Fredagen den 2 juli besökte Rapport Knivsta kommun för att lyssna på hur Centerpartiet och Vänsterpartiet kan samarbeta. Gruppledarna Boo Östberg och Christer Johansson träffas i Bosses trädgård.

Inslaget börjar ca 8 minuter in i sändningen. Reporter Pontus Mattsson och fotograf Mikael Eriksson. Klicka på bilden för att se sändningen

Det lokala samarbetet är något som som Vänsterpartiets Christer Johansson hoppas de lyckas med även i riksdagen. Trots alla hårda ord som hittills sagts.

Intervju som sändes i Radio Uppland den 29 juni 2021 ca 15.09.

Här följer intervjun om varför samarbetet fungerar mellan Vänsterpartiet och Centerpartiet i Knivsta.
Klicka på bilden för att höra inslaget cirka 9 minuter in i sändningen.

• Enligt många bedömare är samarbete mellan Centerpartiet och Vänsterpartiet nyckeln för att få ihop regeringspusslet i Sverige – men centerledaren Annie Lööf säger nej till budgetförhandling med vänstern.
• I Knivsta kommun däremot styr Moderaterna, Miljöpartiet, Socialdemokraterna och Centerpartiet och Vänsterpartiet.
• ”Vi har lättare att förenas i sakfrågor” säger Bo Östberg (C), om varför samarbetet fungerar på kommunnivå.
• ”Genom bra personkemi, förtroende och tillit mellan gruppledarna bygger vi tillsammans ett samhälle som är bra för alla” säger Christer Johansson (V).

På UNT Debatt lördagen den 24 april.

Det har nu gått drygt två år sedan den pragmatiska majoriteten tog över ansvaret för kommunen, skriver företrädare för Knivstas styre.

I vår majoritet ingår partier som aldrig har suttit i majoritet och partier som alltid gjort det. Det som förenar oss är att vi känner ansvar för kommunens stabilitet och utveckling.
Vad har då hänt i kommunen? Tar man en promenad i Knivsta eller Alsike kan man se att det är en hel del. I den trivsamma småstaden växer verksamheter fram med caféer och butiker. Tyvärr kan vi ännu inte riktigt njuta av detta fullt ut eftersom en pandemi fortfarande håller samhället i sitt grepp. När vi kommer ut ur detta hoppas vi ändå att verksamheterna kan blomstra.

Listan på vad majoriteten hittills har genomfört är hundra punkter lång. Hela listan kommer publiceras på majoritetspartiernas hemsidor och/eller facebooksidor.

Några saker från den digra listan väljer vi att lyfta här. Vi börjar med ett ”Coronapaket”, ett stödpaket till företag och föreningsliv i Knivsta samt till fler sommarjobb till kommunens skolungdomar. Att det är möjligt beror på en stabiliserad ekonomi som 2020 levererade det bästa ekonomiska resultatet i kommunens historia. Prognosen för både 2021 och 2022 är också positiv. Det gör att vi även kan återställa skatten till 2018 års nivå genom skattesänkning 2022 med 60 öre.

Vi har utvecklat kommunens medborgardialog bland annat med en medborgarpanel som redan har givit mycket input för det fortsatta arbetet med kommunens utveckling. I sommar planerar vi att utöka medborgardialogen ytterligare kring Stadsutvecklingsstrategi – 2035 där vi fokuserar på de två nya hållbara stadsdelarna i Knivsta och Alsike intill nuvarande och framtida stationslägen.

Hållbarhet är i ständigt i fokus. Vi arbetar med styrning och ledning enlighet Agenda 2030 och FN:s 17 globala mål i kommunens verksamheter. Vi är medlemmar i Glokala Sverige som samlar kommuner och regioner i hela landet i deras hållbarhetsarbete.

Knivsta rankas som en av landets tryggaste kommuner att bo i. Vi har antagit ett trygghetspaket för att ytterligare öka tryggheten i vår kommun, bl.a. i samarbete med Polisen.

