Här kommer Nooshi Dadgostars sommartal som hölls den 25 augusti framför flera hundra åskådare i Majorna i Göteborg. Först som text och sedan även som en You Tubefilm.

Hej vänner! Framförallt, hej Göteborg!
Staden med hamnen mot världen som Gustav II Adolf pekade ut för 400 år sedan, staden där handeln av tobak och ris ständigt pågick. Tyskar och holländare som satte sin prägel. Soldater, pigor och utländska sjömän korsade varandra på gatorna. Här fanns ingen jordägande klass, ingen furste i närheten, inga ämbetsverk. Göteborgarna skötte sig själva. Vi är vana vid att göra som vi vill. Vi styrs inte av någon.

Platsen var svår att bygga på. Götaälvdeltat var sankt och svampigt, och marken mjuk och lerhaltig. Hundratals knektar och drängar krävdes i pålningsarbeten. Det var kallt, dyrt och jobbigt. Det har aldrig varit riktigt torrt i Göteborg. Förutom idag då. Men människorna arbetade hårt och reste fästningen som skulle skrämma danskarna, och skapade en världshandelsstad och Sveriges kanske viktigaste industristad.

Tidigt var det bomullen som var råvaran i industrin. Och i väverier satt kvinnorna och barnarbetare i trånga fabriker.
Sen kom ångmaskinerna, motorerna och fartygen. 1907 uppfanns kullagret av SKF. Väveridirektörerna behövde det i fabrikerna. SKF växte från 15 anställda till tusentals i hela världen. Redan då med säte i Gamlestan. Kullagren banade vägen för Volvo som snart såg dagens ljus.

Min uppväxts Hisingen gick från landsbygd till industri på 50–60-talet. Välfärden byggdes upp och villkoren blev bättre för den som jobbade på varvet eller byggde bilarna. Vi hade dom bästa fotbollslagen och de största skeppsvarven. På pappas cykelstol fick jag uppleva en barndom präglad av det starka samhället. Hyrorna var rimliga och det fanns jobb att få. Han lämnade av mig varje dag på förskolan vid Ullevi och gick till jobbet. Ibland känns den tiden långt borta. Samma stad idag men på så många sätt också en helt en annan.

I tonåren kunde jag ägna timmar runt och kring Järntorget. Där spårvagnarna korsar varandra. Arbetarrörelsens centrum. Olof Palmes plats med ABF i fonden. Högkvarteren och de fackliga kontoren. En plats som fylldes av vanligt folk som tillsammans tog makten och hade viljan att förändra. Idag närmast skuggor av en svunnen tid. Tomma kulisser, där till och med Folkets hus är nedlagt. Nu ska det bli hotell i Petter Stordalens regi. Det starka samhället är långt borta. Svensk industri, är fortfarande världsledande. Vi har haft goda förutsättningar. Vattenkraften och malmen har gett oss rikedomar vi kunnat fördela. Den billiga elen gör att vi har kunnat växa till en framgångsrik industrination. Svenska produkter exporteras till hela världen.

För några veckor sedan översvämmades Gävle. Ett störtregn, kraftigaste på över 20 år, lamslog hela stan. Källarna i husen vattenfylldes, vägar blev oframkomliga och människor fick vada genom vattenmassorna. Den typen av
extremväder blir vanligare som en följd av klimatförändringarna. Hela världen påverkas. Även vi i Sverige.

Politiska företrädare fortsätter bara i samma spår och skyller på varandra. Att det är de andra partierna som inte gör tillräckligt. Eller till och med att det är du, som individ, som ska lösa det här. Dom kräver av dig att du ska äta rätt och åka rätt. Så agerar makthavare som inte tar ansvar, och verkar tro att tunnelbanan stannar både i Mora och Gällivare.
Sverige behöver agera och ställa om. Och även i denna modernisering kommer göteborgarna och svensk industri leda utvecklingen. Precis på det sätt som industrin en gång växte fram här.

Högst BNP skapas i våra bruksorter. Nu ligger även nyckeln till Sveriges omställning här. Sverige står inför möjligheten till en ny storhetstid för industrin. Världens första fossilfria stål var färdigt för leverans förra veckan. Det gjordes av SSAB i Oxelösund. Det ska levereras till Volvo som i höst ska börja testa att bygga tunga fordon med den.

De nya elektrifierade industriprocesserna byter ut kolet, i ståltillverkning, mot fossilfri el och vätgas. Man bryter med ett produktionssätt som vi har haft i 1000 år och hittar nya vägar. Det är här fler jobb kommer växa fram, det är politikens uppgift att matcha de stora privata investeringarna. Elnätet behöver byggas ut och elproduktionen öka. Bostadsbyggande, utbildning och grön infrastruktur. Nya skolor och sjukhus. Vi ska ta på oss ledartröjan. Världens mest kvalificerade industriarbetare gör det möjligt.

