Välkommen till Knivsta kommunhus den 4 februari 19.00 – 21.00 på en föreläsning med frilansjournalisten Joakim Medin, som berättar om sin bok ”Kobane – Den kurdiska revolutionen och kampen mot IS”.
Kurderna i Rojava, norra Syrien, blev år 2015 västvärldens viktigaste allierade i kampen mot Islamiska staten, IS. I boken Kobane ges en unik skildring inifrån deras nya samhälle som uppstod i norra Syrien, om samhällsförändringarna och maktspelen från omvärlden. På hösten 2019 ledde nya maktspel till att USA drog sig tillbaka från Rojava och Turkiet invaderade området. Hundratusentals nya flyktingar uppstod.
Vilka är kurderna i Syrien? Vad för slags fiende i IS mötte de på slagfältet? Och varför är den kurdiska frågan så känslig, att kriget i nordöstra Syrien fortsätter även efter IS?
Joakim Medin har gjort ett flertal reportageresor i Syrien. Han var den sista utländska journalisten att rapportera från den IS-belägrade staden Kobane, där kurdernas allians med USA föddes 2014.
BILD: Staffan Wolters | ”Min farbror Servan Azad var med i PKK-gerillan och dödades för två år sedan i strider mot turkiska soldater”. Det berättar Yekbun Alp.
Artikel i UNT den 18 oktober 2019
TURKIET Yekbun Alp, Uppsalabo med rötter i Kurdistan, har släktingar som drabbats av Turkiets invasion. ”En etnisk rensning sker framför våra ögon”, säger hon.
Staffan Wolters
Turkiets militära angrepp mot kurdernas självstyrande region Rojava de senaste veckorna är i högsta grad verklighet hemma hos Yekbun Alp i lägenheten i centrala Uppsala.
Hon har flera släktingar i och nära Rojava i norra Syrien och när nätet fungerar har hon kontakt med dem.
– För några dagar sedan bombade turkiska styrkor min mosters hus i staden Nusaybin. Två unga människor som befann sig vid hennes hus miste livet, berättar hon.
Yekbun Alp arbetar för Vänsterpartiet med internationella frågor. Sedan Turkiet anfallit kurder i norra Syrien efter de amerikanska soldaternas reträtt i början av oktober har hon varit med och arrangerat demonstrationer i Uppsala för att engagera omvärlden. Under fredagen är det dags för nästa demonstration.
EU har fördömt Turkiets militära angrepp. Yekbun Alp tycker det är dags för politiker i bland annat Sverige att agera mer kraftfullt än så.
– Det måste snabbt införas ett flygförbud över området där Turkiet idag bombar kurder, annars kommer ännu fler att dödas.
Hon anser att EU ska säga upp det flyktingavtal som ger Turkiet miljarder i utbyte mot att flyktingar inte släpps in i EU.
– Sverige borde inte finansiera det här avtalet med en enda krona av skattemedel, säger Yekbun Alp.
Hon tycker även att rättsliga processer ska inledas mot Erdogan för kränkningar av mänskliga rättigheter och dödande av civila. Dessutom begär hon att Sverige skickar humanitär hjälp till de kurder som drabbats.
Yekbun Alp tror att Turkiets president Recep Erdogan har som mål att rensa Rojavaregionen från kurder.
– I Rojava lever kurder, assyrier, armenier, syrianier, araber, kristna som muslimer jämställt med varandra. Erdogan är rädd att modellen med jämställdhet mellan olika etniska grupper ska sprida sig till Turkiet. Han har sagt att i Turkiet är det en nation, en flagga och ett folk som gäller.
Yekbun Alp befarar att Erdogans nästa steg blir ett anfall mot kurder i norra Irak.
– Det är nu det finns en möjlighet att stoppa honom, i morgon kan det vara för sent.
Turkiets president kallar kurderna i norra Syrien för terrorister, inte minst de som sympatiserar med organisationen PKK. På det svarar Yekbun Alp:
– Vem är terrorist, den som angriper eller den som försöker försvara sig? Människorna i Rojava hade inte höjt vapen innan de blev invaderade av Turkiet.
Från nyhetssajten Europaportalen den 24 april 2019
Inför förra EU-valet 2014 sade svenskarna i en opinionsundersökning som Europaportalen beställt att klimatet var den viktigaste frågan för dem. Även inför det kommande EU-valet i maj pekar svenskarna ut klimatet som viktigast.
