) foto: Hugo Miller Sveriges Radio
Enligt många bedömare är samarbete mellan Centerpartiet och Vänsterpartiet nyckeln för att få ihop regeringspusslet i Sverige – men centerledaren Annie Lööf säger nej till budgetförhandling med vänstern.
I Knivsta kommun däremot styr Moderaterna, Miljöpartiet, Socialdemokraterna och Centerpartiet och Vänsterpartiet.
”Vi har lättare att förenas i sakfrågor” säger Bo Östberg (C), om varför samarbetet fungerar på kommunnivå.
”Genom bra personkemi, förtroende och tillit mellan gruppledarna bygger vi tillsammans ett samhälle som är bra för alla” säger Christer Johansson (V).
Det har nu gått drygt två år sedan den pragmatiska majoriteten tog över ansvaret för kommunen, skriver företrädare för Knivstas styre.
I vår majoritet ingår partier som aldrig har suttit i majoritet och partier som alltid gjort det. Det som förenar oss är att vi känner ansvar för kommunens stabilitet och utveckling.
Vad har då hänt i kommunen? Tar man en promenad i Knivsta eller Alsike kan man se att det är en hel del. I den trivsamma småstaden växer verksamheter fram med caféer och butiker. Tyvärr kan vi ännu inte riktigt njuta av detta fullt ut eftersom en pandemi fortfarande håller samhället i sitt grepp. När vi kommer ut ur detta hoppas vi ändå att verksamheterna kan blomstra.
Klas Bergström, Kerstin Umegård, Claes Litsner, Boo Östberg och Christer Johansson
Listan på vad majoriteten hittills har genomfört är hundra punkter lång. Hela listan kommer publiceras på majoritetspartiernas hemsidor och/eller facebooksidor.
Några saker från den digra listan väljer vi att lyfta här. Vi börjar med ett ”Coronapaket”, ett stödpaket till företag och föreningsliv i Knivsta samt till fler sommarjobb till kommunens skolungdomar. Att det är möjligt beror på en stabiliserad ekonomi som 2020 levererade det bästa ekonomiska resultatet i kommunens historia. Prognosen för både 2021 och 2022 är också positiv. Det gör att vi även kan återställa skatten till 2018 års nivå genom skattesänkning 2022 med 60 öre.
Vi har utvecklat kommunens medborgardialog bland annat med en medborgarpanel som redan har givit mycket input för det fortsatta arbetet med kommunens utveckling. I sommar planerar vi att utöka medborgardialogen ytterligare kring Stadsutvecklingsstrategi – 2035 där vi fokuserar på de två nya hållbara stadsdelarna i Knivsta och Alsike intill nuvarande och framtida stationslägen.
Hållbarhet är i ständigt i fokus. Vi arbetar med styrning och ledning enlighet Agenda 2030 och FN:s 17 globala mål i kommunens verksamheter. Vi är medlemmar i Glokala Sverige som samlar kommuner och regioner i hela landet i deras hållbarhetsarbete.
Knivsta rankas som en av landets tryggaste kommuner att bo i. Vi har antagit ett trygghetspaket för att ytterligare öka tryggheten i vår kommun, bl.a. i samarbete med Polisen.
Ett förändringsarbete med inriktning på att arbeta smartare och enklare pågår och beräknas under mandatperioden ha minskats kommunens kostnader med cirka 100 mkr. Vi har bland annat välkomnat Herbert till kommunen. Herbert är en robot som arbetar dygnet runt veckans alla dagar i olika processer. Han har även fått en ny kollega Kim som ni träffar om ni går in på vår hemsida och vill ”chatta”.
Vi fem partier fortsätter utveckla Knivsta enlighet med fyrspårsprogrammet och den arkitekturpolicy och det gestaltningsprogram som kommunen tagit fram med riktlinjer för hur vi vill att den trivsamma småstaden ska utvecklas. Två nya naturreservat, i Ängbyskogen och Kölängen, är också på väg fram för beslut inom kort.
