Ännu en gång bjuder Vänsterpartiet Knivsta in till kaffe och politik. Då det råkar vara kanelbullens dag har vi naturligtvis ett antal bullar med oss. Kom och fika så långt lagret räcker. Det finns även ett fåtal böcker kvar som kan vinnas i vårt Vänsterquiz.
Trafikverket har nu presenterat sin plan för framtida utbyggnader och underhåll av järnvägar och vägar. Det ser bra ut för Knivsta och arbetet med fyrspåret går vidare för en förbättrad kollektivtrafik för Knivstaborna. Något som också fortsätter är intrånget i det tänkta naturreservatet Kölängsskogen. På ett extra kommunstyrelsemöte föreslår styret på måndag, 6 oktober, att bevilja samråd för detaljplan för livsmedelsbutik trots att markanvisningsavtalet ännu inte vunnit laga kraft. Mötet är slutet vilket innebär att allmänheten och obehöriga inte har tillträde.
Avslutningsvis påminner vi om att du kan hjälpa några av världens 30 miljoner barn som är på flykt undan krig, klimatkatastrofer och våld. Följ länken till Knivstas insamlingsbössa poster världens barn 2025 och skicka in ditt bidrag. Vänsterpartiet sänder ett stort tack till de Knivstabor som startat denna bössa.
Vi ses denna gång på Sågverkstorget den 4 oktober 11.00 – 13.00
Första kommunfullmäktige efter sommaren och punkterna är förhållandevis få.
Kommunalråden informerar
Kommunalråden informerar som vanligt inledningsvis och kommunstyrelsens ordförande Matilda Hübinette (KNU) inleder. Knivsta kommun har haft Biskopsvisitation med Karin Johannesson som besökare i S:a Birgitta kyrka. På plats vid det besöket och på plats under denna kväll är Knivsta kommuns nya kommundirektör Rami Yones. Yones kommer närmast från Trafikverket och Vänsterpartiet önskar honom välkommen och lycka till.
Ytterligare punkter som Hübinette informerade om: En tämligen ny beredning – för strategisk planering och infrastruktur, träffas regelbundet för infrastrukturplanering. Dammparken i Alsike har upprustats och invigts. Nästa park som planeras är stadsparken i centrala Knivsta. Senaste näringslivsrankingen visar att Knivsta stiger i ranking till plats 80 av Sveriges kommuner, just nu bäst i länet. Den 15 oktober är det Knivsta näringslivsarena i kommunhuset.
Thor Övrelid (M) informerar om Arlandasamordningen, ett arbete som sker genom en samverkan benämnd Arlandaregionen, som syftar att utveckla Arlandaregionen inklusive flygplatsen. Region Uppsala behöver ha en samordnande funktion för att nå de många målen i den Regionala Utvecklings Strategin, RUS:en, säger Övrelid. Detta arbetar nu regionen med och beslut om den nya RUS:en kommer tas av Regionfullmäktige i slutet av 2025.
Ledamöternas frågor Ungdomars delaktighet
Först ut med en fråga är Christer Johansson (V). En viktig fråga när Knivsta blev egen kommun var ju att besluten skulle komma närmare medborgarna. Det skulle bli närmare till den politiska makten och de politiska besluten. Redan 2004 genomfördes det första ungdomstinget i den nya kommunen då 60 ungdomar under en hel dag diskuterade frågor, som de hade med sig, till lokala politikerna från alla partier som hade plats i kommunfullmäktige. Efter valet 2010 kom Knivsta.nu in i majoritet med de borgerliga partierna och fick ordförandeposten i den nya kultur-, fritids- och demokratinämnden. Efter fyra år, till 2014, hade de flesta dialogforum inklusive ungdomstinget försvunnit. Men nu finns det ett ungdomsråd sedan några år och vi i Vänsterpartiet är nyfikna på hur det fungerar. Frågan till Utbildningsnämndens ordförande Pierre Jansson (KNU) är: Hur tar Knivsta kommun vara på våra ungdomars tankar och idéer om framtiden? Jansson svarar att ungdomsrådet har träffats och syftet är att unga ska få en plattform för ungdomarnas åsikter. En ny verksamhet behöver arbetas in, säger Jansson som svar på varför frågorna från ungdomarna inte fått gehör.
