Författare: chrjoh

Införd på UNT Debatt en 27 september 2023

Vänsterpartiet satsar nio miljoner mer än styret på bland annat kommunens unga, skriver Christer Johansson.

Vi i Vänsterpartiet kommer i vår budget att visa att vi, trots den tuffa omvärld vi befinner oss i, fortsätter att stå upp för barn och unga. Vi är nämligen övertygade om att ett samhälle som är bra för barnen är bra för alla.

För ganska precis 10 år sedan, den 23 september 2013, beslutade ett enigt fullmäktige i Knivsta att bifalla Vänsterpartiets motion om att alltid ta fram en barnkonsekvensanalys vid alla politiska beslut. Sedan dess har det alltid gjorts och politiker och tjänstemän har genomgått utbildningar. 2018 blev dessutom FN:s barnkonvention svensk lag.

Därför känner jag stor besvikelse och oro när jag läser styrets förslag till 2024 års budget. Jag trodde att Knivsta.nu, som har sitt ursprung från utbrytargruppen Knivsta 2000, hade högre ambitioner för den nybildade kommunen och Knivstas unga än så här.

Bakom de vackra orden i målbeskrivningar om att underlätta och öka deltagandet för barn i olika aktiviteter finns det nämligen bara luft. Om KD och Knivsta.nu får som de vill kommer tilldelningen till kultur och fritid, jämfört med 2023, att minska med nästan 700 000 kronor. Minska alltså. Vänsterpartiet har lagt drygt nio miljoner mer än styret till ungdomsverksamhet, kulturskola, bibliotek och föreningsliv.

Om vi tar en titt på investeringsbudgeten för 2024 – 27 ser det lika illa ut där. Kommunens fotbollsföreningar hade behövt fler fotbollsplaner redan igår, för att kunna ta emot nya kullar inom den största idrotten i kommunen. Sedan det här styret tog över har en satsning på 61,5 miljoner kronor och ambitionen om ett sportfält för framtidens Knivsta försvunnit. Kvar är endast en summa på 3 miljoner, vilket endast räcker till en fotbollsplan som inte ska färdigställas förrän valåret 2026. Vänsterpartiet vill att det kommunala bolaget Kommunfastigheter får ett uppdrag att ta fram ett sportfält med fotbollsplaner på Kölängen eller på annan lämplig plats så fort som möjligt.

Bland uppdragen från styret till kommunstyrelsen finns ett riktat till den underfinansierade ungdomsverksamheten ”att samverka förebyggande med skolorna”. Här verkar styret helt ha glömt bort skolorna. Det borde naturligtvis funnits ett uppdrag till skolorna att samverka med ungdomsverksamheten.

Det gläder mig trots allt att se tre stycken på sid 17 om Agenda 2030. Knivsta behöver ta sin del av det globala och regionala arbetet för en hållbar framtid, inklusive klimatet. Där är vi överens, men vad innebär det i praktiken? Kan någon från styret nämna något mål för ett hållbart Knivsta?

Det enda jag hittar är att posten miljöutveckling har ökat med 7 000 kr jämfört med 2023. Vilket inte är något mål utan i princip en neddragning.

Några poster från Vänsterpartiets förslag i arbetet för ett bättre klimat:

• Fri kollektivtrafik på fritiden för kommunens barn och unga i åldrarna 7 – 19 år.
• Cykelväg längs 255:an mellan Vassunda och Uppsala.
• En årlig uppföljning av kommunens koldioxidbudget.

I skolorna ser vi att lärarnas arbetsbörda måste lättas och därför vill Vänsterpartiet anställa fler lärare och andra vuxna i skolan. Fler vuxna med olika kompetenser bidrar även till att eleverna känner sig trygga och blir sedda, och då förbättras också möjligheten för fler elever att må bra och därmed nå sin högsta potential.

Redan under fyrtiotalet infördes gratis skollunch i Sverige med motiveringen att alla ska få samma chans att ta till sig undervisningen i skolan. I en Novusundersökning, från januari 2022, vill 8 av 10 svenskar att det nu också införs gratis skolfrukost – av samma anledning. Forskning visar flera positiva effekter och Vänsterpartiet har medel i vårt budgetförslag för fri frukost till de av Knivstas elever som så önskar.

I slutet av mandatperioden har vi medel för att låta barn till föräldralediga och arbetssökande vistas 30 timmar per vecka med sina kompisar på förskolan. Vänsterpartiet kommer alltid att stå upp för barnen.

Christer Johansson
Gruppledare (V), Vänsterpartiet Knivsta

Insändare i UNT den 13 augusti 2023.

”Hälsans väg” längs länsväg 255 är ett enastående infrastrukturprojekt och varför Knivsta kommun vill skjuta på vägplanen är mycket svårt att förstå, skriver Ylva Dahlström.

2018 beslutade Region Uppsala att bygga gång- och cykelvägen längs väg 255 mellan Flottsund och Vassunda. Att Knivsta kommun nu vill skjuta på vägplanen från 2024 till 2026 (UNT 4/8) är mycket svårt att förstå.

”Hälsans väg” är ett enastående infrastrukturprojekt och vi har alltid haft medhåll och hejats på av kommunerna Knivsta och Uppsala, länsstyrelsen, Upplandsstiftelsen, föreningsliv, företagare och närmare 5 000 invånare i vår namninsamling.