Socialnämnden har nu en ekonomi i balans för första gången på många år och har gjort en översyn av riktlinjerna för biståndsbedömningar. Nämnden har även beslutat införa tillitsbaserad styrning inom hemtjänsten och ökat kvaliteten, inom Råd och stöd, genom att minska antalet konsulter till förmån för egna medarbetare.
I skolan genomförs successivt att varje elev ska ha en dator eller läsplatta under sin skoltid. Inom förskoleverksamheten finns länets nöjdaste föräldrar i Knivsta kommun.
Listan är mycket längre än så. Men sammanfattningsvis har vi lagt stort fokus på att utveckla och förbättra kommunen och ägnat mindre tid åt destruktiv polemik. Vårt majoritetsarbete är inriktat på praktiska resultat för kommunens bästa och är öppna för samtal och samverkan med alla partier som vill lägga energin på utveckling istället för polemik.
I så fall kan Knivsta kommun bli undantaget i en värld där tonläget ständigt skruvas upp allt mer.
Ett för stort fokus på tillväxt går ut över både miljön och vårt välbefinnande, skriver Christer Sanne och Lars Rydén
En ekonomi tillbaka i ”normala banor” efter pandemin betyder för de allra flesta ekonomisk tillväxt. Men den leder inte dit vi vill. I världens rika länder har tillväxten blivit ”oekonomisk”. Förr var den ett löfte om ökat välstånd men också ökad välfärd: både mer välfärdstjänster som vård, skola, omsorg och bättre miljö och mer fritid. Nu har skadorna blivit större än nyttan. Därför måste vi, lite hårdraget, välja mellan tillväxt och välfärd.
Vår miljö och välfärd riskerar att stryka på foten om vi fortsätter att prioritera tillväxt, menar Christer Sanne och Lars Rydén. Foto: Lars Pehrson/SvD/Scanpix
Kritiken mot tillväxten är gammal. I Sverige skrev Hans Palmstierna om Plundring, svält, förgiftning 1967. Romklubbens Tillväxtens gränser 1972 varnade för att ökad produktion och konsumtion skulle leda till ackumulerade föroreningar, resursbrist, social oro och en kollaps efter sekelskiftet.
Ekonomer och politiker världen över invände. I en anda av teknikoptimism och ”ekomodernism” hävdar man än i dag att det går att göra en frikoppling (decoupling) mellan ekonomisk tillväxt och miljöpåverkan. Men ingen har lyckats med det även om Sveriges fossila utsläpp har minskat (men långtifrån åtagandena från Parisavtalet). Och de ”biogena” utsläppen – från skogsbruket – har ökat kraftigt. Sveriges ekologiska fotavtryck är bland de högsta i världen – det skulle behövas fyra jordklot om alla skulle leva som vi. Nästan överallt är det övergripande målet fortfarande ökad bruttonationalprodukt – alltså tillväxt. Den fixeringen har historiska skäl men beror också på ideologiska skygglappar, särintressen och inte minst på problemet att klara välfärdens åtaganden.
Särskilt för ett fattigt land är det viktigt att produktionsförmågan växer. Även Sverige behövde en gång tillväxt. Folk fick råd till ett bättre liv och staten kunde erbjuda skola och sjukvård och en tryggad ålderdom. Men sådana konkreta mål förvandlades efter hand till en allmän strävan efter ”tillväxt”. Tanken blev att ”tillväxt är bra – därför ska vi göra allt som kan gynna tillväxten”. Att få människor att arbeta mer blev särskilt viktigt. Näringsliv, borgerliga och socialdemokrater förenades kring ”arbetslinjen”.
Men tillväxt är inte ett allmänintresse som gagnar alla utan ett särintresse. Den irländske ekonomen Richard Douthwaite skriver i The Growth Illusion om hur ”ekonomisk tillväxt gjort några rika, många fattiga och äventyrar vår jord”. Några tjänar på tillväxt, för många låntagare ingår det i kalkylen. Tillväxten försvaras också med föreställningen om en ”cykelekonomi” där vi måste trampa på för att inte tappa balansen. Men en lång rad länder har haft så kallad negativ tillväxt (det vill säga fallande BNP) utan att kollapsa. Peter Victor har visat att den kanadensiska ekonomin kan ställas om till nolltillväxt utan allvarliga problem och Mikael Malmaeus har upprepat hans studie för svensk ekonomi.