Anna Koskela – Lundén (L)
Flaggpolicy
Andra frågan kommer från liberalernas Anna Koskela-Lundén. Knivsta kommun har en antagen flaggpolicy som utgår från Lag om Sveriges flagga samt anvisningar från Stiftelsen Sveriges Nationaldag. Policyn anger att flaggning sker på allmänna och lokala flaggdagar samt att kommunchefen kan besluta om flaggning vid annat, särskilt tillfälle. Liberalerna har tidigare lämnat in en motion om att kommunen ska tillåta flaggning med Prideflaggan under Prideveckan som ett ställningstagande för alla människors lika värde. Mot bakgrund av att flaggpolicyn från 2012 redan medger flaggning vid ”annat, särskilt tillfälle”, undrar Koskela-Lundén (L) om Knivsta kommun kommer att tillåta flaggning med Prideflaggan under Prideveckan eller vid andra liknande tillfällen som markerar stöd för mänskliga rättigheter och allas lika värde?
Matilda Hübinette (KNU) svarar att vi flaggar med svenska flaggan och det skulle behöva tas ett större grepp om policyn för flaggning i kommunen. Utredningen har pågått i 2 år, säger Koskela-Lundén, hur lång tid ska det behöva ta att anta en flaggpolicy? En ny motion har skickats in från liberalerna idag.
Motioner Bättre båtliv
Motion från Moderaterna bifölls under kvällen. Motionen handlade om att skapa förutsättningar för ett utvecklat båtliv i Knivsta. Moderaterna föreslår att ge kommunstyrelsen i uppdrag att undersöka förutsättningarna och där sådana finns bidra till att tillskapa fler båtplatser i Knivsta kommun. Vänsterpartiet håller med om motionen.
Förbättra vägunderhållet
Moderaterna fortsätter med motioner och nästa är från Bengt-Ivar Fransson som önskar bättre vägunderhåll i Knivsta. Bättre skyltning och vägmarkering vid korsningspunkter med oskyddade trafikanter och att potthål och vägskador behöver åtgärdas snabbt. Ett effektivt underhållsprogram efterfrågas. De åtgärder som motionen föreslår finns redan etablerade inom verksamheten anser samhällsutvecklingsnämnden och motionen ansågs besvarad. Socialdemokraternas Harriet Swanberg är enig med motionären och yrkar bifall till motionen. Att sköta om det man redan har är viktigt, menar Thor Övrelid (M). En översyn och att ta problemen på allvar är viktigt, säger Anna Koskela-Lundén (L). Flera är eniga med Fransson (M), däribland Peter Bergkvist (MP), Boo Östberg (C) och Christer Johansson (V).
Kommunfullmäktige röstade för KS förslag att besvara motionen och hela oppositionen reserverade sig.
Mimmi Westerlund (KD)
Entlediganden och fyllnadsval
Vi har från oktober ett nytt kommunalråd i Oscar Hahne (KD), som också kommer att tillträda vice ordförandeposten i kommunstyrelsen. Mimmi Westerlund (KD) frånträder samtidigt samma roll. Vi tackar Mimmi för hennes tid som politiker i Knivsta kommun.
Måndagen den 8 september 2025 deltog Ida Gabrielsson på tre studiebesök i Knivsta och avslutade dagen med ett offentligt medlemsmöte i CIK.
