För andra gången hälsar vi Alsikeborna välkomna till Dammparken i Alsike där Vänsterpartiet, efter ett Coronauppehåll, återupptar traditionen med Röd Lördag bland kommunens medborgare. Vi ses i solen den 15 augusti 11.00 – 13.00. Kom och träffa lokala politiker och diskutera kommunens framtid.
Förutom Mål och Budget 2021 finns det säkert många intressanta frågor som du funderar på. Vi vill ha dina synpunkter på allt det du går och tänker på, såväl större som mindre, så tveka inte utan kom och dela dina tankar med oss. Ingen fråga är för liten, allt är välkommet.
Det kommer bjudas på Vänsterquiz med möjlighet att vinna böcker för alla åldrar. För första gången på våra över 50 torgmöten kommer vi ha sprit med oss, för händerna, allt för att följa rekommendationerna vid möten mellan människor, nu för tiden.
Som tidigare finns kaffetermosen med och om meteorologernas prognos håller denna gång blir det säkert även vatten.
Välkommen på kaffe och politik med Vänsterpartiet.
Christer Johansson
ordförande
Nästa Röd Lördag blir den 29 augusti 11.00 – 13.00 på Sågverkstorget, vid Willys södra entré.
Sommaren 2018 genomfördes en sommarskola för nyanlända i Knivsta. Arrangörer var studieförbundet Bilda i samarbete med föreningen 18 plus. Ett av blocken i sommarskolan handlade om demokrati och jag fick möjlighet att delta på en föreläsning där f d polisen och numera debattören, föreläsaren och författaren Mustafa Panshiri hade ett mycket intressant samtal med ungdomarna om demokrati, religionsfrihet och yttrandefrihet. Mustafa avslutade med att höra vad deltagarna hade för drömyrke. Det blev en stor blandning men några var sjuksköterska, pilot, polis, undersköterska och läkare.
Hur har det då gått med drömmarna de unga hade för två år sedan?
En av de som avslutat sina studier på vårdlinjen har fått fast anställning på Estrids gård. Ytterligare en jobbar men det är för mig okänt om det är en fast anställning. En tredje som gått ut handelslinjen söker orolig efter en anställning. En har kommit in på sjuksköterskeutbildningen i Gävle som börjar i höst. Två av ungdomarna har flytt till Frankrike där de fått uppehållstillstånd och nu håller på och lär sig ett nytt språk och börjar om för att skapa sig en framtid.
Riksdagen har redan 2016 fattat beslut om en tillfällig utlänningslag som bland annat säger att alla asylsökande som genomför gymnasiestudier ska få ett permanent uppehållstillstånd och stanna i landet, om de får en fast anställning inom 6 månader efter avslutade studier. Ett krav som var mer än tufft redan under normala förhållanden och nu i Coronatider nästan omöjligt att uppnå. Arbetslösheten bland unga stiger medan regeringen diskuterar försämringar i anställningstryggheten, för alla på arbetsmarknaden, genom förändringar av LAS. Fasta heltidstjänster är numera allt ovanligare på svensk arbetsmarknad.
Av de, från sommarskolan 2018, som fortfarande studerar läser över hälften vårdlinjen. Utbildningar som vi vet att välfärden har behov av att anställa. Oavsett vilken linje de unga studerar måste det vara orimligt tufft att inte veta om du får stanna eller skickas med ett plan till ett okänt land. Föreningen 18 plus i Knivsta har här, sedan 2017, varit ett ovärderligt stöd på många olika plan som till exempel boende, juridisk hjälp, läxläsning och körkortsutbildning. Men framför allt på det medmänskliga och humanistiska planet som värdfamiljer åt ungdomarna.
Sverige har skrivit under samtliga internationella konventioner som förknippas med de mänskliga rättigheterna. Det är därför helt obegripligt att det finns en majoritet bland de politiska partierna i riksdagen som vill införa en lagstiftning som går stick i stäv med dessa internationella konventioner. Den så kallade Flyktingkonventionen tappar sin betydelse och kraft när människor på flykt omnämns vara migranter istället för skyddsbehövande flyktingar. Det är inte längre tal om hjälp, skydd och stöd utan de som tvingas lämna sina länder skall göra rätt för sig. Det finns ett osunt krav på tacksamhet i hela debatten.
