När Knivsta växer är det viktigt att vi bygger hållbart med en tilltalande arkitektur, bevarar vår närhet till natur och grönska och skapar fina möjligheter för kultur- och föreningsliv för alla.

Vänsterpartiet Knivsta sätter barnen i fokus och vill prioritera naturområden, lekparker och trivsamma torg med gröna inslag. Två viktiga dokument har tagits fram med Vänsterpartiets medverkan, Stadsbyggnadsprinciper med arkitekturpolicy och nya Utvecklingsprogrammet Knivsta 2035, där ramar för Knivstas framtida utformning anges.

Två nya grönskande stadsdelar i västra Knivsta och Alsike ska byggas socialt, miljömässigt och ekonomiskt hållbart och inte minst samverka med en levande landsbygd. Utformning av torg, hushöjder på högst 4-5 våningar, med enstaka undantag, och gestaltning av husfasader ska leda till en trevlig atmosfär. Därtill ges strategier för hur gröna rum, gator och belysning samt konst på allmän plats ska bidra till ett trivsamt Knivsta.

Naturreservat och stadspark
Vi har idag naturreservatet Gredelby Hagar och Trunsta träsk, efter en motion på Vänsterpartiets initiativ. Nu är två nya grönområden i Kölängsskogen vid Valloxen och Ängbyskogen i Västra Knivsta på gång att bli naturreservat. En efterlängtad stadspark har äntligen planerats in på kartan Vänsterpartiet Knivsta vill se att den blir en central oas, med fina möjligheter till lek och rekreation. Vi skulle gärna även se en scen i parken, vilket möjliggör fler kulturupplevelser i centrala Knivsta.

”Vänsterpartiet Knivsta vill att park- och skogsområden ska finnas nära alla skolor och bostadsområden.”

Vänsterpartiet Knivsta vill att park- och skogsområden ska finnas nära alla skolor och bostadsområden. Som beskrivs i Stadsbyggnadsprinciper med arkitekturpolicy, ska man kunna välja gröna vägar genom Knivsta och det ska finnas gröna stråk som kopplar samman grönområden, parker och gröna rum.

Vi främjar spontanidrotten
Nya fotbollsplaner är också planerade, som underlättar för anordning av cuper och som kompletterar dagens hårt bokade fotbollsplaner. Vi är naturligtvis väldigt tacksamma för Centrum för idrott och kultur, CIK, som ger fantastiska möjligheter för kultur- och föreningslivet och för Knivstas barn och ungdomar.

Konsten ska lyftas
Offentlig konst ger upplevelser, skapar tillfällen för trevliga möten och ger en känsla av gemenskap. Konst i det offentliga rummet är viktigt och ger förskolor, skolor, gator, torg, parker och vår landsbygd en extra dimension och bidrar till socialt hållbara miljöer för oss invånare. Det blir också en markering att platsen är betydelsefull och ses i ett annat sammanhang. Vänsterpartiet Knivsta är glada för att konst i offentliga rummet ingår i Knivsta kommuns strategi för hållbar utveckling.

Anna Svensson
vice ordförande
Vänsterpartiet Knivsta

Ledare i Vänstern i Knivsta aug 2022.

Efter det senaste valet var det svårt att hitta en majoritet för att styra Knivsta. Genom att fem partier tog ansvar ingick vi för första gången i en majoritet. Med stolthet ser vi nu tillbaka på vad som hänt med en del av våra vallöften, från 2018.

Vi inleder med införandet av medborgardialog som uppmärksammats av SKR och antogs av ett enat kommunfullmäktige. Det finns nu en modell som ger samtliga Knivstabor möjlighet att vara med och påverka hur kommunen kommer att utvecklas.

I den viktiga stadsplaneringen är det nu en övergripande strategi som styr vad som byggs. Bostadsnära skogsområden, naturreservat och parker för alla åldrar finns såväl i pågående projekt som i de styrdokument som beslutats inför framtiden. Med avstamp i FN:s globala mål i Agenda 2030 finns nu lokala policyer och strategier om arkitektur, blandad bebyggelse på två till fem våningar, parker samt gång- och cykelvägar. Här finns även det kommunala bolaget Knivstabostäder med och bygger hyresrätter.

