Författare: chrjoh

Olle Bergvall skriver i Dagens Arena om behovet av billigare kollektivtrafik.

KOLLEKTIVTRAFIKEN Samtidigt som flera länder sänker biljettpriserna på kollektivtrafiken fortsätter de att öka i Sverige. Mp och V kräver nu att staten går in och medfinansierar kollektivtrafiken för att den ska bli billigare.

Flera länder i Europa har börjat vidta olika åtgärder för att göra kollektivtrafiken billigare och enklare för befolkningen. Irland, Österrike, Tyskland och Italien gör olika satsningar, dels på grund av de ökade levnadskostnaderna i spåret av kriget och pandemin, dels som en del i klimatomställningen. Även Nya Zeeland har halverat priset på kollektivtrafiken.

I Sverige har priset för att resa med den lokala kollektivtrafiken ökat kraftigt under 2000-talet, med över 100 procent i vissa regioner. Det är mer än priset på bensin som ökat med ungefär 70 procent. Biljettpriserna bestäms av regionerna och intäkterna består av ungefär 50 procent biljettintäkter och 50 procent regionalskatt. I Västra Götaland höjdes priset vid årsskiftet med i snitt 2,6 procent och är bland de högsta i landet. Även i Stockholm höjdes priset för femte året i rad.

Miljöpartiet och Vänsterpartiet vill att staten ska medfinansiera kollektivtrafiken för att hålla nere biljettpriserna. Under pandemin gick staten för första gången in och bidrog till finansieringen för att uppehålla kollektivtrafiken som drabbades av ett stort underskott. 

Jens Holm, Vänsterpartiet, menar dock att stödet på sju miljarder var alldeles otillräckligt, i förhållande till att kollektivtrafiken har tappat ungefär 17 miljarder under pandemin.

Under sommarmånaderna juni, juli och augusti kommer det att kosta endast omkring 90 kronor per månad att åka kollektivt i hela Tyskland. Det är en följd av beslutet att strypa importen av ryskt bränsle till landet.

Per Bolund, språkrör för Miljöpartiet, tycker att förslaget är bra och vill se liknande satsningar i Sverige. Han säger att Miljöpartiet är kritiska mot att regeringen och de andra partierna bestämt att subventionera drivmedelspriserna.

– Vi vill hjälpa hushållen men inte på ett sätt som hjälper Putin. Då är kollektivtrafiksatsningar eller stöd för de som bor på landsbygden mycket bättre.

Per Bolund framhåller att Miljöpartiet i sin vårbudgetmotion lägger förslag på att satsa fem miljarder kronor på att sänka biljettpriserna med omkring en femtedel runt om i landet.

– Vi vet att biltrafiken generellt behöver minska och då är det i städerna och runt dem där det finns störst möjlighet att ersätta biltrafik med kollektivtrafik. Det ger möjlighet för människor som bor på landsbygden och inte har kollektivtrafik att kunna fortsätta använda bilen.

I mars lade Vänsterpartiet tillsammans med Moderaterna och Kristdemokraterna fram ett förslag om att satsa 2,5 miljarder på kollektivtrafiken, för att förhindra ökade taxor och minskad turtäthet. Men det röstades ned i Finansutskottet. Jens Holm framhåller att han ändå hoppas att det kommer att bli mer statlig medfinansiering i framtiden.

– Nu finns i alla fall ett instrument, en fördelningsnyckel, till de regionala kollektivtrafikmyndigheterna upparbetad. Vi behöver från statligt håll fortsätta att ta ansvar för att människor ska kunna resa mer kollektivt. Och för att det ska göras till ett rimligt pris, säger han.

Både Miljöpartiet och Vänsterpartiet vill också att det ska införas ett nationellt resekort för hela landets kollektivtrafik. Något som Österrike införde i höstas. Detta har en statlig myndighet just nu i uppdrag att undersöka. Men Vänsterpartiet menar att det inte bara är betalningsproblematiken som måste åtgärdas, utan också priset.

– Jag tror att människor i dag upplever kollektivtrafiken som både dyr och krånglig. Priset och tillgängligheten behöver förbättras. Den diskussionen kanske äntligen kommer till Sverige nu, säger Jens Holm.

Dagens Arena har sökt infrastrukturminister Tomas Eneroth (S) och Svensk Kollektivtrafiks ordförande Kristoffer Tamsons (M), men inte fått något svar.

