På fredag den 5 juni tar tusentals ungdomar i Sverige och Knivsta studenten. En dag som vi vuxna alla minns som en av de mest glädjerika och hoppfyllda i våra liv. Många av oss fortsatte studera på universitet och högskolor medan andra skaffade sig internationell erfarenhet genom att resa till andra länder och en stor grupp gick direkt ut i arbetslivet. Oavsett vilken väg vi valde till vårt första jobb var de allra flesta jobb vi började på fasta heltidstjänster och den fackliga anslutningen på arbetsplatserna var hög. Arbetsmiljön och arbetsvillkoren var bra och strejkerna var få. Den ljusnande framtid var vår.

Just nu finns ett förslag på väg fram i Sveriges riksdag som, om det genomförs, totalt kommer ändra arbetsvillkoren för alla landets anställda. Mitt i den största kris som världen och Sverige befunnit sig i på årtionden kommer ett förslag som kommer se en ökad otrygghet breda ut sig på våra arbetsplatser och provanställningar i praktiken bli det nya normala. Ingen har hittills kunnat förklara hur det kommer bli fler jobb för att det blir enklare för arbetsgivare att säga upp anställda.

De senaste månaderna har satt vårt samhälle på hårda prov. Coronakrisen har plågsamt tydligt visat på bristerna i vårt samhälle. Det handlar om underfinansiering av välfärden och brist på material och mediciner. Det tyngsta lasset har burits av alla de som arbetar långa pass i vård och omsorg, för att vårda och ta hand om våra äldre och sjuka. De tuffa tiderna har visat oss vad som verkligen är viktigt i tider av kris: ett tryggt samhälle som håller ihop och många har nog också fått sig en tankeställare när de sett hur villkoren faktiskt ser ut för de som arbetar inom vård och omsorg.

Otrygga anställningar har bokstavligt talat kostat liv. Timanställda, utan rätt till sjuklön, har tvingats att jobba när de varit sjuka för att klara sin försörjning – en trolig förklaring till att äldre smittats på våra äldreboenden. I det här läget borde det vara uppenbart för alla att det som behövs är fler trygga jobb och bättre villkor – inte tvärtom.

Som tur är så är det mycket få som tror på sådana här ideologiska experiment. Bara 10 procent av svenskarna tycker att anställningstryggheten borde försvagas. Både LO och tjänstemännen i Saco och TCO är också eniga om att det här är fel väg att gå. För utöver den osäkerhet som förändringarna skulle innebära för enskilda löntagare, så skulle de också undergräva fackens möjlighet att förhandla, och därmed också påverka stabiliteten och tryggheten på arbetsmarknaden som helhet.

Vänsterpartiet kommer aldrig att gå med på att de här förslagen blir verklighet. De senaste månaderna har visat att ett samhälle med trygga jobb också är ett tryggt och starkt samhälle. Våra nybakade studenter behöver fler trygga jobb, inte färre.

Christer Johansson, ordförande, Vänsterpartiet Knivsta
Nina Broman Costa, fackligt politisk ansvarig Vänsterpartiet Uppsala län

Uppdaterades: 04 jun 2020