Vårt löfte till Knivstas äldre var att öka den verkliga valfriheten. Stolt konstaterar vi nu att tillitsbaserad styrning inom hemtjänsten är beslutad. En reform som ger de äldre mer valfrihet i sin vardag. Samtidigt har kommunfullmäktige beslutat att Knivstas äldreboenden inte ska införa lagen om valfrihet, LOV. Socialnämnden vill, till vår glädje, i stället jobba för ökad kvalitet och fortsätta med utbildning och bättre villkor för personalen.

Mitt under en rådande pandemi lyckades det att förverkliga vårt löfte om fler sommarjobb till kommunens ungdomar. Det har även genom ytterligare ett stort mått av fantasi skapats många uppskattade fritidsaktiviteter till Knivstas unga. Skolhälsovården har genom ett gott samarbete med omvärden fått flera elever att må bättre. Sist men inte minst konstaterar vi att skolan och kultur och fritid förverkligat målet om minst en professionell kulturupplevelse per läsår för alla elever från 4 år till och med årskurs nio.

Medan vissa personer såväl som partier lägger sin energi på att smutskasta och skrämmas vill vi lägga vår energi på att se framåt med framtidstro. Vi har lyckats med mycket men är ännu inte nöjda utan vi vill mer. Vad kan du läsa i denna tidning.

Christer Johansson
ordförande
Vänsterpartiet Knivsta

Vänsterpartiets riksdagskandidater skriver på UNT Debatt, den 13 aug, om behovet av en skola med fokus på ungas rätt till bildning och lärande.

En jämlik skola förutsätter ett radikalt skifte i dagens skolsystem, skriver fyra företrädare för Vänsterpartiet.

Antalet elever i Uppsala län ökar och fler jämlika skolor behövs. För att alla framtida elever i dessa och nuvarande skolor ska få en möjlighet att nå sin högsta potential behöver nuvarande skolsystem ändras i grunden.

Vänsterpartiet har under många år varnat för konsekvenserna av nuvarande experiment med marknadsskolor och de glädjebetyg som delas ut. Vi får nu medhåll av OECD:s utbildningschef Andreas Schleicher, ansvarig för PISA-mätningarna. Han varnar för att om inget görs åt betygsinflationen kommer samhället och företagen att tappa tron på svenska elevers betyg och att den svenska regeringen måste se till att alla elever och föräldrar har tillgång till ett rättvist, transparent och öppet system.

Forskning visar att den skenande betygssättningen gör att andelen elever i nian med högsta betyg är betydligt högre i fristående skolor än i de kommunala skolorna. Forskningen visar också att betygen steg även när Pisa-resultaten föll. Fristående skolor är särskilt betygsgenerösa i ämnen utan nationella prov och sätter glädjebetyg i större utsträckning än de kommunala.

Hur kunde det bli så fel?

Från att ha varit ett föregångsland inom skola har Sverige blivit unikt på ett negativt sätt. Sverige är nämligen det enda land i världen som kombinerar en skattefinansierad skolpeng med obegränsade möjligheter att ta ut vinst och en närmast fri etableringsrätt för privata aktörer. De som främst får betala för detta marknadsexperiment är eleverna.

Investerarna som satsar pengar i privata skolor löper ingen som helst risk. De behöver knappt något rörelsekapital för att starta en skola då elevpengen betalas ut i förskott. Skulle de sedan tycka att vinsterna inte blev tillräckligt höga kan de avveckla sin skolverksamhet på dagen, då det inte finns någon uppsägningstid.

Om vi jämför med företaget som bygger skolan så behöver de uppfylla garantiåtaganden och kompensera för brister i leveransen många år efter att skolan öppnat, som på den vanliga privata marknaden. För fristående skolor finns inget sådant alls. Det finns inte ens ett avtal om vad som ska levereras. Var vänder sig de elever som på gymnasiet upptäcker att de inte har kunskap som motsvarar deras betyg?

Frågan om huvudmannaskap har diskuterats under lång tid och allt fler menar att det vore bättre om staten styrde skolan. Den utredning som just nu utreder huvudmannaskapet har fått ett direktiv att bara se på de kommunala skolorna. Oavsett om slutsatsen blir att kommunerna ska behålla det nuvarande ansvaret över skolan eller om staten föreslås ta över måste direktivet breddas och gälla alla skolor.