Och så var det, det här med marknadshyrorna. Dom försvann.
Marknadshyrorna försvann. Därför att dom inte hör hemma i Sverige. Därför att svenska folket inte vill ha dom. Inte ännu ett marknadsexperiment. Där hyresgäster ska tvingas slå knut på sig själva för att betala dubbla hyror. I varje
mätning slås det fast, vi som bor i Sverige, vill inte att det som är vårt ska säljas ut. Vi har byggt det själva. Skolan, vården och omsorgen. Vi gjorde det därför vi skulle få vård när vi behövde, därför att alla elever skulle få den bästa tänkbara utbildningen, därför att du aldrig ska oroa dig för att bli äldre. Vi gjorde det inte för att utländska riskkapitalister skulle tjäna pengar på oss, vi gjorde det inte för att dom skulle stjäla det som är vårt. Svenska folket har sagt nej till ännu ett marknadsexperiment. Nu går vi i en annan riktning

Vänsterpartiet har allt för länge förlitat sig på socialdemokratin. Att dom får samhället att fungera. Vi ser nu att dom inte längre klarar det dom är satta att göra. Dom klarar inte jobben, inte skolan, inte tryggheten. Det socialdemokraterna lämnar efter sig är ett splittrat LO, massarbetslöshet och en vård i kris. Socialdemokraterna har inte förmågan, ledarskapet eller styrkan att förbättra våra liv. Vi ser nu att vi har varit naiva. Och vi kommer inte längre ge
ett passivt stöd. Det som inleddes med att vi stoppade marknadshyrorna fortsätter nu: För att rösta på regeringens budget i höst har vi satt upp några tydliga krav. Låt det som händer nu bli en vändpunkt där 30 år av nedskärningar
och privatiseringar upphör och vi istället börjar bygga upp. Därför ska en budget som kräver Vänsterpartiets röster garantera välfärden, öka jämlikheten, och att vi börjar investera i klimat och jobb.

Det måste också till en upprustning av sjukförsäkringen, a-kassan och pensionerna, våra trygghetssystem som är så avgörande både i livets skiften och i landets kriser. Det starka samhället finns inte där för människor, som gjort allt rätt och gjort rätt för sig, när dom behöver det.

116omdagen heter uppropet på nätet som samlar vittnesmålen från dom som har fått ta konsekvenserna av Försäkringskassans beslut. Signaturen ”Ej längre människa” berättar om FK som motiverar sitt avslag med att hon kan ta ett så kallat normalt förekommande arbete som varken är fysiskt eller kognitivt. Hon får rådet att skilja sig för då kan hon söka försörjningsstöd. Hon talar om den stress som nu uppstår när hon bara inom några månader inte kommer kunna försörja barnen. ”Jag har inte valt att bli sjuk. Jag vill bli frisk, jag vill arbeta.” ”Jag har arbetat i 20 år, blir ofrivilligt sjuk och blir då en människa helt utan värde” Det är för hennes skull, det är därför som Vänsterpartiet enbart kommer rösta för en budget som rustar upp sjukförsäkringen.

Att som parti vara sprunget ur arbetarrörelsen är att ha respekt för arbetet. Att det kan tära. Att ryggar och handleder inte alltid håller i decennier. Att alla arbetsgivare inte är några änglar som uppfyller alla arbetsmiljöregler. Att det omöjligt kan få straffa den enskilde. Det var därför fel av regeringen att höja pensionsåldern förra året. För att arbetslivet ser ut som det gör. Du ska inte behöva jobba tills du blir utsliten.

Det var bryggeriarbetaren Arne Juhl som knappt kunde gå till jobbet längre utan att äta smärtstillande som satte avtryck. Det var han som i Danmark gav namn åt den danska Arne-pensionen. Den med ett tyngre jobb ska kunna avsluta arbetslivet tidigare också i Sverige. Det handlar om alla som har byggt upp landet och som många gånger börjat jobba tidigt i livet. Många som efter ett långt arbetsliv slitit ut kroppen tvingas idag ta av sin redan låga pension i förtid. Det är fel. Vi har olika tunga jobb, arbetstider och arbetsförhållanden som påverkar när vi kan gå i pension. Därför måste det finnas en ventil. Sverige har flest fattigpensionärer i Norden. Pensionärer som har arbetat hela livet måste få ut en vettig pension. Därför kommer Vänsterpartiet endast rösta för en budget som inför en svensk Arnepension och som höjer de låga pensionerna.