Paraplyorganisationen för europeiska miljöorganisationer, CAN, har gått igenom tio enligt dem viktiga omröstningar i EU-parlamentet under den senaste mandatperioden och sammanställt hur de 751 ledamöterna röstat och rankat dem på en skala från noll till hundra.
Vänsterpartiet i topp i viktiga klimatfrågan
Vänsterpartiet hamnar i topp bland de svenska partierna med 96 procent och sist ligger KD med 12 procent. I genomsnitt får de svenska parlamentarikerna knappt 49 procent vilket placerar dem på en åttonde plats bland de 28 medlemsländerna – tydligt efter klimatettan Spanien vars ledamöter i genomsnitt får 65 procent.
Svenska partierna
V försvarare 96,0
MP försvarare 77,2
FI försvarare 76,0
S försvarare 65,0
C försenare 41,7
L försenare 35,8
SD dinosaurier 18,0
M dinosaurier 16,7
KD dinosaurier 12,0
Polen i botten – bara ”dinosaurier” Klart minst poäng får de polska ledamöterna, endast fyra procent i genomsnitt. Alla de åtta polska partierna rankas som klimatdinosaurier och allra sämst enligt CAN:s ranking är regeringspartiet Lag och rättvisa med två procent. Inget annat land har Europaparlamentariker som uppvisar lika stort motstånd mot en skärpt klimatpolitik som Polen.
Bland de svenska partierna rankas Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Socialdemokraterna högst och som ”försvarare” av klimatet enligt CAN. I botten hamnar Kristdemokraterna, Moderaterna och Sverigedemokraterna vilka får epitetet ”dinosaurier”.
”De konservativa Moderaterna så väl som Kristdemokraterna, som båda ingår i EPP-gruppen, misslyckas tydligt att vidkännas det kristallklara budskapet från klimatforskare från hela världen och från Sveriges för närvarande mest kända medborgare, Greta Thunberg”, skriver CAN i sin rapport.
Högergrupperna stoppade Greta Thunberg från att tala i EU
Som exempel kan nämnas att den svenska klimataktivisten Greta Thunberg var föreslagen att bjudas in för att tala i Europaparlamentet. Men talet stoppades av de stora högergruppernas representanter.
– Det säger något om deras totala ointresse för klimatet och förakt för folkligt engagemang, kommenterar EU-parlamentarikern Malin Björk (V).
FAKTA OM UNDERSÖKNINGEN
Tre kategorier
CAN delar in sin skala från noll till hundra i tre kategorier:
Försvarare: “kämpar för att skydda EU-medborgare från klimatförändringar” Försenare: “de som tror på behovet av klimatåtgärder men som inte handlar med den fart som krävs” Dinosaurier: “de som ännu inte insett behovet av åtgärder mot klimatförändringar och som förhindrar andra från att göra mer”
Undersökningen
CAN, Climate Action Network Europe, har gått igenom röstprotokollen för tio filer, främst skarpa lagförslag men även icke-bindande viljeyttringar från EU-parlamentet mellan 2014 och 2019. Sammanlagt rör det sig om 21 olika omröstningar.
De tio lagarna och resolutionerna är:
EU:s utsläppshandel
Bördefördelningsförordningen
Förordning om styrningen av energiunionen och av klimatåtgärder
Växthusgaser från markanvändning och skogsbruk, LULUCF
Energieffektivitetsdirektivet
Förnyelsebardirektivet
Resolution inför FN:s klimatkonferens 2018
Resolution om lista på projekt av gemensamt intresse (gas)
Förordning om utsläppsnormer för nya personbilar
Fonden för ett sammanlänkat Europa
Utsläppen av koldioxid måste minska med drygt 16 procent per år från januari 2020 om Knivsta kommun ska leva upp till Parisavtalets tvågradersmål för den globala uppvärmningen.
– Målet är att bli en koldioxidneutral kommun. Nu vet vi var vi står just nu, säger Kerstin Umegård (MP).
– Nu har vi fått en bas och tips om vad vi borde titta på. Det handlar egentligen om sådant vi redan jobbar mycket med: kollektivtrafik, gång- och cykelvägar och byggande av passivhus och trähus, säger Christer Johansson (V).