Kulturskolan
Dagen började med ett besök på Kulturskolan där körpedagogen Charlotte Rider tog emot och berättade om verksamheten och visade skolans lokaler, som de börjar växa ur. Intresset bland Knivstas unga är stort att få delta på såväl grupp som individuell undervisning. Under besöket blev det samtal om hur olika politiska beslut påverkar förutsättningarna för elever och lärare. Vi träffade ytterligare två lärare som tillsammans med Charlotte var eniga om att i framtiden är behovet av fler lokaler en förutsättning att ta emot alla intresserade elever. Mest akut är behovet vid landsbygdsskolorna.
Charlotte och Elin
Uppsökandegruppen
Uppsökandegruppen består av personal från Utbildningskontoret, Vård- och omsorgskontoret samt Fritids- och kulturkontoret i samverkan. Det betyder att många kompetenser samverkar för att skapa en trygg, stimulerande och intressant uppväxt för kommunens unga medborgare. Det blev många intressanta samtal under besöket och enigheten var stor mellan politik och profession om att det var bra med den breda kompetensen som gruppen har. Förebyggande arbete, relationsskapande och att hålla ut är nyckeln till framgång.
Fritidsbanken
Det avslutande besöket var hos Fritidsbanken, som är placerad i CIK. Där fick vi veta att skridskor, skidor, fotbollsskor samt en hel del annan utrustning kan lånas kostnadsfritt. Intresset är stort och samverkan sker med bland annat skolan som ofta behöver utrustning till elever som vill prova på olika idrotter. Annars är det loven som de stora behoven visar sig. Alla familjer har inte egen utrustning till alla i barn och vuxna.
Utanför CIK
Medlemsmöte
Dagen avslutades med ett medlemsmöte där det bjöds på pizza, kaffe och bulla. Ida berättade om partiets tankar inför det kommande valet i september 2026. Det blev bra diskussioner och partiföreningen känner sig laddad inför kommande valrörelse. Efter blomutdelning tog Ida tåget mot Stockholm men lät ingen missa att hon är född och uppvuxen i Sandviken.
Ett samhälle som är bra för barn och unga är bra för alla, skriver Ida Gabrielsson och Elin Johansson.
Den som är ung idag möter utmaningar som tidigare generationer aldrig behövt oroa sig för. Man måste förhålla sig till global uppvärmning, en utbredd och livsfarlig gängkriminalitet, samt ständig tillgång till skärm, med allt vad det innebär. Barn rör sig också för lite och den psykiska ohälsan ökar.
Alla säger sig vilja göra någonting åt problemen, och det finns forskning som visar hur – ändå görs inte tillräckligt. Regeringens favoritlösning är, jämte förbud och straff, att skälla på föräldrar. Samtidigt har de skurit ner på välfärd, skola och fritidsaktiviteter, tvärt emot vad forskare förespråkar. Istället har Tidö-partierna gett mer pengar till de rikaste, genom sänkt statlig skatt och ökade rut- och rotavdrag.
I Knivsta påstår styret, bestående av Knivsta nu, KD och SD, att de satsar på skolan, men i praktiken har förvaltningarna skurits ner kraftigt under mandatperioden – även skolan. Nedskärningarna gör det tufft att upprätthålla verksamheten. I sin budget för 2026 försöker styret få fram pengar genom ett trick med bokföringen som kanske, eller kanske inte fungerar, vilket inte känns särskilt betryggande.
I dag besöker Vänsterpartiet Knivsta och Vänsterpartiets vice ordförande, Ida Gabrielsson Kulturskolan, Uppsökandegruppen och Fritidsbanken för att uppmärksamma viktig verksamhet för kommunens unga. Knivsta är en, i jämförelse, trygg kommun och en bra plats att växa upp på. För att fortsätta så, måste vi lägga resurser och arbeta förebyggande.
I Vänsterpartiets budgetmotion i riksdagen för 2025 föreslogs att barnbidraget skulle höjas med 400 kronor och sedan följa inkomstutvecklingen. Vi vill också kraftfullt öka statliga resurser till skola och barnomsorg. Att minska klassklyftor och satsa på samhället och välfärden, så att alla unga får så bra förutsättningar som möjligt att klara sig i livet, är en nödvändig investering för framtiden.
