Replik på moderaternas debattinlägg från den 28 februari (se nedan) publicerad i Knivstabygden den 4 februari.
”V har två ansikten” skriver M i en syrlig och till desperation gränsande artikel i förra veckans Knivstabygden. Detta menar vi är en underdrift.
Vänsterpartiets politik har många fler sidor än två och de hänger alla ihop: välfärd och antirasism, fördelningspolitik och ekonomi, solidaritet och miljö, jämlikhet och demokrati, boendemiljö och livskvalitet. Detta för att nämna några av våra ansikten.
Om vi i likhet med M bara hade haft ett eller två ansikten hade vi inte haft de synpunkter på utbyggnadsförslaget av Sågenområdet, som M alldeles riktigt konstaterar finns på vår hemsida.
Då hade det varit i sin ordning att uppföra en 170 m lång byggnad 6 m från Gredelbyledens vägbana som skuggar friytor och gaturum och tillåter högre ljudnivåer än Boverkets föreskrifter – för det maximerar intäkterna.
När det gäller intäkter för tomtförsäljning skiljer det 700 tusen kronor på M:s och V:s budgetförslag, i en totalbudget på en dryg miljard. Genom att sälja två tomter i stället för en kan vi bygga lägre hus. Vi vill också värna skolors och förskolors utemiljöer.
Vänsterpartiet vill bygga ett samhälle för människor att bo och leva i och vi lägger bara finansierade budgetar.
Maria Fornemo, Christer Johansson, Tommy Ljungström, Ulla Berglund, Kristina Östman, Fredrik Rosenbecker, Tove Ericson, Malin Tollbom och Jaya Montell, alla Vänsterpartister med många ansikten.
Här följer moderaternas debattinlägg från den 28 januari 2015.
V har två ansikten
Vänsterpartiet i Knivsta visar upp två ansikten. Å ena sidan budgeterar man för stora intäkter från markförsäljning. Å andra sidan tar partiet ställning för lägre ”exploateringstal”, dvs höjd på husen.
Knivstaborna minns säkert höstens politiska turbulens kring kommunens budget för 2015. Alliansen som är det största och samlade politiska alternativet i Knivsta ställdes plötsligt mot något som kallades kvartetten, bestående av S, V, MP och Knivsta.nu. Sverigedemokraterna blev på detta sätt vågmästare.
Att ”kvartetten” var en ganska splittrad gruppering syntes inte mycket av när Alliansen ställdes inför en alternativ budget som satsade på en mängd olika områden. Vi ifrågasatte finansieringen. Successivt presenterade kvartetten en finansiering som utgick ifrån betydligt högre intäkter från markförsäljning än vad alliansen gjorde.
Kvartetten har under hela processen hävdat att deras antaganden om intäkter från markförsäljning är seriöst menade. Detta trots att även de prognostiserade intäkter som Alliansen utgår ifrån kräver att tomter som säljs i centrala Knivsta, på sågen är flera våningar höga.
Det är då mycket förvånande att på Vänsterpartiets hemsida läsa ”Synpunkter på föreslagen utbyggnad på sågen” där hela anslaget är motstånd mot höga hus och omtag kring hela planeringen.
Vad menar Vänsterpartiet? Lägre byggnader på sågen innebär med den budget som Vänsterpartiet har varit med och tagit fram att utrymmet för att avsätta områden för parkmark minskar. Vill inte Vänsterpartiet utveckla å-rummet och andra miljöer för rekreationsändamål? Är det olika personer som arbetar med budget och ställningstaganden kring exploatering? Är det ren och skär populism som gör att partiet talar med kluven tunga?
För Moderaterna är det naturligt att centrala Knivsta får en högre bebyggelse. Efterfrågan finns. Det ger oss möjligheter att utveckla ett levande centrum. Den oro som ibland sprids kring framtida stopp i Knivsta kan dämpas av att kundunderlaget ökas. Högre byggnader ger ett nettotillskott till kommunen och förbättrar våra möjligheter att bygga ut den kommunala servicen. Att vi har varit försiktiga när Alliansen har gjort sitt budgetarbete har handlat om att områden också ska få en bra karaktär med ljusinsläpp och utformning.