Kerstin Umegård och Christer Johansson
På initiativ av Vänsterpartiet beställde Knivsta kommun en koldioxidbudget av Centrum för miljö- och utvecklingsstudier i Uppsala, CEMUS. De har räknat ut kommunens nuvarande koldioxidutsläpp och var maxgränsen ligger för att nå Parisavtalet.
Majoriteten har bildat en grupp som ska styra det politiska arbetet kring Agenda 2030, en handlingsplan för förändring mot ett hållbart samhälle, där koldioxidutsläppen är en del.
– Vi har börjat bolla. Nu ska vi identifiera var och hur vi ska jobba. Hur involverar vi oppositionen och alla medborgare? Inom många områden krävs det att enskilda människor tar sitt ansvar, säger Kerstin Umegård.
I koldioxidbudgeten är utsläppen från invånarnas flygresor inräknade.
Kommunen marknadsför ju närheten till Arlanda. Hur ska ni få folk att flyga mindre?
– Du har en poäng där. Vi borde marknadsföra närheten till Stockholms central, som är en knutpunkt för tågtrafiken, svarar Kerstin Umegård.
– Vi ska fortsätta lyssna på våra ungdomar som tar klimathotet på fullt allvar. De kan påverka sina anhöriga. Inrikes borde man kunna skippa flyget, säger Christer Johansson.
Kommunen har ett klimattänk när de bygger och planerar nya områden, till exempel Alsike Nord etapp två och Nydal. Där ska man inte behöva bil i vardagen, men då gäller det att det finns en fungerande kollektivtrafik.
– Alsike Nord bygger vi med tanke på en framtida tågstation på gångavstånd. Tills den finns måste vi fixa annan bra kollektivtrafik så att man kan börja sitt bilfria liv redan när man flyttar in, säger Kerstin Umegård.
Mycket av koldioxidutsläppen rår inte kommunen över. En nyckelfråga som lyfts fram i koldioxidbudgeten är därför samverkan med näringsliv, privatpersoner och föreningar.
– Vi har ingen färdig modell för det, men vi tittar mycket på andra kommuner som kommit längre, säger Christer Johansson.
FAKTA
Knivstas koldioxidbudget
Från år 2020 behöver Knivsta kommun och dess invånare minska sina energirelaterade koldioxidutsläpp med 16,4 procent per år för att leva upp till Parisavtalets tvågradersmål för den globala uppvärmningen.
98 procent av dessa utsläpp kommer från:
inrikes och utrikes transporter, inklusive invånarnas flygresor (94 ktCO2);
arbetsmaskiner (4,8 ktCO2);
kt = tusen ton.
Dessa utsläpp har varit ganska konstanta sedan 2010.
Professor Hans Rosling har avlidit, uppger familjen. Han blev 68 år.
Artikel från SVT den 7 februari 2017
Rosling var professor i internationell hälsa vid Karolinska institutet och forskade bland annat om samband mellan ekonomi och hälsa runtom i världen. Hans Rosling blev internationellt känd för sina pedagogiska föreläsningar. Han dog på tisdagsmorgonen och blev 68 år gammal.
”Vi är väldigt ledsna att meddela att professor Hans Rosling dog imorse. Han led av cancer i bukspottkörteln och fick diagnos för ett år sedan”, skriver familjen via stiftelsen Gapminder som Rosling grundade och arbetade med, tillsammans med sin son och hans fru.
”Tack vare behandling fick han en fin sista tid i livet”, säger familjen till TT.
Kommer alltid vara med oss
Rosling avled i Uppsala omgiven av sin familj, enligt pressmeddelandet. Han hade redan besegrat sjukdomen en gång när han 30 år gammal fick testikelcancer.
”Hans är inte längre vid liv, men han kommer alltid vara med oss och hans dröm om en faktabaserad världssyn kommer vi aldrig låta dö!” skriver familjen som också ber om att få sörja ifred.
Uppgifter om minnesstunder och begravning kommer komma vid ett senare tillfälle.
Läxade upp dansk programledare
Han fick stor internationell uppmärksamhet då han medverkade i danska public service för att tala om världens befolkningsutveckling. Programledaren började intervjun med ett påstående om att Europa är pressat av flyktingkrisen, och fick direkt mothugg av Roslund.