Arbete är det som bygger allt det vi känner till och ser omkring oss. Som botar, lär ut och skapar det som är nytt. Varje dag måste det ske för att allt inte ska falla samman. Arbetslinjen måste återupprättas. Arbetslösheten bekämpas. Arbetet uppvärderas. Respekten för yrket etableras. A-kassan byggdes en gång i tiden upp av de fackliga medlemmarna själva. Varje person fick lägga en liten peng i kassan, som kollegorna kunde använda vid arbetslöshet.
Så byggdes den svenska modellen. Med starka och trygga löntagare. Men vi står upp för den svenska modellen.
Därför kommer Vänsterpartiet enbart rösta för en budget som stärker a-kassan.

De budgetar som lagts under mandatperioden har varit högerbudgetar, oavsett om dom lagts av sossar eller moderater. Nu behöver regeringen för första gången under mandatperioden Vänsterpartiets stöd för att få igenom sin budget. Vi tar väljarnas mandat på allvar och ger inte bort dem utan att de ger inflytande. En fullständig självklarhet i en fungerande demokrati. Regeringen och Centern har satt sig själva i en situation de vill att vi ska reda ut åt dom. Om Vänsterpartiet är med då är inte vi med säger Centern och låter som min truliga tvååring. Istället tycker dom att vi ska ordna det åt dom. Det är inte en rimlig hållning, det vore inte bra för demokratin, att säga till väljarna att oavsett vad ni röstar på är det Centerpartiet som bestämmer. Det behövs mer klarspråk i politiken därför har vi trots allt detta erbjudit regeringen en lösning. Steg för steg återupprättar vi det starka samhället.

Det går inte att stänga Vänsterpartiet ute. Ingen sätter sig på svenska folket, ingen sätter sig på Vänsterpartiets väljare. Tro mig, människor vet sitt eget bästa.

När politiken ligger fast oavsett vilken sida man röstar på, när det handlar om att putsa på marginalerna istället för att stå upp för sin sak. Se bra ut i valrörelsen men inte leverera väljarna det som utlovats. Blir allt ett politiskt skådespel. Det försvagar demokratin.

Tyckare och proffspolitiker springer efter medias nycker. Det är bara det som syns som är viktigt. Inte vad som görs. PR-avdelningarna har tagit över partierna. Verkligheten ska bara kommenteras i låtsasupprörda inlägg på sociala
medier eller i korta nyhetsklipp. Väljarna blir inte representerade. Politiken har kommit allt för långt ifrån människors verklighet.

Idag tystas lärarnas vittnesmål om den systemhotande marknadsskolan. Sjukhusens personal går under utan att politikerna bemödar sig att svara eller synas. En byggbransch fylld av arbetsmiljöbrott och lönedumpning får fortsätta pågå. Detta är politikens ansvar. Man måste fråga sig. När ska partierna vakna? 30 år av vilda västern i skolan fungerade inte. Decennier av neddragningar och personalpolitiskt haveri i sjukvården fungerade inte. År av arbetslivskriminalitet i byggsektorn är ohållbart.

Vi kommer se till att kontrollen återtas. Vi ska återupprätta det trygga samhället. Sverige ska byggas starkt igen.
Ansvaret kan inte läggas över på marknaden och konsulter. Våra döttrar och söner ska inte förlora sin skolgång för att regeringen överlåtit den till skojare och vinstmaskiner, du som blir sjuk ska ha rätt till utdelning på den försäkring
du betalat in på, och du som byggt upp landet ska när du blivit äldre, få lön för mödan.

Det är handlingskraft framför poserande. Det är riktning framför ängslighet. Vi ska se till att få saker gjorda. Varenda nedskärning och privatisering är ett politiskt beslut. Som fattats av valda politiker. Andra beslut kan fattas. Det ska spela roll vem man röstar på. Vi håller vad vi lovar. Vi tar din röst på allvar. Vi vet att Sverige kan bli bättre. Tack.

Nooshi Dadgostar
partiordförande

Inför omröstningen om misstroende mot statsminister Stefan Löfven den 21 juni 2021 lämnade Vänsterpartiets partiordförande Nooshi Dadgostar följande röstförklaring:
Om du klickar på bilden får du höra Nooshis röstförklaring.

”Herr talman, ledamöter av Sveriges riksdag, alla ni runtom i vårt land som följer detta.

Vi har hamnat i den här situationen för att högmod och oresonlighet överordnats landets stabilitet och den politiska kompromissviljan. Det beklagar jag. Politiken borde kunna bättre. Att Vänsterpartiet kompromissat allra mest under den här mandatperioden har nog inte undgått någon. När regeringen tillträdde i januari 2019 så byggde det på fem partiers mandat. Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Centerpartiet, Liberalerna – och Vänsterpartiet.