Politik är på allvar och handlar bland annat om att partier presenterar sin syn på hur och med vilka medel ett samhälle ska utvecklas.
Med de bästa ”lärarna” Ilona Satmari Walldau och Tobias Smedberg fick alla Vänsterpartiet Knivstas nyvalda nämnd- och styrelseledamöter en kväll med massor av råd och tips om hur man driver vänsterpolitik i och utanför parlamentet.
Uppsalas kommunalråd, Ilona började kvällen med att dela med sig av sina många år av parlamentariskt arbete. De nyvalda ledamöterna var frågvisa och det fördes bra diskussioner om hur du kan och bör agera. Samarbete med partikamrater från andra kommuner eller från riksdagen är alltid bra för att få mer kunskap om sitt uppdrag. Deltagarna fick också tips om hur du kommer överens med samarbetspartier i kommunen.
Tobias med mångårig erfarenhet av politiska aktiviteter i borgerligt styrd kommun i Stockholms län, tog vid efter Ilona. Nu fick mötet massor av bra saker med sig på såväl strategisk nivå som rent praktiskt vid mötet med Knivstaborna. Stärkta av alla bra tips och all samlad erfarenhet vi fått ta del av gick Knivstas Vänsterpartister hem med lätta steg.
Vår interna politikerskola fortsätter med fler lektioner under våren.
I stället för upptakten på ännu en valrörelse blev det ett möte om framtiden, för ett starkt Vänsterparti. Partiet har i dag 19 000 medlemmar och många av dessa hade valt att komma till Vaksalaskolans matsal, för att lyssna på och ställa frågor till Partiledare Jonas Sjöstedt.
Kvällen började med ett samtal mellan länets partiföreningars styrelser och Jonas Sjöstedt. Bland annat diskuterades hur partiet ska bli bättre på att driva ideologiska frågor såväl i kommuner som på riksnivå.
När sedan salen fylldes fick de närvarande höra om en orolig höst och vinter efter valet i september. Den välkända decemberöverenskommelsen och Vänsterpartiets roll utanför såväl regering som överenskommelsen lyftes. Jonas beskriver det som en möjlighet för partiet att driva opposition både mot alliansen och regeringen, när så är lämpligt. Partiet kan också driva sina hjärtefrågor i framtida samtal med regeringen.
Under frågestunden blev det frågor om såväl utrikespolitik, sysselsättning, landstingsfrågor och Jonas hade naturligtvis bra svar på alla frågor.
Internt i partiet pågår just nu en utvärdering av valrörelsen och valresultatet. Det vi kan se är att Vänsterpartiet sitter i majoritet i väldigt många kommuner och landsting. Resultatet av utvärderingen, i vilken partiföreningar kommer att bli involverade, kommer att presenteras under våren. Avslutningsvis berättade Jonas att det i september blir nya Vänsterdagar i Malmö.
Trots en kylande vind och snö i luften inledde dryga hundratalet Knivstabor året med att tåga under parollen ”Vi väljer sammanhållning – vi kräver trygghet för alla”. Vi var inte ensamma då detta var en av många aktiviteter som genomfördes runt om i landet under Tillsammanskapets regi.
Nätverket Tillsammans för Knivsta arrangerade sitt första evenemang för året. Sammanhållande och mest drivande är Lisa Björck som i UNT inför manifestationen säger: Vårt nätverk är partipolitiskt obundet. Vi som är aktiva tycker inte lika om allt, men vi är förenade i att vi tror på ett samhälle där vi kan leva tillsammans – på lika villkor.
Samling skedde vid Särsta torg och efter tågande genom samhället blev det tal och musik utanför kommunhuset. En representant för Somaliska föreningen uttryckte sin glädje över att få vara i Sverige och i Knivsta. Petra Jansson berättade om sin uppväxt i Knivsta och hur viktiga de trevliga vuxna varit. Mellan talen som presenterades av Lisa Björck spelade och sjöng Sofia Johansson. Imponerande att klara att spela gitarr i den kylan och att mikrofonkonstruktionen fungerade.