– Vi är inte pressade. Vi är en del av världen som har väldigt mycket resurser. Sen måste man bestämma sig för hur mycket man ska hjälpa till. Jag lägger mig inte i den politiska debatten, men det är inte särskilt mycket flyktingar som har kommit i förhållande till vad Europa skulle kunna ta emot, sade han.
Rosling passade också på att ge en känga till journalistkåren.
– Man kan inte använda sig av medierna om man vill förstå världen. Fakta om konkreta händelser är ni bra på, men överblicken är ni dåliga på, sade han till den danske programledaren.
Höll brandtal i Globen
Hans Rosling var utbildad läkare och var med och grundande den svenska avdelningen av Läkare utan gränser.
Även på hemmaplan har professorn fått stort erkännande, när Rosling intog scenen under insamlingsgalan ”Hela Sverige skramlar” brakade applåderna loss. Rosling var kvällens hemliga gäst, och klev upp med en av sina välkända powerpoint-presentationer.
Han använde människorna på läktaren för att illustrera storleken på tragedin i Syrien.
– Ni är 12.000 människor i Globen, tänk er att ni är Syriens befolkning, 24 miljoner: var och en av er är 2.000 syrier. Av Syriens befolkning är det drygt hälften som fortfarande bor kvar i sina hem. Om ni på den där läktaren kan bo kvar i era hem.
”Mycket att lära av honom”
Victoria Dyring, programledare för Vetenskapens värld, minns Rosling som ”så engagerad att det lyste om honom”. Hans styrka låg i att han kunde visualisera det han pratade om, säger programledaren.
– Han hade också den stora begåvningen i att ge hopp. Han gav folk kunskap på en bricka och det gjorde han på ett fantastiskt sätt, säger Dyring och fortsätter:
– Vi är många som har mycket att lära av honom. Om man ger sig katten att visa vad det handlar om, på många olika sätt och inte de mest förväntade, det skulle kunna hända stora saker med all möjlig information och pedagogik.
Joakim Medin från Uppsala skriver inför Världsflyktingdagen den 20 juni i ETC Uppsala Betydligt lättare har många svenskar och andra européer i stället för att samlas kring fotboll.
Tidigare denna månad publicerade libysk press bilder på en grupp människor som låg på en strand. De var uppsvällda, deras yttre hudlager hade mjukats upp och börjat lossna. Nedbrytningen var redan så långt gången att kropparna skulle bli svåra att identifiera. Vidriga bilder, som sällan går att navigera runt pressetiken hos europeiska medier. Jag kunde inte äta upp min middag efter att ha sett bilderna.
Liknande rapporter från Medelhavet har dykt upp många gånger de senaste åren. Människor drunknar i sina försök att papperslöst korsa vattnet för att nå Europa. Efter att rutten från Turkiet till Greklands övärld blivit svårare under våren, har i stället rutten mellan Libyen och Italien ännu en gång ökat i betydelse. Enligt International Organization for Migration inträffade 85 procent av alla dödsfall i maj längs denna sträcka. Det betydde 1095 drunknade, enbart under förra månaden.
Just nu pågår världens största flyktingkris. Sprid ordet! Få fler att förstå detta allvarliga faktum: det har aldrig funnits lika många flyktingar i världen som nu. Förra gången vi var i närheten av lika höga siffror var när det huvudsakligen var vi européer – inte folk i Mellanöstern eller Afrika – som slet varandra i stycken. Under andra världskriget.
I år firar World Refugee Day eller Världsflyktingsdagen sitt 15-årsjubileum. Den 20 juni varje år uppmärksammar en rad hjälporganisationer flyktingars situation runt om i världen, för att sprida mer kunskap. Årsdagen utsågs 2001 efter ett beslut i FN:s generalförsamling, den institution som skapades efter andra världskriget för att försöka stoppa framtida konflikter och hjälpa flyktingar. 70 år in i detta arbete har vi fortfarande långt kvar till målet.
2014 meddelade FN:s flyktingorgan UNHCR i sin årliga Global Trends Report: World at War, som brukar publiceras i tajming med Världsflyktingsdagen, att antalet flyktingar i världen överstigit 50 miljoner. Det var första gången 50-strecket nåddes sedan Hitlers nazister ännu krigade i Europa. Året efter, i juni 2015, rapporterade UNHCR att antalet flyktingar exploderat till 59,5 miljoner. Fler än vad som någonsin uppmätts tidigare.
