Valresultatet och partiernas val av samarbetspartners har inte gett någon gruppering egen majoritet i fullmäktige. Den minskade moderatledda gruppen med Centerpartiet, Kristdemokraterna och Folkpartiet har 15 av 31 mandat. SD fick två medan slutligen S, V, MP och KN.NU har 14 mandat.
Den 20 november är det nästa kommunfullmäktige och på dagordningen står beslut om organisation, val av ledamöter i KS, nämnder och andra organ samt beslut om budget inklusive skattesats. Förberedelser pågår för att komma fram till bra lösningar för kommuninvånarnas bästa.
På det förra fullmäktigemötet den 23 okt, då Vänsterpartiet återtagit två ordinarie mandat, hände oväntade saker. Redan på den första beslutspunkten som var val av ordförande för KF blev hela församlingen totalt överraskade. I en sluten omröstning valdes Kenneth Gunnar (KNU) till ordförande för KF på fyra år, Anne-Marie Morhed (FP) valdes till 1:e vice ordf och Lisa Arrenius (S) blev vald till 2:e vice ordförande.
Mindre dramatiskt blev det då val av valberedning och gruppledare genomfördes och från Vänsterpartiets sida valdes Ulla Berglund in i valberedningen och Christer Johansson blev anmäld som gruppledare. Mötet avslutades med antagande av trafikstrategi där Malin Tollbom gjorde debut som ordinarie ledamot i talarstolen. Ansökan om Fair Trade City återremitterades ännu en gång och Mål och budget 2014 kompletterades med medel för strategiska markinköp.
De flesta känner till Islamiska statens (IS) brutala framfart i Irak och Syrien. Mindre välkänd är den ekonomiska ideologi som påfördes Irak och gjorde att tidigare marginella grupper som IS kunde växa i styrka och antal. Nedan följer ett resonemang av Fredrik Rosenbecker om hur det kunde bli som Uppsalabaserade Joakim Medin beskriver i sina reportage från bland annat Kobane.
Elva månader efter den USA-ledda invasionen av Irak visade en opinionsundersökning utförd av Oxford Research International att en majoritet av irakierna ville ha en sekulär regering. Ett halvår senare ville 70 procent av befolkningen ha en stat byggd på islamisk lag. Denna snabba opinionsförändring kom inte av en slump, utan drevs på av en ekonomisk ideologi som påfördes irakierna av ockupationsmakten.
När Paul Bremer, utsedd av president Bush att leda den civila administrationen i Irak och i praktiken Iraks regering i egen person, anlände till Irak ägnade han sig nästan enbart åt att stifta en serie lagar som skulle omgestalta landets ekonomi till en marknadsliberal mönstermodell enligt Chicagoskolans ekonomiska teorier. En lag sänkte bolagsskatten till 15%, en annan lät utländska investerare äga 100% av irakiska tillgångar och ytterligare en lät investerarna föra ut vinster ur landet utan att beskatta dem. Månaden efter sin ankomst tillkännagav Bremer att landets 200 statliga företag omgående skulle privatiseras och för att skynda på utförsäljningen sattes priset lågt. Det mest överhängande för att återuppbygga Iraks sjukvårdssystem, som redan före kriget tagit skada av sanktioner mot landet, ansågs vara att privatisera apoteken. 500 000 statsanställda irakier avskedades, däribland läkare, sjuksköterskor, lärare och ingenjörer. Receptet liknade de råd Milton Friedman (en av Chicagoskolans ledande företrädare) tidigare gett diktatorn Pinochet i Chile, när denne införde sin högerdiktatur.