Ett förändringsarbete med inriktning på att arbeta smartare och enklare pågår och beräknas under mandatperioden ha minskats kommunens kostnader med cirka 100 mkr. Vi har bland annat välkomnat Herbert till kommunen. Herbert är en robot som arbetar dygnet runt veckans alla dagar i olika processer. Han har även fått en ny kollega Kim som ni träffar om ni går in på vår hemsida och vill ”chatta”.

Vi fem partier fortsätter utveckla Knivsta enlighet med fyrspårsprogrammet och den arkitekturpolicy och det gestaltningsprogram som kommunen tagit fram med riktlinjer för hur vi vill att den trivsamma småstaden ska utvecklas. Två nya naturreservat, i Ängbyskogen och Kölängen, är också på väg fram för beslut inom kort.

Socialnämnden har nu en ekonomi i balans för första gången på många år och har gjort en översyn av riktlinjerna för biståndsbedömningar. Nämnden har även beslutat införa tillitsbaserad styrning inom hemtjänsten och ökat kvaliteten, inom Råd och stöd, genom att minska antalet konsulter till förmån för egna medarbetare.

I skolan genomförs successivt att varje elev ska ha en dator eller läsplatta under sin skoltid. Inom förskoleverksamheten finns länets nöjdaste föräldrar i Knivsta kommun.

Listan är mycket längre än så. Men sammanfattningsvis har vi lagt stort fokus på att utveckla och förbättra kommunen och ägnat mindre tid åt destruktiv polemik. Vårt majoritetsarbete är inriktat på praktiska resultat för kommunens bästa och är öppna för samtal och samverkan med alla partier som vill lägga energin på utveckling istället för polemik.
I så fall kan Knivsta kommun bli undantaget i en värld där tonläget ständigt skruvas upp allt mer.

För Fempartimajoriteten
Klas Bergström, gruppledare (M)
Boo Östberg, gruppledare (C)
Claes Litsner, gruppledare (S)
Kerstin Umegård, gruppledare (MP)
Christer Johansson, gruppledare (V)

Bilaga med 100 punkter som planeras eller genomförts under mandatperioden

Från UNT Debatt den 21 april 2021

Ett för stort fokus på tillväxt går ut över både miljön och vårt välbefinnande, skriver Christer Sanne och Lars Rydén

En ekonomi tillbaka i ”normala banor” efter pandemin betyder för de allra flesta ekonomisk tillväxt. Men den leder inte dit vi vill. I världens rika länder har tillväxten blivit ”oekonomisk”. Förr var den ett löfte om ökat välstånd men också ökad välfärd: både mer välfärdstjänster som vård, skola, omsorg och bättre miljö och mer fritid. Nu har skadorna blivit större än nyttan. Därför måste vi, lite hårdraget, välja mellan tillväxt och välfärd.

Kritiken mot tillväxten är gammal. I Sverige skrev Hans Palmstierna om Plundring, svält, förgiftning 1967. Romklubbens Tillväxtens gränser 1972 varnade för att ökad produktion och konsumtion skulle leda till ackumulerade föroreningar, resursbrist, social oro och en kollaps efter sekelskiftet.

Ekonomer och politiker världen över invände. I en anda av teknikoptimism och ”ekomodernism” hävdar man än i dag att det går att göra en frikoppling (decoupling) mellan ekonomisk tillväxt och miljöpåverkan. Men ingen har lyckats med det även om Sveriges fossila utsläpp har minskat (men långtifrån åtagandena från Parisavtalet). Och de ”biogena” utsläppen – från skogsbruket – har ökat kraftigt. Sveriges ekologiska fotavtryck är bland de högsta i världen – det skulle behövas fyra jordklot om alla skulle leva som vi. Nästan överallt är det övergripande målet fortfarande ökad bruttonationalprodukt – alltså tillväxt. Den fixeringen har historiska skäl men beror också på ideologiska skygglappar, särintressen och inte minst på problemet att klara välfärdens åtaganden.

