I ihållande regn tågade 1 200 Vänstersympatisörer, varav rekordmånga Knivstabor, från Vaksala torg till Slottsbacken, där det hölls ett bejublat förstamajtal av partiledare Jonas Sjöstedt. Härlig känsla med så många personer samlade i Vänsterpartiet Uppsalas tåg på första maj, tycker distriktets ombudsman Jonas Karlsson. Tillsammans hade Vänsterpartiets tåg fler deltagare än de övriga demonstrationerna tillsammans. Jonas Sjöstedt talade om behovet av trygga jobb, stärkt rätt till heltid och förbud för inhyrning för att tillgodose permanenta jobb. Tillsammans är vi starka, kampen fortsätter!
Miranda Cox från VSF, Vänsterns studentförbund talade om behovet av ett fritt Universitet och allas rätt till studier. Uppsalas kommunalråd Ilona Zatmari Walldau, pratade om de privata verksamheter som kommunen nu håller på att ta tillbaka och Felix från UV, Ung Vänster beskrev hur tufft det var att vara ung efter åtta år med Reinfeldt och Borgs politik.
Åhörare i Slottsbacken
Ungas villkor på arbetsmarknaden var något vi kunde höra även i Jonas Sjöstedts tal. Alla former av otrygga anställningar behöver bytas till fast anställning med kollektivavtal. Då det är mest kvinnor som jobbar ofrivillig deltid vore det en feministisk åtgärd att erbjuda alla rätt till heltid, som på sikt ska kortas. ”Det handlar om vilket samhälle vi vill ha. Antingen låter vi girigheten och marknaden styra, eller så hjälper vi varandra och bygger något tillsammans…. Vi ska driva på för fler samhällsnyttiga investeringar. Vi vill få fart på bostadsbyggandet och bygga ut kollektivtrafiken. I den senaste budgeten har vi kommit en bit på vägen. Tack vare Vänsterpartiet är ensamstående mammor och fattiga pensionärer vinnare i statsbudgeten. Men det finns mycket mer att göra, vi har bara börjat.”
Under hela dagen pågick en insamling till återuppbyggnaden av Cobane i Syrien. Mötet hade även kulturellt bidrag i form av kören Röda Lågan.
Tack alla Knivstabor som besökte vårt tält den 25 april. Det blev många trevliga samtal om Knivstas utveckling men även om internationella frågor som berör. För som några sa: ”Vi bor inte i en isolerade bubbla utan påverkas av vår omvärld.” Tack även till Jaya som bjöd på ännu en försvinnande god hembakt kaka till kaffet.
Partivänner delade ut många exemplar av vår länstidning Upplandsfolket som hade temanummer inför 1 maj. Jonas Sjöstedt, som kommer till Uppsala på 1 maj, hade skrivit en krönika. Jonas fokuserar på arbetsmarknaden och säger om 1 maj att det är en dag då vi samlar hopp och energi som hjälper oss i den mer vardagliga politiken resten av året. Den nuvarande otrygga arbetsmarknaden behöver förbättras med fler kollektivavtal. Att inte kunna planera sitt liv med bostad och ekonomi drabbar många och värst är det för kvinnor, som oftare har otrygga anställningar.
Det fanns också artiklar om kollektivtrafik, vård och läget i Syrien. Från Knivsta fanns en notis om vår motion angående kartläggning av ekosystemtjänster i kommunen. En motion som just nu är en viktig del i den grönstrukturplan som Knivsta håller på och tar fram.
Det blev en lugn och odramatisk årskonferens när Uppsala län höll distriktsårskonferens i Tierp. Knivstas ombud Fredrik Rosenbecker och Petra Jansson representerade sin partiförening på ett föredömligt sätt.
Hälsning från partistyrelsen
Nooshi Dadgostar från partistyrelsen tackade alla för en bra valrörelse som gett fler mandat i kommuner och landsting och bidrog till en ny regering. En ny regering som inlett en ny inriktning efter Reinfeldt, som under åtta år verkat för splittring och ökade klyftor. Den nya politiken kommer ha fokus på att bygga ett samhälle med sammanhållning där vi bryr oss om varandra. Ett samhälle i vilket alla inkluderas kommer också att minska grunden för rasistiska krafter.
Avslutningsvis berättade Nooshi om budgetarbetet med regeringen där det nu läggs förslag på fria glasögon till skolbarn, höjt underhållsstöd, stor satsning på äldreomsorg och stöd till kvinnojourer. Samtliga förslag från Vänsterpartiet som 2016 kommer verkställas i S och MP:s kommande budget.