Just när irakierna som bäst behövde de arbetstillfällen som ironiskt nog skapas när man bombar sönder ett land, valde ockupationsregeringen att lamslå den inhemska produktionen och öppna upp en ohämmad marknad. Utländska företag flockades kring möjligheten att profitera på återuppbyggnaden av Irak och de tog med sig sin egen personal hellre än att dra på sig kostnader för nyanställningar i Irak. Detta hade Bushadministrationen lätt kunnat förhindra genom att stipulera att företag som subventioneras av amerikanska bidrag måste anställa irakier. Resultatet av denna frimarknads-ideologiskt motiverade politik blev i många avseenden detsamma i Irak som i Chile. Multinationella företag, som i kontrakt var garanterade kostnadstäckning plus profit, gjorde enorma vinster, medan det irakiska folket led av arbetslöshet, fattigdom och brist på ett fungerande samhälle. Återuppbyggnaden blev i bästa fall undermålig när vinstmaximerande företag skar i utgifterna. I värsta fall försvann pengarna i långa kedjor av underleverantörer. Som en ingenjör i energiministeriet uttryckte det: ”Det är märkligt att miljarder dollar lades ner på elektricitet utan att det blev den ringaste förbättring. Läget blev tvärtom sämre”.
Det var i denna miljö, när ockupanterna visade sig oförmögna att leverera grundläggande samhällstjänster, som fundamentalisterna kunde vinna fler anhängare. När Bremers privatiserade återuppbyggnad misslyckades tog lokala miliser över och påbörjade sin egen återuppbyggnad. Präster som Muqtada al-Sadr skickade ut egen personal till att laga elnäten, dirigera trafiken och sköta sophämtningen. Detta gav miliserna stöd och många nya anhängare som de sedan kunde beväpna. Det var genom att fylla ett tomrum han kunde bygga upp den våldsamma Mehdimilisen, har al-Sadr själv förklarat. Om återuppbyggnaden av landet istället hade gett irakerierna trygghet, arbete och basförnödenheter hade detta tomrum inte funnits för al-Sadr att fylla och han hade inte fått många anhängare. Detsamma gäller för IS, som bildades i Irak den 15:e oktober 2006 genom en sammanslagning av flera Irakiska milisgrupper, och senare spred sig till Syrien.
Det var alltså inte främst genom bombningarna och markkriget som extrema och sekteristiska grupper kunde växa sig starka, utan genom den därpå misslyckade och djupt ideologiskt motiverade ekonomiska politiken, vars drag vi känner igen också i Sverige. När regeringen Bildt 1992 införde skolpengen förverkligade man en idé som kom direkt från Milton Friedman.
Det är ingen tillfällighet att det svenska skolsystemet jämförts med Pinochets i Chile. Vi känner också igen privatiseringar av apotek, sänkt bolagsskatt och utförsäljning av statlig verksamhet, påskyndad av reapriser. Och där samhället börjat brista, mödrar fått föda i korridorer, tågen slutat gå i tid, sjuka utförsäkrats och A-kassan urholkats. Där har också extrema grupper med enkla förklaringar, som blundar för den bakomliggande ekonomiska ideologin, vuxit sig starka.
Vad irakierna hade behövt var inte ohämmad kapitalism, utan socialistiska lösningar. De lokala samhällena hade behövt direkt och demokratiskt inflytande över återuppbyggnaden, inte att makten lades i händerna på vinstsyftande företagsledare. Då hade återuppbyggnaden varit behovsstyrd, inte vinststyrd. De hade behövt behålla makten över sina fabriker och se en demokratisering av arbetsplatserna, inte utförsäljning och att makten lades i händerna på privata ägare. Då hade irakierna haft makt över sin återuppbyggnad och sina arbetsplatser. De hade behövt få mer makt över sin egen framtid, mer demokrati, inte mer makt åt marknaden. Då hade Mehdimilisen och IS med flera inte vuxit i storlek. Vill man stoppa inte bara IS, utan också alla framtida ”IS” i alla delar av världen, är därför kampen för socialismen oundviklig.
Efter omräkningen på Länsstyrelsen visade det sig att vi nådde vårt mål och fick två mandat. Med en liten röst avgjorde väljarna till vår fördel och vi fick ett extra mandat medan SD tappade ett av sina, jämfört med resultaten från valnatten. Vi konstaterar vidare att vi ökat i samtliga valdistrikt jämfört med för fyra år sedan och ökar våra röster med nästan femtio procent.
