Nooshi Dadgostar, riksdagledamot för Vänsterpartiet, inledde Vänsterpartiet Knivstas årsmöte med att berätta om LO:s jämställdhetsbarometer. Där finns att läsa att kvinnor på den svenska arbetsmarknaden står för en majoritet av sjukskrivningarna, har oftare deltid och lägre löner.
Under de senaste åren har arbetsmiljöinspektionerna minskat, precis som lönekartläggningarna medan de otrygga anställningarna ökat. Alla dessa faktorer har drabbat kvinnor mest, med ökade arbetsskador, sjukskrivningar och lägre löneutveckling. Samtidigt som det är kvinnor som tar det största ansvaret för hem och barn.
Vänsterpartiets förslag om delad föräldraförsäkring är radikal och årsmötet hade, med Nooshi, en längre diskussion om för- och nackdelar på kort och lång sikt. Vi diskuterade även LO:s förslag att lagstadga om rätt till heltid om inte arbetsmarknadens parter kan höja kvinnors löner och förbättra villkoren på arbetsplatserna.
Mötet fick även höra vad Vänsterpartiet kommer att driva för frågor i vårbudgeten och flera kommer medverka till förbättringar för Knivstas kvinnor. Några exempel var ökade resurser till:
• äldreomsorgen
• förlossningsvården
• underhållsstödet
• tjej- och kvinnojourer, samt
• sänkt skatt för fattigaste pensionärerna
Efter Nooshis inspirerande anförande startade årsmötesförhandlingarna som flöt på utan stridigheter. Det var mycket positivt att sammanfatta 2014 med framgångar i alla fyra valen och bäst var 47 procent fler röster i kommunvalet, vilket gav ett extra mandat. Antalet medlemmar ökade för femte året i följd och 2014 fick föreningen 33 procent fler medlemmar.
I full enighet valde mötet sedan en ny styrelse med endast ett nyval. Till ordförande omvaldes Christer Johansson medan övriga ledamöter i styrelsen blev Jaya Montell, Maria Fornemo, Petra Jansson (nyvald) och Tommy Ljungström. Ersättare i styrelsen blev Charlotte Judkins och Fredrik Rosenbecker medan slutligen Malin Tollbom valdes till revisor och Ulla Berglund till valberedning.
Slutligen antogs Verksamhetsplan och budget för 2015 med fortsatta satsning på Knivstas kvinnor, för en bättre arbetsmarknad och en bättre välfärd.
Fotot av Mars är taget i Knivsta 2012, när planeten befann sig på 100 miljoner kilometers avstånd från Jorden. Överst ser man is på ena polen. Den nedre mörka regionen är Syrtis Major Planum, ett område med vulkanisk sten av basalt.
Sedan människan först blickade ut mot universum har hon förundrats och lockats till visioner bortom den omedelbara horisonten, som att en dag kunna färdas till Mars. Hon har drivits att utforska universum och i sitt sökande efter kunskap lärt sig mycket också om Jorden. Men fotot är mer än bara ett uttryck för människans nyfikenhet. I drömmen om att resa till Mars, och en dag rent av ha permanenta bosättningar på planeten, döljer sig också insikter om livsbetingelserna på Jorden.
De första marsresenärerna kommer behöva ta med sig ett eget ekosystem för odling av mat, rening av vatten och återvinning av näringsämnen i ett hållbart kretslopp. För dessa män och kvinnor – instängda i avgränsade utrymmen – kommer ekosystemets fysiska gränser vara lika uppenbara som antalet steg från den ena väggen till den andra. Att föreställa sig att dessa människor skulle vara inbegripna i en evig jakt på att skapa mer arbete vore löjligt. De kan inte odla mer plantor än det finns plats för, inte skörda dem snabbare än de växer upp, inte förbruka vatten snabbare än reservoarerna fylls på. Evig tillväxt skulle på kort tid undanröja deras ändliga ekosystems livsbetingelser.
Inte ens tjänster kan de, om de skulle vilja, utföra åt varandra i större utsträckning än den tillgängliga tiden medger. Och inget av detta förändras av den eventuella tillgången på ren energi. Lika löjeväckande är tanken att några skulle gå arbetslösa medan övriga utför också deras arbete, eller att de skulle godta någon annan ordning för fördelning av arbetet än den demokratiska. För hur kan dessa människor, så påtagligt medvetna om sitt beroende av varandra, sätta den ena över den andra? I praktiken kommer de, hand i hand med sitt hållbara ekosystem, ta med sig ett socialistiskt samhällssystem.