I dag har kommunen mycket liten möjlighet att förhindra att fristående skolor etablerar sig i kommunen. Men de lokala politikerna har ansvar för alla elever och om kommunen gör en satsning på fler lärare i en eller fler av de kommunala skolorna så höjs direkt skolpengen till de privata skolorna i kommunen, även om de inte gör samma satsning. Samma sak händer om utbildningsnämnden går minus ett år och kommunen täcker upp förlusten. Då ska enligt regelverket kommunen ersätta friskolan med motsvarande belopp.

Vänsterpartiet vill se ett slut på marknadsskolan. Och en majoritet av svenska folket håller med. Vi vill se en jämlik skola, med en ny resursfördelningsmodell, istället förskolpengen, en hårdare tillståndsprövning och en stopplag mot att sälja ut skolfastigheter. En offentlighetsprincip behöver införas och kösystemet måste bort för att minska dagens klyftor i den svenska skolan. I en jämlik skola ges varje elev goda möjligheter att få sina behov tillgodosedda och på så sätt kan alla elever nå målen.

Ilona Szatmari Waldau (V) riksdagsledamot, Uppsala
Tobias Smedberg (V) kommunalråd, Uppsala
Tove Fraurud (V) lärare, Uppsala
Christer Johansson (V) gruppledare, Knivsta

Insändare inskickad till UNT:s insändarsida den 29 juni 2022. Då den inte kom in presenteras den här och som en kortare variant i Knivsta Nytt.

Vid kommunfullmäktiges sammanträde i juni ställde Björn-Ove Björk (KD) en fråga om kommunens äldreboenden som angavs ha brister i möjligheten att reglera inomhusklimatet vid Vilhelms och Estrids gård.

Frågan besvaras under mötet av socialnämndens ordförande Kerstin Eskhult (C) baserat på fakta; att det före sommaren 2019 installerades komfortkyla med kapacitet att kyla inkommande ventilationsluft från t.ex. +30° till +16° i samtliga lägenheter och gemensamma utrymmen i bägge husen.

KD fortsätter dock att hävda att det enbart är de gemensamma utrymmena som omfattas av komfortanläggningarna i olika artiklar i UNT.

Det är självklart ett bekymmer för invånarna i Knivsta när inte fakta får genomslag i debatten. Det är en sak att politiken kan ha olika åsikter i olika frågor och en annan sak att fakta skyms av påståenden.

Självklart kan temperatur upplevas olika. Någon kan uppleva att +23° i ett rum är för varmt, andra att det är för kallt.  Det har emellertid ingenting att göra med att det faktiskt finns en kylanläggning som redovisats ovan, och som fungerar i både gemensamhetsutrymmen och enskilda lägenheter.

Komfortkyla är ett centralt placerad aggregat som kyler ventilationsluften i hela huset, allrum och lägenheter. Om det ska finnas ”en knapp att trycka på” krävs ett aggregat för luftkonditionering till varje enskilt lägenhet, vilket är en omfattande och dyrbar investering, som troligen skulle innebära en avsevärd hyreshöjning för de boende.

KD hävdar att den så kallade ordstriden beror på ett missförstånd. KD har valt att inte ta reda på fakta, utan skjuter från höften i detta ärende liksom i många andra.

Vi vill därför återigen understryka fakta, att det finns komfortkyla i alla utrymmen i Estrids och Vilhelms gård. Vi betvivlar inte att företrädarna för KD vill de gamla väl, men att de i detta, och många andra, fall är dåligt pålästa. Självklart utgår vi ifrån att det inte är fråga om populism eller så kallade ”fake news” för att grundlöst skrämma upp de äldre och deras anhöriga, utan ett rent missförstånd från deras sida.

För gruppledarna:
Göran Nilsson (M)
Harriet Swanberg (S)
Boo Östberg (C)
Kerstin Umegård (MP)
Christer Johansson (V)

För socialnämnden
Kerstin Eskhult (C) ordförande
Britt-Louise Gunnar (S) 1:a v ordförande

Debattartikel i Aftonbladet den 23 juli 2022.

Debattören: Staten måste lösa bostadsbristen.

