Den 23 april är det åter dags för en Röd Lördag på torget utanför ICA Nära. Kom och ta en fika och berätta vad du tycker är viktigt att förändra i kommunen. Förutom många byggplaner är det just nu budget 2017 som står högt på dagordningen i det politiska arbetet.
Missa inte möjligheten att lyssna på Ulla Andersson i Uppsala på 1 maj. Här kommer hålltider.
11.45 Samling Vaksala torg
12.45 Avmarsch
13.15 Slottsbacken, med tal av bl a Ulla Andrsson, vice ordförande och ekonomisk-politisk talesperson för Vänsterpartiet
Arrangörer: Vänsterparitet Uppsala, Ung Vänster, VSF
Brev från Jonas Sjöstedt
Den 13 april presenteras vårbudgeten. Tack vare Vänsterpartiet är det en budget som kommer att göra skillnad på många sjukhus, skolor och äldreboenden runtom i landet.
Jag reser mycket i Sverige men under den senaste hösten och vintern var det extra mycket. Inför budgetförhandlingarna åkte Ulla Andersson, jag och flera andra från Vänsterpartiet runt för att lyssna på människor om vad som behövs allra mest just nu. Vi var på Sahlgrenskas ambulanscentral i Göteborg och äldreboenden i Umeå. Vi träffade Kommunal i Växjö, socionomer i Malmö och förberedelseklasser i Bollnäs. Och vi besökte många, många andra arbetsplatser och organisationer.
Den svenska välfärden är överlag bra, men gång på gång ser vi att det behövs fler anställda. Fler undersköterskor som ger en bra vardag för de äldre och ser till att sjuka får en riktigt bra vård. Fler lärare så att varje barn får chans att lära sig det man ska och verkligen blir lyssnat på. Det behöver satsas pengar och det behöver vara långsiktigt så att man verkligen kan anställa.
Vårt huvudkrav inför budgetförhandlingarna med regeringen blev därför 10 miljarder kronor till fler anställda i välfärden. Vi krävde att det skulle vara ett permanent stöd, inte någon tillfällig satsning. Efter långa förhandlingar stod det så klart att vi fått igenom vårt krav. De 10 vänstermiljarderna blir nu verklighet. Det är den största permanenta höjningen av stödet till den svenska välfärden sedan början av 90-talet. Troligen är det den största satsningen någonsin som vårt parti fått igenom i en budgetförhandling.
De 10 vänstermiljarderna är också klockren feministisk politik. Nästan en miljon kvinnor arbetar i välfärden och drabbas av stressen som uppstår när man är för få anställda. Vi vet också att det främst är kvinnor som får täcka upp i familjen när till exempel äldreomsorgen inte räcker till. Där gör vi skillnad. För att få en bild av vad pengarna innebär så motsvarar de kostnaden för att anställa omkring 25 000 undersköterskor.
En del av pengarna kommer från att vi fick igenom vårt krav på bättre beskattning av bankerna. De gör enorma vinster samtidigt som det finns sjuka som borde få bättre vård och förskolebarn som borde få mindre barngrupper. För Vänsterpartiet är det självklart att sådana orättvisor behöver rättas till och därför blir det nu bankskatt och vänstermiljarder. För det är ju ett sådant parti vi är. Vi har värderingarna om rättvisa och feminism. Och vi ser till att utifrån dem göra verklig förändring.
Ännu en Internationell Kvinnodag har passerat och Vänsterpartiet i Knivsta gläds åt alla framsteg som gjorts. Även om vi är medvetna om att det finns mycket kvar att kämpa för. Därför fortsätter vi kampen för jämlik jämställdhet, varje vecka året runt.
Det har gått mer än hundra år sedan den socialistiska världsorganisationen Andra internationalen vid kongressen i Köpenhamn 1910 instiftade Internationella kvinnodagen på initiativ av tyskan Clara Zetkin. Avgörande steg har tagits sedan dess och kvinnor har vunnit politisk rösträtt i alla länder och därigenom en formell politisk jämställdhet, men någon verklig jämlikhet mellan könen finns inte, lika lite som den finns mellan ägare och arbetare, fattig och rik, inrikes och utomlands född.
Än idag, i Sverige, kan man sitta på en lekplats och betrakta barnen som leker och skrattar och veta att flickan i gungan – även om det inte drabbar just henne – löper större risk att under sitt liv utsättas för sexuellt våld eller våld i nära relation än pojken i sandlådan. Flickan i klätterställningen – även om det inte drabbar just henne – kommer få en livslön och pension som mer sannolikt blir mindre än pojkens, än den blir större än hans. Flickan som gräver tunnlar i sanden med pojken kommer få mindre fritid och hon kommer utföra mer av det oavlönade arbetet i hemmet under sitt liv, än han – inte genom egna val, utan genom strukturers opersonliga och självreproducerande makt.