Men även om det var kyligt gick det att känna värmen mellan människor under hela manifestationen som avslutades med allsången I natt jag drömde. Fler aktiviteter utlovades under året och kommer att annonseras på FB Tillsammans för Knivsta.
Här kommer Vänsterpartiets synpunkter som vi redovisat i samrådet i mitten på december 2014: Vänsterpartiet vill här lämna några synpunkter på detaljplanen för kvarteret Murteglet, Gredelby 7:80, 7:78, Knivsta kommun, Uppsala län.
Planförslaget ger intrycket av ett hastverk. Mycket är oklart eller direkt felaktigt redovisat, och viktiga grunder saknas. Inledningsvis kan man läsa att: ”Detaljplanens syfte är att möjliggöra en höjd exploatering jämfört med gällande detaljplan, samt att skapa förutsättningar för en mer stadsmässig karaktär längs Gredelbyleden.” I tidigare planer har syftet varit att åstadkomma en småstadskaraktär med centrumfunktioner som samtidigt ska utgöra en trivsam miljö för boende i området. Småskaligheten, som nu helt överges, var en effekt av den ambitionen. Det är svårt att förstå hur stadsmässighet från Gredelbyleden kan vara ett huvudmål när det gäller områdets kvaliteter. Vänsterpartiet vill se en plan som främjar attraktiva kvaliteter inom detta centrala område – för både boende, verksamheter och besökare. Någon vision för det verkar inte finnas, om det inte gäller att skapa maximal exploatering genom att tänja på lagar och föreskrifter, som var tänkta att åstadkomma goda miljöer för människor att leva i.
Vad som här menas med stadsmässighet förklaras inte men illustreras av möjligheten att ca 6 m från Gredelbyledens vägbana bygga en drygt 170 m lång byggnad, fem våningar hög på sidan mot leden. Vad är det för kvaliteter som uppnås på det sättet? Såvitt vi kan utläsa av bifogade illustrationer kan man från Gredelbyleden i framtiden titta rakt in till dem som bor närmast eller, i den östra delen, uppleva fasaden på ett parkeringshus. Vyn in mot centrala Knivsta blir ytterst begränsad. Storskalighet på längden, särskilt när det gäller huslängor utmed trafikleder brukar annars ofta associeras med miljonprogrammets mindre lyckade uttryck. Medan ”riktiga städer” snarare kopplas till kortare kvarter och därmed mer uppbrutna huskroppar och många möjligheter att se staden ur olika vinklar.
Höga och långa byggnader ger hårt beskuggade gaturum och friytor. Den föreslagna GC-vägen utmed Gredelbyvägen kommer under vinterhalvåret ge ett mörkt och förmodligen inte sällan dystert intryck. Kanske är det en del av den stadsmässighet som eftersträvas med den nya planen? Tegelmästargatan och den långsmala förgården på Gredelby 7:87 kommer under den mörkare årstiden vara mycket skuggig, om en 7-våningsbyggnad tillåts direkt söder om den. Det lilla parktorget i väster, som skulle kunna bli en någorlunda attraktiv mötesplats eftermiddag-kväll, får då nästan ingen sol.
Byggrätterna inom Gredelby 7:78 behöver definitivt utredas vidare. Möjligheten att bygga parkeringshus (med ev. centrumfunktioner) i 5/6 våningar ca 17 m från befintliga bostadshus är ett stort ingrepp i de boendes närmiljö och kommer att alstra mycket biltrafik utmed Ostmästargatan med ökade störningar som följd. Bullersituationen för huskroppen längs Gredelbyleden är besvärlig. Planförslaget innebär t.o.m. lägre krav än de föreskrifter som Boverket menar att man i undantagsfall kan tillämpa, dvs. maximalt 50 dBA ekvivalent ljudnivå för ljuddämpad sida för flertalet lägenheter samt för uteplats och gårdsytor. Här tillåter förslaget mer generellt 55 dBA. Det anser Vänsterpartiet vara oacceptabelt, likaså att tillåta daghem i en sådan miljö. Här måste alternativa platser sökas. En allvarlig fråga när det gäller buller från väg- och järnväg är att prognoser för trafik på Gredelbyleden respektive Ostkustbanan, med ett växande Knivsta i en växande region, inte överhuvudtaget diskuteras. Kvaliteten på området mellan Gredelbyleden och bebyggelsen kan förbättras om avståndet ökades så att det blir realistiskt att plantera träd utmed leden. En sänkning av våningshöjden mot leden till 3 våningar och en mindre rak fasad skulle också kunna ge något bättre miljö för såväl boende som de som rör sig utmed leden.