Särskilt för ett fattigt land är det viktigt att produktionsförmågan växer. Även Sverige behövde en gång tillväxt. Folk fick råd till ett bättre liv och staten kunde erbjuda skola och sjukvård och en tryggad ålderdom. Men sådana konkreta mål förvandlades efter hand till en allmän strävan efter ”tillväxt”. Tanken blev att ”tillväxt är bra – därför ska vi göra allt som kan gynna tillväxten”. Att få människor att arbeta mer blev särskilt viktigt. Näringsliv, borgerliga och socialdemokrater förenades kring ”arbetslinjen”.

Men tillväxt är inte ett allmänintresse som gagnar alla utan ett särintresse. Den irländske ekonomen Richard Douthwaite skriver i The Growth Illusion om hur ”ekonomisk tillväxt gjort några rika, många fattiga och äventyrar vår jord”. Några tjänar på tillväxt, för många låntagare ingår det i kalkylen. Tillväxten försvaras också med föreställningen om en ”cykelekonomi” där vi måste trampa på för att inte tappa balansen. Men en lång rad länder har haft så kallad negativ tillväxt (det vill säga fallande BNP) utan att kollapsa. Peter Victor har visat att den kanadensiska ekonomin kan ställas om till nolltillväxt utan allvarliga problem och Mikael Malmaeus har upprepat hans studie för svensk ekonomi.

Flera forskare i Sverige hävdar att med mer hållbara vanor och tekniska framsteg skulle vi kunna leva på svensk 80-talsstandard (fast med framtidens teknik!) och ändå ha hyfsat ”hållbara” resursuttag. Samtidigt måste man tackla den ökande ojämlikheten i Sverige som också visar sig i miljöbelastningen: i dag är den enligt Oxfam tio gånger större för de rikaste än låginkomsttagare.

I ett samhälle utan tillväxt kan företag naturligtvis ändå växa. Investeringar behövs för att ställa om till fossilfritt och miljöriktigt. Men det är avgörande att de leder till en omställning till bättre hållbarhet, inte till större volymer. Konsumenternas val och vanor är också viktiga för att minska miljöbelastningen.

Men hittills har vi inte ändrat något där det skulle betyda mest: i förvärvsarbetandet. Det mesta arbetet blir allt effektivare tack vare den tekniska utvecklingen – som vi naturligtvis ska bejaka – men när produktionen ökar ger det också större utsläpp och resurskrav. Det är ”effektivitetsfällan”. Vi kan göra som på 1900-talet: förkorta arbetstiden steg för steg. Då sågs mer fritid självklart som ökad välfärd. Även i dag tycks många längta efter det. De flesta svarar i enkäter att de hellre vill ha kortare arbetstid än högre lön. Mer fri tid betyder alltså både en mer tillfredsställande livsstil och ett hållbarare samhälle.

Men många nödvändiga arbetsuppgifter som innebär att ge av sin tid kan inte effektiviseras på samma sätt. Dit hör välfärdstjänsterna: vård, skola, omsorg (och även kultur och många personliga tjänster, till exempel frisörer). Ett mantra i politiken har länge varit att vi ska satsa på sådana tjänster snarare än på prylar och resor. Eftersom de i Sverige i princip bekostas genom skatt på arbete, så försöker nästan alla partier tubba oss att arbeta mer. Det är arbetslinjen. Tanken är att ju mer vi arbetar, desto mer lön och desto mer skatter till välfärdstjänster.

Men detta är tyvärr en felsyn. Med ökad produktion följer högre löner och då måste lönerna i välfärden också få stiga i samma takt. Därför ger inte arbetslinjen mer välfärdstjänster. Detta är tjänstedilemmat.

Vi går alltså en olycklig omväg eftersom de ökande lönerna mest går till ökad konsumtion av sådant vi egentligen inte behöver bara för att vi ska få det vi mest önskar, en bättre välfärd. Valet står mellan en ohållbar tillväxt i konsumtion och mer omfattande välfärdstjänster. Men det sista kräver en större del av löneutrymmet. Höjda skatter är dock ingen självklar valvinnare. Därför alla politiska skygglappar för tjänstedilemmat.