DEBATT. Nyligen fick 376 665 studenter sitt antagningsbesked till höstens studier vid universitet och högskola. Ett besked som för många skapar glädje, hopp och framtidsdrömmar – men som direkt utmanas av den enkla frågan: var ska jag bo?

Den utbredda bostadsbrist som råder runt om i landet slår väldigt hårt mot unga och studenter som just ska börja sina egna liv.

Varken kötiden eller kapitalet räcker till för oss, och de enda alternativ som finns är en otrygg andrahandsmarknad med ockerhyror och trångboddhet, eller att bo kvar hemma hos föräldrarna.

Det får aldrig accepteras att bostadsbristen tillåts krossa ungas drömmar. Staten behöver nu ta ansvar över bostadsbyggandet och återskapa den sociala bostadspolitiken.

De senaste tre decenniers bostadsbyggande har varit ett gigantisk marknadsmisslyckande, där byggföretagen och bankerna på egen hand inte lyckats finansiera och bygga tillräckligt med bostäder.

Enligt Boverket behöver det därför byggas 63 400 bostäder per år mellan 2022 – 2030 för att komma ikapp underskottet.

Samtidigt slår byggbranschens aktörer larm om att bostadsbyggandet kan komma att kraftigt hållas tillbaka av ökade materialpriser och stigande räntekostnader.

En redan usel bostadssituation för studenter och unga får inte förvärras och staten behöver nu säkerhetsställa att byggtakten hålls uppe.

Vi vill att investeringsstödet återinförs och utvecklas till ett förmånligt bygglån för 30 miljarder årligen, att staten pressar kommunerna att bygga mer och att hyresrätter skyddas från ombildning.

Att bygga ikapp bostadsbristen tar tid och löser inte problemen här och nu.

Studenter och unga som vill flytta hemifrån står inför en situation där andrahandsmarknaden är det enda alternativet med hyror långt över vad som är lagligt.

Här måste politiken kliva in med åtgärder som skyddar och hjälper dem som behöver det just nu.

Till att börja med behöver bostadsbidraget förstärkas. Föråldrade beloppsgränser och strikta krav på vem som får ta del av stödet har resulterat i att långt färre tar del av det och att det ersätter en mindre del av hyran.

Försäkringskassan beskriver själva bostadsbidraget som en skuldfälla med allvarliga konsekvenser för redan fattiga hushåll.

Vi vill att det höjs med dagens hyresnivåer som utgångspunkt, att återbetalningsskyldigheten slopas till förmån för tätare avstämningar och att bostadsbidraget blir tillgängligt för fler, till exempel för den som är inneboende.

Även den otrygga andrahandsmarknaden behöver reformeras för att starkare skydda hyresgästen. I dag betalar 9 av 10 hyresgäster på andrahandsmarknaden i Stockholm ockerhyror, med liknande nivåer runt om i Sverige.

Det saknas tillräckliga system som säkerhetsställer att hobbyvärdar håller sig till lagliga hyresnivåer, samtidigt som risken och konsekvenserna med att bryta mot hyreslagen är nästintill obefintliga.

Vi vill därför att straffet för att systematiskt ta ut för höga hyror skärps, att den som hyr en bostadsrätt i andra hand får rätt att kräva ut överhyra i efterhand och att det etableras en offentlig hyresstatistik över förstahandshyror.

Bostadsbrist, urholkade stöd och otrygga boendevillkor är inte naturlagar.

Det är politiska konsekvenser av dålig bostadspolitik som fått fortgå i decennier, med en marknad som fått ta allt ansvar över byggandet och som misslyckats radikalt.

Men en annan bostadsmarknad är möjlig och våra reformförslag visar vägen för hur politiken kan skiftas åt rätt riktning.

Alexander Wilson van Deurs, förbundsordförande jagvillhabostad.nu

Laila Vianden skriver en ledare i ETC den 11 juli 2022 om behovet av förebyggande verksamheter för att stoppa rekryteringen till de kriminella gängen.

DAGENS ETC. I barnens berättelser finns återkommande upplevelser av otrygghet eller utsatthet på offentliga platser. Flera av barnen har sett droghandel, vaknat av exploderande bilar eller upplevt skjutningar.