Vänsterpartiet anser att det inte är rimligt att ge byggrätt för ett 15 våningars höghus. Dessutom utan tydliga krav på utformning och framförallt utan att det är genomdiskuterat hur räddning ska gå till från de höga våningarna eller hur bullernormer ska klaras om bostäder tillåts. Här krävs absolut en klargörande utredning, som också beaktar kvaliteten på parktorget och garanterar en rimlig solbelysning – alltså ökar bredden mot söder från ca 12 meter till storleksordningen 30 meter eller mer. Möjligheten till visuell kontakt mellan Gredelbyleden och området innanför byggnaderna närmast behöver studeras från båda håll, vid parktorget och vidare längs hela kvarteret.
När det gäller Gredelby 7:80 kan vi konstatera att det är betydligt mer studerat och innehåller flera kvaliteter genom sin utformning med en relativt stor gård och även små platser utmed gatan. Det är ändå inte rimligt att tillåta en så hög exploatering utan att frågan om bilparkering är löst. Varför kan inte kvarteret byggas under? Det är, som påpekats, mycket tveksamt att belasta Gredelby 7:78 med ett sort parkeringshus. Med tanke på närmiljön vid Tegelmästargatan bör våningsantalet minska med minst två våningar. Ytterligare solstudier behövs för att klargöra förhållandena.
Sett i ett barnperspektiv ger Gredelby 7:80 rimliga kvaliteter för närmiljön, vilket inte någon annan del i den här planen gör. Närheten till skolan är bra, men vägen dit, dvs. hur det är att gå och cykla är inte tydliggjord. Med parkeringshus och ev. stora kontor ”långt in” i området kan biltrafiken t.ex. på Tegelmästargatan bli stor. Gång- och cykeltrafik ska enligt kommunens övergripande planeringsprinciper prioriteras. För att detta ska kunna göras behövs kompletterande utredning om den framtida trafiksituationen inom ”Sågenområdet” göras, och förslag redovisas som ger en säker och attraktiv miljö för gående och cyklande barn och vuxna. Och i den nya ”cykelstaden” behövs också goda parkerings- och förvaringsmöjligheter för cyklar.
Varför det lilla parktorget vid Gredelbyleden ska ha ungdomstema finns det ingen förklaring till. Unga människor är ju knappast de minst känsliga när det gäller buller och avgaser? Med tanke på platsens läge och den uttryckta önskan att minska Gredelbyledens barriärverkan borde väl detta avsnitt främst tjäna som en replipunkt för alla åldrar och framförallt som en länk till bl.a. nya Gredelbyskolan och ICA Kvantum, som kommer fortsätta utgöra slutpunkt på centrumstråket Ungdomarna bör givetvis ges utrymme i det offentliga rummet, på värdiga och sunda platser.
Beskrivningen av grönstrukturen är otydlig. Den handlar mest om det som finns eller planeras utanför området. Överblick saknas, dvs. sammanhangen går inte att utläsa. Innanför Gredelbyleden är det ändå uppenbart att det är ont om grönska. Det som kallas ”liten stadspark” är vad som annars brukar benämnas fickpark. Uppsplittringen i enbart småytor är problematisk. Med ökad exploatering och fler boendebehövs mer omfattande och mer sammanhängande grönstruktur i området, som kan ge plats för lek och rekreation samt ekosystemtjänster som biologisk mångfald och fördröjning/rening av dagvatten. F.d. disponentvilans tomt ingår visserligen inte i nuvarande planförslag, men skulle kunna erbjuda en rik parkmiljö med många funktioner och bör därför tas in i en vidare studie av grönstrukturen i området.