Det här kan också ses som ett dilemma ur ett individperspektiv: genom att vi arbetar för mycket – och för effektivt – kommer löneutrymmet att bli större än den ekologiskt möjliga konsumtionen. Såvida inte mer av utrymmet sätts av för den gemensamma välfärden.

Därför är ”normala banor” och mer tillväxt ingen väg framåt. Det som måste till är omställning. Vi behöver lika modiga politiker i Sverige som Island och Nya Zeeland där man i stället för tillväxt har lyft wellbeing i sin politik.

Christer Sanne, docent em, KTH, samhällsforskare
Lars Rydén, professor, Uppsala universitet

Vänsterpartiet ser möjligheten att skapa ett trivsamt Knivsta för nya invånare, skriver Christer Johansson i en replik.

Replik på debattinlägg: ”Knivstas befolkning kan inte tredubblas”  (27 dec 2020) om Knivstas tillväxt.
Införd på UNT Debatt den 7 januari 2021.

Ännu en gång ropar Knivsta.nu att ”vargen kommer” och beklagar att staten vid förhandling med Knivsta svarar nej på att ändra det ingångna avtalet som Knivsta kommun slutit med Region Uppsala och staten. Angående oron om diverse logistiska frågor finns de redan med i avtalet och vid varje årlig förhandling kan tidsplan och respektive åtagande ändras.

Vänsterpartiet uppskattar medborgarnas engagemang i byggandet av det framtida Knivsta och är stolta att vi under de två åren i majoritet varit med och startat flera former av medborgardialoger. Medborgarpanelen med flera hundra deltagare som med mycket hög svarsfrekvens delger sina synpunkter i viktiga framtidsfrågor. Dessutom har kommunens kommunalråd träffat elever på högstadiet för dialog om de ungas syn på Knivstas utveckling. Appen Ung i Knivsta är ännu en möjlighet för Knivstas unga att göra sin röst hörd till beslutsfattare.

Vänsterpartiet är stolt över att ingå i en majoritet som på två år betalt skulderna från 2017 och 2018. Det har krävt uppoffringar av alla ingående partier men nu har vi en ekonomi som gör att vi kan se framåt. Ett av de viktigaste besluten vi har att ta ställning till under våren 2021 är avloppsfrågan. När Roslagsvatten skickade ut en enkät med frågor till ett antal politiker hade Lennart Lundberg inte tid att svara.

Väldigt många av de som redan bor i kommunen och de som vill flytta hit lyfter närheten till naturen som en viktig orsak till valet av bostadsort. Till dessa vill vi hälsa att det förutom redan beslutade Gredelby hagar och Trunsta träsk inom kort fattas beslut om fler naturreservat samt parker av olika slag i de kommande kvarteren.

Vänsterpartiet har länge velat se en planering med barnen och det gröna rummet i fokus. Det har vi nu fått genom att beslut tagits om ”Stadsbyggnadsprinciper och arkitekturpolicy”. Ett styrdokument som sätter regler för Knivstas fortsatta utbyggnad. Centrala byggnader nära stationer på 4-5 våningar och lite längre ifrån 2-3 våningar är vad byggherrarna nu har att rätta sig efter.

Vänsterpartiet ser möjligheter att skapa ett trevligt Knivsta för de som väljer att bosätta sig i vår kommun. Knivsta.nu fortsätter att ropa: ”Vargen kommer.”

Christer Johansson (V)
Gruppledare
Vänsterpartiet Knivsta

Nooshi Dadgostar fick en lysande start med det högsta stödet som V haft i SCB:s mätningar sedan 2004. Nyckeln till ett stärkt stöd för Socialdemokraterna ligger förmodligen i att också driva trygghetsfrågor.

Den som hållit koll på sammanställningen av olika opinionsundersökningar på svenska poll of polls kunde förutsäga resultatet av SCB:s partisympatiundersökning: den bjöd inte på några stora överraskningar.