Fyra av dessa partier kom överens om att stänga ute det femte partiet Vänsterpartiet. Våra mer än en halv miljon väljare stängdes ut från förhandlingsrummet där de 73 punkterna i det så kallade januariavtalet togs fram. Detta trots att Vänsterpartiets mandat krävdes för att regeringen skulle kunna tillträda och avtalet ha någon mening.

Ändå valde vi i Vänsterpartiet att släppa fram Stefan Löfven som statsminister. Det var inget lätt beslut, men vi gjorde det. Det går inte att vara oresonlig i ett svårt parlamentariskt läge. Men vi sa redan då, att en gräns för oss går vid punkten om marknadshyror och höjda hyror. Vi sa: vi släpper fram er regering, men marknadshyror kan ni inte genomföra. Då förlorar regeringen vårt förtroende.

Vi har gjort något som uppfattas som ovanligt i politiken, stått vid vårt ord. Detta tycks de senaste dagarna ha överraskat regeringens företrädare. De verkar förvånade att ett parti agerar utifrån det man lovat väljarna och 3 miljoner hyresgäster. Det är svårt att se någon annan förklaring till att statsministern som regeringsbildare inte sett till att säkra sitt regeringsunderlag, i en fråga där han i två och ett halvt år har känt till det faktiska parlamentariska läget.

Så här skrev en annan statsminister, Tage Erlander, 1962:

”Det finns många uppgifter som är för stora för den enskilde att klara på egen hand, men som kan lösas om vi går samman. De enskilda bygger upp organisationer för att på samverkans grund hävda sina intressen, de behöver stöd av ett starkt och slagkraftigt samhälle för att värna trygghet och frihet.”

Vårt land är uppbyggt av hårt arbetande människor. I fackföreningar och i hyresgästföreningar och i hela folkrörelse-Sverige. Vi har gått från att vara Europas fattigaste land – till ett av världens rikaste. Där starka parter på arbetsmarknaden och bostadsmarknaden förhandlar med varandra. Eftersom det är löntagare och hyresgäster som vet bäst. Som ska ha makt att bestämma över jobbet och hemmet.

Jag är inte historielös, jag vet vad socialdemokratin har betytt för Sverige. Den starka statliga bostadspolitiken. Där hyran var rimlig och standarden hög. Det är också en politik som har betytt mycket för mig personligen, för mina möjligheter i livet. Det är så Sverige ska vara. Det är något som är värt att utveckla, inte avveckla.

Som politiskt parti med regeringsmakt tycks dock Socialdemokraterna idag ha lämnat alla sina ideal också på det här området.

Vi kommer inte bidra till att montera ner det svenska folkhemmet. Det som är hjärtat i vårt land. Den svenska modellen, som byggt landet och bygger det varje dag. Som byggt bort fattigkvarteren och gett barn till undersköterskor, byggnadsarbetare och butiksanställda ett tryggt hem att växa upp i. Det är vad den här omröstningen handlar om.

Regeringen har tydligt deklarerat att de tänker genomföra det förslag som finns om fri hyressättning i nyproduktion, det vill säga marknadshyror. Det vore ett systemskifte i Sverige. Men vill Stefan Löfven och Annie Lööf genomföra marknadshyror blir det inte i mitt och Vänsterpartiets namn.

Det vi gör idag, görs inte med lätt hjärta. Vi har gjort allt vi har kunnat för att lösa situationen. Men när ingen annan har velat bidra till en lösning så står vi till slut här – och då håller vi det vi har lovat.

Det är inte Vänsterpartiet som har övergivit den socialdemokratiska regeringen. Det är den socialdemokratiska regeringen som övergivit Vänsterpartiet och svenska folket. I ett sådant läge är det vårt ansvar som ett parti på löntagarnas och hyresgästernas sida, att göra det vi har sagt. Därför kommer Vänsterpartiet idag att rösta för misstroendeförklaringen mot statsministern.

Nu börjar en ny och intensiv tid. Låt mig vara tydlig – Vänsterpartiet kommer aldrig att släppa fram en högernationalistisk regering. Vänsterpartiet kommer alltid att vara konstruktiva, vilja kompromissa och hitta lösningar. Men vi står också vid vårt ord. Det måste finnas någon som står upp för hyresgäster och för den svenska modellen.”

Nooshi Dadgostar
partiordförande

Kort rapport från Vänsterpartiets 43:e kongress, Tillsammans för jämlikhet.

Nooshi Dadgostar valdes enhälligt till ny ordförande under stående ovationer. I sin nyvalda styrelse på totalt 35 ordinarie och ersättare finns det 15 nyval. Jonas Karlsson från Uppsala blev omvald som ersättare i den nya styrelsen.