Vänsterpartiet Knivsta har i sin budget för 2026 flera åtgärder som främjar unga. Till exempel är det skandal att kommunen inte har någon fritidsgård, och det vill vi ändra på. Ungdomar behöver en plats utanför hemmet där de kan träffas efter skoltid och där det finns andra vuxna än föräldrarna, som de har förtroende för. Idag, när trångboddhet är ett växande bekymmer, är det särskilt viktigt.
Kulturskolan är bland det finaste Sverige har. Den ger barn möjlighet att utvecklas konstnärligt och socialt, främjar kreativitet och intelligens och motverkar psykisk ohälsa. Att lära sig utöva och uppskatta konst och kultur berikar livet. Men alla har inte möjlighet att sätta sina barn i kulturskolan och den vanligaste orsaken är att det är för dyrt. Därför vill vi halvera avgiften så att fler får råd.
Om man vill satsa på unga måste man lägga resurser på skolan. I Knivsta föreslog Vänsterpartiet 30 miljoner mer än styret på skolan för att öka antal lärare och annan utbildad personal, och därmed öka elevernas chanser att klara studierna och ta sig vidare. Alla elever ska känna sig trygga och sedda och få det stöd de behöver, oavsett vilka förutsättningar de har.
Vi vill också ge mer pengar till biblioteket som spelar en betydande roll för bland annat läsfrämjande, samt gratis kollektivtrafik till unga året om – för en aktiv och meningsfull fritid. Idrottsföreningarna som gör ett ovärderligt jobb för folkhälsan och ungas fritid, oftast ideellt, behöver också ökat stöd. Dessutom är vårt mål att alla från årskurs nio till ettan på gymnasiet ska få ett sommarjobb, en viktig första chans i livet att tjäna egna pengar, få arbetslivserfarenhet och knyta kontakter.
Det här är några steg mot ett samhälle som tar ansvar för sina medborgare och jobbar förebyggande för att unga ska må bra. Det borde ligga i allas intresse. Ett samhälle som är bra för barn och ungdomar, är bra för alla.
Ida Gabrielsson vice ordförande Vänsterpartiet Elin Johansson ordförande Vänsterpartiet Knivsta
Det är inte förvånande att Lars Ört, med sin koppling till Sverigedemokraterna – det enda riksdagsparti som inte står bakom Sveriges klimatmål till 2045 – kritiserar den fria kollektivtrafiken för länets unga. Han föreslår att ungdomar istället ska gå, cykla eller bli skjutsade med bil, och menar att miljöargumentet är ihåligt samt att kostnaden är för hög.
Hans förslag är därför att dela ut sommarkort till de ekonomiskt utsatta familjerna istället för att alla får. Men att selektivt dela ut sommarkort till ekonomiskt utsatta familjer skulle kräva omfattande administration och personliga ekonomiska granskningar – något som sannolikt kostar mer än att skicka länken till alla ungdomar, som idag. Så att ta bort rätten till fria kollektiva resor skulle inte ge ökade resurser till varken vård hos regionen eller äldreomsorg i kommunerna.
Att fortsätta med fri kollektivtrafik för unga skulle däremot, enligt forskningen, öka ungdomarnas frihet, sociala liv och miljömedvetenhet. De unga får möjlighet till trygga resor till sommarjobbet och en meningsfull fritid under hela sommarlovet, även när deras föräldrar är på jobbet. Det är en investering i både individens och samhällets framtid.
Vänsterpartiet Knivsta har fullt förtroende för våra representanter i regionen. De kommer inte kompromissa med vården eller personalens arbetsvillkor för att ge ungdomar fria resor – det är en falsk motsättning, som Ört skapat. Att påstå att Vänsterpartiet prioriterar ungdomars resor framför ”verkliga problem” är att skapa en konflikt som inte finns. För framtiden ser vi en fri, trygg och hållbar kollektivtrafik som det bästa alternativet för framtidens samhälle – Knivstas och länets ungdomar under all deras fritid.