Dessa rymdsocialister kommer från sitt nya hem kunna blicka tillbaka mot Jorden och se att våra livsvillkor är desamma som deras. Betraktad utifrån framträder nämligen Jorden precis så ändlig som den de facto är. Vårt ekosystem är större än marsresenärernas, men likväl inte utan gränser. Precis som de kan inte heller vi tillåta oss att konsumera resurser snabbare än de återskapas; hugga ner träd snabbare än nya växer upp, fiska ur haven snabbare än fisken reproduceras, tömma vattenkällor snabbare än de återfylls. Och ändå är det just vad vi gör, kanske för att Jordens ändlighet inte är lika påtaglig som den hos ett avgränsat rum.
Ska vi inte undanröja våra egna livsbetingelser måste vi nu, när människans ekologiska fotavtryck redan kräver 1,5 jordklot för att vara hållbart, drömma större drömmar än att skapa mer arbete. Samhällen byggda på evig tillväxt har ingen framtid på ändliga världar. Tillväxt måste vara en möjlighet. Inte en nödvändig förutsättning. Vi måste ha kapaciteten att föreställa oss en mänskligare värld än den där våra liv förvandlas till arbetstid. Vi måste demokratisera produktionen, dela på arbetet, omvandla effektiviseringar i mer fritid till att odla människovärdet – bildning, konst, vänskapsband, sport, kultur och vetenskap, allt efter vars och ens intresse – om det alls ska finnas någon framtid för drömmar bortom det omedelbara.
Mars kallas också den röda planeten. Det finns avancerade planer för hur den kan göras grön – beboelig för människor. För Jorden visar sig det omvända förhållandet gälla. Ska den förbli beboelig – grön – måste den först bli röd.
Vänsterpartiet Knivsta är stolta att välkomna riksdagsledamoten och feministen Nooshi Dadgostar till Knivsta kommunhus den 4 mars 19.00. Nooshi kommer att inleda vårt årsmöte med en feministisk föreläsning som är öppen för alla intresserade. Vi kommer att vara i rummet som heter Kvallsta och dörrarna öppnar 18.30. I väntan på Nooshis föredrag bjuder vi på fika med hembakat bröd.
Sedan många år har FN beslutat att den 8 mars ska vara en dag då vi uppmärksammar kvinnors villkor över hela världen. Detta blir Vänsterpartiet Knivstas bidrag inför den Internationella kvinnodagen den 8 mars. Genom föreläsningen och ett gott samarbete med organisationer och enskilda Knivstabor vill vi bli ännu bättre i vår strävan att förbättra villkoren för Knivstas, Sveriges och världens tjejer och kvinnor.
Vänsterpartiet Knivsta tackar för detta supervalår och sörjer inte att det inte blir något extra val. Det finns mycket att ta tag i ändå och vi fortsätter kampen för en bättre uppväxt för alla barn och unga.
Vänsterpartiet Knivsta önskar alla ett Gott Nytt År!
Våra tankar går särskilt till de många barn som drabbats av de ökade klyftor vi ser i Sverige och resten av världen. Till barnen i Sverige som har en arbetslös eller sjukskriven förälder som vill få ett jobb att gå till. Ett jobb som allt för ofta inte finns, trots att mycket behöver bli gjort, inte minst inom välfärden, järnvägarna och bostadsbyggandet.
Dels till de barn som finns kvar utomlands som inte kan träffa sina föräldrar under jul och nyår, därför att dessa tvingas söka lyckan med pappmuggar i händerna utanför våra butiker.
Samt även till de många barn och ungdomar som sliter i kapitalismens tjänst, 12 timmar om dagen och 7 dagar i veckan till svältlöner. Barn som med sitt slit under hemska förhållanden skapar förutsättningar för vår lågpriskonsumtion.
Vänsterpartiet kämpar vidare för social och ekonomisk rättvisa för Jordens barn.
Gott Nytt 2015!
Valresultatet och partiernas val av samarbetspartners har inte gett någon gruppering egen majoritet i fullmäktige. Den minskade moderatledda gruppen med Centerpartiet, Kristdemokraterna och Folkpartiet har 15 av 31 mandat. SD fick två medan slutligen S, V, MP och KN.NU har 14 mandat.
Den 20 november är det nästa kommunfullmäktige och på dagordningen står beslut om organisation, val av ledamöter i KS, nämnder och andra organ samt beslut om budget inklusive skattesats. Förberedelser pågår för att komma fram till bra lösningar för kommuninvånarnas bästa.