Det är naturligtvis värt att fira och det gjorde vi med tårta från Knivsta konditori. Gamla och nya medlemmar deltog på medlemsmöte där vi käkade tårta och diskuterade fortsättningen för partiföreningens arbete i kommunen. Är du ännu inte medlem är du välkommen till ett trevligt gäng som respekterar olika och inte värderar någon mer än någon annan. Fyll i din ansökan via fliken, bli medlem, högst upp på sidan.
Lördagen innan tårtkalaset (den 27 sept) höll vi torgmöte vid ICA Nära och det var ett av de bästa mötena i hela valrörelsen. Många var de Knivstabor som ville vara med och fira och fika med oss. Återigen kom Jaya med hembakt megagott fikabröd. Troligen blir nästa Röd lördagen den 25 oktober, mellan 11.00 – 13.00.
Efter en lång valrörelse och en massa räknande fick vi till slut beskedet att vi tagit två mandat i Knivsta kommunfullmäktige. Det innebär att Malin Tollbom gör Christer Johansson sällskap som ordinarie ledamot och Maria Fornemo får sällskap av Jaya Montell som ersättare. Stort tack till alla Knivstabor som givit oss alla röster. Vi kommer vid varje tillfälle att göra vårt yttersta för att förvalta förtroendet ni gett oss.
Redan i januari satte vi upp målet att vi skulle ta ett mandat till. Men inte i vår vildaste fantasi skulle vi kunna ana att det skulle bli en sådan rysare. En rysare som till slut avgjordes med en (1) rösts övervikt och den fick vi i det sista räknade distriktet. Totalt fick vi 455 röster i kommunvalet, vilket är en ökning med 147 st eller nära nog femtio procent fler än i valet 2010.
Vi fortsätter nu med att fira med en Röd lördag den 27 september 11.00 – 13.00 på torget vid ICA Nära. Kom och fira valresultatet med oss. Tisdagen den 30 september 19.00 har vi medlemsmöte för att följa upp valet och hur vi går vidare. Medlemmar och sympatisörer hälsas välkomna till sal Haknäs i kommunhuset.
I många länder skulle människor vara beredda att offra sina liv för rätten att få välja sina beslutsfattare. Sverige har en tradition av högt valdeltagande och extra högt är det i Knivsta. Men det är inte hundraprocentigt, inte ens i Knivsta. Bli inte en av de som ger bort din rösträtt till någon annan utan gå och rösta den 14 september.
Efter tolv år med moderatstyre i Knivsta och åtta år i landet är det mycket som har förändrats. Den pågående privatiseringen och individualismen har ökat inom flera områden. Nu börjar många se effekterna i form av större klyftor och ökad ojämlikhet. Det som skulle höja kvaliteten och sänka kostnaderna har visat sig bli tvärt om. Mer privatisering och utförsäljning av gemensamma verksamheter har skapat stora orättvisor mellan grupper i samhället och skapat grogrund för rasistiska grupperingar att få utrymme.
Det är enligt opinionen mycket ovisst om vi får en regering som kan regera utan att behöva bry sig om de rasistiska Sverigedemokraterna. Feministiskt Initiativ kan rädda eller stjälpa en röd grön regering, beroende på om de kommer in eller inte och nu ser det svårt ut. I Knivsta behöver de rödgröna partierna några nya mandat för att göra moderaterna till ett oppositionsparti. Din röst kommer att bli viktig på söndag. Du kan göra skillnad.
Gå och rösta den 14 september.
och gärna på Vänsterpartiet.
Tisdagen den 2 september var Knivstas partier inbjudna till debatt om bostadspolitik med fokus på hyresrätter.
Moderaterna nämnde att de var beredda att sälja ut bolaget om ”priset blev det rätta”. För Vänsterpartiet är det ett helt omöjligt förslag, för oss är Knivstabostäder inte till salu.