Anpassning till ökad andel hårdgjord mark och en väntad ökad frekvens av häftiga regn sätter fokus på dagvattenhanteringen. Knivstaån är en mycket känslig recipient och såväl Gredelbyleden som alla nya gator och andra hårda ytor kommer att alstra förorenat dagvatten i ökade mängder. Fördröjning och rening kan ske i grönytor, men för att det ska kunna kombineras med goda upplevelsevärden krävs tillräckliga ytor, vilket inte redovisas i planförslaget.
Att ett stort företag, såsom redovisats officiellt vid samrådsmötet, vill etablera sig i Knivsta och få tillgång till et stort kontor är självklart intressant. Men det är inget skäl till att på lösa grunder kraftigt öka exploateringen i strid med tidigare visioner och beskrivningar. Behovet av kontor och bostäder kan tillgodoses genom en god planering i samklang med knivstabornas intressen såväl som med naturen. Och det kan inte rimligen lösas i ett kvarter genom exploatering i en skala som kan jämföras eller till och med överstiger den som gäller för stationsområdet i Uppsala, som faktiskt är vad som föreslås.
Vänsterpartiet menar att planförslaget måste omarbetas för att nå kvaliteter som gör Knivsta hållbart och attraktivt i längden!
Beakta tidigare visioner om småstad och trivselvärden.
Komplettera underlag och anpassa planförslaget med avseende på buller, beskuggning och dagvattenbelastning.
Komplettera grönstrukturen för rekreation och ekosystemtjänster.
Se till att alla byggnader är säkrade hos räddningstjänsten.
Prioritera barns och ungdomars utemiljö inklusive säkra gång- och cykelstråk tydligt, så att inte biltrafik och parkering tar överhand.
Vänsterpartiet Knivsta tackar för detta supervalår och sörjer inte att det inte blir något extra val. Det finns mycket att ta tag i ändå och vi fortsätter kampen för en bättre uppväxt för alla barn och unga.
Vänsterpartiet Knivsta önskar alla ett Gott Nytt År!
Våra tankar går särskilt till de många barn som drabbats av de ökade klyftor vi ser i Sverige och resten av världen. Till barnen i Sverige som har en arbetslös eller sjukskriven förälder som vill få ett jobb att gå till. Ett jobb som allt för ofta inte finns, trots att mycket behöver bli gjort, inte minst inom välfärden, järnvägarna och bostadsbyggandet.
Dels till de barn som finns kvar utomlands som inte kan träffa sina föräldrar under jul och nyår, därför att dessa tvingas söka lyckan med pappmuggar i händerna utanför våra butiker.
Samt även till de många barn och ungdomar som sliter i kapitalismens tjänst, 12 timmar om dagen och 7 dagar i veckan till svältlöner. Barn som med sitt slit under hemska förhållanden skapar förutsättningar för vår lågpriskonsumtion.
Vänsterpartiet kämpar vidare för social och ekonomisk rättvisa för Jordens barn.
Gott Nytt 2015!
Debattinlägg i Knivstabygden den 17 december 2014.
Det är tufft att vara ung i Knivsta, kommunen med var tredje invånare under 18 år. I olika undersökningar hamnar kommunen långt ner i rankingar som inflytande, fritidsutbud och psykisk hälsa.
Därför är det glädjande att den av kommunfullmäktige antagna budgeten för 2015 innehåller flera mål i en bättre riktning för Knivstas unga. Förutom de av Vänsterpartiet föreslagna barnkonsekvensanalyserna som redan används, finns det nu mål om att ”Unga ska känna att de kan påverka sin vardag både på skoltid och sin fritid”.
En bra början är det arbete som pågått som Mötesplats Alsike under hösten med två workshops. En fortsättning på det arbetet borde öka kunskapen om hur Knivstas unga kan delta i och påverka de beslut som berör dem. I Rädda Barnens enkät 2014 svarade många unga att de vill vara med och påverka, men vet inte hur. Detta kommer Vänsterpartiet att jobba för att ändra under 2015, för alla Knivstas unga.
Ännu en varm vinter utan möjlighet för Knivstas barn och unga att åka skridskor i kommunen. I KFUM:s ungdomsranking ligger kommunen fast förankrad i botten medan moderaterna bryter ingången överenskommelse och sedan skyller ifrån sig på andra.