Stundande 100 årsjubileum
Jacob Johnsson berättade att det har påbörjats ett arbete med att samla in material till en dokumentation inför att distriktet fyller 100 år 2017. Medlemmar och partiföreningar uppmanas att leta efter texter och bilder från händelser och aktiviteter.
Rapport från Landstinget
Landstingsrådet Sören Bergqvist berättade att partiet fick två nya mandat i landstingsvalet och sitter nu i majoritet med S och MP. Prioriterade områden är Akademiska, vårdköerna, personalen och psykisk ohälsa. Det är fortsatt tufft för Akademiska sjukhuset och en skattehöjning kommer att behövas.
Det som Vänsterpartiet vill satsa på och driver i samarbetet är den psykiska ohälsan, närvård i hela länet, integration & hälsa, en kompetenssäkrad personalpolitik och en ny arbetsgivarpolicy. Vänsterpartiet ser dessutom behov av en ny organisation som håller ihop hela vårdkedjan.
Valen
Årskonferensen avslutades med val och avtackningar och för Knivstas del tackades Christer Johansson för sina 10 år i distriktsstyrelsen och Maria Fornemo valdes in som ersättare i den nya styrelsen.
Vi möttes av hejarop och många tummen upp och även solen kom fram och värmde skönt när årets första ”Röd Lördag” arrangerades i Knivsta Centrum. En jämn ström av Knivstabor och tillresta ville prata om Knivstas utveckling och ta en fika. Många ville också fylla i vår enkla enkät där ”fler parker och offentliga rum” delade förstaplatsen med ”fler vuxna i skolan.” Mer kultur och fritidsverksamheter till barn och unga kom mycket tätt efter de två första alternativen. Fri kollektivtrafik och rätt till heltider kom också upp på listan. Med alla synpunkter med oss går vi vidare i budgetarbetet med Mål och budget 2016, som planeras att tas på kommunfullmäktige i juni.
Bland övriga frågor som kom upp kan vi nämna utbyggnaden av sågentomten, biljettsystem för kollektivtrafiken och idrottsplatser i framtida Nydal. Med alla trevliga samtal gick tiden fort och de två timmarna var snart slut. Efter Earth Hour, byte till sommartid och påskfirande ser vi redan fram mot nästa Röda Lördag och den 25 april är vi tillbaka på torget utanför ICA Nära. Hoppas vi ses då.
Nooshi Dadgostar, riksdagledamot för Vänsterpartiet, inledde Vänsterpartiet Knivstas årsmöte med att berätta om LO:s jämställdhetsbarometer. Där finns att läsa att kvinnor på den svenska arbetsmarknaden står för en majoritet av sjukskrivningarna, har oftare deltid och lägre löner.
Under de senaste åren har arbetsmiljöinspektionerna minskat, precis som lönekartläggningarna medan de otrygga anställningarna ökat. Alla dessa faktorer har drabbat kvinnor mest, med ökade arbetsskador, sjukskrivningar och lägre löneutveckling. Samtidigt som det är kvinnor som tar det största ansvaret för hem och barn.
Vänsterpartiets förslag om delad föräldraförsäkring är radikal och årsmötet hade, med Nooshi, en längre diskussion om för- och nackdelar på kort och lång sikt. Vi diskuterade även LO:s förslag att lagstadga om rätt till heltid om inte arbetsmarknadens parter kan höja kvinnors löner och förbättra villkoren på arbetsplatserna.
Mötet fick även höra vad Vänsterpartiet kommer att driva för frågor i vårbudgeten och flera kommer medverka till förbättringar för Knivstas kvinnor. Några exempel var ökade resurser till:
• äldreomsorgen
• förlossningsvården
• underhållsstödet
• tjej- och kvinnojourer, samt
• sänkt skatt för fattigaste pensionärerna
Efter Nooshis inspirerande anförande startade årsmötesförhandlingarna som flöt på utan stridigheter. Det var mycket positivt att sammanfatta 2014 med framgångar i alla fyra valen och bäst var 47 procent fler röster i kommunvalet, vilket gav ett extra mandat. Antalet medlemmar ökade för femte året i följd och 2014 fick föreningen 33 procent fler medlemmar.
I full enighet valde mötet sedan en ny styrelse med endast ett nyval. Till ordförande omvaldes Christer Johansson medan övriga ledamöter i styrelsen blev Jaya Montell, Maria Fornemo, Petra Jansson (nyvald) och Tommy Ljungström. Ersättare i styrelsen blev Charlotte Judkins och Fredrik Rosenbecker medan slutligen Malin Tollbom valdes till revisor och Ulla Berglund till valberedning.