Här följer inledningen av Vänsterpartiets debattör Fredrik Rosenbecker:
Bostaden är en mänsklig rättighet, inskriven i artikel 25 i FN’s deklaration. Vi i Vänsterpartiet Knivsta menar att denna rättighet måste åtföljas av den praktiska möjligheten. Och då tänker vi på alla dem som inte kommer från en privilegierad bakgrund med föräldrar som kan hjälpa till, alla dem som har tillfälliga anställningar, sms-jobb eller deltider och inte kan få banklån till att köpa sin bostad, och än mindre har de nödvändiga pengarna på fickan.
Att bostadsbyggandet måste öka i Sverige är tydligt, och framförallt behöver det byggas fler billiga och klimatsmarta hyresrätter med en god och värdig standard, samtidigt som det befintliga beståndet måste rustas upp. Det är en stor utmaning och Knivsta kommun är tyvärr en del av problemet, snarare än en del av lösningen. Andelen hyresrätter i Knivsta är mycket låg. Det gäller om man jämför fördelningen mellan olika boendeformer, det gäller om man tittar på Knivstabostäders antal lägenheter per tusen invånare. Det gäller om man tittar på bostadsköns längd. Kön till Knivstabostäder är idag 6 år.
Vänsterpartiet i Knivsta vill ge Knivstabostäder i uppdrag att bygga bort bostadskön. Vi vill inte detaljstyra antalet hyresrätter, utan uppdraget måste vara att tillgodose människors behov. Vi vill rusta upp det befintliga beståndet, men inte utan att de boende har makt över vilka renoveringar de vill ha gjorda. Vi vill inte se lyxrenoveringar för dem som har råd, utan en god standard som alla kan ta del av.
Medinflytande är en viktig princip som måste genomsyra det demokratiska samhället på alla dess områden – inte minst på bostadsområdet. Därför är vi också positiva till byggemenskaper, där demokratiska sammanslutningar av människor är sina egna byggherrar.
För oss är bostadspolitiken en grundläggande del av den generella välfärdspolitiken. Knivstabostäder är Inte till salu
Lördagen den 30 augusti var det politikertätt på torget utanför ICA Nära. De flesta partierna var på plats med såväl riksdagsledamöter som landstingspolitiker. Till Vänsterpartiets tält kom många Knivstabor och ville prata landstingspolitik med oppositionslandstingsrådet Sören Bergqvist. Glada tillrop och många lycka till kom till våra partiföreträdare som delade material och svarade på många frågor.
Förutom landstingsfrågor blev det diskussioner om barngruppstorlekar, hyresrätter, exploatering och integration. De två timmarna gick fort och alla valarbetare gick hem nöjda och styrkta av trevliga samtal. Extra tack till Sören för din insats
Nu har vi två torgmöten kvar innan valet den 14 september och de sker den 6 september 11.00 – 13.00 samt 13 september 10.00 – 14.00.
Samtidigt som ett folkligt uppror, på ett medborgarinitiativ, får gehör för sin önskan om en ändring av busslinje 186 längs ”Laggavägen” visar Vänsterpartiet Knivsta filmen Godheten i Tilassalen. Stefan Jarls film som tar upp förlusten av det gemensamma som ersatts av girigheten och jakten på det materiella. Filmens innehåll och den glädjande händelsen i Lagga/Östuna visar båda på vikten av att vi står upp för varandra och visar solidaritet med våra grannar och medmänniskor.
Det var riktigt glädjande att se så många invånare som kom och såg filmen. Invånare som även stannade kvar och fikade och diskuterade filmens budskap med varandra och representanter från partiföreningen. Gott hembakat fikabröd, trevliga diskussioner och utdelning av vårt lokala valmaterial.
Tommy Ljungström inledde kvällen och visade upp vårt material. Fredrik och Emma Rosenbecker skötte det tekniska medan Jaya Montell, Charlotte Judkins och Christer Johansson skötte fikat.