Vart trettonde barn växer upp i familjer med skulder hos Krono­fogden. Ungefär ett av tjugo växer upp i fattigdom. Vräkningar av barnfamiljer fortsätter att öka trots den politiska nollvisionen. Enligt Hem & Hyras genomgång finns dessutom ett stort mörkertal där vräkningarna inte hamnar i kommunernas statistik.

Men det är valår.

Partier från S och högerut pratar hellre om ökad repression mot gängen. Fattigdomen, en bördig mylla för social oro, verkar man snarast vilja straffa bort. Man skulle annars kunna tycka att det vore värt att lyfta hur barn växer upp under svåra förhållanden. Under ett valår.

Här ger Bris nyutkomna rapport ”Barns rättigheter i skottlinjen” ett behövligt avbrott med ett tydligt barnrättsperspektiv på kriminaldebatten, och med utgångspunkt i barnens egna berättelser om att växa upp i särskilt utsatta områden.

”Min mamma låter mig inte gå ut på kvällarna på grund av det som händer i vårt område. Ibland känns det som att det är jag som sitter i ett fängelse.”

Att växa upp i ett särskilt utsatt område innebär oro, rädsla och begränsad rörlighet. I barnens berättelser finns återkommande upplevelser av otrygghet eller utsatthet på offentliga platser. Flera av barnen har sett droghandel, vaknat av exploderande bilar eller upplevt skjutningar. Den täta blåljusnärvaron bidrar till oron, samtidigt som en majoritet av de äldre barnen dessutom har upplevt integritetskränkningar i vardagen, då de blir misstänkliggjorda för att ha gjort något olagligt och blir stoppade av polisen. Att stoppas och visiteras utan att förstå varför frambringar skam, stress, rädsla och ­känslan av att bli orättvist behandlad. Flera av barnen upplevde att många poliser de träffar redan dömt dem på förhand och i stället för att prata schysst har en negativ och fientlig inställning. Barnen menar att beteendet skapar onödig splittring mellan polisen och de boende.

Därtill läggs mediernas rapportering, som ger en negativ bild av barnens uppväxtområden och alla som bor där och som påverkar omvärldens syn på förorten, såväl som barnens syn på sig själva och sina framtidsutsikter.

Barnen lever klämda mellan social ­utsatthet, repression och omvärldens sensationalist­iska projiceringar. Och bland dessa barn finns några särskilt sårbara individer.

”En gång var det en skjutning. Vi fick springa tillbaka till skolan och vänta inomhus. Den dagen gjorde att det blev otryggt, alla barn var rädda. Några grät. Det var helikoptrar.”

Torbjörn Forkby, professor i socialt arbete vid Linnéuniversitetet, är en av rapportens delförfattare. Han betonar faran i att ­politik­en agerar utifrån den bild som målas upp i medier­na av gängvåldet som något främmande, ”det andra”. Det leder till otillräckliga eller missriktade insatser. Han menar att vi först behöver utgå från att ”de andra” inte är annor­lunda. För att förstå och därmed motverka lockelsen i den kriminella miljön behöver vi först utgå från tanken om att skälen till att en ung person i ett utsatt område inte är särskilt främmande.

På samhällelig nivå finns alarmerande stora skillnader i uppväxtvillkor och levnadsförhållanden. Klyftor som antar en tydlig geografisk form med särskilt utsatta områden, och som påverkar sammanhållningen i samhället. Endast en liten andel dras till gängen. Enligt polisens lägesbild från förra året bor cirka 550 000 invånare i u­t­satta områden. Av dem bedöms cirka 5 000 personer som aktiva i kriminella nätverk. Det motsvarar 0,9 procent.

”Enligt polisens lägesbild från förra året bor cirka 550 000 invånare i u­t­satta områden. Av dem bedöms cirka 5 000 personer som aktiva i kriminella nätverk. Det motsvarar 0,9 procent.”

Bland dem som hamnar i gängen har många ett flertal riskfaktorer att hantera från mycket tidig ålder; bristande skolgång, kognitiva svårig­heter, umgänge med kamrater där brott redan förekommer, svåra familjeförhållanden i en socialt utsatt omgivning där gäng redan verkar. Gänget kan verka som ett familjesubstitut, erbjuda gemenskap, skydd och aktiviteter som motverkar vardagens stress och frustration. Detta utgör gängens dragningskraft på ­individuell nivå. Torbjörn Forkby menar att vi även behöver förstå gängen som sociala företeelser – vad de svarar på för samhälle och vad de erbjuder i individuella förhoppningar om framgång och gemenskap.