Slutligen antogs Verksamhetsplan och budget för 2015 med fortsatta satsning på Knivstas kvinnor, för en bättre arbetsmarknad och en bättre välfärd.
Fotot av Mars är taget i Knivsta 2012, när planeten befann sig på 100 miljoner kilometers avstånd från Jorden. Överst ser man is på ena polen. Den nedre mörka regionen är Syrtis Major Planum, ett område med vulkanisk sten av basalt.
Sedan människan först blickade ut mot universum har hon förundrats och lockats till visioner bortom den omedelbara horisonten, som att en dag kunna färdas till Mars. Hon har drivits att utforska universum och i sitt sökande efter kunskap lärt sig mycket också om Jorden. Men fotot är mer än bara ett uttryck för människans nyfikenhet. I drömmen om att resa till Mars, och en dag rent av ha permanenta bosättningar på planeten, döljer sig också insikter om livsbetingelserna på Jorden.
De första marsresenärerna kommer behöva ta med sig ett eget ekosystem för odling av mat, rening av vatten och återvinning av näringsämnen i ett hållbart kretslopp. För dessa män och kvinnor – instängda i avgränsade utrymmen – kommer ekosystemets fysiska gränser vara lika uppenbara som antalet steg från den ena väggen till den andra. Att föreställa sig att dessa människor skulle vara inbegripna i en evig jakt på att skapa mer arbete vore löjligt. De kan inte odla mer plantor än det finns plats för, inte skörda dem snabbare än de växer upp, inte förbruka vatten snabbare än reservoarerna fylls på. Evig tillväxt skulle på kort tid undanröja deras ändliga ekosystems livsbetingelser.
Inte ens tjänster kan de, om de skulle vilja, utföra åt varandra i större utsträckning än den tillgängliga tiden medger. Och inget av detta förändras av den eventuella tillgången på ren energi. Lika löjeväckande är tanken att några skulle gå arbetslösa medan övriga utför också deras arbete, eller att de skulle godta någon annan ordning för fördelning av arbetet än den demokratiska. För hur kan dessa människor, så påtagligt medvetna om sitt beroende av varandra, sätta den ena över den andra? I praktiken kommer de, hand i hand med sitt hållbara ekosystem, ta med sig ett socialistiskt samhällssystem.
Dessa rymdsocialister kommer från sitt nya hem kunna blicka tillbaka mot Jorden och se att våra livsvillkor är desamma som deras. Betraktad utifrån framträder nämligen Jorden precis så ändlig som den de facto är. Vårt ekosystem är större än marsresenärernas, men likväl inte utan gränser. Precis som de kan inte heller vi tillåta oss att konsumera resurser snabbare än de återskapas; hugga ner träd snabbare än nya växer upp, fiska ur haven snabbare än fisken reproduceras, tömma vattenkällor snabbare än de återfylls. Och ändå är det just vad vi gör, kanske för att Jordens ändlighet inte är lika påtaglig som den hos ett avgränsat rum.
Ska vi inte undanröja våra egna livsbetingelser måste vi nu, när människans ekologiska fotavtryck redan kräver 1,5 jordklot för att vara hållbart, drömma större drömmar än att skapa mer arbete. Samhällen byggda på evig tillväxt har ingen framtid på ändliga världar. Tillväxt måste vara en möjlighet. Inte en nödvändig förutsättning. Vi måste ha kapaciteten att föreställa oss en mänskligare värld än den där våra liv förvandlas till arbetstid. Vi måste demokratisera produktionen, dela på arbetet, omvandla effektiviseringar i mer fritid till att odla människovärdet – bildning, konst, vänskapsband, sport, kultur och vetenskap, allt efter vars och ens intresse – om det alls ska finnas någon framtid för drömmar bortom det omedelbara.
Mars kallas också den röda planeten. Det finns avancerade planer för hur den kan göras grön – beboelig för människor. För Jorden visar sig det omvända förhållandet gälla. Ska den förbli beboelig – grön – måste den först bli röd.
Vänsterpartiet Knivsta är stolta att välkomna riksdagsledamoten och feministen Nooshi Dadgostar till Knivsta kommunhus den 4 mars 19.00. Nooshi kommer att inleda vårt årsmöte med en feministisk föreläsning som är öppen för alla intresserade. Vi kommer att vara i rummet som heter Kvallsta och dörrarna öppnar 18.30. I väntan på Nooshis föredrag bjuder vi på fika med hembakat bröd.