I Sverige har vi under en lång period stått för solidaritet och rättvisa. Vi arbetar med värdegrunder i skola och arbetsliv som talar om allas lika värde. Vi har betonat vikten av individens makt över sina egna liv. Det är olustigt och osmakligt att detta inte längre skall gälla alla. En del skall stängas ute. Att de mänskliga rättigheterna medvetet urholkas på sätt som nu sker är fullständigt oacceptabelt och ovärdigt Sverige. Jag var stolt att bo i ett land som folk ville fly till. Nu flyr färdigutbildade ungdomar från Sverige för att försöka skapa sig en framtid någon annan stans.
Jag imponerades, på sommarskolan för två år sedan, över de ungas hunger att vilja lära sig hur Sverige fungerar och samtidigt vara brickor i ett politiskt spel där villkoren för individen förändras över en natt genom en åldersuppskrivning, ett avslag på asylansökan eller ändrade villkor för kommunen man bor i. Att inte veta om jag får börja skolan om två veckor, inte veta var jag ska bo nästa natt eller i värsta fall inte veta om jag får stanna i landet måste vara fruktansvärt jobbigt. Trots det såg jag ett gäng glada och positiva ungdomar som hade drömmar och framtidstro. Jag hoppas verkligen att regeringen snarast förstår vinsten och humanismen med att låta dessa resursstarka individer få chansen att bli en långsiktig tillgång i vårt samhälle. Ingen ska behöva fly från Sverige.
Ge de unga permanenta uppehållstillstånd nu. Vi behöver varandra.
Christer Johansson
ordförande
Vänsterpartiet Knivsta
Liv Beckström skriver i Arena om behovet av att stötta ”generation Corona” som nu är på väg ut i vuxenlivet. Ett vuxenliv som skjuts på framtiden för allt för många.
Efter månader av distansundervisning har många i »generation Corona« tappat hoppet om en ljusnande framtid, innan den ens har börjat. Nu måste generation vuxen ta sitt ansvar.
Blir man vuxen senare i dag än förr? Frågan ställs i en artikelserie i DN. Åldersgränsen när man blir ekonomiskt självständig har för »unga vuxna« skjutits framåt flera år. Att börja jobba, hyra en liten lägenhet, kanske köpa en begagnad bil, utan föräldrars inblandning var inget oöverstigligt projekt för en 19-åring för 30 år sedan. Men för »generation Corona«, är hindren, via samhällets ojämlika utveckling, betydligt högre. Pandemin har gjort frigörelsen ännu svårare.
Unga drabbas värst av arbetslösheten, som på kort tid ökat från 9 till nära 11 procent, samtidigt som bara hälften så många sommarjobb anmälts som året innan. I en intervju i SVD pekar LO-ekonomen Torbjörn Hållö på något nytt under Coronakrisen: Arbetslösheten sprider sig även bland unga från medelklassen.
Så det är inte konstigt att gruppen, som redan innan anses vara en ångestfylld och pessimistisk generation, ser allt mörkare på sina framtidsmöjligheter. «Vad är poängen?«, undrar studenten Hannah Löf-Makuch. I Agenda den 31 maj berättade hon om tappad motivation och pausade planer när Coronapandemin sätter vuxenlivet på vänt.
Omkring 350 000 gymnasieungdomar har läst halva vårterminen på distans. Många som nu fått sina slutbetyg oroar sig för att betygen inte räcker för att plugga vidare, samtidigt som 50 000 fler än tidigare sökt till högskola och universitet. Hannahs sommarjobb i klädbutiken försvann. Olle Remmare, som gått restauranglinjen, blev av med tre möjliga jobb och kan inte flytta hemifrån som han tänkt.
»Man måste nu tänka på vilka jobb som finns kvar efter denna pandemi och välja utbildning efter det« säger en 19-årig flicka i rapporten ”Gymnasieelver och Corona” från Ungdomsbarometern. Mest positiva är de som gått något av de yrkesinriktade programmen, som visat sig ge bättre framtidsutsikter för dem som inte vill plugga vidare. Eftersom framtida inkomster i hög grad bestäms av gymnasieutbildningen har en förlorad sjättedel, drygt halva vårterminen, rimligtvis betydelse för både deras egen och Sveriges framtid.