Vänsterpartiet vill i dialog med Knivstas ungdomar och föreningslivet förbättra villkoren för ungas fritidsutbud i kommunen. I det utbudet vill vi att den föreslagna isytan blir en ishall direkt.
Enligt Landstingets senaste undersökning lever allt för många, flest flickor, av Knivsta tonåringar med psykisk ohälsa. Vänsterpartiet vill se utökade möjligheter för skolan och andra instanser att genom tidigare insatser förbättra villkoren för unga pojkar och flickor att växa upp.
Slutligen gläds vi åt att vi medverkat till fler sommarjobb och ingen höjning av avgifterna i kulturskolan.
Ett lätt omredigerat inlägg från Ali Esbati i Dagens Arena.
Alliansen anser att regeringens politiska förslag är så oacceptabla att de hellre väljer att erbjuda en plattform varifrån SD kan ta ett kvantsprång i inflytande. Vi skönjer ett nytt politiskt landskap.
Alltför många är nu alltför uppslukade av det politiska taskspeleri som Sverigedemokraterna har bjudit in till och som allianspartierna med entusiasm har anmält sig till. Det är begripligt men beklagligt.
Det som är verkligt viktigt nu är de politiska sakfrågor som betyder mycket för vanliga människors livsvillkor på kort sikt, och det nya politiska landskap som uppstår och som på längre sikt bestämmer vilket land Sverige ska vara.
Det budgetförslag som nu fallit tack vare att SD röstade på alliansens budgetmotion, innehåller en rad förslag med en helt annan fördelningsprofil än de senaste åtta årens budgetar.
Det garanterar en mer anständig a-kassa till dem som förlorat sina jobb. Det börjar avveckla det skamliga och fattiggörande förvaringsprogrammet fas 3. Det ger mer till de mest utsatta barnen – genom höjt underhållsstöd och gratis medicin för barn. Det avvecklar den orättvisa extrabeskattningen av pensionärer, helt för de mest behövande, delvis för andra. Det kanaliserar mer pengar till en skola som är i kris i internationell skala. Det börjar konkretisera ett av de mest folkliga kraven som verkligheten har producerat: att skattemedel ska gå till de välfärdstjänster de är avsedda för, inte till privat förmögenhetsuppbyggnad hos ett fåtal riskkapitalister.
Inget av detta återfinns i alliansens budgetmotion – en detaljfattig fortsättning av de gångna åtta årens klasspolitik. Sverigedemokraterna, som i valrörelsen har försökt ge sken av att vara ”varken höger eller vänster” i den ekonomiska politiken, ställer sig bakom den politiken rakt av, i utbyte mot spekulativt politiskt-medialt kapital.
Det uppseendeväckande i det här läget är inte att SD agerar så. Det är att de borgerliga partierna tar ytterligare steg i att bjuda SD på detta kapital. Vi ska komma ihåg att SD inte har möjligheten att varken få igenom sin budget eller att stoppa regeringens och Vänsterpartiets budget. Det är allianspartierna som tagit möjligheten att få igenom sin budget med SD:s stöd. Men de väljer den vägen utan att förklara hur de önskar att hantera den situation som nu uppkommit.
För att gå tillbaka till det politiska innehållet. Detta nya politiska landskap uppstår för att de borgerliga partierna låter en prioritering materialiseras i riksdagen: att de ovan beskrivna politiska förslagen som skulle göra Sverige lite mer jämlikt och modernt är SÅ oacceptabla att de HELLRE väljer att erbjuda en plattform varifrån SD kan ta ett kvantsprång i inflytande.
Detta är ett olyckligt mönster som tyvärr gör Sverige till ett mer vanligt europeiskt land – i dålig bemärkelse. Vi ser i många länder, inte minst våra grannländer Norge och Danmark, hur borgerligheten väljer att luta sig mot såväl högerpopulistisk politik som de partipolitiska representanterna för den. Mot detta finns ett starkt folkligt motstånd i Sverige – långt in i borgerliga led. Men det finns också en lockelse till makten som uppenbarligen väger starkt.