Fram till dess ser Vänsterpartiet Knivsta fram mot sommarlovet 2026 med fria resor för länets ungdomar och många härliga möten och aktiviteter.
Christer Johansson Gruppledare, Vänsterpartiet Knivsta
Vänsterpartiet Knivsta bjuder in till sin 110:e Röd Lördag. Denna gång på Sågverkstorget vid Willys södra entré mellan 11.00 – 13.00 den 30 augusti. Det har under åren blivit många intressanta och trevliga samtal sedan starten 2014. Vår ambition är att regelbundet lyssna på Knivstabornas synpunkter och idéer samt alltid göra vårt bästa för att bemöta och genomföra de framförda önskemålen.
Aktuella frågor i Knivstapolitiken, som diskuteras just nu, är bland annat ungdomarnas sommarbusskort, fotbollsplaner i framtiden, hyresrätter och naturligtvis byggandet av de två nya spåren för tågen. Vi oroar oss en hel del för villkoren för Knivstas unga på fritiden. Men störst oro känner vi för bristen på en grön och hållbar politik såväl i Knivsta som i landet. Ett konkret lokalt exempel är förslaget om att bygga en livsmedelsbutik i del av det tänkta naturreservatet i Kölängsskogen.
Du kanske har några helt andra frågor som du funderar på? Välkommen till tältet på lördag och har du inga frågor är du lika välkommen i alla fall. Det finns böcker att vinna i vår Vänsterquiz och naturligtvis bjuder vi som vanligt på kaffe.
De utvärderingar som gjorts av försöken med gratis kollektivtrafik för ungdomar listar många positiva aspekter, skriver Christer Johansson. Foto Axel Hilleskog
Införd på UNT Debatt 11 augusti 2025
Försöket gratis kollektivtrafik till ungdomar under sommarmånaderna har gett många goda effekter, skriver Christer Johansson.
Även denna sommar har ungdomar i Knivsta och hela länet kunnat resa gratis med kollektivtrafiken. Det är tredje gången sedan starten 2018 som detta erbjuds, och det har visat sig vara ett viktigt steg mot ökad social inkludering. Genom fri kollektivtrafik får även barn och unga från mindre bemedlade familjer möjlighet att delta i aktiviteter och umgås med sina vänner.
Vänsterpartiet Knivsta uppskattar Region Uppsalas prioritering på länets unga. Tyvärr finns det de som inte delar vår uppfattning. Inför budget i riksdagen 2019 röstade Moderaterna, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna bort det tidigare beslutet om fri kollektivtrafik på sommaren för hela landets unga – ett löfte som skulle gälla till och med 2020. Först 2024 återinfördes sommarlovskorten, för länets ungdomar, efter att Centerpartiet lämnat alliansen och SD vilket förändrade majoritetsförhållandet i Region Uppsala. Nu styr Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Centerpartiet.
Kritik mot fri kollektivtrafik har även kommit från UNT:s ledarsida, som hänvisar till regionens ekonomiska utmaningar. Men kollektivtrafiken håller sig år 2025 inom budget, trots vissa problem med vuxna som inte betalar. Vänsterpartiet menar därför att satsningen på sommarlovskort till unga är både rimlig och viktig.
Efter den rikstäckande utdelningen av sommarlovskort 2018 gjordes flera utvärderingar. Bland annat visade de att:
Chaufförernas arbetsmiljö förbättrades, då plankning bland unga minskade.
Stämningen på bussarna blev trevligare, trots att antalet ungdomsresor fördubblades.
Internationellt har flera länder och städer infört förenklingar för sina medborgare i kollektivtrafiken. Tyskland erbjuder sedan 2018 ett månadskort för hela landet för 49 euro. London och Stavanger har, liksom svenska kommunerna Östersund, Fagersta och Sala, fri kollektivtrafik för alla sina medborgare.