Det är kriget i Syrien – som många väststater i dag själva är inblandade i – som varit den största källan till att flyktingarna blivit många fler. Men Europas stater har reagerat med panik när flyktingkatastrofen satt människor i rörelse mot våra egna områden. EU har utvecklat samarbeten med skurkstaten Turkiet. Nyss antog Sverige nya hårdföra lagar, som ytterligare försvårar vardag och framtid för flyktingar som nått vårt land.
Allt det här är en fruktansvärd tragedi och utmaning, som ingen vet när eller hur den kan sluta. Sommaren är högsäsong för båtflyktingarna och många fler kroppar lär sköljas upp på stränder. Men det här är inte en utveckling jag ännu kunnat se någon massiv, kollektiv samling kring, för att diskutera i samhället.
Betydligt lättare har många svenskar och andra européer i stället för att samlas kring fotboll. Nu är det Europamästerskap igen, vår regionala bollfest i väntan på nästa fotbolls-VM. I Wien, där jag skriver från, är människor taggade till tusen under evenemanget. Hela Rådhusplatsen bredvid landets parlamentsbyggnad har spärrats av med staket, och fyllts med storbildsskärmar, bänkar, barer och snackshak. Det vrålas och gråts, ölglas slås sönder i extas eller i raseri. Över fotboll.
UNHCR:s nya årsrapport kommer att visa fortsatta rekordsiffror. Men i Europa, som huvudsakligen innehade det förra flyktingrekordet i hela sju decennier, kommer FN:s katastroflarm fullständigt överskuggas av den europeiska fotbollsfebern. Det vet vi redan.
Klimatförändringarna kräver att kol och andra fossilbränslen avvecklas och ersätts med förnybar energi. Ett beslut om att avveckla Vattenfalls kolgruvor i Tyskland innebär att ta ansvar för en sådan utveckling. Fel beslut innebär att en oseriös köpare får fortsätta bryta och elda kol, och öppna nya kolgruvor. Det vore ett gigantiskt klimathaveri.
Detta val står regeringen inför nu.
Vattenfall har meddelat att de har hittat en köpare till brunkolsverksamheten i Tyskland. Istället för en ordnad avveckling av sin tyska kolkraft vill Vattenfall sälja den vidare. Den tilltänkta köparen EPH är ett tjeckiskt riskkapitalbolag med tveksam inriktning och helt utan miljöambitioner. Det betyder att miljöförstöring och utsläpp kan fortsätta. Det är gigantiska utsläpp det handlar om: Det motsvarar 24 gånger vad Sverige släpper ut varje år.
Det är regeringen som äger frågan och kan stoppa affären – om de vill. En regering som släpper igenom en försäljning kommer att ha noll trovärdighet i klimatpolitiken. Ska det finnas något allvar i talet om klimatansvar, måste regeringen därför nu sätta ner foten och säga till Vattenfall: Ni får inte sälja.
Kolet måste bli kvar i marken, inte minst för kommande generationers skull.
10 miljarder kronor mer om året till vården, skolan och annan välfärd. Det är resultatet av att Vänsterpartiet nu har fått igenom sitt huvudkrav i budgetförhandlingarna med regeringen.
– Den svenska vården, skolan och omsorgen är överlag bra, men på många håll behövs det fler anställda. Fler lärare så att varje barn får chans att lära sig det man ska och verkligen blir lyssnat på.
Fler undersköterskor som ger en bra vardag för de äldre och ser till att sjuka får en riktigt bra vård. Därför är jag så glad att vi i Vänsterpartiet nu har fått igenom vårt krav på 10 miljarder kronor om året till välfärden. Det är den största välfärdssatsningen hittills på 2000-talet, säger Jonas Sjöstedt.
Satsningen som Vänsterpartiet och regeringen kommit överens om innebär 10 miljarder kronor årligen till kommuner och landsting. Höjningen är permanent och gör det därmed lättare för kommuner och landsting att anställa.
Pengarna motsvarar exempelvis kostnaden för att anställa omkring 25 000 undersköterskor.
