Enligt polisens uppgifter hade Vänsterpartiets 1 majtåg samlat flest deltagare i Uppsala. Hela 845 personer följde förre partiledaren Lars Ohly från Vaksala Torg till Slottsbacken och säkert lika många kantade kortegevägen i det fantastiska vädret. Slagorden skallade om ”välfärd åt alla” ”sex timmars arbetsdag” och stopp på utförsäljningar och avreglering ”det behövs en ny regering”.
I Slottsbacken blev det sång och musik av kören Röda lågan och Nima Chehrazi. Det fikades och applåderades då talarna avlöste varandra med helt andra lösningar på Sveriges och Uppsalas problem än den nu sittande politiska ledningen. Johan Söderqvist, VSF och Miranda Cox, Ung Vänster pratade om vikten av bättre villkor för alla unga inklusive de gäststudenter som regeringen tar betalt av för att studera på våra universitet.
Lars Ohly pratade om välfäden och att vi alla har rätt att färdas väl genom livet utan att behöva oroa oss för om vi skulle drabbas av sjukdom eller arbetslöshet någon gång i framtiden. Då ska det vara naturligt att samhället finns där och att vi tar hand om vararndra utan att behöva en mängd privata försäkringar. En gemensamt finasierad, generell väfärd för alla är förutsättningen för att vi ska färdas väl. Med fler anställda i välfärden minskar vi dessutom den massarbetslöshet som nu råder i stora delar av landet.
En värdig ålderdom oavsett villkor är en självklarhet för Vänsterpartiet. Vi har länge kämpat för en verklig valfrihet i äldreomsorgen. Där jag som individ kan välja vad som ska utföras och inte tvingas välja vilket bolag som ska göra vinst på mina behov. Många är de miljoner som försvunnit från kommunal verksamhet till vinster i mer eller mindre seriösa vårdbolag. Om detta pratar moderater väldigt tyst i Knivstas budgetarbete inför 2013. Istället kommer förslag på slopade måltider lagade på äldreboendet, privatiseringar och allmänt försämrad service för Knivstas äldre.
Vänsterpartiet har bättre förslag på en bra äldreomsorg och hemtjänst. Om detta pratade tre vänsterpatistiska påskkärringar med Knivstaborna när de på skärtorsdagen knackade dörr och delade ut påskgodis.
Återigen kommer moderaterna med sin skrämselpropaganda. De målar upp en skräckbild av kommunens ekonomi inför 2013 års budgetarbete.
Ekonomin i Knivsta är ansträngd och det är den mest på grund av Borgs och Reinfeldts historiskt rekordstora skattesänkningar för de rikaste. Skattesänkningar som gett mindre pengar till Knivstas barn och ungdomar. De statliga stöden till kommunen har minskat med den moderata regeringen.
I väntan på en ny regering kan vi i Knivsta välja att satsa på fler rondeller för bilar eller isbana till barn och ungdomar. Båda är investeringar men med olika effekt. Det är dags för majoriteten att starta etapp ett av allaktivitetshuset som ni lovat Knivstaborna. Låt inte ännu en generation växa upp utan isbana i Knivsta.
Vänsterpartiets samtliga, finansierade, budgetförslag har innehållit mer resurser till barn och ungas fritid och skola än moderaternas.
Antalet visstidsanställda personer på den svenska arbetsmarknaden har mer än fördubblats sedan i mitten på 1990-talet. Detta gäller även inom den offentliga sektorn. Inom t.ex. Kommunals organisationsområde har ca 140 000 personer idag någon form av visstidsanställning, vilket motsvarar 28% procent av alla anställda. Knivsta Kommun har en ökande del visstidsanställda. Det blir allt vanligare med korta visstidsanställningar där man arbetar ”på timmar” vilket är den absolut osäkraste anställningsformen på arbetsmarknaden.
En stor andel visstidsanställningar på en arbetsplats innebär att man riskerar en sämre kvalitet då personalen inte kommer in i verksamheten, erbjuds mindre möjligheter till fortbildning och så vidare. För den anställde medför också visstidsanställningar stora svårigheter att planera sitt liv på längre sikt.
Att minska andelen visstidsanställningar till förmån för tillsvidareanställningar kan vid sidan om förbättrad kvalitet innebära en ökad effektivitet med skattebetalarnas pengar. När till exempel Nynäshamns kommun 2006 tog tag i bemanningsfrågorna i äldreomsorgen och omsorgen om funktionshindrade lyckades de lösa en ekvation som tidigare hade antagits vara omöjlig att lösa: att både erbjuda sina anställda önskad sysselsättningsgrad och minska sina personalkostnader. Den genomsnittliga sysselsättningsgraden för berörda yrkesgrupper ökade från 74 procent 2006 till 87 procent 2010.