Om detta vet de lekande barnen förstås ännu inget. Men vuxna betraktare vet. Vi vet att i det samhälle våra barn växer upp spelar ursprung, klass, och kön roll för barnens framtid. Vi vet det genom egen erfarenhet, vi vet det genom statistikens kalla siffror. Och därför, om vi med människans jämlikhet menar mer än bara en frasernas jämlikhet, mer än bara en idé om hur vi själva förhåller oss till andra, så är det också vår uppgift att förändra detta samhälle, att avskaffa rasismen, klasserna och könsförtrycket, att vara antirasister, socialister och feminister.
Insändare till Flamman den 3 mars 2016 om varje medlems värde och bemötande.
Jag skrev till de lokala aktörerna inom partiet att jag ju ville engagera mig, men jag fick det inte att gå ihop tidsmässigt. Jag går ändå till kören. Att sjunga är så roligt. Även om jag jobbat och är trött ger det mig en kick. Det går att jämföra med att ha en älskare. Ett förälskat par hittar alltid tid även om där inte finns någon tid.
Om partiet undrar hur de ska få fler medlemmar att engagera sig skulle jag säga att det är den typen av passion som ska in. De som engagerar sig i partiet ser jag på som eldsjälar. De tar en gnista med sig på möten och sätter eld på dem som också är där och det blir en varm, skön eld!
Ja, så kan en bild från den som inget vet se ut. Men jag har hört att det är protokoll som ska skrivas och att en dagordning måste sättas. Jag vet ingenting om sådana där möten. Jag tycker inte om att inget veta. Det gör mig osäker och, nä, hellre kören.
Kanske är det så att jag letar ursäkter. Kanske skulle jag älska att gå på möten lika mycket som att gå på kören? Jag skulle definitivt behöva min hemliga älskare!
Än hur det är så drömde jag om partiet i natt. Jag gick på mitt första möte och det var inte direkt som om det var vilket lokalt möte som helst! Jag kom dit i en varm jacka jag på nåt vis fått från partiet. Och en varm mössa. Jag klev in och såg en ledig plats längre in. Men jag blev tveksam. Jag backade och undrade ”vad gör jag här?” Och var på väg att gå därifrån.
Då drog självaste Ali Esbati plötsligt och från ingenstans fram en stol och pekade på platsen bredvid honom. Han var väldigt trevlig och vi pratade och jag trodde jag drömde i drömmen.
Som om inte det räckte var också Jonas Sjöstedt där. Lika trevlig han, såklart. Alla var mycket glada över att denna medlem hittat dit. Jag kunde inte för mitt liv förstå att en sådan som jag – totalt utan erfarenhet – skulle ha betydelse. Men uppenbart! En kvinna pratade. Sedan gick vi alla ut. Jag minns nu inte riktigt vad vi gjorde ute, men sen gick vi in igen.
Vaknar upp ur drömmen och önskade jag hade ett proffs som kunde hjälpa mig att tolka den. Kanske sa drömmen att det finns ingen som är bättre än någon annan i partiet. Att det är partiet som är det viktigaste. Och medlemmarna som byggt upp det. Att det finns trevliga människor som Esbati och Sjöstedt som är uppriktigt glada över varenda medlem. Ja, att varenda medlem är glad över varje medlem som ökar sitt engagemang.
När jag diskuterat detta med en annan medlem slås jag av hur medlemmarna inte är egocentriska. Att de lyfter blicken från sig själva ända ut i världen. Om något drar mig till partiet så är det just det att se att det finns mer än bara ens egna bekymmer. Kanske är det så att jag har viljan och intresset men är rädd om det räcker och partiet med de varma kläderna vill då försäkra mig om att jag har kommit rätt och är i goda händer. Där jag visst kan vara trygg i att vara människa med fel och brister, men också andra egenskaper som är mindre fel.
Fredrik Rosenbecker, ordinarie ledamot i Socialnämnden i Knivsta och ersättare i föreningens styrelse, valdes på distriktets medlemsmöte som ett av tio ombud att representera Uppsala län på Vänsterpartiets kongress i Örebro den 5 – 8 maj. Fredrik kommer bland annat att argumentera för att Vänsterpartiet verkar för att utreda ett lagförslag kring progressiv kommunalskatt och anta det viktiga ekologiska och ekonomiska programmet.
Detta betyder att partiföreningen i Knivsta nu har representerats på sju kongresser i rad, av sju möjliga, sedan föreningen bildades. Av de totalt sex medlemmarna som blivit valda till kongresserna finns fyra kvar i föreningen och bidrar med sin erfarenhet i det dagliga arbetet i kampen för en bättre kommun, för alla. Två tidigare ombud har tyvärr flyttat från kommunen.
