Skip to main content

Författare: chrjoh

Ali Esbati

Sverige förtjänar bättre

Ali Esbati
Ali Esbati

Ett lätt omredigerat inlägg från Ali Esbati i Dagens Arena.

Alliansen anser att regeringens politiska förslag är så oacceptabla att de hellre väljer att erbjuda en plattform varifrån SD kan ta ett kvantsprång i inflytande. Vi skönjer ett nytt politiskt landskap.

Alltför många är nu alltför uppslukade av det politiska taskspeleri som Sverigedemokraterna har bjudit in till och som allianspartierna med entusiasm har anmält sig till. Det är begripligt men beklagligt.

Det som är verkligt viktigt nu är de politiska sakfrågor som betyder mycket för vanliga människors livsvillkor på kort sikt, och det nya politiska landskap som uppstår och som på längre sikt bestämmer vilket land Sverige ska vara.

Det budgetförslag som nu fallit tack vare att SD röstade på alliansens budgetmotion, innehåller en rad förslag med en helt annan fördelningsprofil än de senaste åtta årens budgetar.

Det garanterar en mer anständig a-kassa till dem som förlorat sina jobb. Det börjar avveckla det skamliga och fattiggörande förvaringsprogrammet fas 3. Det ger mer till de mest utsatta barnen – genom höjt underhållsstöd och gratis medicin för barn. Det avvecklar den orättvisa extrabeskattningen av pensionärer, helt för de mest behövande, delvis för andra. Det kanaliserar mer pengar till en skola som är i kris i internationell skala. Det börjar konkretisera ett av de mest folkliga kraven som verkligheten har producerat: att skattemedel ska gå till de välfärdstjänster de är avsedda för, inte till privat förmögenhetsuppbyggnad hos ett fåtal riskkapitalister.

Inget av detta återfinns i alliansens budgetmotion – en detaljfattig fortsättning av de gångna åtta årens klasspolitik. Sverigedemokraterna, som i valrörelsen har försökt ge sken av att vara ”varken höger eller vänster” i den ekonomiska politiken, ställer sig bakom den politiken rakt av, i utbyte mot spekulativt politiskt-medialt kapital.

Det uppseendeväckande i det här läget är inte att SD agerar så. Det är att de borgerliga partierna tar ytterligare steg i att bjuda SD på detta kapital. Vi ska komma ihåg att SD inte har möjligheten att varken få igenom sin budget eller att stoppa regeringens och Vänsterpartiets budget. Det är allianspartierna som tagit möjligheten att få igenom sin budget med SD:s stöd. Men de väljer den vägen utan att förklara hur de önskar att hantera den situation som nu uppkommit.

För att gå tillbaka till det politiska innehållet. Detta nya politiska landskap uppstår för att de borgerliga partierna låter en prioritering materialiseras i riksdagen: att de ovan beskrivna politiska förslagen som skulle göra Sverige lite mer jämlikt och modernt är SÅ oacceptabla att de HELLRE väljer att erbjuda en plattform varifrån SD kan ta ett kvantsprång i inflytande.

Detta är ett olyckligt mönster som tyvärr gör Sverige till ett mer vanligt europeiskt land – i dålig bemärkelse. Vi ser i många länder, inte minst våra grannländer Norge och Danmark, hur borgerligheten väljer att luta sig mot såväl högerpopulistisk politik som de partipolitiska representanterna för den. Mot detta finns ett starkt folkligt motstånd i Sverige – långt in i borgerliga led. Men det finns också en lockelse till makten som uppenbarligen väger starkt.

Det är bara att läsa exempelvis SvD:s ledarsida från de senaste månaderna för att se vilken ”lösning” som siktas. Genom dagens votering tar svensk borgerlighet ett steg närmare sådana lösningar. Viljan att stå på de mest besuttnas sida och att stoppa moderniseringsförslag för Sverige, trumfar beskeden om att hålla SD utanför inflytande. Det är något vi riskerar att se mer av framöver från höger.

Men varken SD eller allianspartierna bestämmer själva samhällsutvecklingen i Sverige framöver, oavsett resultatet av budget- och regeringspiruetterna. Sverige förtjänar bättre. Vänsterpartiet kommer att ta sitt ansvar för att det ska bli så. Det bör också alla andra som vill ha ett öppet, modernt och rättvist Sverige göra.