Bris-rapporten pekar på vikten av tidiga insatser och behovet av att stödja barns och ungas grundläggande behov av gemenskap och möjligheter att kunna se en framtid där livet kan utvecklas i ett positivt samspel med andra. Rapportens intervjuade praktiker, som alla direkt eller indirekt arbetar inom fältet, betonar samma sak: det nödvändiga förebygg­ande arbetet hamnar i skuggan av kriminaldebattens hårda retorik. Barn behöver klara skolan, känna att de hör hemma i det samhälle de växer upp i, känna samhörighet och kunna tro på sin egen framtid. Då behöver saker som skolan, socialtjänst­en, kommunala fritidsaktiviteter och möjligheten till sommarjobb finnas på plats. Föräldrar som brister i kapacitet behöver stöd. Rapporten betonar även riskerna med en avhumaniserande retorik där man slutar prata om barn som just barn.

”Barn behöver klara skolan, känna att de hör hemma i det samhälle de växer upp i, känna samhörighet och kunna tro på sin egen framtid.”

Självaste Carin Götblad, polismästare vid nationella operativa avdelningen, menar att ett större fokus behöver riktas på det före­byggande arbetet kring barn och unga. Hon på­pekar att socio­ekonomiskt utsatta områden har behov som går långt utanför polismyndighetens ansvar, som tillgången till bostäder, utbildning, skola och sociala insatser.

Men det är valår.

Laila Vianden, ETC

Olle Bergvall skriver i Dagens Arena om behovet av billigare kollektivtrafik.

KOLLEKTIVTRAFIKEN Samtidigt som flera länder sänker biljettpriserna på kollektivtrafiken fortsätter de att öka i Sverige. Mp och V kräver nu att staten går in och medfinansierar kollektivtrafiken för att den ska bli billigare.

Flera länder i Europa har börjat vidta olika åtgärder för att göra kollektivtrafiken billigare och enklare för befolkningen. Irland, Österrike, Tyskland och Italien gör olika satsningar, dels på grund av de ökade levnadskostnaderna i spåret av kriget och pandemin, dels som en del i klimatomställningen. Även Nya Zeeland har halverat priset på kollektivtrafiken.

I Sverige har priset för att resa med den lokala kollektivtrafiken ökat kraftigt under 2000-talet, med över 100 procent i vissa regioner. Det är mer än priset på bensin som ökat med ungefär 70 procent. Biljettpriserna bestäms av regionerna och intäkterna består av ungefär 50 procent biljettintäkter och 50 procent regionalskatt. I Västra Götaland höjdes priset vid årsskiftet med i snitt 2,6 procent och är bland de högsta i landet. Även i Stockholm höjdes priset för femte året i rad.

Miljöpartiet och Vänsterpartiet vill att staten ska medfinansiera kollektivtrafiken för att hålla nere biljettpriserna. Under pandemin gick staten för första gången in och bidrog till finansieringen för att uppehålla kollektivtrafiken som drabbades av ett stort underskott. 

Jens Holm, Vänsterpartiet, menar dock att stödet på sju miljarder var alldeles otillräckligt, i förhållande till att kollektivtrafiken har tappat ungefär 17 miljarder under pandemin.

Under sommarmånaderna juni, juli och augusti kommer det att kosta endast omkring 90 kronor per månad att åka kollektivt i hela Tyskland. Det är en följd av beslutet att strypa importen av ryskt bränsle till landet.

Per Bolund, språkrör för Miljöpartiet, tycker att förslaget är bra och vill se liknande satsningar i Sverige. Han säger att Miljöpartiet är kritiska mot att regeringen och de andra partierna bestämt att subventionera drivmedelspriserna.

– Vi vill hjälpa hushållen men inte på ett sätt som hjälper Putin. Då är kollektivtrafiksatsningar eller stöd för de som bor på landsbygden mycket bättre.