Statsepidemiolog Anders Tegnell tog upp gymnasiestängningen i Rapport (3 juni) när han talade om sådant som kunnat göras bättre: »Gymnasieskolorna: Möjligen hade den stängningen liten effekt, då hade man inte gjort det om man vetat det innan.«
Eftersom arbetsmarknaden i stort sett rensats på alla extrajobb och vikariat som hållit många ungdomar sysselsatta måste stat och kommuner, liksom regioner, kompensera för det. Med sommarjobb, sommarskola och betald praktik. Regeringen och stödpartiernas satsningar på bland annat fler utbildningsplatser, sommarkurser, och sommarjobb, är vällovliga men de 180 miljoner som hittills reserverats för att kommunerna ska ordna sommarjobb ska räcka till väldigt mycket:
unga som avslutat årskurs nio,
unga i gymnasieutbildning,
ungdomar som samma år avslutat sin gymnasieutbildning,
samt ungdomar inom det kommunala aktivitetsansvaret.
ungdomar »som annars kan ha svårt att finna sommarjobb på egen hand ska prioriteras«.
Med tanke på att det handlar om runt 400 000 ungdomar säger det sig självt att dessa pengar inte förslår, utan satsningen behöver allra minst 600 miljoner. Sedan coronapandemin bröt ut har omkring 220 miljarder betalats ut i stöd, via statliga krispaket. Ytterligare 125 miljarder har använts till bland annat a-kassa och sänkta löneskatter. Varför då snåla med viktiga investeringar i Sveriges framtida humankapital?
Ett sommarjobb skapar de rutiner och vuxenkontakter som behövs efter månader av isolering och är ett oerhört effektivt sätt att återge en ung människa hennes tillit och framtidstro.
För de runt 85 000 som i vår tog sin examen behövs mer än sommarjobb. Ett bra förslag framfördes i Agenda av elev- och studentrepresentanterna Ebba Kock och Mimmi Rönnquist: Ge Arbetsförmedlingen uppdraget att förmedla betald praktik. För som Ebba Kock framhöll: »Det här är inget sommarlov, det är resten av deras liv.« Vi kan inte ha ett perspektiv som bara sträcker sig fram till hösten när en hel Coronageneration riskerar att slås ut. Förslaget från LO:s ekonom Torbjörn Hållö om att låta unga som permitterats få studera med bibehållen A-kassa är också värt att begrunda.
Kanske kommer krisen även att medföra att dagens gymnasister funderar i andra banor när det gäller framtida yrkesval?
Ulrik Hoffman, vd på Ungdomsbarometern tycker att medelklassen behöver omvärdera vad som är bra utbildning. Statusen behöver höjas på andra utbildningar både på och efter gymnasiet. »Elektriker, plåtslagare, undersköterska. Många av de jobben är kassaskåpssäkra«, säger han i SvD. »Alla jag känner som är elektriker och rörmokare har familj, stadigt jobb. De åker på semester. De mår jättebra«, säger 20-åriga Kim, i samma intervju. Hon har själv tänkt om och satsar på en enklare, kortare utbildning.
Gymnasieskolan utgör basen för de ungas entré på arbetsmarknaden. Den fria etableringsrätten har inte lyckats se till att vi får de utbildningar som behövs, inte bara de som är populära.
Som Lars Stjernkvists aktuella utredning visar behöver styrningen av gymnasieskolan bli bättre om ungdomarna ska ha likvärdiga möjligheter i hela landet att utbilda sig till de jobb som efterfrågas. Vi behöver också fler vuxna i arbetslivet som bryr sig om andras ungdomar och hjälper till med introduktion och mentorskap. Läget är exceptionellt.
Det är dags att ta ansvar och ge unga i »generation Corona« de chanser de behöver för att kunna klara sig i livet.
Det är med stor sorg jag nåtts av beskedet att Christer Johansson hastigt lämnat oss. Mina tankar går till familj, släkt och vänner. Christer var initiativtagare till det som nu blivit CIK, Centrum för Idrott och Kultur.
Ishockeyskola
Första gången jag hörde om Christer var via en artikel i UNT om ett träningsläger för Upplands unga ishockeyspelare. Detta var många år innan Knivsta blev egen kommun och det som fick mig intresserad var Christers upplägg med blandning av deltagarna utifrån kunskapsnivå. I stället för att låta föreningarna träna och spela mot varandra fick nu alla deltagarna möta likvärdigt motstånd i de olika momenten. Det gav alla deltagare större förutsättningar att ha roligt, känna att man lyckades och därmed fortsätta sin individuella utveckling. På det viset utvecklades alla Upplands föreningar och Christers modell blev en vinst för alla.