Vi hoppas nu på regionpolitikerna. Det är lätt att inse vilken stor nytta en gång- och cykelväg skulle innebära:

• Trygg och trafiksäker framkomlighet för alla åldrar under alla årstider.
• Cykel- och elcykelpendling till Uppsalas största arbetsplatser som ligger i anslutning till Dag Hammarskjölds väg möjliggörs.
• Förutom trafiksäkerhet får man förbättrad folkhälsa, mindre bilbehov, miljövård, landsbygdsutveckling, samt lokalturism i ett vackert och kulturhistoriskt intressant landskap.

Även Trafikverket lyfter i sin åtgärdsvalsstudie gång- och cykelvägen längs 255 som första prioritet bland Knivsta kommuns cykelvägsbyggen. Trafikverket påpekar att trafikmängden förväntas öka på vägen och anser att det är angeläget med byggstart i närtid, utan väntan på annan infrastruktur som trafikplatser, påfarter, broar etc.

Men det finns en möjlighet att starta tidigare, enligt tjänstemän på regionen: Knivsta kommun och Region Uppsala skulle kunna ansöka om så kallad förskottering och låna ut en summa till Trafikverket.

Ylva Dahlström,
ordförande i föreningen ”Gruppen för cykel- och promenadväg utmed Gamla Stockholmsvägen, väg 255”

Krönika av Anna-Lena Laurén i Dagens Nyheter den 31 maj 2023.

Försöken att reformera det svenska friskolesystemet liknar Gorbatjovs perestrojka. Systemet är odugligt, men man vidhåller att det går att reformera.

Vi var på väg till stallet. Min dotter hade med sig en plastpåse med brödbitar åt hästen.

– Ta en jacka med fickor, sade jag. Så kan du ha hästgodiset i fickan.

– Varför det? Jag lägger det i ryktlådan i gången.

– Det är bättre att ha det i fickan.

– Nej, nu tänker jag göra så här.

Väl i stallet tog hon in ponnyn från hagen, placerade honom i boxen och gick tillbaka för att vrida på elektriciteten i stängslet. När hon återvände till boxen stod ponnyn lös i gången och grävde efter godiset i ryktlådan.

Det är ingen bra idé att sprida hästgodis omkring sig i stallet, om man dessutom glömmer att stänga boxdörrar efter sig ordentligt. Alla som håller på med hästar vet att det oftast lönar sig att göra saker på ett visst sätt. Man kan visserligen hoppas att hästar alltid gör exakt det som förväntas av dem utan att människan vidtar sina mått och steg. Sedan hittar man sin ponny med mulen i ryktlådan.

Jag har aldrig förstått varför svenska beslutsfattare förväntar sig att kapitalister slutar vara kapitalister så fort de äger en skola. Det bestickande för den som följer den svenska skoldebatten utifrån är nämligen att det fortfarande inte känns som att någon ifrågasätter själva systemet. För att tala klarspråk: Ingen föreslår att systemet byts ut.

Enskilda problem står i fokus, framför allt så kallade glädjebetyg. Hur ska de åtgärdas? Det är som Gorbatjov när han talade om perestrojka och glasnost. Systemet var odugligt, men han påstod att det gick att reformera.

Men går det? Att trygga skolägarnas vinstintresse är centralt.

Vinsten blir större ju fler barn, och ju fler elever som får höga avgångsbetyg desto större tillströmning. Det här vore ett mindre problem om Sverige hade en central rättad studentexamen som avgör vem som kommer in på olika utbildningar. Men det har man inte, avgångsbetygen avgör.

Resultatet är så kallade glädjebetyg.

På Socialdemokraternas hemsida står det att man vill förbjuda vinstuttag i skolan. Socialdemokraterna kunde lika gärna undervisa min dotters ponny i att det är förbjudet att stjäla godis trots att boxdörren står öppen.

I helgen träffade jag en väninna som är lärare i ett stort lågstadium i en av Finlands större städer. Hon berättade att för några år sedan gjorde stadens beslutsfattare det djärva beslutet: Skippa skolböckerna! I vår stad använder vi bara digitala hjälpmedel!

Då svarade lärarna med att de redan hade hunnit beställa alla skolböcker för nästa år. Tyvärr.

Följande termin användes digitala hjälpmedel och läroböcker parallellt. Resultat: Inlärningen konstaterades fungera klart bättre med hjälp av läroböcker. Stridsropen om att kasta böckerna på sophögen tystnade.

Finlands resultat i Pisa är tyvärr inte längre på samma nivå som i början av 2000-talet, men fortfarande betydligt bättre än Sveriges. Orsaken är inte kloka strategier utarbetade av undervisningsministeriet. Det är en lärarkår med stark yrkeskunskap och självkänsla, än så länge försedd med stora möjligheter att utforma undervisningen exakt så som de av erfarenhet vet fungerar bäst. I en skola där vinstintresset är det avgörande och lärare därför uppmanas sätta högre betyg än eleverna förtjänar fungerar inte de här mekanismerna.

Vad som kännetecknar en riktigt bra skola är lärarkårens möjligheter att betrakta ukaser uppifrån med lite svalkande likgiltighet.