På det förra fullmäktigemötet den 23 okt, då Vänsterpartiet återtagit två ordinarie mandat, hände oväntade saker. Redan på den första beslutspunkten som var val av ordförande för KF blev hela församlingen totalt överraskade. I en sluten omröstning valdes Kenneth Gunnar (KNU) till ordförande för KF på fyra år, Anne-Marie Morhed (FP) valdes till 1:e vice ordf och Lisa Arrenius (S) blev vald till 2:e vice ordförande.
Mindre dramatiskt blev det då val av valberedning och gruppledare genomfördes och från Vänsterpartiets sida valdes Ulla Berglund in i valberedningen och Christer Johansson blev anmäld som gruppledare. Mötet avslutades med antagande av trafikstrategi där Malin Tollbom gjorde debut som ordinarie ledamot i talarstolen. Ansökan om Fair Trade City återremitterades ännu en gång och Mål och budget 2014 kompletterades med medel för strategiska markinköp.
De flesta känner till Islamiska statens (IS) brutala framfart i Irak och Syrien. Mindre välkänd är den ekonomiska ideologi som påfördes Irak och gjorde att tidigare marginella grupper som IS kunde växa i styrka och antal. Nedan följer ett resonemang av Fredrik Rosenbecker om hur det kunde bli som Uppsalabaserade Joakim Medin beskriver i sina reportage från bland annat Kobane.
Elva månader efter den USA-ledda invasionen av Irak visade en opinionsundersökning utförd av Oxford Research International att en majoritet av irakierna ville ha en sekulär regering. Ett halvår senare ville 70 procent av befolkningen ha en stat byggd på islamisk lag. Denna snabba opinionsförändring kom inte av en slump, utan drevs på av en ekonomisk ideologi som påfördes irakierna av ockupationsmakten.
När Paul Bremer, utsedd av president Bush att leda den civila administrationen i Irak och i praktiken Iraks regering i egen person, anlände till Irak ägnade han sig nästan enbart åt att stifta en serie lagar som skulle omgestalta landets ekonomi till en marknadsliberal mönstermodell enligt Chicagoskolans ekonomiska teorier. En lag sänkte bolagsskatten till 15%, en annan lät utländska investerare äga 100% av irakiska tillgångar och ytterligare en lät investerarna föra ut vinster ur landet utan att beskatta dem. Månaden efter sin ankomst tillkännagav Bremer att landets 200 statliga företag omgående skulle privatiseras och för att skynda på utförsäljningen sattes priset lågt. Det mest överhängande för att återuppbygga Iraks sjukvårdssystem, som redan före kriget tagit skada av sanktioner mot landet, ansågs vara att privatisera apoteken. 500 000 statsanställda irakier avskedades, däribland läkare, sjuksköterskor, lärare och ingenjörer. Receptet liknade de råd Milton Friedman (en av Chicagoskolans ledande företrädare) tidigare gett diktatorn Pinochet i Chile, när denne införde sin högerdiktatur.
Just när irakierna som bäst behövde de arbetstillfällen som ironiskt nog skapas när man bombar sönder ett land, valde ockupationsregeringen att lamslå den inhemska produktionen och öppna upp en ohämmad marknad. Utländska företag flockades kring möjligheten att profitera på återuppbyggnaden av Irak och de tog med sig sin egen personal hellre än att dra på sig kostnader för nyanställningar i Irak. Detta hade Bushadministrationen lätt kunnat förhindra genom att stipulera att företag som subventioneras av amerikanska bidrag måste anställa irakier. Resultatet av denna frimarknads-ideologiskt motiverade politik blev i många avseenden detsamma i Irak som i Chile. Multinationella företag, som i kontrakt var garanterade kostnadstäckning plus profit, gjorde enorma vinster, medan det irakiska folket led av arbetslöshet, fattigdom och brist på ett fungerande samhälle. Återuppbyggnaden blev i bästa fall undermålig när vinstmaximerande företag skar i utgifterna. I värsta fall försvann pengarna i långa kedjor av underleverantörer. Som en ingenjör i energiministeriet uttryckte det: ”Det är märkligt att miljarder dollar lades ner på elektricitet utan att det blev den ringaste förbättring. Läget blev tvärtom sämre”.