Sedan många år har FN beslutat att den 8 mars ska vara en dag då vi uppmärksammar kvinnors villkor över hela världen. Detta blir Vänsterpartiet Knivstas bidrag inför den Internationella kvinnodagen den 8 mars. Genom föreläsningen och ett gott samarbete med organisationer och enskilda Knivstabor vill vi bli ännu bättre i vår strävan att förbättra villkoren för Knivstas, Sveriges och världens tjejer och kvinnor.
Vänsterpartiet Knivsta tackar för detta supervalår och sörjer inte att det inte blir något extra val. Det finns mycket att ta tag i ändå och vi fortsätter kampen för en bättre uppväxt för alla barn och unga.
Vänsterpartiet Knivsta önskar alla ett Gott Nytt År!
Våra tankar går särskilt till de många barn som drabbats av de ökade klyftor vi ser i Sverige och resten av världen. Till barnen i Sverige som har en arbetslös eller sjukskriven förälder som vill få ett jobb att gå till. Ett jobb som allt för ofta inte finns, trots att mycket behöver bli gjort, inte minst inom välfärden, järnvägarna och bostadsbyggandet.
Dels till de barn som finns kvar utomlands som inte kan träffa sina föräldrar under jul och nyår, därför att dessa tvingas söka lyckan med pappmuggar i händerna utanför våra butiker.
Samt även till de många barn och ungdomar som sliter i kapitalismens tjänst, 12 timmar om dagen och 7 dagar i veckan till svältlöner. Barn som med sitt slit under hemska förhållanden skapar förutsättningar för vår lågpriskonsumtion.
Vänsterpartiet kämpar vidare för social och ekonomisk rättvisa för Jordens barn.
Gott Nytt 2015!
Valresultatet och partiernas val av samarbetspartners har inte gett någon gruppering egen majoritet i fullmäktige. Den minskade moderatledda gruppen med Centerpartiet, Kristdemokraterna och Folkpartiet har 15 av 31 mandat. SD fick två medan slutligen S, V, MP och KN.NU har 14 mandat.
Den 20 november är det nästa kommunfullmäktige och på dagordningen står beslut om organisation, val av ledamöter i KS, nämnder och andra organ samt beslut om budget inklusive skattesats. Förberedelser pågår för att komma fram till bra lösningar för kommuninvånarnas bästa.
På det förra fullmäktigemötet den 23 okt, då Vänsterpartiet återtagit två ordinarie mandat, hände oväntade saker. Redan på den första beslutspunkten som var val av ordförande för KF blev hela församlingen totalt överraskade. I en sluten omröstning valdes Kenneth Gunnar (KNU) till ordförande för KF på fyra år, Anne-Marie Morhed (FP) valdes till 1:e vice ordf och Lisa Arrenius (S) blev vald till 2:e vice ordförande.
Mindre dramatiskt blev det då val av valberedning och gruppledare genomfördes och från Vänsterpartiets sida valdes Ulla Berglund in i valberedningen och Christer Johansson blev anmäld som gruppledare. Mötet avslutades med antagande av trafikstrategi där Malin Tollbom gjorde debut som ordinarie ledamot i talarstolen. Ansökan om Fair Trade City återremitterades ännu en gång och Mål och budget 2014 kompletterades med medel för strategiska markinköp.
De flesta känner till Islamiska statens (IS) brutala framfart i Irak och Syrien. Mindre välkänd är den ekonomiska ideologi som påfördes Irak och gjorde att tidigare marginella grupper som IS kunde växa i styrka och antal. Nedan följer ett resonemang av Fredrik Rosenbecker om hur det kunde bli som Uppsalabaserade Joakim Medin beskriver i sina reportage från bland annat Kobane.
Elva månader efter den USA-ledda invasionen av Irak visade en opinionsundersökning utförd av Oxford Research International att en majoritet av irakierna ville ha en sekulär regering. Ett halvår senare ville 70 procent av befolkningen ha en stat byggd på islamisk lag. Denna snabba opinionsförändring kom inte av en slump, utan drevs på av en ekonomisk ideologi som påfördes irakierna av ockupationsmakten.
När Paul Bremer, utsedd av president Bush att leda den civila administrationen i Irak och i praktiken Iraks regering i egen person, anlände till Irak ägnade han sig nästan enbart åt att stifta en serie lagar som skulle omgestalta landets ekonomi till en marknadsliberal mönstermodell enligt Chicagoskolans ekonomiska teorier. En lag sänkte bolagsskatten till 15%, en annan lät utländska investerare äga 100% av irakiska tillgångar och ytterligare en lät investerarna föra ut vinster ur landet utan att beskatta dem. Månaden efter sin ankomst tillkännagav Bremer att landets 200 statliga företag omgående skulle privatiseras och för att skynda på utförsäljningen sattes priset lågt. Det mest överhängande för att återuppbygga Iraks sjukvårdssystem, som redan före kriget tagit skada av sanktioner mot landet, ansågs vara att privatisera apoteken. 500 000 statsanställda irakier avskedades, däribland läkare, sjuksköterskor, lärare och ingenjörer. Receptet liknade de råd Milton Friedman (en av Chicagoskolans ledande företrädare) tidigare gett diktatorn Pinochet i Chile, när denne införde sin högerdiktatur.