SCB har frågat ett slumpmässigt urval av drygt niotusen röstberättigade svenskar vilket parti de skulle ha röstat på om det hade varit val idag. 29,4 procent svarade att de skulle ha röstat på Socialdemokraterna. Det är en ökning jämfört med hur många som röstade på S i valet 2018, men en ganska kraftig minskning jämfört med de 33,7 procent som uppgav att de skulle röstat på Socialdemokraterna om det hade varit val i maj. De höga siffrorna i maj var en coronaeffekt, en effekt av förstärkningen av A-kassan, krispaketen och de historiska satsningarna på äldreomsorgen.

Vänsterpartiet har konsekvent drivit trygghetsfrågor. Anställningstrygghet, trygghet för människor som behöver vara sjukskrivna.

Nu är det sent i pandemiåret, och svårt för regeringen att uppbåda väljarnas entusiasm. Läget är bistert, smittspridningen fortsätter, ett vaccin är inom räckhåll men en mardrömslik logistikutmaning återstår och det kommer att ta tålamodsprövande lång tid innan livet blir någorlunda som vanligt igen. Det finns kort sagt få goda nyheter. Risken är att Löfven och hans team råkar ut för att väljarna skjuter budbäraren.

Det var inga stora överraskningar, men SCB:s siffror rymmer ändå en del dramatik. Framförallt för partierna som balanserar på spärren. Miljöpartiet som är mitt uppe i ett ledarbyte får 4,2 procent i SCB:s mätning, det är en farligt liten marginal. Det nya språkröret kommer att börja i uppförsbacke.

Värst är det för Liberalerna som med 3,0 procent fick det sämsta resultatet för partiet sedan SCB startade sina mätningar 1972. Och det finns lite som tyder på att stödet för Liberalerna kommer att öka. Det är en tragedi för det gamla skolpartiet att Liberalerna är så irrelevanta i skoldebatten just nu. En pinsam illustration är Nyamko Sabunis ”god dag yxskaft”-svar till läraren och skoldebattören Filippa Mannerheims rasande uppgörelse med riskkapitalbolagens kapning av den svenska skolan.

För de som hoppas på en borgerlig regering efter valet 2022 är Liberalernas resultat också dåliga nyheter. Om Liberalerna balanserar på spärren är risken stor att ännu fler liberala väljare går till Centerpartiet, som ökade näst mest av partierna i SCB:s mätning. Och Centerpartiet verkar vara bekväma på anda sidan blockgränsen: Annie Lööf konstaterar nöjt att C får sitt bästa resultat i en SCB-mätning sedan Januariavtalet skrevs under (trots att resultatet på 7,6 är en bra bit under Centerpartiets valresultat på 8,6 procent).

Det moderatledda blocket försvagas också av att Kristdemokraterna krymper. Ebba Buschs ansvarslösa festande mitt under pandemin har säkert upprört en och annan kristdemokrat, och hennes sorgliga husaffär, Esbjörn-gate, gör förmodligen inte saken bättre.

Till vänster om regeringen får Vänsterpartiets nya partiledare Nooshi Dadgostar däremot en lysande start med det högsta stödet som V haft i SCB:s mätningar sedan 2004. Vänsterpartiet har konsekvent drivit trygghetsfrågor. Anställningstrygghet, trygghet för människor som behöver vara sjukskrivna.

Här ligger förmodligen nyckeln till ett stärkt stöd också för Socialdemokraterna. Den stora utmaningen just nu är att trygga jämlik och rättvis tillgång till ett Coronavaccin. De dysfunktionella och borgerligt styrda regionerna har misslyckats med att organisera testning och smittspårning, och de har misslyckats med att ge de sköraste äldre läkarvård på äldreboendena. Det må formellt sett vara regionernas ansvar att organisera massvaccineringen. I praktiken måste regeringen peka med hela handen. Om det lyckas kommer det att synas i den enda opinionsmätningen som verkligen betyder något: den som sker på valdagen 2022.

Lisa Pelling
Arena

Debattartikel i UNT och unt.se den 29 september.