Ali Esbati, arbetsmarknadspolitiskt ansvarig (V)

rösträkning

Ny tid i Knivstapolitiken

Malin Tollbom i KF
Malin Tollbom i KF

Valresultatet och partiernas val av samarbetspartners har inte gett någon gruppering egen majoritet i fullmäktige. Den minskade moderatledda gruppen med Centerpartiet, Kristdemokraterna och Folkpartiet har 15 av 31 mandat. SD fick två medan slutligen S, V, MP och KN.NU har 14 mandat.

Den 20 november är det nästa kommunfullmäktige och på dagordningen står beslut om organisation, val av ledamöter i KS, nämnder och andra organ samt beslut om budget inklusive skattesats. Förberedelser pågår för att komma fram till bra lösningar för kommuninvånarnas bästa.

På det förra fullmäktigemötet den 23 okt, då Vänsterpartiet återtagit två ordinarie mandat, hände oväntade saker. Redan på den första beslutspunkten som var val av ordförande för KF blev hela församlingen totalt överraskade. I en sluten omröstning valdes Kenneth Gunnar (KNU) till ordförande för KF på fyra år,  Anne-Marie Morhed (FP) valdes till 1:e vice ordf och Lisa Arrenius (S) blev vald till 2:e vice ordförande.

Mindre dramatiskt blev det då val av valberedning och gruppledare genomfördes och från Vänsterpartiets sida valdes Ulla Berglund in i valberedningen och Christer Johansson blev anmäld som gruppledare. Mötet avslutades med antagande av trafikstrategi där Malin Tollbom gjorde debut som ordinarie ledamot i talarstolen. Ansökan om Fair Trade City återremitterades ännu en gång och Mål och budget 2014 kompletterades med medel för strategiska markinköp.

Jocke i Kobane

Irak, IS och kampen för socialism

Fredrik Rosenbecker
Fredrik Rosenbecker

De flesta känner till Islamiska statens (IS) brutala framfart i Irak och Syrien. Mindre välkänd är den ekonomiska ideologi som påfördes Irak och gjorde att tidigare marginella grupper som IS kunde växa i styrka och antal. Nedan följer ett resonemang av Fredrik Rosenbecker om hur det kunde bli som Uppsalabaserade Joakim Medin beskriver i sina reportage från bland annat Kobane.

Elva månader efter den USA-ledda invasionen av Irak visade en opinionsundersökning utförd av Oxford Research International att en  majoritet av irakierna ville ha en sekulär regering. Ett halvår senare ville 70 procent av befolkningen ha en stat byggd på islamisk lag. Denna snabba opinionsförändring kom inte av en slump, utan drevs på av en ekonomisk ideologi som påfördes irakierna av ockupationsmakten.

När Paul Bremer, utsedd av president Bush att leda den civila administrationen i Irak och i praktiken Iraks regering i egen person, anlände till Irak ägnade han sig nästan enbart åt att stifta en serie lagar som skulle omgestalta landets ekonomi till en marknadsliberal mönstermodell enligt Chicagoskolans ekonomiska teorier. En lag sänkte bolagsskatten till 15%, en annan lät utländska investerare äga 100% av irakiska tillgångar och ytterligare en lät investerarna föra ut vinster ur landet utan att beskatta dem. Månaden efter sin ankomst tillkännagav Bremer att landets 200 statliga företag omgående skulle privatiseras och för att skynda på utförsäljningen sattes priset lågt. Det mest överhängande för att återuppbygga Iraks sjukvårdssystem, som redan före kriget tagit skada av sanktioner mot landet, ansågs vara att privatisera apoteken. 500 000 statsanställda irakier avskedades, däribland läkare, sjuksköterskor, lärare och ingenjörer. Receptet liknade de råd Milton Friedman (en av Chicagoskolans ledande företrädare) tidigare gett diktatorn Pinochet i Chile, när denne införde sin högerdiktatur.

Just när irakierna som bäst behövde de arbetstillfällen som ironiskt nog skapas när man bombar sönder ett land, valde ockupationsregeringen att lamslå den inhemska produktionen och öppna upp en ohämmad marknad. Utländska företag flockades kring möjligheten att profitera på återuppbyggnaden av Irak och de tog med sig sin egen personal hellre än att dra på sig kostnader för nyanställningar i Irak. Detta hade Bushadministrationen lätt kunnat förhindra genom att stipulera att företag som subventioneras av amerikanska bidrag måste anställa irakier. Resultatet av denna frimarknads-ideologiskt motiverade politik blev i många avseenden detsamma i Irak som i Chile. Multinationella företag, som i kontrakt var garanterade kostnadstäckning plus profit, gjorde enorma vinster, medan det irakiska folket led av arbetslöshet, fattigdom och brist på ett fungerande samhälle. Återuppbyggnaden blev  i bästa fall undermålig när vinstmaximerande företag skar i utgifterna. I värsta fall försvann pengarna i långa kedjor av underleverantörer. Som en ingenjör i energiministeriet uttryckte det: ”Det är märkligt att miljarder dollar lades ner på elektricitet utan att det blev den ringaste förbättring. Läget blev tvärtom sämre”.