Stort tack till alla som medverkade och gjorde kvällen.
Vi fortsätter nu valarbetet den 23 aug med torgmöte vid ICA Nära mellan 11.00 – 13.00 och deltagande i Föreningsrådets hearing om kultur- och fritidsfrågor den 24 aug 18.00 i Tilassalen.
Helgen den 9 – 10 augusti 2014 startade Vänsterpartiet Knivsta slutspurten av valrörelsen.
Det började med torgmöte utanför ICA Nära. Ett möte med de tre högst placerade riksdagskandidaterna Emma Wallrup, Jeannette Escanilla och Christer Johansson. De tre kandidaterna hade skrivit ett gemensamt debattinlägg, som publicerades i UNT. På mötet, som var välbesökt, medverkade naturligtvis också ett antal kommunfullmäktigekandidater.
Efter mötet delade dessa medlemmar ut 500 exemplar av den nytryckta masstidningen i centrala Knivsta och på ytterligare några ställen. Samtidigt delades det ut flyers om filmen Godheten som föreningen visar i kommunhuset på onsdag kväll 13 augusti 19.00. Mer info om Godheten finns här.
På söndagen arrangerade distriktet en föreläsning av Expo om bemötandet av rasismen i valrörelsen. Det var deltagare från hela länet och från Knivsta deltog Jaya Montell, Fredrik Rosenbecker, Maria Fornemo och Christer Johansson.
Insändare tänkt att komma i Knivstabygden i början av augusti men den tappades bort under semestern. Kommer till slut in den 10 september 2014.
Vänsterpartiet är övertygat om att det som är bra för barnen är också bra för de vuxna. Därför vill vi att Knivstas utbyggnad sker på barnens villkor.
Ghettoaktig förort eller varm och välkomnande stadsdel? Det är nu det avgörs hur bilden av Knivsta kommer att se ut om tio år. Det planerade bostadsområdet Nydal, tänkt att ligga nära järnvägen, håller på att ta form på papperet. Vi i Vänsterpartiet är djupt oroade över att den borgerliga majoriteten i kommunen väljer att sätta kortsiktiga ekonomiska vinster före människors behov och skapa ett bostadsområde där ingen kan trivas.
För att bli ett trivsamt och långsiktigt hållbart bostadsområde måste Nydal byggas med en mer måttlig exploatering. I nuvarande plan ligger husen för tätt och är i vissa fall för höga. Den nuvarande planen saknar också en genomtänkt, lättorienterad struktur för gång- och cykeltrafik som fungerar både för långsamma barn och äldre, och för de som har bråttom till tåget. Dessutom är det svårt att förstå hur kollektivtrafik och räddningstjänst ska få plats.
I Vänsterpartiets framtidsbild finns mer utrymme och grönare miljö. Förutom att ta bort de planerade höghusen vid områdets södra del, vill vi att gårdarna blir större och öppnare i förhållande till husens höjd så att de kan fungera för lek och samvaro. Då vi kan anta att många barnfamiljer kommer att flytta in i området behövs bostadsnära lekplatser och tillgång till mer natur inom området. Och varför inte ge plats för stadsodling?
Barnens behov måste tänkas in i allt, och barn behöver ytor och måste kunna leka och röra sig tryggt. I vänsterns förslag finns därför ett kombinerat idrotts- park- och promenadstråk från Engvallen längs med Knivstaån mot Knivsta Arena. Via en bro över järnvägen kopplas idrotts- och kulturområdena ihop och elever från skolorna på båda sidor kan nå dem.
Vänsterpartiet vill se att Nydal blir en modern, hållbart planerad stadsdel – ett område där människor kan leva och inte bara få tak över huvudet. Byggnation i större samklang med den utmärkta skriften ”Kulturmiljöer i tätorten” tror vi också kan medverka till att behålla Knivstas karaktär och själ även i det färdigbyggda Nydal.
Maria Fornemo (V)
Ulla Berglund (V)
Christer Johansson (V)