Just nu pågår den största attacken mot svenska löntagare på flera decennier, skriver Nina Broman Costa, Fredrik Rosenbecker och Tommy Ljungström.

Just nu pågår den största attacken mot svenska löntagare på flera decennier. Den utredning om Lagen om anställningsskydd (LAS), som tvingats igenom av Centerpartiet och Liberalerna i samband med Januari-överenskommelsen föreslår kraftigt försämrad anställningstrygghet för oss alla som har ett lönekuvert. En sådan attack mot löntagares rättigheter kan Vänsterpartiet omöjligt acceptera.

LAS-utredningen innebär i korthet att det ska bli ännu enklare för arbetsgivaren att kunna säga upp anställda, oavsett hur länge de arbetat på sin arbetsplats. Förslaget innebär även att möjligheten att försvara sig mot en orättvis uppsägning kommer att försvinna för väldigt många. Kort sagt: Det kommer att bli lättare för företag att säga upp vem de vill – av i princip vilka skäl som helst. Förmodligen drabbas den som jobbar lite långsammare på äldre dagar, skyddsombud och fackligt aktiva som säger ifrån mot missförhållanden på jobbet eller helt enkelt om du som anställd inte delar arbetsgivarens åsikter.

Något som Corona-krisen verkligen visat är vikten av trygga anställningsformer. Det är inte arbetare med SMS-anställningar, allmän visstid, timanställningar och ofrivilliga F-skattare som klarar krisen bäst. Vi har redan idag ca 1 miljon människor som jobbar på otrygga kontrakt på svensk arbetsmarknad och har svårt att få lägenhetskontrakt, banklån eller att ens kunna planera sin dag eftersom man inte vet när man får nästa arbetspass. Vi har redan ett utbrett daglönerisystem som man borde fokusera på att avskaffa, istället för att utöka! Villkoren för vanliga löntagare måste bli bättre. Tillsvidareanställningar med heltid som norm borde vara det man strävar mot!

LAS-utredningens förslag rubbar dessutom balansen på arbetsmarknaden och ger arbetsgivaren en oproportionerligt stor makt som inte vägs upp av de förslag som ska skydda arbetstagaren. En ”modernisering” av arbetsrätten kan/ska aldrig bli detsamma som rättslöshet.

Det är helt uppenbart att det inte är några problem för arbetsgivarna att säga upp folk om man måste. Det enda som krävs är att man förhandlar med facket först, som accepterar avsteg från turordningsreglerna om den anställde får något i utbyte som till exempel kompetensutveckling eller ett hyfsat pensionsavtal.

Just nu sitter fackförbund och arbetsgivare i förhandlingar för att få en chans att komma överens på egen hand. Men eftersom arbetsgivarna vet att det annars blir en lagändring som gynnar dem, så sätts fackföreningarna i en gisslansituation där de oundvikligen kan tvingas gå med på försämringar. Det är inte konstigt att både TCO, SACO och LO helt ställt sig emot utredningens förslag och krävt att regeringen avbryter försöken att försämra arbetsrätten.

Vänsterpartiet kräver att regeringen slänger utredningen, om att försämra anställningstryggheten, i papperskorgen. Den svenska modellen där fackföreningar och arbetsgivare förhandlar om förändringar, utan hot om lagstiftning, borde respekteras. Går utredningens förslag igenom så har vi backat 100 år i tiden, vi står med mössan i hand igen som daglönare, utan rättigheter på tysta arbetsplatser.

Ingen av oss, oavsett om vi är arbetare eller tjänstemän, vill vara provanställda på livstid. Det skapar inte ett tryggt välmående samhälle, utan snarare mer psykisk ohälsa och stressrelaterade problem.

Nina Broman Costa (V) aktiv i Transport

Fredrik Rosenbecker (V) aktiv i Unionen

Tommy Ljungström (V) aktiv i Seko

Införd på UNT.se den 24 september 2020

När vi nu går vidare i utvecklingen av småstaden Knivsta är det av största vikt att vi Knivstabor säger hur vi vill växa och hur vi vill att det ska se ut, skriver Thor Övrelid, Jacob Risberg, Harriet Swanberg, Göran Nilsson, Leif Eriksson, Ellie Uggla, Claes Litsner och Anna Svensson.