Just när irakierna som bäst behövde de arbetstillfällen som ironiskt nog skapas när man bombar sönder ett land, valde ockupationsregeringen att lamslå den inhemska produktionen och öppna upp en ohämmad marknad. Utländska företag flockades kring möjligheten att profitera på återuppbyggnaden av Irak och de tog med sig sin egen personal hellre än att dra på sig kostnader för nyanställningar i Irak. Detta hade Bushadministrationen lätt kunnat förhindra genom att stipulera att företag som subventioneras av amerikanska bidrag måste anställa irakier. Resultatet av denna frimarknads-ideologiskt motiverade politik blev i många avseenden detsamma i Irak som i Chile. Multinationella företag, som i kontrakt var garanterade kostnadstäckning plus profit, gjorde enorma vinster, medan det irakiska folket led av arbetslöshet, fattigdom och brist på ett fungerande samhälle. Återuppbyggnaden blev i bästa fall undermålig när vinstmaximerande företag skar i utgifterna. I värsta fall försvann pengarna i långa kedjor av underleverantörer. Som en ingenjör i energiministeriet uttryckte det: ”Det är märkligt att miljarder dollar lades ner på elektricitet utan att det blev den ringaste förbättring. Läget blev tvärtom sämre”.
Det var i denna miljö, när ockupanterna visade sig oförmögna att leverera grundläggande samhällstjänster, som fundamentalisterna kunde vinna fler anhängare. När Bremers privatiserade återuppbyggnad misslyckades tog lokala miliser över och påbörjade sin egen återuppbyggnad. Präster som Muqtada al-Sadr skickade ut egen personal till att laga elnäten, dirigera trafiken och sköta sophämtningen. Detta gav miliserna stöd och många nya anhängare som de sedan kunde beväpna. Det var genom att fylla ett tomrum han kunde bygga upp den våldsamma Mehdimilisen, har al-Sadr själv förklarat. Om återuppbyggnaden av landet istället hade gett irakerierna trygghet, arbete och basförnödenheter hade detta tomrum inte funnits för al-Sadr att fylla och han hade inte fått många anhängare. Detsamma gäller för IS, som bildades i Irak den 15:e oktober 2006 genom en sammanslagning av flera Irakiska milisgrupper, och senare spred sig till Syrien.
Det var alltså inte främst genom bombningarna och markkriget som extrema och sekteristiska grupper kunde växa sig starka, utan genom den därpå misslyckade och djupt ideologiskt motiverade ekonomiska politiken, vars drag vi känner igen också i Sverige. När regeringen Bildt 1992 införde skolpengen förverkligade man en idé som kom direkt från Milton Friedman.
Det är ingen tillfällighet att det svenska skolsystemet jämförts med Pinochets i Chile. Vi känner också igen privatiseringar av apotek, sänkt bolagsskatt och utförsäljning av statlig verksamhet, påskyndad av reapriser. Och där samhället börjat brista, mödrar fått föda i korridorer, tågen slutat gå i tid, sjuka utförsäkrats och A-kassan urholkats. Där har också extrema grupper med enkla förklaringar, som blundar för den bakomliggande ekonomiska ideologin, vuxit sig starka.
Vad irakierna hade behövt var inte ohämmad kapitalism, utan socialistiska lösningar. De lokala samhällena hade behövt direkt och demokratiskt inflytande över återuppbyggnaden, inte att makten lades i händerna på vinstsyftande företagsledare. Då hade återuppbyggnaden varit behovsstyrd, inte vinststyrd. De hade behövt behålla makten över sina fabriker och se en demokratisering av arbetsplatserna, inte utförsäljning och att makten lades i händerna på privata ägare. Då hade irakierna haft makt över sin återuppbyggnad och sina arbetsplatser. De hade behövt få mer makt över sin egen framtid, mer demokrati, inte mer makt åt marknaden. Då hade Mehdimilisen och IS med flera inte vuxit i storlek. Vill man stoppa inte bara IS, utan också alla framtida ”IS” i alla delar av världen, är därför kampen för socialismen oundviklig.