Det var i denna miljö, när ockupanterna visade sig oförmögna att leverera grundläggande samhällstjänster, som fundamentalisterna kunde vinna fler anhängare. När Bremers privatiserade återuppbyggnad misslyckades tog lokala miliser över och påbörjade sin egen återuppbyggnad. Präster som Muqtada al-Sadr skickade ut egen personal till att laga elnäten, dirigera trafiken och sköta sophämtningen. Detta gav miliserna stöd och många nya anhängare som de sedan kunde beväpna. Det var genom att fylla ett tomrum han kunde bygga upp den våldsamma Mehdimilisen, har al-Sadr själv förklarat. Om återuppbyggnaden av landet istället hade gett irakerierna trygghet, arbete och basförnödenheter hade detta tomrum inte funnits för al-Sadr att fylla och han hade inte fått många anhängare. Detsamma gäller för IS, som bildades i Irak den 15:e oktober 2006 genom en sammanslagning av flera Irakiska milisgrupper, och senare spred sig till Syrien.
Det var alltså inte främst genom bombningarna och markkriget som extrema och sekteristiska grupper kunde växa sig starka, utan genom den därpå misslyckade och djupt ideologiskt motiverade ekonomiska politiken, vars drag vi känner igen också i Sverige. När regeringen Bildt 1992 införde skolpengen förverkligade man en idé som kom direkt från Milton Friedman.
Det är ingen tillfällighet att det svenska skolsystemet jämförts med Pinochets i Chile. Vi känner också igen privatiseringar av apotek, sänkt bolagsskatt och utförsäljning av statlig verksamhet, påskyndad av reapriser. Och där samhället börjat brista, mödrar fått föda i korridorer, tågen slutat gå i tid, sjuka utförsäkrats och A-kassan urholkats. Där har också extrema grupper med enkla förklaringar, som blundar för den bakomliggande ekonomiska ideologin, vuxit sig starka.
Vad irakierna hade behövt var inte ohämmad kapitalism, utan socialistiska lösningar. De lokala samhällena hade behövt direkt och demokratiskt inflytande över återuppbyggnaden, inte att makten lades i händerna på vinstsyftande företagsledare. Då hade återuppbyggnaden varit behovsstyrd, inte vinststyrd. De hade behövt behålla makten över sina fabriker och se en demokratisering av arbetsplatserna, inte utförsäljning och att makten lades i händerna på privata ägare. Då hade irakierna haft makt över sin återuppbyggnad och sina arbetsplatser. De hade behövt få mer makt över sin egen framtid, mer demokrati, inte mer makt åt marknaden. Då hade Mehdimilisen och IS med flera inte vuxit i storlek. Vill man stoppa inte bara IS, utan också alla framtida ”IS” i alla delar av världen, är därför kampen för socialismen oundviklig.
Efter omräkningen på Länsstyrelsen visade det sig att vi nådde vårt mål och fick två mandat. Med en liten röst avgjorde väljarna till vår fördel och vi fick ett extra mandat medan SD tappade ett av sina, jämfört med resultaten från valnatten. Vi konstaterar vidare att vi ökat i samtliga valdistrikt jämfört med för fyra år sedan och ökar våra röster med nästan femtio procent.
Det är naturligtvis värt att fira och det gjorde vi med tårta från Knivsta konditori. Gamla och nya medlemmar deltog på medlemsmöte där vi käkade tårta och diskuterade fortsättningen för partiföreningens arbete i kommunen. Är du ännu inte medlem är du välkommen till ett trevligt gäng som respekterar olika och inte värderar någon mer än någon annan. Fyll i din ansökan via fliken, bli medlem, högst upp på sidan.
Lördagen innan tårtkalaset (den 27 sept) höll vi torgmöte vid ICA Nära och det var ett av de bästa mötena i hela valrörelsen. Många var de Knivstabor som ville vara med och fira och fika med oss. Återigen kom Jaya med hembakt megagott fikabröd. Troligen blir nästa Röd lördagen den 25 oktober, mellan 11.00 – 13.00.
Efter en lång valrörelse och en massa räknande fick vi till slut beskedet att vi tagit två mandat i Knivsta kommunfullmäktige. Det innebär att Malin Tollbom gör Christer Johansson sällskap som ordinarie ledamot och Maria Fornemo får sällskap av Jaya Montell som ersättare. Stort tack till alla Knivstabor som givit oss alla röster. Vi kommer vid varje tillfälle att göra vårt yttersta för att förvalta förtroendet ni gett oss.