Intresset för att flytta till Knivsta är konstant och vi kan alla vara glada över att vi tillsammans byggt en attraktiv kommun som många vill bo i. Vägen hit har dock inte varit helt enkel alla gånger. Initialt var det väldigt få som var intresserade av att komma hit. Det som idag är villabebyggelse i Alsike skulle bli stad redan på 1980-talet. Sågverkstomten stod länge öde efter att Sågverket lade ned sin verksamhet och intresset för Knivsta var svalt. Bebyggelsen som under det senaste decenniet vuxit fram har i stort tagits väl emot med några få undantag.

När vi nu går vidare i utvecklingen av småstaden Knivsta är det av största vikt att vi Knivstabor säger hur vi vill växa och hur vi vill att det ska se ut. För att utbyggnaden ska bilda en bra helhet behövs gemensamma och tydliga riktlinjer. Därför har vi nu i Kommunfullmäktige fattat beslut om Knivsta kommuns första Stadsbyggnadsprinciper och arkitekturpolicy.

Grunden i detta arbete är den översiktsplan som togs fram 2017 som säger att “ny och gammal bebyggelse ska harmonisera genom en variation av småhus och tätare stadsbebyggelse med närhet till parker och naturområden” samt att “det ska finnas en blandning av olika arkitektoniska uttryck”. De principer som nu godkänts av fullmäktige styr denna vilja.

Hur höga husen ska vara är en fråga som ofta ställs. I de tätaste stadsdelarna kan de få vara 4-5 våningar, gärna med den femte våningen indragen. Enstaka högre hus kan skapa landmärken och ge staden identitet, men anonymiserande höghus är inte något vi vill ha. Även om nuvarande majoritet aldrig haft tankar på att bygga höghus så har vi ändå lyssnat på alla knivstabor som uttryckt oro för just detta.

Det handlar inte bara om fasader, täthet, hushöjder och takutformning. I de nya områden vi nu planerar ska det vara en blandning av staden och trädgårdsstaden med parker, byggnader i mänsklig skala, varma färger, inbjudande tak och fasader som skapar en miljö vi knivstabor vill vistas i. Med utrymme för bostäder och arbetsplatser, för handel och service, med planering för olika delar av livet, med en täthet som ger närhet och tillgänglighet till natur och kommunikationer blir staden levande.

Gröna stråk knyter ihop kvarter och stadsdelar. Fritidsområden och parker ger plats för rekreation och fysiska aktiviteter. Mänsklig skala gör staden trivsam och trygg. Utveckling med hållbarhet och flexibilitet gör att vi kan möta framtida förutsättningar och nya krav.

Gaturummet är enormt viktigt. Småstaden ska inte vara ett rutnät av breda bilvägar utan gatorna ska vara en plats för möten mellan knivstabor. I småstaden Knivsta ska vuxna och barn aldrig underordnas bilen utan på gatan ska man kunna leka, sparka boll och spela basket – även centralt.

Avslutningsvis finns det en sak som är viktigare än allt annat – vår trygghet. Vi kommer aldrig tillåta att Knivsta utvecklas till en otrygg plats. Alla de principer som nu får bäring på Knivstas utveckling syftar till att skapa ett tryggt Knivsta och det är många aspekter som spelar in – byggnader, mötesplatser, lekplatser, service och infrastruktur, fönster och balkonger, parker och belysning. Allt detta och mer därtill är oerhört viktiga aspekter för att skapa det trygga samhälle vi alla vill leva och verka i.

Thor Övrelid, ordförande (M)
Jacob Risberg, vice ordförande (MP)
Harriet Swanberg, ledamot (S)
Göran Nilsson, ledamot (M)
Leif Eriksson, ledamot (C)
Ellie Uggla, ersättare (M)
Claes Litsner, ersättare (S)
Anna Svensson, ersättare (V)