Det var i denna miljö, när ockupanterna visade sig oförmögna att leverera grundläggande samhällstjänster, som fundamentalisterna kunde vinna fler anhängare. När Bremers privatiserade återuppbyggnad misslyckades tog lokala miliser över och påbörjade sin egen återuppbyggnad. Präster som Muqtada al-Sadr skickade ut egen personal till att laga elnäten, dirigera trafiken och sköta sophämtningen. Detta gav miliserna stöd och många nya anhängare som de sedan kunde beväpna. Det var genom att fylla ett tomrum han kunde bygga upp den våldsamma Mehdimilisen, har al-Sadr själv förklarat. Om återuppbyggnaden av landet istället hade gett irakerierna trygghet, arbete och basförnödenheter hade detta tomrum inte funnits för al-Sadr att fylla och han hade inte fått många anhängare. Detsamma gäller för IS, som bildades i Irak den 15:e oktober 2006 genom en sammanslagning av flera Irakiska milisgrupper, och senare spred sig till Syrien.

Det var alltså inte främst genom bombningarna och markkriget som extrema och sekteristiska grupper kunde växa sig starka, utan genom den därpå misslyckade och djupt ideologiskt motiverade ekonomiska politiken, vars drag vi känner igen också i Sverige. När regeringen Bildt 1992 införde skolpengen förverkligade man en idé som kom direkt från Milton Friedman.

Det är ingen tillfällighet att det svenska skolsystemet jämförts med Pinochets i Chile. Vi känner också igen privatiseringar av apotek, sänkt bolagsskatt och utförsäljning av statlig verksamhet, påskyndad av reapriser. Och där samhället börjat brista, mödrar fått föda i korridorer, tågen slutat gå i tid, sjuka utförsäkrats och A-kassan urholkats. Där har också extrema grupper med enkla förklaringar, som blundar för den bakomliggande ekonomiska ideologin, vuxit sig starka.

Vad irakierna hade behövt var inte ohämmad kapitalism, utan socialistiska lösningar. De lokala samhällena hade behövt direkt och demokratiskt inflytande över återuppbyggnaden, inte att makten lades i händerna på vinstsyftande företagsledare. Då hade återuppbyggnaden varit behovsstyrd, inte vinststyrd. De hade behövt behålla makten över sina fabriker och se en demokratisering av arbetsplatserna, inte utförsäljning och att makten lades i händerna på privata ägare. Då hade irakierna haft makt över sin återuppbyggnad och sina arbetsplatser. De hade behövt få mer makt över sin egen framtid, mer demokrati, inte mer makt åt marknaden. Då hade Mehdimilisen och IS med flera inte vuxit i storlek. Vill man stoppa inte bara IS, utan också alla framtida ”IS” i alla delar av världen, är därför kampen för socialismen oundviklig.

Fredrik Rosenbecker

Malala fredspristagare

Grattis Malala och världens alla flickor

Malala fredspristagare
Malala fredspristagare

Artikel i Svenska Dagbladet den 10 oktober 2014 skriven av Jenny Nordberg.

Vänsterpartiet Knivsta stämmer in i hyllningarna av valet av pristagare, gratulerar Malala Yousafzai och fortsätter kampen för flickors och kvinnors rättigheter. I Knivsta och i världen.

Hon var 15 år och fick en kula genom underkäken och halsen för att hon pratade för mycket. Hon var extremt provocerande i en värld där miljontals flickor blir tillsagda att de ska vara tysta, titta ner och aldrig höja rösten.

För Malala Yousafzai gjorde tvärtom. Hon pratade med journalister och hon bloggade om utbildning och hon berättade för alla som ville veta att hon ansåg att flickor också skulle få gå i skolan. I ett av världens mest konservativa och könssegregerade samhällen sade hon rent ut att hon inte tänkte laga mat och föda barn och stanna inomhus resten av livet. Hon ville utbilda sig och hon tänkte uppmana andra att göra samma sak. För det hade hennes modige och framsynte far, som startat en egen skola, lärt henne.