Det är bara att läsa exempelvis SvD:s ledarsida från de senaste månaderna för att se vilken ”lösning” som siktas. Genom dagens votering tar svensk borgerlighet ett steg närmare sådana lösningar. Viljan att stå på de mest besuttnas sida och att stoppa moderniseringsförslag för Sverige, trumfar beskeden om att hålla SD utanför inflytande. Det är något vi riskerar att se mer av framöver från höger.
Men varken SD eller allianspartierna bestämmer själva samhällsutvecklingen i Sverige framöver, oavsett resultatet av budget- och regeringspiruetterna. Sverige förtjänar bättre. Vänsterpartiet kommer att ta sitt ansvar för att det ska bli så. Det bör också alla andra som vill ha ett öppet, modernt och rättvist Sverige göra.
Valresultatet och partiernas val av samarbetspartners har inte gett någon gruppering egen majoritet i fullmäktige. Den minskade moderatledda gruppen med Centerpartiet, Kristdemokraterna och Folkpartiet har 15 av 31 mandat. SD fick två medan slutligen S, V, MP och KN.NU har 14 mandat.
Den 20 november är det nästa kommunfullmäktige och på dagordningen står beslut om organisation, val av ledamöter i KS, nämnder och andra organ samt beslut om budget inklusive skattesats. Förberedelser pågår för att komma fram till bra lösningar för kommuninvånarnas bästa.
På det förra fullmäktigemötet den 23 okt, då Vänsterpartiet återtagit två ordinarie mandat, hände oväntade saker. Redan på den första beslutspunkten som var val av ordförande för KF blev hela församlingen totalt överraskade. I en sluten omröstning valdes Kenneth Gunnar (KNU) till ordförande för KF på fyra år, Anne-Marie Morhed (FP) valdes till 1:e vice ordf och Lisa Arrenius (S) blev vald till 2:e vice ordförande.
Mindre dramatiskt blev det då val av valberedning och gruppledare genomfördes och från Vänsterpartiets sida valdes Ulla Berglund in i valberedningen och Christer Johansson blev anmäld som gruppledare. Mötet avslutades med antagande av trafikstrategi där Malin Tollbom gjorde debut som ordinarie ledamot i talarstolen. Ansökan om Fair Trade City återremitterades ännu en gång och Mål och budget 2014 kompletterades med medel för strategiska markinköp.
De flesta känner till Islamiska statens (IS) brutala framfart i Irak och Syrien. Mindre välkänd är den ekonomiska ideologi som påfördes Irak och gjorde att tidigare marginella grupper som IS kunde växa i styrka och antal. Nedan följer ett resonemang av Fredrik Rosenbecker om hur det kunde bli som Uppsalabaserade Joakim Medin beskriver i sina reportage från bland annat Kobane.
Elva månader efter den USA-ledda invasionen av Irak visade en opinionsundersökning utförd av Oxford Research International att en majoritet av irakierna ville ha en sekulär regering. Ett halvår senare ville 70 procent av befolkningen ha en stat byggd på islamisk lag. Denna snabba opinionsförändring kom inte av en slump, utan drevs på av en ekonomisk ideologi som påfördes irakierna av ockupationsmakten.
När Paul Bremer, utsedd av president Bush att leda den civila administrationen i Irak och i praktiken Iraks regering i egen person, anlände till Irak ägnade han sig nästan enbart åt att stifta en serie lagar som skulle omgestalta landets ekonomi till en marknadsliberal mönstermodell enligt Chicagoskolans ekonomiska teorier. En lag sänkte bolagsskatten till 15%, en annan lät utländska investerare äga 100% av irakiska tillgångar och ytterligare en lät investerarna föra ut vinster ur landet utan att beskatta dem. Månaden efter sin ankomst tillkännagav Bremer att landets 200 statliga företag omgående skulle privatiseras och för att skynda på utförsäljningen sattes priset lågt. Det mest överhängande för att återuppbygga Iraks sjukvårdssystem, som redan före kriget tagit skada av sanktioner mot landet, ansågs vara att privatisera apoteken. 500 000 statsanställda irakier avskedades, däribland läkare, sjuksköterskor, lärare och ingenjörer. Receptet liknade de råd Milton Friedman (en av Chicagoskolans ledande företrädare) tidigare gett diktatorn Pinochet i Chile, när denne införde sin högerdiktatur.