Knivsta efter 17
När Knivsta så blev egen kommun, den 1 januari 2003, förväntade sig många Knivstabor ett snabbt förverkligande av den sedan många år efterlängtade ishallen. Här dyker nu Christer Johansson upp igen med en ide om ett allaktivitetshus, Knivsta efter 17, för hela Knivstas föreningsliv. Christer samlade olika idrottsföreningar men också kulturföreningar och uppvaktade den nybildade kommunen med sina idéer om ett gemensamt aktivitetshus. Men även om många gillade förslaget, som var det första i landet, tog det tid att komma överens. Under den tiden blev det för dyrt för Knivstas befintliga ishockeyverksamhet att fortsätta i Uppsala, så den lades ner.
Skridskoskola
I väntan på att politiken skulle komma till beslut startade Christer en skridskoskola, på naturis, för Knivstas barn och unga. Han rekryterade ett antal kunniga ledare som under ett antal år lärde hundratals barn att åka skridskor trots att isen inte alltid var den bästa. Vid några tillfällen, då det inte fanns någon is alls, lyckades Christer boka in verksamheten i Sigtunas ishall. Vid några tillfällen bjöds det även in till Winerkvällar, kvällsåkning till klassisk musik för alla åldrar. I god tid innan byggstarten av CIK har Christer tillsammans med skridskoskolans ledare, 2012, bildat föreningen Knivsta IS. En förening som samlar alla issporter under samma tak.
Första spadtaget
Den 17 mars 2017, på Christers födelsedag, var Christer en av de som genomförde det första spadtaget för byggandet av CIK. Efter drygt tre års byggande har nu hela huset blivit klart. Den 10 juni öppnade ishallen som den sista etappen och hela sommaren pågår det aktiviteter i den nya efterlängtade ishallen. Den 10 juli avled Christer Johansson endast 67 år gammal, sörjd och saknad av många. Jag kommer minnas våra trevliga fikastunder med diskussioner om det mesta.
Christer Johansson
ordförande
Vänsterpartiet Knivsta
Visst fungerar det att hålla kommunfullmäktigesammanträden online. Kanske blir det lite rörigt ibland, men kommunfullmäktiges ordförande Klas Bergström (M) håller ihop det bra. Stjärna i kanten för det!
Här följer en sammanfattning av lite av det som hände den på Kommunfullmäktige i Knivsta den 10 juni.
Revidering av mål och budget 2020
Revidering av mål och budget i syfte att uppnå ekonomi i balans innehöll besparingsförslag. På grund av Corona har Sverige hamnat i en djup lågkonjunktur. Kommunens intäkter har minskat och nämnderna har i kväll fått i uppdrag att spara 9,3 miljoner under innevarande år. Mest sparas i Utbildningsnämnden, drygt 3 miljoner. Dessutom kommer överskottsmålet att sänkas från 12 miljoner till 9 miljoner, vilket motsvarar 0,8 procent av skatter, bidrag och kommunalekonomisk utjämning.
Fråga om genomförande av kommunal folkomröstning
Engagemanget bland Knivstas medborgare för en folkomröstning om att omförhandla 4-spårsavtalet har varit stort. Idag beslutade kommunfullmäktige i frågan om en sådan folkomröstning skulle hållas eller inte. Den föregående debatten blev som väntat lång. Hela 90 minuter lång, vilket får anses visa på ett stort engagemang också från de folkvalda, även om utfallet blev att en folkomröstning inte kommer hållas. På vilken grund valde kommunfullmäktige att inte hålla en folkomröstning?
Det huvudsakliga argumentet, om man ur en 90 minuter lång debatt kan urskilja en sådan, var att man redan beslutat att inleda en omförhandling av 4-spårsavtalet med de mål som folkinitiativet genom sin insats visat att det finns folklig uppslutning kring – väsentligt minskat antal bostäder. I det redan fattade beslutet om omförhandling konkretiseras ”väsentligt” till 7 500 istället för 15 000 nybyggda bostäder på 40 år.
Motargumentet var att man med en folkomröstning i ryggen skulle ha större kraft i förhandlingarna. Svårt att bedöma och beroende av utfallet i en folkomröstning. Förfrågan om omförhandling är skickad till staten och regionen.