– Det här ger en bättre välfärd och många nya värdefulla jobb. Exakt var de nya välfärdsarbetarna ska anställas får man avgöra lokalt, det är där de bäst vet vad som behövs.
En del av finansieringen av vänstermiljarderna kommer från att Vänsterpartiet har fått igenom kravet på bättre beskattning av bankerna och finanssektorn.
– Bankerna gör enorma vinster. Samtidigt finns det äldre som inte får den hjälp de behöver och förskolebarn som tvingas vara i alldeles för stora grupper. Som vänsterpartist tycker jag sådana orättvisor behöver rättas till. Därför är de här vänstermiljarderna så väldigt välkomna, säger Jonas Sjöstedt.
Den här hösten har det blivit ovanligt tydligt att Sverige är en del av världen. När krigen rasar så påverkas även vi – människor på flykt behöver någonstans att ta vägen. Att så många flyktingar nu kommer på samma gång innebär stora utmaningar för mottagningssystemen. Det kräver insatser här och nu, men situationen gör också att vi behöver se långsiktigt.
Vänsterpartiet vill låta välfärden växa och göra rejäla investeringar för framtiden. Vi vet att ta emot många flyktingar inte är något hinder för det, det visar om inte annat Sveriges moderna historia. Vårt land är känt för en välfärd av världsklass, samtidigt som vi har varit ett land som tagit emot många människor på flykt. Dessa saker utesluter inte varandra.
Att investera och satsa på välfärden är tvärtom det bästa långsiktiga svaret på dagens situation. Sverige har stora samhällsbehov som måste lösas. Det behövs fler som jobbar i välfärden för att den ska hålla riktigt bra kvalitet och alltid finnas där när man behöver den. Vi ser också att när välfärden brister drabbar det särskilt kvinnor. Vi behöver få fart på tåg som står stilla, bygga bort bostadsbristen och ställa om samhället så att vi klarar klimatet. Att satsa på att lösa dessa samhällsbehov innebär samtidigt att arbetslösa får jobb. Det är ett stort slöseri att så många går arbetslösa samtidigt som det finns så mycket som behöver göras. Genom höjda skatter för de rikaste och lönsamma lån kan vi lösa detta. Det är en klok politik som dagens flyktingsituation gör än mer angelägen.
Sveriges framgång bygger på att vi investerar. I sådant vi behöver – bostäder, kommunikation och annat, men också direkt i människor – i utbildning, hälsa och jämlikhet. Att alla barn har en lärare som kan lyssna på dem. Att den som blir sjuk får all hjälp som behövs. Att den som hamnat snett får en andra chans. Detta är en fråga om värderingar, men det är också ett framgångsrecept som vi inte får tappa bort när andra ropar på nedskärningar. Det är när vi investerar som vi kan sätta alla i arbete. Det är när vi investerar tillräckligt som vi kan lösa samhällsbehoven. Det är då ett land utvecklas och växer.
I budgetförhandlingarna med regeringen har vi visat att Vänsterpartiet gör skillnad. Nu vill vi ta nästa steg. Vi vill bygga en sjukvård där ingen behöver ha sin säng i en trång korridor. Äldreboenden som man med glädje flyttar in på. Kollektivtrafik som fungerar i hela landet och förnyelsebar energi på nivåer som motsvarar vad klimatet kräver. Men då krävs att regeringen upplever ett tryck utifrån, ett tryck som vi ska vara medvetna om att vårt parti inte kan åstadkomma helt ensamt. Bara tillsammans med andra kan vi skapa den rörelse som behövs för att Stefan Löfven och Magdalena Andersson ska välja att investera istället för att spara. Tillsammans med andra vill vi mota bort den hopplöshet som präglat Sverige under åtta år av borgerliga regeringar och som verkar ha smittat av sig på regeringen.
Just nu pågår en kampanj där Vänsterpartiet ska berätta om alla de fina reformer vi har fått igenom i budgetförhandlingarna och om vad vi vill göra i kommande förhandlingar. Vi ska träffa folkrörelser över hela landet och diskutera hur vi tillsammans kan få med oss regeringen på allt det som behöver göras. Nedskärningar och hopplöshet är inte vägen framåt. I sådana här lägen behöver vi investera för ett bättre och jämlikare samhälle. Det är dags för nästa våning i samhällsbygget.