Redan i januari satte vi upp målet att vi skulle ta ett mandat till. Men inte i vår vildaste fantasi skulle vi kunna ana att det skulle bli en sådan rysare. En rysare som till slut avgjordes med en (1) rösts övervikt och den fick vi i det sista räknade distriktet. Totalt fick vi 455 röster i kommunvalet, vilket är en ökning med 147 st eller nära nog femtio procent fler än i valet 2010.
Vi fortsätter nu med att fira med en Röd lördag den 27 september 11.00 – 13.00 på torget vid ICA Nära. Kom och fira valresultatet med oss. Tisdagen den 30 september 19.00 har vi medlemsmöte för att följa upp valet och hur vi går vidare. Medlemmar och sympatisörer hälsas välkomna till sal Haknäs i kommunhuset.
I många länder skulle människor vara beredda att offra sina liv för rätten att få välja sina beslutsfattare. Sverige har en tradition av högt valdeltagande och extra högt är det i Knivsta. Men det är inte hundraprocentigt, inte ens i Knivsta. Bli inte en av de som ger bort din rösträtt till någon annan utan gå och rösta den 14 september.
Efter tolv år med moderatstyre i Knivsta och åtta år i landet är det mycket som har förändrats. Den pågående privatiseringen och individualismen har ökat inom flera områden. Nu börjar många se effekterna i form av större klyftor och ökad ojämlikhet. Det som skulle höja kvaliteten och sänka kostnaderna har visat sig bli tvärt om. Mer privatisering och utförsäljning av gemensamma verksamheter har skapat stora orättvisor mellan grupper i samhället och skapat grogrund för rasistiska grupperingar att få utrymme.
Det är enligt opinionen mycket ovisst om vi får en regering som kan regera utan att behöva bry sig om de rasistiska Sverigedemokraterna. Feministiskt Initiativ kan rädda eller stjälpa en röd grön regering, beroende på om de kommer in eller inte och nu ser det svårt ut. I Knivsta behöver de rödgröna partierna några nya mandat för att göra moderaterna till ett oppositionsparti. Din röst kommer att bli viktig på söndag. Du kan göra skillnad.
Gå och rösta den 14 september.
och gärna på Vänsterpartiet.
Tisdagen den 2 september var Knivstas partier inbjudna till debatt om bostadspolitik med fokus på hyresrätter.
Moderaterna nämnde att de var beredda att sälja ut bolaget om ”priset blev det rätta”. För Vänsterpartiet är det ett helt omöjligt förslag, för oss är Knivstabostäder inte till salu.
Här följer inledningen av Vänsterpartiets debattör Fredrik Rosenbecker:
Bostaden är en mänsklig rättighet, inskriven i artikel 25 i FN’s deklaration. Vi i Vänsterpartiet Knivsta menar att denna rättighet måste åtföljas av den praktiska möjligheten. Och då tänker vi på alla dem som inte kommer från en privilegierad bakgrund med föräldrar som kan hjälpa till, alla dem som har tillfälliga anställningar, sms-jobb eller deltider och inte kan få banklån till att köpa sin bostad, och än mindre har de nödvändiga pengarna på fickan.
Att bostadsbyggandet måste öka i Sverige är tydligt, och framförallt behöver det byggas fler billiga och klimatsmarta hyresrätter med en god och värdig standard, samtidigt som det befintliga beståndet måste rustas upp. Det är en stor utmaning och Knivsta kommun är tyvärr en del av problemet, snarare än en del av lösningen. Andelen hyresrätter i Knivsta är mycket låg. Det gäller om man jämför fördelningen mellan olika boendeformer, det gäller om man tittar på Knivstabostäders antal lägenheter per tusen invånare. Det gäller om man tittar på bostadsköns längd. Kön till Knivstabostäder är idag 6 år.
Vänsterpartiet i Knivsta vill ge Knivstabostäder i uppdrag att bygga bort bostadskön. Vi vill inte detaljstyra antalet hyresrätter, utan uppdraget måste vara att tillgodose människors behov. Vi vill rusta upp det befintliga beståndet, men inte utan att de boende har makt över vilka renoveringar de vill ha gjorda. Vi vill inte se lyxrenoveringar för dem som har råd, utan en god standard som alla kan ta del av.
Medinflytande är en viktig princip som måste genomsyra det demokratiska samhället på alla dess områden – inte minst på bostadsområdet. Därför är vi också positiva till byggemenskaper, där demokratiska sammanslutningar av människor är sina egna byggherrar.
För oss är bostadspolitiken en grundläggande del av den generella välfärdspolitiken. Knivstabostäder är Inte till salu