En fundering, som Vänsterpartiets Christer Johansson nog var på väg mot när talartiden tog slut, är i vilken utsträckning antalet bostäder om 40 år styrs av en siffra i ett avtal, eller om det styrs mer av praktiska frågor såsom efterfrågan, ekonomi och årliga avstämningar med staten om byggtakten.
– Någon som vill svara hur Knivsta ser ut om 20 år? Hur ska en folkomröstning hjälpa oss med framtida planering och förhandling med staten? Jag vet inte.
Därför är jag glad att i det avtal Knivsta har med staten finns årliga uppföljningar mellan parterna, sade Johansson. Som även informerade om bevarande och utveckling av grönstruktur, utökad kollektivtrafik inom kommunen och hur det framtida Knivsta kommer byggas med barnen i fokus. Allt finns utförligare beskrivet i det nu gällande avtalet med Staten och Region Uppsala.
Den som orkar vänta i 40 år kommer får se. I vilket fall som så blir det nu ingen folkomröstning, men väl en sådan omförhandling som folkinitiativet ville folkomrösta om.
Detaljplan Gredelby 21:1, del av kvarteret Segerdal Om det fanns skilda åsikter om behov av en folkomröstning eller inte var det näst intill full enighet om förslag på byggplanerna i kvarteret Segerdal. Endast någrafå röster ville ha fler p-platser. Superlativen över den föreslagna planen strömmade in från dataskärmarna hemma hos ledamöterna. Vänsterpartiet tackar Samhällsutvecklingsnämnden och förvaltningen för ett gott arbete där de tagit in medborgares synpunkter och bland annat sänkt hushöjderna från de första förslagen.
Segerdal från trappan vid järnvägstunneln
I kvarteret bredvid kommunhuset kommer det finnas en park med lekplats för barn, verksamhetslokaler och bostäder. Det blir även ett gång och cykelstråk som leder till Sågverkstorget och Willys.
Dag Dacke flyttar till Uppsala
Vi tackar av Dag Dacke från Knivsta.NU som entledigats från sina uppdrag som förtroendevald i Knivsta. Tack för din insats under många år Dag. Vi som lärde känna Dag främst i socialnämnden tackar särskilt för Dags stora engagemang för socialförvaltningens anställda och deras arbetsmiljö.
Därmed tackar vi för denna vår och önskar alla en fin sommar, med tvättade händer och bra avstånd.
Fredrik Rosenbecker, Maria Fornemo och Christer Johansson
Vänsterpartiet Knivsta
På fredag den 5 juni tar tusentals ungdomar i Sverige och Knivsta studenten. En dag som vi vuxna alla minns som en av de mest glädjerika och hoppfyllda i våra liv. Många av oss fortsatte studera på universitet och högskolor medan andra skaffade sig internationell erfarenhet genom att resa till andra länder och en stor grupp gick direkt ut i arbetslivet. Oavsett vilken väg vi valde till vårt första jobb var de allra flesta jobb vi började på fasta heltidstjänster och den fackliga anslutningen på arbetsplatserna var hög. Arbetsmiljön och arbetsvillkoren var bra och strejkerna var få. Den ljusnande framtid var vår.
Just nu finns ett förslag på väg fram i Sveriges riksdag som, om det genomförs, totalt kommer ändra arbetsvillkoren för alla landets anställda. Mitt i den största kris som världen och Sverige befunnit sig i på årtionden kommer ett förslag som kommer se en ökad otrygghet breda ut sig på våra arbetsplatser och provanställningar i praktiken bli det nya normala. Ingen har hittills kunnat förklara hur det kommer bli fler jobb för att det blir enklare för arbetsgivare att säga upp anställda.
De senaste månaderna har satt vårt samhälle på hårda prov. Coronakrisen har plågsamt tydligt visat på bristerna i vårt samhälle. Det handlar om underfinansiering av välfärden och brist på material och mediciner. Det tyngsta lasset har burits av alla de som arbetar långa pass i vård och omsorg, för att vårda och ta hand om våra äldre och sjuka. De tuffa tiderna har visat oss vad som verkligen är viktigt i tider av kris: ett tryggt samhälle som håller ihop och många har nog också fått sig en tankeställare när de sett hur villkoren faktiskt ser ut för de som arbetar inom vård och omsorg.
Otrygga anställningar har bokstavligt talat kostat liv. Timanställda, utan rätt till sjuklön, har tvingats att jobba när de varit sjuka för att klara sin försörjning – en trolig förklaring till att äldre smittats på våra äldreboenden. I det här läget borde det vara uppenbart för alla att det som behövs är fler trygga jobb och bättre villkor – inte tvärtom.