Kongressen antog även ett strategidokument som ska lägga fast partiets politiska målsättningar för framtiden.
– Vår största utmaning är att nå ut med vår politik ännu bredare än tidigare, på landsbygden och bland unga och LO-arbetare. För att göra det måste vi inte minst vrida det politiska samtalet till att handla om de frågor som faktiskt berör oss alla: starkare välfärd, trygga jobb och en utjämning av de ekonomiska och sociala klyftorna, säger Aron Etzler.
Kongressen beslutade i samband med strategidokumentet även att tillsätta en landsbygdspolitisk talesperson.

Det var mycket som var sig likt, samtidigt som allt var annorlunda. Under helgen den 31 oktober till den 1 november genomförde Vänsterpartiet sin 43:e kongress, Tillsammans för jämlikhet. Det var en digital, kraftigt förkortad, kongress med ombuden utspridda på åtta olika platser i landet. De utan symtom möttes i bland annat Sundsvall, Norrköping och Göteborg. Medan de som visade minsta symtom deltog hemifrån.

För Uppsaladistriktets delegation var det sex ombud som deltog på ett hotell i Stockholm medan tre ombud deltog hemifrån. Delegationsledare Hanna Viktoria Mörk höll i hop gruppen på ett föredömligt sätt, via Messenger. Bland de fyra motioner som fick bifall av kongressen fanns en motion om att föra in en tydlig organisatorisk och politisk strategi för och med den äldre generationen, i strategidokumentet, från Uppsalas vänsterseniorer.

Ulla Andersson fick det hedersamma uppdraget att  tacka av Jonas för det fantastiska arbetet som han lagt ner under sina år som ordförande. Det blev en känslosam avtackning och ett konstaterande att Jonas lämnar ett parti som landets populäraste partiledare. En partiledare som varit med och genomfört ett otal reformer som ändrat villkoren för många av landets medborgare.  Jonas lämnar nu ett parti som under hans ledning vuxit kraftigt både i antal medlemmar och i opinionen.

Nooshi avslutade kongressen med ett inspirerande tal om allt vi som parti har framför oss. ”Nu fortsätter arbetet att tillsammans bygga ett starkt, rött och hållbart samhälle. Vi har så mycket att uträtta! Vår uppgift är att återupprätta tron på att politik kan förändra. Vi ska skapa ett samhälle som hänger ihop. Där det är lätt att få jobb och där den som arbetar är trygg på jobbet. Där det går att få tag på en bostad med rimlig hyra, utan att stå i bostadskö i många år. Där den som slitit ett helt arbetsliv får en pension som det går att leva på. Vi ska se till att vända hopplösheten till hoppfullhet.
Nu kavlar vi upp ärmarna och jobbar tillsammans för att bygga det samhället. Jag ser fram emot att göra det tillsammans med er alla.
Nu kör vi!”

Sammanfattat av
Christer Johansson
ombud Uppsaladelegationen

 

 

Många kommuner tvingas till fortsatta nedskärningar i förskolan, skolan, idrottsverksamhet och äldreomsorg de närmaste åren. Kommunpengarna i regeringens budget räcker långtifrån.

–    Nu får det vara slut på nedskärningarnas tidevarv. Det eviga jagandet efter pengar har redan fått allvarliga konsekvenser i verksamheterna. Vill vi upprätthålla en värdig äldrevård för mormor och ha bra skolor och meningsfull fritid för våra barn och barnbarn så måste vi hjälpa kommunerna ekonomiskt på fötter, säger Ulla Andersson, Vänsterpartiets ekonomiskpolitiska talesperson.

I Vänsterpartiets kommande budgetmotion föreslås betydande resursökningar till kommunsektorn, med extra tillskott för de mindre kommunerna på landsbygden som drabbats av vikande skatteunderlag när unga i arbetsför ålder flyttar till städerna samtidigt som vårdkrävande äldre och skolbarn blir fler.

–    Mycket av statens ansvar för ett demokratiskt, tryggt och jämlikt samhälle har lagts på kommunerna, men många kommuner hade stora problem att klara sina uppdrag redan före corona. Vi ser med oro på underbemanning och otrygga villkor i äldreomsorgen och nedskärningar i förskola och skola. Samtidigt plockar privata välfärdsbolag ut stora vinster, när varenda krona behövs till verksamheten, säger Ulla Andersson.

Vänsterpartiet presenterar därför i sin kommande budgetmotion flera satsningar för att stärka välfärden i kommunsektorn.