Förändringarna ledde till besparingar på personalkostnaderna med 23 miljoner kronor 2008. I Nynäshamn motsvarade det cirka 10 procent av personalkostnaderna. En viktig orsak till besparingen var just minskningen av antalet timavlönade, som ledde till lägre overheadkostnader i form av mindre administration och internservice.
För att kunna erbjuda Knivstas medarbetare rimliga anställningsvillkor, utveckla kvaliteten i kommunens verksamheter och vara en attraktiv arbetsgivare i framtiden behöver kommunen arbeta medvetet för att minska antalet visstidsanställda. Det finns flera sätt att lösa detta på. Ett sätt kan vara inrättandet av personalpoler.
Det är dags att Knivsta blir ett föredöme på den svenska arbetsmarknaden. Vänsterpartiet föreslår därför att:
– all personal i Knivsta kommun ska erbjudas önskad sysselsättningsgrad
– Knivsta kommun inte ska tillämpa allmän visstidsanställning och anställning/timme
I samband med Distriktets årskonferens den 18 mars i Staffansgården firade Vänsterpartiet Knivsta sin tioåriga existens. Inbjudna och avtackade för sina insatser var Ann-Marie Morhed och Siv Ahlström. Under mötet fanns material att se och läsa om föreningens verksamhet genom åren. Från distriktet fick föreningen en fana med den nya loggan som antagits av partistyrelsen.
Under konferensen valdes ny ordförande efter Maria Fregidou-Malama, som avgick efter tio år. Ny ordförande är nu Jeannette Escanilla från Uppsala som förväntas leda distriktet över valet 2014.
– Känner mig oerhört stolt och hedrad för förtroendet. Ser fram emot att leda och utveckla partidistriktet och partiföreningarna, så en valseger kan uppnås 2014. Det glädjer mig också att årskonferensen antog en tydlig och framåtriktad verksamhetsplan där vi särskilt betonar vårt feministiska, socialistiska och organisatoriska inriktning.
– Vänsterpartiet växer och är ett parti som behövs mer än någonsin, vi surfar på en positiv våg nu, och det ska vi utnyttja, mitt mål som distriksordförande är att få ett ännu starkare parti i framtiden! säger Jeannette Escanilla.
Mötet som samlat drygt femtio medlemmar från hela distriktet gästades också av Hans Linde som höll ett inledningsanförande om partiets framtidsplaner . Under lunchen underhöll duon Kaospassagerarna med eget material.
Många nya medlemmar tog plats i den nya styrelsen när Vänsterpartiet Knivsta höll sitt tionde årsmöte. Mötet antog också ett uttalande om jämställdhet, Kvinnor för välfärd – välfärd för kvinnor.
Onsdagen den 29 februari höll Vänsterpartiet Knivsta sitt tionde årsmöte och till den nya styrelsen valdes de nya medlemmarna Charlotte Judkins, Tommy Ljungström och Jaya Montell. Tillsammans med de omvalda Maria Fornemo, Björn Jonasson och Pernilla Åkerfeldt bildar de ny styrelse under ledning av den omvalde ordföranden Christer Johansson.
Mötet inleddes med en dialog mellan mötesdeltagare och Uppsalas kommunalråd Ilona Szatmari Waldau. Ilona delade med sig av sin erfarenhet och bjöd på en hel del tips till partiföreningen.
Mötet antog också ett uttalande om kvinnors villkor på arbetsmarknaden och vad som Knivsta kommun borde kunna göra för att förbättra för Knivstas kvinnor.
Slutligen är det glädjande att konstatera att medlemsantalet i partiföreningen ökar hela tiden.
Insändare i Knivstabygden 7 mars, inför den Internationella Kvinnodagen den 8 mars.
En av grunderna för ett jämställt samhälle är att män och kvinnor gemensamt tar ansvar för hem och familj. Det är därför med glädje vi läser att Knivstaborna är bäst i landet på att dela på föräldraförsäkringen. Här är papporna föräldralediga i större utsträckning än någon annanstans i landet.
Däremot är det bekymmersamt att inkomstklyftan mellan män och kvinnor i kommunen ökar. Vid förra valet skilde det i snitt ca 100 000 kr mellan en heltidsarbetande kvinna och en heltidsarbetande man. Nu är siffran nästan 115 000 kr. Vad beror det på?