Som tur är så är det mycket få som tror på sådana här ideologiska experiment. Bara 10 procent av svenskarna tycker att anställningstryggheten borde försvagas. Både LO och tjänstemännen i Saco och TCO är också eniga om att det här är fel väg att gå. För utöver den osäkerhet som förändringarna skulle innebära för enskilda löntagare, så skulle de också undergräva fackens möjlighet att förhandla, och därmed också påverka stabiliteten och tryggheten på arbetsmarknaden som helhet.
Vänsterpartiet kommer aldrig att gå med på att de här förslagen blir verklighet. De senaste månaderna har visat att ett samhälle med trygga jobb också är ett tryggt och starkt samhälle. Våra nybakade studenter behöver fler trygga jobb, inte färre.
Christer Johansson, ordförande, Vänsterpartiet Knivsta Nina Broman Costa, fackligt politisk ansvarig Vänsterpartiet Uppsala län
Det är med sorg jag nåtts av beskedet att Alf Dickmark avlidit den 30 maj 2020. Mina tankar går till hustru Bibi, barnen och övriga familjen.
Jag kommer att sakna samtalen med Alf och hans ständiga nyfikenhet och vilja att förstå olika sammanhang. Det blev en allt för kort tid vi fick att utbyta erfarenheter och dela åsikter med varandra. En tydlig röst i Knivsta har tystnat.
Christer Johansson
ordförande
Vänsterpartiet Knivsta
Debattartikel införd i Dagens Arena den 13 maj 2020
DEBATTDet byggs för få bostäder, och de som byggs är alltför dyra. För att marknaden ska kunna svälja ett ökat bostadsbyggande krävs ett större fokus på billigare bostäder, skriver LO-ekonomen Peter Gerlach.
I svenska storstadsregioner råder bostadsbrist. Även om byggtakten ökade under de senaste året har befolkningsutvecklingen varit snabb, underskottet efter 90- och 00-talets låga byggtakt är stort och sedan 2018 ser vi nu en avmattning i nybyggandet.
Boverket har bedömt att Sverige behöver bygga ca 65 000 bostäder per år under de kommande tio åren för att alla hushåll ska kunna få en bostad. Samtidigt pekar Boverkets prognoser på att ca 50 000 bostäder påbörjas under 2020.
Hur går detta ihop? Varför bygger vi mindre än vad de flesta bedömare tror att vi behöver? Svaret är att de bostäder som byggs idag är alltför dyra. Många hushåll som har en utsatt boendesituation har inte råd med nyproduktionen på dagens marknad. I genomsnitt kostade en nybyggd lägenhet med tre rum och kök om 72 kvadratmeter i Stockholms län 12 000 kr i månaden 2018. Det är en hyra som är svår att klara för betydande grupper i samhället. Sverige har två miljoner människor i arbetaryrken där snittlönen 2018 var 27 000 kr/mån före skatt. För exempelvis en ensamstående arbetarförälder blir nyproduktionens hyror minst sagt tuffa att klara. Än svårare är det för människor utan fasta anställningar på heltid eller studenter, sjukskrivna eller arbetslösa. Sektorn vågar därför inte leverera bostäder i takt med det växande behovet då risken då är att en stor del av de dyra nyproducerade bostäderna skulle stå tomma.
”Skattesystemet gynnar bostadsrätten framför hyresrätten.”
För att marknaden ska kunna svälja ett ökat bostadsbyggande krävs ett större fokus på billigare bostäder. Denna insikt har vaknat hos alltfler bostadsutvecklare, men en rad åtgärder behöver också vidtas av det offentliga. Skattesystemet gynnar bostadsrätten framför hyresrätten, kreditrestriktionerna stänger i onödan ute många arbetargrupper från ägarmarknaden, konkurrensen på framförallt byggmaterialsidan behöver skärpas. Storskalig statlig medfinansiering till produktion av billigare hyresrätter finns i de flesta europeiska länder och behöver byggas ut ytterligare i Sverige. Men framförallt behöver kommunerna ställa om och på allvar ta sitt lagstadgade bostadsförsörjningsansvar. Billigare bostäder kräver att kommunen bjuder ut mer mark i billigare lägen, har en större kostnadsmedvetenhet kring kraven i markanvisningar och detaljplaner, visar ökat intresse för seriell och industriell bostadsproduktion, och i många fall ändrar sina avkastningskrav i de allmännyttiga bostadsbolagen.