Upprustningsprogram för äldreomsorgen.
Genom att tillskjuta 3,5 miljarder per år till kommunerna vill Vänsterpartiet möjliggöra att fler kommuner kan införa modellen med frivilliga delade turer, erbjuda personalen fasta heltidsanställningar, samt öka personaltätheten och möjlighet till fortbildning.

Vårdpersonalen ska ha mycket mer än applåder.
4 miljarder per år till förbättrad arbetsmiljö, kompetensutveckling och förbättrade arbetsvillkor för att klara vårdens arbetskraftsbrist och minska vårdköerna. Vi vill även rikta ett särskilt stöd för sjukvård i de mest glesbefolkade regionerna.

Satsa på barnens lek-och lärandemiljö.
Vänsterpartiet lägger 2,5 miljarder kronor per år i en särskild personalsatsning riktad mot förskola och fritids, som också kan användas för att minska barngrupperna.

Bygg och renovera förskolor, skolor, gruppboenden och äldreboenden.
Vänsterpartiet anser att det är viktigt att staten tar ansvar och bidrar till att viktiga samhällsfastigheter som är nödvändiga för olika välfärdsfunktioner faktiskt byggs. Därför bör ett statligt investeringsstöd införas där staten medfinansierar.

Extra stöd till små kommuner.
I flera små landsbygdskommuner runt i Sverige är krisen akut, nedskärningarna desperata. Avfolkningen skyndas på när servicen monteras ned. Vänsterpartiet satsar 1,9 miljarder per år i extra stöd till små kommuner.

Rättvisemiljarder till det svikna Sverige.
2 miljarder per år för att bekämpa arbetslöshet, rusta bostäder och säkerställa offentlig service, ska gå till bruksorter och landsbygdskommuner som på olika sätt lämnats efter.

Idag, den 2 oktober, presenterar Vänsterpartiet satsningar till kommunsektorn på 39,4 miljarder 2021, 54,4 miljarder 2022 och 64,4 miljarder 2023.

–    Det är obegripligt att regeringen låter skattesänkningar gå före välfärden.
Svaret på kommunernas ekonomiska problem kan inte vara nedskärningar på barnen och de äldre, utan svaret är ekonomisk jämlikhet. Vi i Vänsterpartiet finansierar våra satsningar genom att beskatta den ekonomiska eliten, de som äger kapital och dyra fastigheter.
Så finansierar vi välfärden långsiktigt i hela landet och ökar den ekonomiska jämlikheten, säger Ulla Andersson.  

Ulla Andersson (V)
ekonomiskpolitisk talesperson

Vänner,

Det är en ovanlig vår vi går till mötes. Coronasmittan har till stora delar lamslagit det svenska samhället. Men istället för att träffa nära och kära, som vi vanligtvis gör när allt känns lite skakigt, uppmanas vi att stanna hemma och minimera våra sociala kontakter. Att inte träffa våra äldre släktingar och vänner. Att stanna hemma om vi själva tillhör en riskgrupp.

Men även om vi inte kan ses som vanligt betyder det inte att varje människa måste klara sig själv. Tvärtom. De senaste veckorna har jag sett hur vi går samman och hjälps åt. Vi hjälper till att handla mat och mediciner till den som tillhör en riskgrupp. Vi ringer varandra för att kolla läget så att ingen ska känna sig isolerad. Vi lyssnar på myndigheterna och genomför de åtgärder som krävs för att inte vården ska bli överbelastad och människor ska bli utsatta för fara.

Politikens uppgift i dessa tider är att se till att smittan bekämpas så effektivt som möjligt, utan att människor kommer i kläm. Därför har vi de senaste veckorna lagt all tid på att ta fram förslag som gör det lättare för folk att klara den här krisen.

Vänsterpartiet har drivit på för att sjukvården och äldreomsorgen ska få de resurser som behövs för att människor ska få hjälp. Vi drev på för att karensdagen skulle avskaffas, så att ingen straffas ekonomiskt för att hen är hemma och tar ansvar när den känner sig sjuk. Vi kämpade för att studenter inte ska hamna utan inkomst om universiteten tvingas stänga. Och vi tänker se till att fler kan få a-kassa. Många av dem som nu förlorar jobbet uppfyller inte kraven för att få a-kassa. Det vill vi ändra på.

Tillsammans kommer vi att klara den här krisen, det är jag helt övertygad om. Fram till dess att krisen är över hjälps vi åt, precis som vi gjort hittills. För Vänsterpartiets del innebär spridningen av corona att vår kongress behöver skjutas fram. Istället för nu i maj, blir kongressen 29 oktober-1 november. Det innebär att jag blir kvar som partiledare för Vänsterpartiet fram till dess. Under den tiden kommer jag göra allt jag kan för att effekterna av krisen ska få så små konsekvenser som möjligt för folk.