Per Bolund framhåller att Miljöpartiet i sin vårbudgetmotion lägger förslag på att satsa fem miljarder kronor på att sänka biljettpriserna med omkring en femtedel runt om i landet.

– Vi vet att biltrafiken generellt behöver minska och då är det i städerna och runt dem där det finns störst möjlighet att ersätta biltrafik med kollektivtrafik. Det ger möjlighet för människor som bor på landsbygden och inte har kollektivtrafik att kunna fortsätta använda bilen.

I mars lade Vänsterpartiet tillsammans med Moderaterna och Kristdemokraterna fram ett förslag om att satsa 2,5 miljarder på kollektivtrafiken, för att förhindra ökade taxor och minskad turtäthet. Men det röstades ned i Finansutskottet. Jens Holm framhåller att han ändå hoppas att det kommer att bli mer statlig medfinansiering i framtiden.

– Nu finns i alla fall ett instrument, en fördelningsnyckel, till de regionala kollektivtrafikmyndigheterna upparbetad. Vi behöver från statligt håll fortsätta att ta ansvar för att människor ska kunna resa mer kollektivt. Och för att det ska göras till ett rimligt pris, säger han.

Både Miljöpartiet och Vänsterpartiet vill också att det ska införas ett nationellt resekort för hela landets kollektivtrafik. Något som Österrike införde i höstas. Detta har en statlig myndighet just nu i uppdrag att undersöka. Men Vänsterpartiet menar att det inte bara är betalningsproblematiken som måste åtgärdas, utan också priset.

– Jag tror att människor i dag upplever kollektivtrafiken som både dyr och krånglig. Priset och tillgängligheten behöver förbättras. Den diskussionen kanske äntligen kommer till Sverige nu, säger Jens Holm.

Dagens Arena har sökt infrastrukturminister Tomas Eneroth (S) och Svensk Kollektivtrafiks ordförande Kristoffer Tamsons (M), men inte fått något svar.

När produktiviteten ökar borde vi som arbetar märka det, antingen i lönekuvertet eller i sänkt arbetstid. Vänsterpartiet har länge kämpat för arbetstidsförkortning och idag är det 40 år sedan senast.

Genom hela historien har människans produktivitet utvecklats. Teknikens utveckling har gjort att vi behöver allt mindre tid för att göra samma jobb. Men digitaliseringar och så kallade effektiviseringar har fått svenska arbetare att må allt sämre. Den psykiska ohälsan håller på att bli en folksjukdom och samtidig ser vi hur ojämlikheten ökar i raketfart.

Här finns ett val att göra. Vinsterna från teknikens utveckling kan gynna aktieägarna medan flertalet fortsätter stressa och slita ut sig. Men målet med samhällsutvecklingen måste väl vara att kunna ägna en större del av livet åt att leva.

Vänsterpartiet arbetar för att Knivsta kommun som offentlig arbetsgivare ska vara ett föredöme på arbetsmarknaden. Vi strävar efter att de som arbetar för kommunen ska ha goda arbetsvillkor och trygga anställningar. Det skapar de bästa förutsättningarna för nöjda medarbetare och långsiktig kompetens i kommunens alla verksamheter.

Inför sex timmars arbetsdag
Ett första steg i rätt riktning är att införa sex timmars arbetsdag på ett arbetsställe i kommunen. Vänsterpartiet Knivsta vill börja med kommunal verksamhet där det idag är svårt att rekrytera och där man åter kan bli beroende av dyra konsulter. På sikt ska reformen byggas ut tills den omfattar alla.

En arbetstidsförkortning ska täckas upp av nyanställningar, inte av att personalen ska springa ännu snabbare på kortare tid. Fler anställda ger lägre arbetslöshet – med sex timmars arbetsdag kan vi dela på jobben istället för att några ska jobba ihjäl sig medan andra tvingas sitta hemma utan att ha ett arbete att gå till.

Nina Broman Costa
fackligt aktiv

På Akademiska sjukhuset hålls vårdplatser stängda på grund av personalbrist. Samtidigt satsas det inte tillräckligt på löner och arbetsmiljö för att behålla anställda.
Enligt Jenny Parkert, regionkandidat från Knivsta som arbetar som undersköterska på Akademiska, är det dags att man börjar betala för det utförda arbetet.