Förutom motionen om progressiv kommunalskatt har partiföreningen i Knivsta skickat in ytterligare två motioner och gett sitt stöd till ytterligare en. De två som vi skickat in är om sänkt rösträttsålder till 16 år i kommunval och att behålla en fortsatt restriktiv narkotikapolitik. Slutligen har vi från partiföreningen visat vårt stöd för, den från Gävle initierade, motionen för en bred och enad rörelse.
Nu startar arbetet för alla ombud att läsa in sig på alla motioner och övriga handlingar som kongressen kommer att besluta om. Samtliga valda ombud fån länet blev, i bokstavsordning: Yekbun Alp, Uppsala, Alexandra D’Urso, Uppsala, Gun Fjellner, Östhammar, Jacob Johnson, Uppsala, Jonas Karlsson, Uppsala, Agneta Liljestam, Uppsala, Hanna Mörck, Uppsala, Neil Ormerod, Enköping, Fredrik Rosenbecker, Knivsta och Tobias Smedberg, Uppsala
En månad har gått av året då Vänsterpartiet är med och påverkar politiken både i Knivsta och i Sverige. Vi står för en politik som
investerar i människor och som gör att Knivsta och Sverige kan växa.
Byggemenskap
Tillsammans tror vi att det går att skapa en rörelse som bryter den hopplöshet som många känner. Det går att göra skillnad. Tillsammans kan vi bygga ett samhälle att lita på. För det behövs en politik som ser att människor är värda att satsas på. En politik för mer resurser till välfärden och investeringar i jobb, bostäder och infrastruktur. Då behöver de allra rikaste i samhället bidra mer.
Vi vet att jämlika samhällen mår och utvecklas bättre. Men för att minska klyftorna och få fart på investeringarna måste vi ha skatter som omfördelar. Det är rimligt att de som har mest är med och bidrar, det försprång de rikas barn har när de föds är stort nog ändå.
I Knivstas Mål och budget för 2016 står bland annat att:
Vi ska minska barnfattigdomen
Kulturskolan ska ta mot fler elever
Det ska byggas fler hyresrätter
Antal gång och cykelvägar ska öka
Tillgången till park och grönområden ska öka
Sommarjobben för Knivstas ungdomar ska fördubblas
I riksdagens budget där Vänsterpartiet också fick med satsningar följer några exempel:
Satsning på ungas psykiska hälsa
Fler anställda och höjd kvalitet i fritidshemmen
Höjt underhållsstöd
Stärkt långsiktigt stöd till kvinnojourerna
Investeringsstöd för billigare hyresrätter
Fri tandvård till 23 år
Fler anställda i äldreomsorgen och socialtjänsten
Detta var några exempel på vad som händer när Vänsterpartiet är med och påverkar.
Nu vill vi höra din åsikt. Vad tycker du att vi ska åstadkomma tillsammans? Vad behövs allra mest för att vi ska få ett samhälle att lita på?
Det har på många sätt varit en mörk höst. Vi har sett hur partier har tävlat om att vara så hårda som möjligt mot människor på flykt. Vi har sett terrorattacker i Paris, Trollhättan och mot asylboenden runtom i landet. Nya fruktansvärda vittnesmål har kommit från kriget i Syrien.
Sverige har fått ett politiskt klimat där vissa partier plötsligt kastar bort allt de nyss sa sig tro på. Fokus i debatten har varit på hårdare tag. Sådant som solidaritet, rättssäkerhet och frågan om vad som egentligen löser problemen har kommit i bakgrunden.
Vänsterpartiets roll har därför varit viktig. Vi har försvarat asylrätten och fört fram lösningar som inte handlar om att sätta åt flyktingarna. Genom att hålla inne medlemsavgiften skulle vi kunna pressa EU att ta sitt ansvar. Genom stora investeringar i utbildning, välfärd och bostäder skulle vi kunna klara ett bra mottagande. Vi har försvarat asylrätt och medmänsklighet i debatter och förhandlingar, men också i praktiken. Runt om i landet har vänsterpartister ryckt in och ordnat sovplatser, hjälpt ensamkommande barn och löst problem. På många håll är det vänsterpartister som stått för värdefull organisationsvana när nya nätverk av ideella krafter uppstått. Vi ska se tillbaka på den här hösten med stolthet.
Det politiska klimatet har varit sådant att mycket för Vänsterpartiet har handlat om att försvara grundläggande rättigheter. Men parallellt med det har vi genomfört massa bra politik. Det höjda underhållsstödet har redan börjat betalas ut och efter nyår kommer barn att få avgiftsfria läkemedel. Nästa år startar satsningen på ungas psykiska hälsa och mycket annat som Vänsterpartiet har vunnit i förhandlingar med regeringen. I tider som dessa kommer sådant lite i skymundan men det är inte desto mindre viktiga reformer, sett utifrån både kön och klass. De innebär konkreta förbättringar i vardagen för många människor.