Insikten om att ett ökat byggande kräver lägre, inte högre, hyror blottlägger också de uppenbara bristerna i användandet av marknadshyror för att lösa bostadsproblemet. Hyresnivåerna i nyproducerade bostäder befinner sig redan i allt väsentligt på marknadsnivå så en omreglering skulle troligen ha begränsad effekt på produktionstakten men fel utformat hotar förändringen samtidigt att slå sönder många av de instrument som idag används för att få fram billigare bostäder. Kommunerna skulle inte längre kunna subventionera mark till hyresrätter på det sätt som regelmässigt görs idag då detta skulle bli en ren vinstöverföring till hyresvärdarna. Detsamma gäller de statliga investeringsstöd, renoveringsstöd eller offentliga lån eller kreditgarantier som finns eller diskuteras. Samtliga dessa åtgärder skulle kräva att kommunen eller staten på olika sätt ställer krav på hyresnivåerna. Alternativet är att stat och kommun drar tillbaka de stöd som finns till nyproduktionen med en minskad nyproduktion av hyresrätter som följd. Likaså kommer behovet av nya instrument och ett nytt kommunalt arbetssätt inom stadsplaneringsfrågorna för att klara bostadsförsörjningsansvaret och motverka segregation öka.
I de flesta europeiska länder är hyresmarknaden tydligt uppdelad i dels ett inkomstprövat, hyresreglerat och subventionerat bestånd och dels ett osubventionerat, marknadsprissatt bestånd där den tidigare kategorin ofta är större i omfattning än den senare. I Nederländerna är exempelvis nästan 70 procent av hyresmarknaden inkomstprövad och subventionerad. För att så olika hyressättningsmodeller ska kunna samexistera på den svenska hyresmarknaden krävs därför sannolikt förändringar i en rad regelverk för allt från tomträtter, detaljplaner, markanvisningar, exploateringsavtal med mera. I direktiven till den utredning om marknadshyror i nyproduktion som Centerpartiet och Liberalerna tvingat fram saknas sådana uppdrag.
Bostadsbristen går att lösa. Men lösningen måste byggas på en bred reformagenda för fler billiga bostäder. Fel hanterat kan marknadshyror förvärra läget istället för att bidra till lösningen.
Vi har kommit till finalen i vår studiecirkel i samarbete med ABF. Det blir ett digitalt möte via Zoom med start 19.00 den 13 maj och du som vill vara med men inte fått några länkar skickar ett mail till [email protected].
Kön & feminism för den nya generationen. Hur kan vänsterns ideologi ge svar på en feministisk strävan för den nya generationen? Digitalisering, normkritik och jämställdhetsideal präglar ungas liv idag, samtidigt som reaktionära rörelser vinner mark och utmanar den feministiska rörelsens framgångar. Deltagare i filmen: Jonas Sjöstedt, Lena Gunnarsson och Susanna Göransdotter
Inför kongressen den 29 oktober-1 november och antagande av vårt nya partiprogram avslutar Vänsterpartiet Knivsta vår studiecirkel i samarbete med ABF, med ännu en digital lektion. Även denna digitala version är öppen för alla medlemmar och sympatisörer. Vi använder oss av verktyget Zoom som många redan är bekanta med.
Se filmen, som är ca 60 minuter, vid valfri tidpunkt innan mötet som börjar 19.00. Under mötet diskuterar vi sedan innehållet utifrån Knivstas förutsättningar. Om allt fungerar som planerat, i dessa märkliga tider, kommer partistyrelsens Ida Gabrielsson och deltar med oss under diskussionen.
I år är det en hel del som inte är som vanliga år, inte ens första maj. Men Vänsterpartiet ställer inte in, vi ställer om. Så i år firar vi första maj på nätet och vi i Knivsta har spelat in en film som du kan titta på hur ofta du vill. Klicka på bilden så kommer det tal av Maja Erkstam, Nina Broman Costa och Christer Johansson. Dessutom bjuder den mångfaldigt prisade poeten Jenny Wrangborg på en av sina dikter och Röda Lågan, den socialistiska och feministiska kören från Uppsala, sjunger Internationalen på sitt alldeles speciella sätt. Det här vill du inte missa. Välkommen till årets första maj.