Efter att ha fått käken rekonstruerad med en titanplatta och lärt sig prata igen så ville hon fortfarande inte vara tyst. Hon bjöds in att tala i FN, träffade politiker och flögs flera varv runt jorden. För den gärningen blev hon och hennes familj ännu mer hatade i Pakistan, och självklart skulle även en del kulturrelativister i västvärlden börja muttra om att hon inte längre var ”autentisk” och att det minsann finns viktigare problem än de som en liten pakistansk skolflicka förde fram.

Att hon nu delar fredspriset ger en del liknande reaktioner: Hon är för ung! Hon är bara en symbol! För den som drabbats av dessa funderingar rekommenderar jag några klipp med Malala på Youtube, för att reflektera över hur extremt begåvad hon är, hur sofistikerade hennes tankar är, och hur sällan mänskligheten får sig en sådan sagofigur till livs. Hon är Kajsa Kavat och Lotta på Bråkmakargatan och hon har dessutom en briljant humor. Till skillnad från en del andra fredspristagare vill hon inte heller skjuta talibaner, eller ens skicka drönare på dem. Hon har i stället ett genuint fredsbudskap om icke-våld och förlåtelse.

Och ja, hon är ett barn, från en del av världen där barn har få rättigheter, och flickor ännu färre. Hon är en symbol för dem alla och att ge henne fredspriset är att markera att krig och fred inte bara handlar om vuxna. I Malalas del av världen får flickor också ofta veta att de är dumma i huvudet från födseln. Att de absolut inte bör studera. Och annat fantasifullt, som att Gud faktiskt har konkreta invändningar mot multiplikationstabellen i kombination med flickor.

Anledningen till den historiska klassikern om att kvinnor inte ska utbildas är av simpel och praktisk art: De kan få konstiga idéer. De kan tro att de kan något, och vet något, som gör att de långsamt börjar motsätta sig att bli behandlade som slavar. Några kanske till och med kan arbeta och få inkomst, vilket i förlängningen skulle kunna ge dem både ekonomisk och politisk makt. Och allt det vore i sin tur så arbetsamt för dem som vill behålla makten och härligheten för sig själva.

Att ge Malala fredspriset är ett långt långfinger i luften till dem alla. Det är ett meddelande till extremister om att ni kan fortsätta försöka, men att ni kommer att förlora. Flickorna är för många, och om så bara ytterligare en far lyssnar på Malalas far, och vågar skicka sin dotter till skolan, så är det ett minus för er. Om så bara en till far vågar skicka sin dotter till skolan är det värt ett fredspris.

Och nej, utbildning för flickor löser absolut inte alla problem i världen. Men det är en del av motståndet, och den utveckling som måste tvingas fram för hela mänskligheten.

Så grattis, Malala. Jag tycker alla som kan borde ge dig tio miljoner kronor för att fortsätta prata för mycket och för högt.

Jenny Nordberg, SvD

Jaya och Malin

Det blev två mandat

Tårtkalas
Tårtkalas

Efter omräkningen på Länsstyrelsen visade det sig att vi nådde vårt mål och fick två mandat. Med en liten röst avgjorde väljarna till vår fördel och vi fick ett extra mandat medan SD tappade ett av sina, jämfört med resultaten från valnatten. Vi konstaterar vidare att vi ökat i samtliga valdistrikt jämfört med för fyra år sedan och ökar våra röster med nästan femtio procent.

Det är naturligtvis värt att fira och det gjorde vi med tårta från Knivsta konditori. Gamla och nya medlemmar deltog på medlemsmöte där vi käkade tårta och diskuterade fortsättningen för partiföreningens arbete i kommunen. Är du ännu inte medlem är du välkommen till ett trevligt gäng som respekterar olika och inte värderar någon mer än någon annan. Fyll i din ansökan via fliken, bli medlem,  högst upp på sidan.

Lördagen innan tårtkalaset (den 27 sept) höll vi torgmöte vid ICA Nära och det var ett av de bästa mötena i hela valrörelsen. Många var de Knivstabor som ville vara med och fira och  fika med oss. Återigen kom Jaya med hembakt megagott fikabröd. Troligen blir nästa Röd lördagen den 25 oktober, mellan 11.00 – 13.00.

Välkommen till Vänsterpartiet Knivsta .