I ett internationellt perspektiv har kvinnor i Sverige kommit långt när det gäller jämställdhet mellan könen. Det är den svenska efterkrigspolitiken för full sysselsättning, väl utbyggd offentlig sektor och ett generellt välfärdssystem som har varit av avgörande betydelse för kvinnorna.
Under senare tid har dock vårt välfärdssystem gått från ett i allt väsentligt generellt system till avsevärda strukturella försämringar av arbetslöshets-, sjuk- och föräldraförsäkringen. I teorin är det könsneutrala reformer, men i praktiken har de ökat klyftorna mellan kvinnor och män. Nedmonteringen av trygghetssystemen har finansierats med historiskt stora skattesänkningar. Den stöds av EU:s grundlagfästa högerpolitik som förutsätter nedskärningar och privatisering av offentlig sektor.
Vi vänsterkvinnor säger nej till nedmonteringen av välfärdssystemet. Kvinnor har i större utsträckning än män sin försörjning inom vårdyrken. När jobben försvinner inom äldreomsorg, sjukvård och skola drabbas därför inte bara gamla som inte får den omsorg de har rätt till, sjuka som behöver vård och unga som ska ha utbildning. Det drabbar också kvinnor då de fråntas försörjningsmöjligheter. För inte kan väl tanken från regering och riksdag vara att vi kvinnor ska stanna hemma och oavlönat tar hand om barn och gamla medan männen är på jobbet och drar in pengar?
Vänsterpartiet vill att Knivsta gör en insats för välfärden och kvinnorna och satsar mer på jobb inom förskola, skola och äldreomsorg. Nyckeln till ett gott och jämställt samhälle stavas offentlig sektor – inte skattesänkningar och RUT.
”Vi skulle växa upp och allt skulle gå bra” Så börjar poeten och kallskänkan Jenny Wrangborg sin dikt ”Allt skulle gå bra”. Den handlar om att vara ung i dagens Sverige, i dagens Knivsta. Hur villkoren för dagens unga ständigt försämras och den generation unga som nu växer upp är den första som kommer att få det sämre än sina föräldrar.
De som för tio år sedan drev igenom att Knivsta skulle bli en egen kommun hade säkert förhoppningen att deras barn skulle få det bättre om vi fick bestämma själva. Nu har moderaterna haft makten i Knivsta sedan 2003 och så fort någon medborgare föreslår förbättringar för barnen är svaret att du ”får vänta till ekonomin tillåter” Samtidigt som föräldrar ropar om stora barngrupper på förskolor, få lärare i skolan och brist på fritidsaktiviteter får vi veta att Knivsta har en välskött ekonomi och går med plus i bokslutet.
Vad gör då majoriteten med den goda ekonomin? Jo man minskar alla nämnders budgetar med 1,5 %. Hur ska då vallöften om mindre barngrupper och fler lärare kunna uppnås? Det är dags att lyssna på alla bra förslag som kommer från medborgare. Någon vill ha en fritidsgård i Alsike, en annan vill ha körer i kulturskolan medan en tredje vill ha mindre barngrupper i fritidshem och förskolor.
Vänsterpartiet stöder samtliga dessa förslag och driver några till. Som fler sommarjobb till skolungdomarna, is- och sporthall som etapp ett av Knivsta Arena samt fler hyresrätter med
rimliga hyror. Den föreslagna höjningen av hyrorna i Knivstabostäder är ett hån mot alla unga som vill få en första bostad i Knivsta.
Knivstas barn och ungdomar behöver en ny politisk ledning. Vänsterpartiets budget för 2012 innehöll drygt åtta miljoner mer till Knivstas barn och unga, i skolan och på fritiden. Den 25 öring vi ville höja skatten med är lika med två koppar kaffe i månaden för dig med 25 000 i månaden. Vi har inte råd att fortsätta det moderata experimentet med våra barn och unga. Vi får bara en chans att ge våra barn en bra start. I Vänsterpartiets Knivsta finns det plats för barn och ungdomar.
Debattinlägg skickat till UNT veckan före jul publicerat den 29 jan -12
Avtalsrörelsen är i full gång och facken slåss för satsningar på dem med lägst löner. Arbetsgivarna vill inte se några höjda lägstalöner och redan i våras gick Almegas VD ut och krävde frysta lägstalöner i tio år.