Flera forskare i Sverige hävdar att med mer hållbara vanor och tekniska framsteg skulle vi kunna leva på svensk 80-talsstandard (fast med framtidens teknik!) och ändå ha hyfsat ”hållbara” resursuttag. Samtidigt måste man tackla den ökande ojämlikheten i Sverige som också visar sig i miljöbelastningen: i dag är den enligt Oxfam tio gånger större för de rikaste än låginkomsttagare.
I ett samhälle utan tillväxt kan företag naturligtvis ändå växa. Investeringar behövs för att ställa om till fossilfritt och miljöriktigt. Men det är avgörande att de leder till en omställning till bättre hållbarhet, inte till större volymer. Konsumenternas val och vanor är också viktiga för att minska miljöbelastningen.
Men hittills har vi inte ändrat något där det skulle betyda mest: i förvärvsarbetandet. Det mesta arbetet blir allt effektivare tack vare den tekniska utvecklingen – som vi naturligtvis ska bejaka – men när produktionen ökar ger det också större utsläpp och resurskrav. Det är ”effektivitetsfällan”. Vi kan göra som på 1900-talet: förkorta arbetstiden steg för steg. Då sågs mer fritid självklart som ökad välfärd. Även i dag tycks många längta efter det. De flesta svarar i enkäter att de hellre vill ha kortare arbetstid än högre lön. Mer fri tid betyder alltså både en mer tillfredsställande livsstil och ett hållbarare samhälle.
Men många nödvändiga arbetsuppgifter som innebär att ge av sin tid kan inte effektiviseras på samma sätt. Dit hör välfärdstjänsterna: vård, skola, omsorg (och även kultur och många personliga tjänster, till exempel frisörer). Ett mantra i politiken har länge varit att vi ska satsa på sådana tjänster snarare än på prylar och resor. Eftersom de i Sverige i princip bekostas genom skatt på arbete, så försöker nästan alla partier tubba oss att arbeta mer. Det är arbetslinjen. Tanken är att ju mer vi arbetar, desto mer lön och desto mer skatter till välfärdstjänster.
Men detta är tyvärr en felsyn. Med ökad produktion följer högre löner och då måste lönerna i välfärden också få stiga i samma takt. Därför ger inte arbetslinjen mer välfärdstjänster. Detta är tjänstedilemmat.
Vi går alltså en olycklig omväg eftersom de ökande lönerna mest går till ökad konsumtion av sådant vi egentligen inte behöver bara för att vi ska få det vi mest önskar, en bättre välfärd. Valet står mellan en ohållbar tillväxt i konsumtion och mer omfattande välfärdstjänster. Men det sista kräver en större del av löneutrymmet. Höjda skatter är dock ingen självklar valvinnare. Därför alla politiska skygglappar för tjänstedilemmat.
Det här kan också ses som ett dilemma ur ett individperspektiv: genom att vi arbetar för mycket – och för effektivt – kommer löneutrymmet att bli större än den ekologiskt möjliga konsumtionen. Såvida inte mer av utrymmet sätts av för den gemensamma välfärden.
Därför är ”normala banor” och mer tillväxt ingen väg framåt. Det som måste till är omställning. Vi behöver lika modiga politiker i Sverige som Island och Nya Zeeland där man i stället för tillväxt har lyft wellbeing i sin politik.
Christer Sanne, docent em, KTH, samhällsforskare Lars Rydén, professor, Uppsala universitet
Kollektivtrafiken måste vara snabb, smidig och har rimligt prissatta biljetter, skriver Sverker Åslund med flera.
Det har blivit en lika säker som ovälkommen tradition att priserna i kollektivtrafiken i Uppsala län höjs vid årsskiftet. Nu i januari höjdes månadskortet från 910 till 930 kronor, och priset för enkelbiljetter höjdes till minst 27 kronor för resa inom en zon. Om du skaffat UL-appen, vill säga.