 

Malin Tollbom / foto Jeannette Escanilla

Tack Knivsta för alla röster

Maria, Christer, Tommy, Malin och Jaya
Maria, Christer, Tommy, Malin och Jaya

Det blev två mandat!!

Efter en lång valrörelse och en massa räknande fick vi till slut beskedet att vi tagit två mandat i Knivsta kommunfullmäktige. Det innebär att Malin Tollbom gör Christer Johansson sällskap som ordinarie ledamot och Maria Fornemo får sällskap av Jaya Montell som ersättare. Stort tack till alla Knivstabor som givit oss alla röster. Vi kommer vid varje tillfälle att göra vårt yttersta för att förvalta förtroendet ni gett oss.

Redan i januari satte vi upp målet att vi skulle ta ett mandat till. Men inte i vår vildaste fantasi skulle vi kunna ana att det skulle bli en sådan rysare. En rysare som till slut avgjordes med en (1) rösts övervikt och den fick vi i det sista räknade distriktet. Totalt fick vi 455 röster i kommunvalet, vilket är en ökning med 147 st eller nära nog femtio procent fler än i valet 2010.

Vi fortsätter nu med att fira med en Röd lördag den 27 september 11.00 – 13.00 på torget vid ICA Nära. Kom och fira valresultatet med oss. Tisdagen den 30 september 19.00 har vi medlemsmöte för att följa upp valet och hur vi går vidare. Medlemmar och sympatisörer hälsas välkomna till sal Haknäs i kommunhuset.

Christer Johansson
ordförande

fem översta kommunkandidaterna

Gå och rösta den 14 september

Christer Johansson / foto Robert Johansson
Christer Johansson

I många länder skulle människor vara beredda att offra sina liv för rätten att få välja sina beslutsfattare. Sverige har en tradition av högt valdeltagande och extra högt är det i Knivsta. Men det är inte hundraprocentigt, inte ens i Knivsta. Bli inte en av de som ger bort din rösträtt till någon annan utan gå och rösta den 14 september.

Efter tolv år med moderatstyre i Knivsta och åtta år i landet är det mycket som har förändrats. Den pågående privatiseringen och individualismen har ökat inom flera områden. Nu börjar många se effekterna i form av större klyftor och ökad ojämlikhet. Det som skulle höja kvaliteten och sänka kostnaderna har visat sig bli tvärt om. Mer privatisering och utförsäljning av gemensamma verksamheter har skapat stora orättvisor mellan grupper i samhället och skapat grogrund för rasistiska grupperingar att få utrymme.

Det är enligt opinionen mycket ovisst om vi får en regering som kan regera utan att behöva bry sig om de rasistiska Sverigedemokraterna. Feministiskt Initiativ kan rädda eller stjälpa en röd grön regering, beroende på om de kommer in eller inte och nu ser det svårt ut. I Knivsta behöver de rödgröna partierna några nya mandat för att göra moderaterna till ett oppositionsparti. Din röst kommer att bli viktig på söndag. Du kan göra skillnad.

Gå och rösta den 14 september.
och gärna på Vänsterpartiet.

Christer Johansson
ordförande

Charlotte Judkins

Möjligt hejda inkomstklyftor

Charlotte Judkins
Charlotte Judkins

Replik på Ann-Marie Morheds debattinlägg infört på unt.se den 7 september 2014.

DEBATT Vänsterpartiet tror att det är möjligt att hejda klyftorna i inkomster mellan könen, skriver sex Vänsterkandidater i Knivsta.

Ann-Marie Morhed (FP) påstår att Vänsterpartiets politik för jämställdhet är dyr och stöder sig på statsingripanden. Vidare ställer Morhed en del frågor om och ifrågasättande av såväl (V):s som (FI):s väg till ett jämlikare samhälle.

Vänsterpartiet tror att det är möjligt att hejda klyftorna i inkomster mellan könen. När lönekartläggningarna inte längre behövde redovisas årligen ökade åter klyftorna mellan mäns och kvinnors löner. Under regeringen Reinfeldt har inkomstklyftan ökat med 1 500 kronor i månaden och i Knivsta är skillnaden över 110 000 kronor per år.

Med en individualiserad föräldraförsäkring, rätt till heltid (som på sikt ska kortas) och bort med delade turer i arbetslivet tar vi steg mot ett mer jämställt samhälle. För att lyckas med att uppnå detta jämställda samhälle räcker det inte med en könsmaktsanalys. Vi behöver också göra en klassanalys. När vi säger nej till skattesubventionerad hemhjälp och RUT-avdrag för läxhjälp, som så gott som uteslutande används av välbärgade familjer, är det för att vi hellre lägger pengarna på mer personal i skolor, förskolor och på äldreboenden.