Ta hand om er själva och om varandra, lyssna på myndigheternas smittskyddsexperter och följ myndigheternas rekommendationer.

Vi klarar det här, tillsammans.

Jonas

”Vänsterpartiet är de enda som tar ansvar. Socialdemokraterna är inte längre ett arbetarparti” skriver Åsa Lindeborg i Aftonbladet. ”Sjöstedt är den vuxne i rummet” noterar Ingvar Persson på ledarsidan i samma tidning. Detta på grund av Vänsterledarens uttalande efter sitt samtal med talmannen. Men längst går Göran Greider i Dala Demokraten: Ge Vänsterpartiet något så att vi får en regering. För helvete! 

”Nästan alla bedömare har länge räknat med att Vänsterpartiet utan vidare skulle släppa igenom en eventuell Löfvenregering. Att Sjöstedt nu så tydligt och får man säga, med sådan bravur, deklarerade att hans parti inte låter sig reduceras till en dörrmatta var naturligtvis nödvändigt för att hans väljare inte ska känna sig helt överkörda.

Det har faktiskt tidvis varit helt absurt att höra beskrivningarna av Vänsterpartiet från liberalt och centerpartistiskt håll – och än mer från konservativt håll – som ett närapå livsfarligt avgrundsparti långt ute på någon revolutionär kant. Den bilden av Vänsterpartiet har idag nästan inga normala människor.” skriver Göran Greider.

Åsa Lindeborg skriver i Aftonbladet: ”Vänsterpartiet är just nu är det enda partiet i Sverige som tar ansvar för landet. De säger nej till de högervridna excesser som Stefan Löfven och mittenpartierna kommit överens om. De säger nej till en politik som ökar de ekonomiska och sociala klyftorna, som ökar otryggheten på arbetsplatserna och som försvårar för vanligt folk att ha rimliga hyreskostnader. V är också numera det enda partiet som tar ansvar för arbetsrätten, vilket ligger lika mycket i medelklassens intresse som alla andras.”

”Som ledarsidan vid flera tillfällen påpekat kan Stefan Löfven faktiskt inte ha vänsterpartisternas röster emot sig på onsdag. Då kan man inte låtsas som något annat. Den sortens önsketänkande kanske går an i Moderaterna. Hos Socialdemokraterna hör den inte hemma.

Borgerlighetens försök att jämföra Vänsterpartiet med Sverigedemokraterna faller dessutom platt. Det är skillnad på att vilja skicka ut människor från Sverige och att kräva gratis glasögon till barnen. Vänsterpartiet har gång på gång de senaste årtiondena visat att partiet kan bidra till konkreta politiska reformer.

Skäl att vara förbannade
Vänsterpartisterna har kort sagt skäl att vara förbannade. Det hade inte varit det minsta konstigt om partiet lät sig dras med i den symboliska prestigekamp som tydligen är så viktig för mittenpartierna.

Ändå, efter partistyrelsemötet sent i går kväll och dagens besök hos talmannen kunde Jonas Sjöstedt i dag kliva fram på presskonferensen som den verkligt vuxne i rummet. Provokationen har inte gått hem, men den har inte heller passerat onoterad.” går det att läsa på Aftonbladets ledarsida.

Detta var en del av vad Jonas sa efter sitt möte hos talmannen:
Så som situationen ser ut kan Vänsterpartiet inte rösta gult för Stefan Löfven. – Vår ambition är att Stefan Löfven ska kunna bli statsminister och vi arbetar nu för att hitta lösningar, men vi är inte framme än. Det meddelade Jonas Sjöstedt efter sitt möte med talmannen idag.

Han fortsätter:
– Vi är förvånade och besvikna över hur långt högerut Stefan Löfven har gått i överenskommelsen med Centerpartiet och Liberalerna.
– Det är en politik som om den genomförs skulle öka klyftorna och öka människors otrygghet. Vi kommer att rösta emot sådana förslag oavsett vem som lägger dem på riksdagens bord, säger Jonas Sjöstedt.

Även om Vänsterpartiet inte är med i överenskommelsen är V:s mandat en förutsättning för att regeringen Löfven ska kunna tillträda.
– Läser man den här överenskommelsen får man intrycket av att Vänsterpartiet ska stängas ute från allt politiskt inflytande de närmsta fyra åren. Det är en mycket märklig hållning då den regering som Löfven föreslår förutsätter våra mandat.

Jonas Sjöstedt är tydlig med att partiet vill ha Stefan Löfven som statsminister och att partiet strävar efter att hitta en lösning som gör att Vänsterpartiet kan acceptera honom.
– Så som situationen ser ut nu så kan inte Vänsterpartiet rösta gult för Stefan Löfven. Vi söker därför vägar framåt och vi har kontaktat Stefan Löfven för fortsatta samtal. Jag hoppas och tror att även Stefan Löfven vill ha en lösning, men där är vi inte framme än, säger Jonas Sjöstedt.