Efter en liten dipp 2009 sticker nu direktörslönerna iväg igen och sett från 2002 – 2010 har direktörslönerna ökat med 85 procent i de 100 största företagen. Dessutom fick nämnda direktörer dela på minst 268 miljoner i bonus under 2010. Samtidigt som lönerna för industriarbetarna sedan 2002 – 10 stigit med mindre än 30 procent. En genomsnittsdirektör tjänade 2010 lika mycket som 32 industriarbetare.
I den offentliga sektorn, där många kvinnor arbetar, ligger lönerna ännu lägre än hos industriarbetarna. Vi har roat oss med att räkna på vad som skulle hänt om parterna på arbetsmarknaden fryst lägstalönerna för tio år sedan. Det skulle innebära att vuxna heltidsarbetare i dag skulle kunna ha en lön på 12 000 kronor per månad, före skatt.
Ute i Europa jagas arbetare och fackföreningar i odemokratiska desperata försök att rädda euron. I södra Europa har demokratin helt ställts åt sidan och bara besparingar, det vill säga sänkta löner, godkänns av bankerna och EU-kommissionen för lån till statsskulder. Ytterligare krav är sämre villkor på arbetsplatserna och en uppluckrad arbetsrätt. För att bankerna ska fortsätta att tjäna pengar måste Europas fattigaste invånare bli ännu fattigare.
I Sverige är arbetslösheten rekordstor och mest drabbade är kvinnor och ungdomar. Arbetarpartiet moderaterna vill lösa den största ungdomsarbetslösheten, på många år, med sänkt krogmoms, minskade ersättningar till kommuner och landsting och låga ungdomslöner. Samtidigt som de rikaste bara får mer äter inflationen upp låg- och medelinkomsttagarnas löneökningar, enligt rapport från konjunkturinstitutet i oktober 2011. Bland LO, SACO och TCO-medlemmar, anser 75 procent att lönegapen mellan olika yrkesgrupper blivit för stora.
Vänsterpartiet är djupt oroat av de fortsatt ökade klyftorna och jakten på de lägst avlönade. Vi får stöd för vår önskan om högre löner till de lägst betalda i en rapport från IMF som
arbetsgivarsidan ogärna talar om. Rapporten visar att högre löner för låg- och medelinkomsttagarna är ett effektivt sätt att motverka ekonomiska kriser. Alltså tvärtemot vad Almega och Svenskt Näringsliv hävdar. Men för oss är det ganska självklart att om många med låga löner får mindre pengar slutar de konsumera och krisen är ett faktum.
Pernilla Åkerfeldt
Björn Jonasson
Christer Johansson
Fackligt aktiva vänsterpartister från Knivsta
Det finns många idag som funderar på vilken äldreomsorg de kommer att få när de blir äldre. Andra oroar sig över om deras anhöriga får den hjälp de behöver. Medarbetarna i Knivstas äldreomsorg gör ett fantastiskt och viktigt jobb och många gamla får den hjälp de behöver. Men det kunde vara bättre.
I ett debattinlägg den 9 november skriver tre moderater om ett omsorgslyft för medarbetarna samtidigt som socialnämnden ska spara 1, 5 miljoner. Vi får inte ihop det – hur kan man spara samtidigt som man ska satsa? I vänsterpartiets budgetförslag finns ingen besparing. I vår riksdagsbudget satsas tre miljarder till 2014, för fler anställda och mer utbildning i äldreomsorgen. Det skulle ge välbehövlig ökning av Knivstas möjligheter att satsa på äldreomsorgen.
För en tid sedan genomfördes en stor enkät i Norrköping där de äldre fick svara på frågan: ”Vad är viktigt för dig?” Ingen svarade att det viktiga var vilket företag som skulle utföra beviljad hjälp. Men i Knivsta tycker moderaterna att ”God äldreomsorg är att kunna välja vem som utför.” Det är ofattbart att Knivstabornas inbetalda skattepengar fortsätter försvinna till vinster i olika privata bolag utan ett enda bevis på att det varken blir bättre för brukaren eller billigare för kommunen.
Vänsterpartiet i Knivsta vill se en ”Verklig valfrihet i vardagen” för kommunens äldre på boenden och i hemtjänsten. Därför vill vi att den första frågan när undersköterskan kommer ska vara: ”Vad vill du ha hjälp med i dag?”.
I vänsterns Knivsta ska man våga bli gammal.
Christer Johansson (V) gruppledare
Maria Fornemo (V) ersättare i kommunfullmäktige
Malin Tollbom (V) ersättare i kommunfullmäktige