Just när irakierna som bäst behövde de arbetstillfällen som ironiskt nog skapas när man bombar sönder ett land, valde ockupationsregeringen att lamslå den inhemska produktionen och öppna upp en ohämmad marknad. Utländska företag flockades kring möjligheten att profitera på återuppbyggnaden av Irak och de tog med sig sin egen personal hellre än att dra på sig kostnader för nyanställningar i Irak. Detta hade Bushadministrationen lätt kunnat förhindra genom att stipulera att företag som subventioneras av amerikanska bidrag måste anställa irakier. Resultatet av denna frimarknads-ideologiskt motiverade politik blev i många avseenden detsamma i Irak som i Chile. Multinationella företag, som i kontrakt var garanterade kostnadstäckning plus profit, gjorde enorma vinster, medan det irakiska folket led av arbetslöshet, fattigdom och brist på ett fungerande samhälle. Återuppbyggnaden blev i bästa fall undermålig när vinstmaximerande företag skar i utgifterna. I värsta fall försvann pengarna i långa kedjor av underleverantörer. Som en ingenjör i energiministeriet uttryckte det: ”Det är märkligt att miljarder dollar lades ner på elektricitet utan att det blev den ringaste förbättring. Läget blev tvärtom sämre”.
Det var i denna miljö, när ockupanterna visade sig oförmögna att leverera grundläggande samhällstjänster, som fundamentalisterna kunde vinna fler anhängare. När Bremers privatiserade återuppbyggnad misslyckades tog lokala miliser över och påbörjade sin egen återuppbyggnad. Präster som Muqtada al-Sadr skickade ut egen personal till att laga elnäten, dirigera trafiken och sköta sophämtningen. Detta gav miliserna stöd och många nya anhängare som de sedan kunde beväpna. Det var genom att fylla ett tomrum han kunde bygga upp den våldsamma Mehdimilisen, har al-Sadr själv förklarat. Om återuppbyggnaden av landet istället hade gett irakerierna trygghet, arbete och basförnödenheter hade detta tomrum inte funnits för al-Sadr att fylla och han hade inte fått många anhängare. Detsamma gäller för IS, som bildades i Irak den 15:e oktober 2006 genom en sammanslagning av flera Irakiska milisgrupper, och senare spred sig till Syrien.
Det var alltså inte främst genom bombningarna och markkriget som extrema och sekteristiska grupper kunde växa sig starka, utan genom den därpå misslyckade och djupt ideologiskt motiverade ekonomiska politiken, vars drag vi känner igen också i Sverige. När regeringen Bildt 1992 införde skolpengen förverkligade man en idé som kom direkt från Milton Friedman.
Det är ingen tillfällighet att det svenska skolsystemet jämförts med Pinochets i Chile. Vi känner också igen privatiseringar av apotek, sänkt bolagsskatt och utförsäljning av statlig verksamhet, påskyndad av reapriser. Och där samhället börjat brista, mödrar fått föda i korridorer, tågen slutat gå i tid, sjuka utförsäkrats och A-kassan urholkats. Där har också extrema grupper med enkla förklaringar, som blundar för den bakomliggande ekonomiska ideologin, vuxit sig starka.
Vad irakierna hade behövt var inte ohämmad kapitalism, utan socialistiska lösningar. De lokala samhällena hade behövt direkt och demokratiskt inflytande över återuppbyggnaden, inte att makten lades i händerna på vinstsyftande företagsledare. Då hade återuppbyggnaden varit behovsstyrd, inte vinststyrd. De hade behövt behålla makten över sina fabriker och se en demokratisering av arbetsplatserna, inte utförsäljning och att makten lades i händerna på privata ägare. Då hade irakierna haft makt över sin återuppbyggnad och sina arbetsplatser. De hade behövt få mer makt över sin egen framtid, mer demokrati, inte mer makt åt marknaden. Då hade Mehdimilisen och IS med flera inte vuxit i storlek. Vill man stoppa inte bara IS, utan också alla framtida ”IS” i alla delar av världen, är därför kampen för socialismen oundviklig.