När Morhed med sina lösningar ser lönsamhet för familjen ser vi i Vänsterpartiet, med våra förslag, vinster för kvinnorna. Vi vill se ökat stöd till ensamstående föräldrar och stärka arbetet i tjej- och kvinnojourerna. Ansvaret för det obetalda hemarbetet ska omfördelas och vi vill införa feministiskt självförsvar på skolorna.

Vänsterpartiet vill upprätta en jämställdhetsmyndighet med ansvar och mandat att styra Sverige mot jämställdhet.

Charlotte Judkins (V)
Jaya Montell (V)
Josefin Dalby (V)
Malin Tollbom (V)
Maria Fornemo (V)
Ulla Berglund (V)

Samtliga kandidater till Knivsta kommunfullmäktige

panelen på hyresdebatt

Knivstabostäder är inte till salu

Inte till salu
Inte till salu

Tisdagen den 2 september var Knivstas partier inbjudna till debatt om bostadspolitik med fokus på hyresrätter.

Moderaterna nämnde att de var beredda att sälja ut bolaget om ”priset blev det rätta”. För Vänsterpartiet är det ett helt omöjligt förslag, för oss är Knivstabostäder inte till salu.

Här följer inledningen av Vänsterpartiets debattör Fredrik Rosenbecker:

Bostaden är en mänsklig rättighet, inskriven i artikel 25 i FN’s deklaration. Vi i Vänsterpartiet Knivsta menar att denna rättighet måste åtföljas av den praktiska möjligheten. Och då tänker vi på alla dem som inte kommer från en privilegierad bakgrund med föräldrar som kan hjälpa till, alla dem som har tillfälliga anställningar, sms-jobb eller deltider och inte kan få banklån till att köpa sin bostad, och än mindre har de nödvändiga pengarna på fickan.

Att bostadsbyggandet måste öka i Sverige är tydligt, och framförallt behöver det byggas fler billiga och klimatsmarta hyresrätter med en god och värdig standard, samtidigt som det befintliga beståndet måste rustas upp. Det är en stor utmaning och Knivsta kommun är tyvärr en del av problemet, snarare än en del av lösningen. Andelen hyresrätter i Knivsta är mycket låg. Det gäller om man jämför fördelningen mellan olika boendeformer, det gäller om man tittar på Knivstabostäders antal lägenheter per tusen invånare. Det gäller om man tittar på bostadsköns längd. Kön till Knivstabostäder är idag 6 år.

Vänsterpartiet i Knivsta vill ge Knivstabostäder i uppdrag att bygga bort bostadskön. Vi vill inte detaljstyra antalet hyresrätter, utan uppdraget måste vara att tillgodose människors behov. Vi vill rusta upp det befintliga beståndet, men inte utan att de boende har makt över vilka renoveringar de vill ha gjorda. Vi vill inte se lyxrenoveringar för dem som har råd, utan en god standard som alla kan ta del av.

Medinflytande är en viktig princip som måste genomsyra det demokratiska samhället på alla dess områden – inte minst på bostadsområdet. Därför är vi också positiva till byggemenskaper, där demokratiska sammanslutningar av människor är sina egna byggherrar.

För oss är bostadspolitiken en grundläggande del av den generella välfärdspolitiken. Knivstabostäder är Inte till salu

Sören och Tove pratar hälsa

Knivstabor pratade hälsa och sjukvård

torgmöte 30 aug
torgmöte 30 aug

Lördagen den 30 augusti var det politikertätt på torget utanför ICA Nära. De flesta partierna var på plats med såväl riksdagsledamöter som landstingspolitiker. Till Vänsterpartiets tält kom många Knivstabor och ville prata landstingspolitik med oppositionslandstingsrådet Sören Bergqvist. Glada tillrop och många lycka till kom till våra partiföreträdare som delade material och svarade på många frågor.

Förutom landstingsfrågor blev det diskussioner om barngruppstorlekar, hyresrätter, exploatering och integration. De två timmarna gick fort och alla valarbetare gick hem nöjda och styrkta av trevliga samtal. Extra tack till Sören för din insats

Nu har vi två torgmöten kvar innan valet den 14 september och de sker den 6 september 11.00 – 13.00 samt 13 september 10.00 – 14.00.

Välkommen