Senare på dagen beslutade talmannen att ge Löfven två dygn extra för att komma överens med Sjöstedt. På fredag den 18 januari blir det om röstning nummer tre om val av statsminister. Återstår att se om de fyra månadernas diskuterande kommit i mål eller om det händer något mer.

Christer Johansson
ordförande

 

Två av tre svenskar är positiva till arbetstidsförkortning. Det framkommer i en opinionsundersökning från Vänsterpartiet/Novus. Framför allt är stödet för kortare arbetstid stort hos kvinnor och arbetare.

Bland de som svarat på undersökningen skulle de flesta använda den extra tiden till att umgås med familj och vänner, ta hand om sin hälsa eller ägna sig åt en hobby.

– Den här undersökningen visar så tydligt är att det människor drömmer om är att tillbringa mer tid med personer de tycker om, träna någon gång i veckan, eller kanske prova på ett nytt intresse, säger han.

Att stödet för kortare arbetstid är extra stort hos kvinnor och de som jobbar inom arbetaryrken tycker inte Jonas Sjöstedt är så konstigt.

– Det är grupper som ofta har det extra tufft på arbetsmarknaden till följd av ett pressat arbetsliv. Kortare arbetstid är ett sätt att ge människor bättre livskvalitet och bättre hälsa, säger Vänsterpartiets partiledare Jonas Sjöstedt.

I undersökningen framkommer att knappt 8 av 10 instämmer i att kortare arbetstid skulle förbättra människors hälsa och välmående, samt minska sjukskrivning till följd av utbrändhet.

– De höga sjuktalen inte minst för psykisk ohälsa visar på att vi står inför ett val. Antingen så fortsätter vi som förut, eller så väljer vi en arbetsmarknad där vi delar på vinsterna och kortar arbetstiden, menar Jonas Sjöstedt.

Läs hela undersökningen här: Vänsterpartiet/Novus:

Under helgen som gick anordnade Vänsterpartiet en facklig rikskonferens.

Det var en väldigt lyckad sammankomst med mycket intressanta föredrag och mycket nätverkande. Vi var närmare 150 personer som till vardags är fackligt förtroendevalda. Vi fick höra Ilmar Reepalu som berättade om välfärdsutredningen, Nooshi Dadgostar pratade om marknadshyror och bostadspolitik och Joa Bergold från LO följde upp lite efter #metoo och poängterade att vi måste bryta tystnaden på arbetsplatserna med trygga anställningar.

Det var många intressanta föredrag och frågestunder med företrädare från olika fackföreningar. Kommunal, Seko, Transport, Hrf, Fastighets, Hamnarbetarförbundet för att nämna några. Ali Esbati talade om vikten av fasta jobb och heltid för alla, strejkrätten samt reformer som Vänsterpartiet fått igenom denna mandatperiod. Strejkrätten har legat som en röd tråd och diskuterats flitigt hela helgen eftersom det är det viktigaste vapen vi arbetare har.

När det var Jonas Sjöstedts tur att tala som avslutning poängterade han också att Vänsterpartiet en gång i historien fällt en socialdemokratisk regering och också det när strejkrätten var hotad. Och det är samma linje nu! Det rev ner den längsta applåden bland de fackliga ombuden.

Klart och tydligt är att Vänsterpartiet driver arbetarnas frågor stenhårt och alla vi som var där blev jättepeppade på att gå ut och vinna fler röster med ännu fler bra argument!

Tack för ett fantastiskt arrangemang!

Nina Broman Costa

Nu lägger Vänsterpartiet och regeringen fram förslaget om vinster i välfärden på riksdagens bord. I dag har propositionen överlämnats till riksdagen.

Förslaget om vinstbegränsningar inom välfärden ska säkerställa att skattemedel  avsatta för välfärden används till att förbättra skolresultaten och ge våra äldre en trygg omsorg – inte till stora vinstuttag.

– Lärare, undersköterskor, brukare, elever, alla människor som tar del av vår gemensamma välfärd, blir vinnare på det här förslaget, säger Ulla Andersson, Vänsterpartiets ekonomisk-politiska talesperson.

Samtidigt som vinstjakten ska stoppas ska vi värna valfriheten och mångfalden i välfärden. Seriösa välfärdsverksamheter som återinvesterar i verksamheten kommer att kunna vara kvar.

– Vinst som incitament hör inte hemma inom välfärden, säger Ulla Andersson.

För mer information:

Vänsterpartiets presstjänst
070-620 00 64