I tider då grundläggande fri- och rättigheter ifrågasätts behövs Vänsterpartiet. Vi låter oss inte dras med när opinionen kantrar och vi försöker inte spela på obehagliga strömningar av rädsla och hat. Men jag hoppas och kommer att göra allt jag kan för att nästa år blir ett år som mer handlar om framtidshopp och att bygga ett bättre samhälle. Jag tänker på sådant som en utbyggd välfärd, en feministisk ekonomisk politik och stora investeringar som gör Sverige till ett bättre och mer hållbart land. Vi vet så väl hur mycket det behövs – och att det faktiskt är fullt möjligt.
Med det vill jag önska er alla ett riktigt Gott Nytt År!
I mitten på veckan kom distriktets ordförande Lars Thor och vice ordförande Hanna Victoria Mörk till Knivsta på besök. En stor del av styrelsen i Knivsta deltog i ett trevligt möte där vi diskuterade partiföreningens arbete, formalia och sociala medier. Det blev bra samtal där vi fick chansen att berätta hur vi jobbar i Knivsta och fick en del tips på hur vi kan bli bättre.
Nästa vecka följs mötet upp med ett möte med Uppsala Knivsta hyresgästförening i Uppsala. Då blir det med stor säkerhet diskussioner om renoveringar.
Sista Röda Lördagen för året blev en kall och våt historia med gott om vind. Men vi fick trots det några trevliga besökare som stannade och ville prata aktuella frågor. Nu blir det vila några dagar men på morgonen den 9 december ses vi på perrongen för flygbladsutdelning. Det kommer att handla om Kampanjen Vänsterpartiet gör skillnad, för dig som är: kvinna, ung, jobbar och bor.
Till nästa år fortsätter våra Röda Lördagar sista lördagen varje månad. Hoppas vi ses.
Christer Johansson
ordförande
Vänsterpartiet Knivsta
Den största politiska frågan just nu i Knivsta som i resten av landet och Europa är mottagandet av de flyktingar som söker ett bättre liv. För oss vänsterpartister i Knivsta var det en självklarhet att inte låta vår aktivitet konkurrera med den Marsch för sammanhållning som arrangerades av nätverket Tillsammans för Knivsta. Därför blev det ett något kortare torgmöte än vid andra röda lördagar. Men vi hann trots det med att prata och fika med en hel del nya och gamla vänner.
Det var glädjande att se alla Knivstabor som slöt upp i marschen för ett Knivsta där vår framtid är tillsammans. Flera bra tal och sång tog över vid kommunhuset, som var marschens mål. Min förhoppning är att den värme och kärlek som fanns i marschen, talen och sången ska sprida sig till alla Knivstabor. Ingen ska behöva känna sig rädd, orolig eller hatad. Det är bara vi som tillsammans kan sprida trygghet till alla som vill skapa sin framtid i Knivsta, oavsett hur länge vi bott här. Ingen annan kommer att göra det åt oss.
Jonas Sjöstedt och Ulla Andersson presenterade den 22 september Vänsterpartiets påverkan på den nu av riksdagen antagna höstbudgeten.
Jonas inledde presentationen med att tacka alla Vänsterpartister för insatser som utförts för att hjälpa alla de flyktingar som kommit till Sverige från krig och hemska upplevelser. Den av regeringen, under veckan, presenterade budget innehåller mycket som kommit med tack vare påtryckning från Vänsterpartiet. Det kommer att komma en komplett sammanställning så småningom men här följer några satsningar som förbättrar villkoren för många kvinnor i Knivsta och i landet.
Mer medel till personal inom äldreomsorgen och ökade stöd till Kvinnojourer. Fri mammografi, avgiftsfria preventivmedel upp till 20 år och gratis på primärvården för alla över 85 år. För barnen blir det sommarlovsstöd, avgiftsfri medicin och glasögonbidrag samt lägre avgifter på kulturskolan och mer resurser till fritidshemmen.
Slutligen tar jag med det mycket viktiga stödet för att förbättra ungas psykiska hälsa samt fri tandvård upp till 23 år. Som en del av finansieringen införs höjd skatt för de som tjänar över 50 000 i månaden och statlig skatt börjar tas ut från inkomster på 35 000 per månad. Det är ett trendbrott i svensk politik, när det nu är männen som efter åtta år med ökade klyftor till kvinnorna nu kommer att betala tillbaka till välfärden och kvinnorna.
Jonas och Ulla avslutade med att det finns mer att göra och att detta får ses som en bra början.