– Jag vet att det finns avdelningar på Akademiska där man stängt ner platser för att det är brist på undersköterskor. Ändå vill de inte satsa på oss.

Jenny Parkert arbetar som undersköterska på Kärlkirurgen på Akademiska och är fackligt ombud för Kommunal. I år kandiderar hon även till regionfullmäktige för Vänsterpartiet. Hon är kritisk till att undersköterskor glöms bort i lönesatsningar. I längden kan det leda till ännu större problem med personalbrist.

– Inom några år är det många av oss som går i pension och det är nog inte så många som vill jobba som undersköterskor i framtiden. Det är ett kul jobb men det är ingen bra lön, konstaterar hon.

I första hand måste lönerna upp om fler ska vilja söka sig till yrket. Men för att de ska vilja stanna kvar behövs även satsningar på arbetsmiljö.

– Lyssna på oss i personalen! Vi har många förslag på hur arbetsmiljön ska bli bättre, men ingen som lyssnar.

Arbetsmiljön är viktig
Neil Ormerod, regionråd för Vänsterpartiet, håller med om att det behöver göras mer för arbetsmiljön på Akademiska. Både för patienternas och personalens skull.

– Vi kan inte fortsätta så här med stängda vårdplatser och en akut som utreds av statliga myndigheter år ut och år in. Det räcker nu.

För att fler ska orka och vilja jobba kvar längre vill Vänsterpartiet till exempel införa seniortjänster för undersköterskor. Tanken är att äldre och erfarna undersköterskor ska få möjlighet att gå ner i arbetstid med full lön och lägga mer tid på handledning till yngre kollegor.

– Det är dags att inse att sjukvården behöver mer pengar. Det kan dels gå till seniortjänster, men även till fler anställda och högre löner för flera vårdyrken. Då kan vi öppna vårdplatser. I längden är det billigare att satsa nu än att fortsätta att slita ut Jenny och hennes kollegor, säger Neil Ormerod.

Text: Anne-Li Lehnberg

Knivsta växer och det har blivit dags att överväga en ny gymnasieskola. Vänsterpartiet vill se en gymnasieskola där elevernas rätt till utbildning är i fokus. En skola i kommunal regi, där Knivstabornas skattepengar går till det de är avsedda för och inte till vinstdrivande marknadsskolor.

Från att ha varit ett föregångsland inom skola har Sverige blivit unikt på ett negativt sätt. Sverige är nämligen det enda land i världen som kombinerar en skattefinansierad skolpeng med obegränsade möjligheter att ta ut vinst och en närmast fri etableringsrätt för privata aktörer.

De som främst får betala för detta marknadsexperiment är eleverna. Vi ser skolor som går i konkurs mitt i terminen, sjunkande skolresultat, färre lärare och en allt större klyfta mellan elever från familjer med hög utbildning och elever från en socioekonomiskt svagare bakgrund.

Det svenska skolsystemet med friskolor och skolpeng medför också en rad problem för kommunerna. Det blir svårare att planera långsiktigt för verksamheten och är allmänt fördyrande, eftersom privata aktörer måste tilldelas medel i samma utsträckning som kommunala oavsett om det behövs eller inte. Om kommunen exempelvis bygger en ny skola som medför högre lokalkostnader så måste de privata kompenseras för detta i samma utsträckning, även om lokalerna de vistas i har oförändrade driftskostnader.

Vänsterpartiet vill se ett slut på marknadsskolan. Och en majoritet av svenska folket håller med. Enligt en undersökning gjord av SIFO vill åtta av tio begränsa eller förbjuda vinstuttag i skolan. Skattepengar ska gå till elever och personal – inte till skolföretagens vinster. Skolan ska styras för att ge eleverna så bra utbildning som möjligt, inte efter vad som ger mest vinst till dem som äger skolorna.

Vänsterpartiet vill därför ha en gemensamt finansierad och demokratiskt styrd skola i Knivsta, där det är behoven som styr resursfördelningen. I en likvärdig skola ges varje elev goda möjligheter att få sina behov tillgodosedda och på så sätt kan alla elever nå målen. Låt oss därför bygga ett gymnasium som har ungdomars bästa som högsta målsättning.

Maria Fornemo (V)
1:e vice ordförande i
Knivstas utbildningsnämnd