Ett lätt omredigerat inlägg från Ali Esbati i Dagens Arena.
Alliansen anser att regeringens politiska förslag är så oacceptabla att de hellre väljer att erbjuda en plattform varifrån SD kan ta ett kvantsprång i inflytande. Vi skönjer ett nytt politiskt landskap.
Alltför många är nu alltför uppslukade av det politiska taskspeleri som Sverigedemokraterna har bjudit in till och som allianspartierna med entusiasm har anmält sig till. Det är begripligt men beklagligt.
Det som är verkligt viktigt nu är de politiska sakfrågor som betyder mycket för vanliga människors livsvillkor på kort sikt, och det nya politiska landskap som uppstår och som på längre sikt bestämmer vilket land Sverige ska vara.
Det budgetförslag som nu fallit tack vare att SD röstade på alliansens budgetmotion, innehåller en rad förslag med en helt annan fördelningsprofil än de senaste åtta årens budgetar.
Det garanterar en mer anständig a-kassa till dem som förlorat sina jobb. Det börjar avveckla det skamliga och fattiggörande förvaringsprogrammet fas 3. Det ger mer till de mest utsatta barnen – genom höjt underhållsstöd och gratis medicin för barn. Det avvecklar den orättvisa extrabeskattningen av pensionärer, helt för de mest behövande, delvis för andra. Det kanaliserar mer pengar till en skola som är i kris i internationell skala. Det börjar konkretisera ett av de mest folkliga kraven som verkligheten har producerat: att skattemedel ska gå till de välfärdstjänster de är avsedda för, inte till privat förmögenhetsuppbyggnad hos ett fåtal riskkapitalister.
Inget av detta återfinns i alliansens budgetmotion – en detaljfattig fortsättning av de gångna åtta årens klasspolitik. Sverigedemokraterna, som i valrörelsen har försökt ge sken av att vara ”varken höger eller vänster” i den ekonomiska politiken, ställer sig bakom den politiken rakt av, i utbyte mot spekulativt politiskt-medialt kapital.
Det uppseendeväckande i det här läget är inte att SD agerar så. Det är att de borgerliga partierna tar ytterligare steg i att bjuda SD på detta kapital. Vi ska komma ihåg att SD inte har möjligheten att varken få igenom sin budget eller att stoppa regeringens och Vänsterpartiets budget. Det är allianspartierna som tagit möjligheten att få igenom sin budget med SD:s stöd. Men de väljer den vägen utan att förklara hur de önskar att hantera den situation som nu uppkommit.
För att gå tillbaka till det politiska innehållet. Detta nya politiska landskap uppstår för att de borgerliga partierna låter en prioritering materialiseras i riksdagen: att de ovan beskrivna politiska förslagen som skulle göra Sverige lite mer jämlikt och modernt är SÅ oacceptabla att de HELLRE väljer att erbjuda en plattform varifrån SD kan ta ett kvantsprång i inflytande.
Detta är ett olyckligt mönster som tyvärr gör Sverige till ett mer vanligt europeiskt land – i dålig bemärkelse. Vi ser i många länder, inte minst våra grannländer Norge och Danmark, hur borgerligheten väljer att luta sig mot såväl högerpopulistisk politik som de partipolitiska representanterna för den. Mot detta finns ett starkt folkligt motstånd i Sverige – långt in i borgerliga led. Men det finns också en lockelse till makten som uppenbarligen väger starkt.
Det är bara att läsa exempelvis SvD:s ledarsida från de senaste månaderna för att se vilken ”lösning” som siktas. Genom dagens votering tar svensk borgerlighet ett steg närmare sådana lösningar. Viljan att stå på de mest besuttnas sida och att stoppa moderniseringsförslag för Sverige, trumfar beskeden om att hålla SD utanför inflytande. Det är något vi riskerar att se mer av framöver från höger.
Men varken SD eller allianspartierna bestämmer själva samhällsutvecklingen i Sverige framöver, oavsett resultatet av budget- och regeringspiruetterna. Sverige förtjänar bättre. Vänsterpartiet kommer att ta sitt ansvar för att det ska bli så. Det bör också alla andra som vill ha ett öppet, modernt och rättvist Sverige göra.