Sverker, Gun och Niel
Besökare till vårt län och andra som inte skaffat appen kan behöva betala 42 kronor för samma resa. Reser man längre kan det kosta upp till fem gånger så mycket. Det säger sig självt att det blir svårt att få folk att välja kollektivtrafik för enkelresor, åtminstone av ekonomiska skäl.
Sedan landstinget övertog ansvaret för kollektivtrafiken för nio år sedan har resandet gått stadigt uppåt. Visserligen sakta, men ändå uppåt. Fram till coronapandemin då många tvingats se över sitt sätt att resa.
Nu börjar vi dock se ljuset i pandemitunneln tack vare den massvaccinering som påbörjats. De som det senaste året valt bort buss mot bil av smittskyddsskäl behöver så snart det är säkert komma tillbaka och få långt fler med sig.
Österrikes huvudstad Wien har infört ett årskort som kostar 365 euro, det vill säga ungefär en tia om dagen. Detta betalas via autogiro, och med det kan Wienborna åka buss, spårvagn, tåg och tunnelbana så mycket de vill. Detta kort har blivit en stor framgång. Så många Wienbor har köpt kortet att prissänkningen betalat sig själv.
Eftersom Vänsterpartiet inte tycker att höga biljettpriser är ett självändamål vill vi införa ett liknande kort i Uppsala län snarast möjligt. Därtill avvisar Vänsterpartiet alla taxehöjningar i kollektivtrafiken. Tvärtom vill vi införa rabatter på enkelresor för pensionärer och gratis sommarlovskort för ungdomar. Möjligheten att åka både hållbart och billigt från Knivsta i söder till Gävle i norr, eller från Enköping i den ena änden av länet till Östhammar i den andra, har stort värde för både arbetspendling och meningsfull fritid.
Men kollektivtrafikens attraktivitet bygger inte bara på att biljettpriserna är rimliga. Det ska också gå snabbt och smidigt att resa hållbart. Under en tid har UL på prov låtit de som ska kliva på bussen på Uppsala Resesentrum vissa tider på dygnet och redan har giltig biljett gå vid mitt- eller bakdörrarna. Det är ett bra sätt att minska trängseln vid föraren och därmed också minska den tid som bussen står stilla.
Vänsterpartiet vill att detta försök permanentas och utökas, så att det gäller alla tider på dygnet, och på alla UL:s bussar. Kombinerar vi detta med ökat utrymme för kollektivtrafik ger det mindre trängsel på våra vägar, och då kan också restiden för tusentals pendlare sänkas avsevärt. Till och med de som ännu inte har bra pendlingsmöjligheter med buss eller tåg, utan är hänvisade till bilen, får mer plats på vägen och mindre köer. Bra för både humör, plånbok och miljö!
Enligt Region Uppsalas eget beslut är målet för kollektivtrafiken att öka det hållbara resandet i länet. Men coronan har av det blågröna styret, den gamla Alliansen plus Miljöpartiet, istället tagits som intäkt för att dra ned på antalet turer även i år när läget av allt att döma blir bättre. Det är bara Vänsterpartiet som motsatt sig denna neddragning.
Det blågröna styret pratar gärna om Agenda 2030 och att regionen är ”på väg åt rätt håll i klimatarbetet”. Men i en sådan omställning är en rejäl satsning på hållbara resor en absolut nödvändig del, och någon rejäl satsning står inte att finna.
Vänsterpartiet har en positiv syn på kollektivtrafikens roll för klimatet. Vi delar inte de blågrönas inställning om att färre turer och höjda priser skulle vara positivt för invånarna i Uppsala län. Vår politik ger istället fler chans att resa hållbart. Och med fler resande behövs fler bussar och tåg, och därmed också ökad turtäthet och sannolikt också fler linjesträckningar. De som idag väljer kollektivtrafik ger alltså ännu fler möjlighet till det i morgon. Det är framtidens resande!
Sverker Åslund, trafik- och samhällsutvecklingsnämnden (V) Gun Fjellner, trafik- och samhällsutvecklingsnämnden (V) Neil Ormerod, regionråd (V)