När produktiviteten ökar borde vi som arbetar märka det, antingen i lönekuvertet eller i sänkt arbetstid. Vänsterpartiet har länge kämpat för arbetstidsförkortning och idag är det 40 år sedan senast.

Genom hela historien har människans produktivitet utvecklats. Teknikens utveckling har gjort att vi behöver allt mindre tid för att göra samma jobb. Men digitaliseringar och så kallade effektiviseringar har fått svenska arbetare att må allt sämre. Den psykiska ohälsan håller på att bli en folksjukdom och samtidig ser vi hur ojämlikheten ökar i raketfart.

Här finns ett val att göra. Vinsterna från teknikens utveckling kan gynna aktieägarna medan flertalet fortsätter stressa och slita ut sig. Men målet med samhällsutvecklingen måste väl vara att kunna ägna en större del av livet åt att leva.

Vänsterpartiet arbetar för att Knivsta kommun som offentlig arbetsgivare ska vara ett föredöme på arbetsmarknaden. Vi strävar efter att de som arbetar för kommunen ska ha goda arbetsvillkor och trygga anställningar. Det skapar de bästa förutsättningarna för nöjda medarbetare och långsiktig kompetens i kommunens alla verksamheter.

Inför sex timmars arbetsdag
Ett första steg i rätt riktning är att införa sex timmars arbetsdag på ett arbetsställe i kommunen. Vänsterpartiet Knivsta vill börja med kommunal verksamhet där det idag är svårt att rekrytera och där man åter kan bli beroende av dyra konsulter. På sikt ska reformen byggas ut tills den omfattar alla.

En arbetstidsförkortning ska täckas upp av nyanställningar, inte av att personalen ska springa ännu snabbare på kortare tid. Fler anställda ger lägre arbetslöshet – med sex timmars arbetsdag kan vi dela på jobben istället för att några ska jobba ihjäl sig medan andra tvingas sitta hemma utan att ha ett arbete att gå till.

Nina Broman Costa
fackligt aktiv

På Akademiska sjukhuset hålls vårdplatser stängda på grund av personalbrist. Samtidigt satsas det inte tillräckligt på löner och arbetsmiljö för att behålla anställda.
Enligt Jenny Parkert, regionkandidat från Knivsta som arbetar som undersköterska på Akademiska, är det dags att man börjar betala för det utförda arbetet.

– Jag vet att det finns avdelningar på Akademiska där man stängt ner platser för att det är brist på undersköterskor. Ändå vill de inte satsa på oss.

Jenny Parkert arbetar som undersköterska på Kärlkirurgen på Akademiska och är fackligt ombud för Kommunal. I år kandiderar hon även till regionfullmäktige för Vänsterpartiet. Hon är kritisk till att undersköterskor glöms bort i lönesatsningar. I längden kan det leda till ännu större problem med personalbrist.

– Inom några år är det många av oss som går i pension och det är nog inte så många som vill jobba som undersköterskor i framtiden. Det är ett kul jobb men det är ingen bra lön, konstaterar hon.

I första hand måste lönerna upp om fler ska vilja söka sig till yrket. Men för att de ska vilja stanna kvar behövs även satsningar på arbetsmiljö.

– Lyssna på oss i personalen! Vi har många förslag på hur arbetsmiljön ska bli bättre, men ingen som lyssnar.

Arbetsmiljön är viktig
Neil Ormerod, regionråd för Vänsterpartiet, håller med om att det behöver göras mer för arbetsmiljön på Akademiska. Både för patienternas och personalens skull.

– Vi kan inte fortsätta så här med stängda vårdplatser och en akut som utreds av statliga myndigheter år ut och år in. Det räcker nu.

För att fler ska orka och vilja jobba kvar längre vill Vänsterpartiet till exempel införa seniortjänster för undersköterskor. Tanken är att äldre och erfarna undersköterskor ska få möjlighet att gå ner i arbetstid med full lön och lägga mer tid på handledning till yngre kollegor.

– Det är dags att inse att sjukvården behöver mer pengar. Det kan dels gå till seniortjänster, men även till fler anställda och högre löner för flera vårdyrken. Då kan vi öppna vårdplatser. I längden är det billigare att satsa nu än att fortsätta att slita ut Jenny och hennes kollegor, säger Neil Ormerod.

Text: Anne-Li Lehnberg