RISE, Sveriges forskningsinstitut och innovationspartner, har på uppdrag av Majblomman genomfört en omfattande internationell studie om fri kollektivtrafik för barn och unga. Studien, som presenterades i december 2024, lyfter flera viktiga aspekter:
Universell tillgång minskar stigma och gör kollektivtrafik till ett naturligt val.
Bilskjuts, innehav av bil, moped eller dylikt blir inte heller längre en statusmarkör.
Självständighet, säkerhet och trygghet ökar bland unga.
Fysisk aktivitet påverkas inte negativt.
Miljö och trafiksäkerhet förbättras genom minskat bilberoende.
Sammanfattningsvis säger rapporten att de unga får ett minskat framtida beroende av bilresor. Vilket i sin tur kommer att ha en positiv påverkan på miljö och klimatavtryck, men också på trafiksäkerheten. RISE menar även att fri kollektivtrafik kommer ha en mer långsiktig påverkan på ungas val av transportsätt i framtiden, som vuxen. Detta kommer att vara en viktig förutsättning för att minska den framtida privata bilanvändningen.
Alla dessa insikter visar att fri kollektivtrafik har haft en bredare och djupare inverkan än bara ekonomiska konsekvenser, vilket påverkar ungdomarnas frihet, sociala liv och miljömedvetenhet.
Vänsterpartiet Knivsta menar att det är självklart att ungdomarna i Knivsta och länet ska kunna ha tillträde till en meningsfull fritid, även i framtiden. För att det ska vara möjligt måste de också kunna ta sig dit.
Christer Johansson
Gruppledare Vänsterpartiet Knivsta
Med stigande förvåning har jag sett SVT:s tre avsnitt långa skildring av vad som beskrivs som manlighetens kris. Det här händer ju med några års mellanrum – att feminismen plötsligt anses så dominerande att SVT i något anfall av ångest bestämmer sig för att låta män som känner sig angripna ”tala ut” om ”problemet”, i långa entimmessändningar, med ett minimum av fakta. Det blir en obegriplig skuggboxning mot väderkvarnar varje gång.
SVT blandar den omhuldade bilden av den kampsportstränade mansstereotypen (så är inte de kampsportare jag känner) med HBTQI-kritik (jodå, Jan-Emanuel får in det också) med en påstådd bild av att klassiska mansideal skulle vara hotade. Detta i en tid då extremhögern odlar dem mer framgångsrikt än någonsin i modern tid. Aktivklubbarna växer, HBTQI-frågorna möter en internationell backlash och ett nymornat intresse väcks för 30-talsinspirerade kroppsideal. Ändå påstås i SVT-programmet att ”toxisk maskulinitet” är det dominerande begreppet.
Var då, undrar vän av ordning? Det räcker med att zappa en valfri kväll mellan diverse TV-kanaler och streamingtjänster för att slå hål på den myten. Där ser vi det vanliga överflödet av actionskildringar där män skjuter, slåss, skallar, sparkar, jagar, är ute på äventyr, räddar kvinnor ur kniviga situationer, sladdar runt i snabba bilar, agerar experter, hjältar, skurkar, poliser, löser gåtor, lyfter skrot….
SVT ägnar ändå nu ändå hela tre program åt att beskriva problemet som det motsatta. Varför?
Och utöver de märkliga valet av intervjuobjekt, som aldrig förklaras eller styrks, styrks inte heller intervjuernas många påståenden. Jan-Emanuel Johansson tycker att feminister bör be om ursäkt.
Han säger vidare att det är bättre att män än kvinnor bär 70-kilos(!) mjölsäckar. Vem bär en 70-kilos mjölsäck? Vem packar ens en sådan? Sädessäckars standardvikt är snarare 25 kilo – och alla vi som kånkat hundratals havresäckar, torvbalar, kornsäckar, tiotusentals höbalar, halmbalar med mera är väl inte dummare än att vi skulle använda en palltruck, eller åtminstone en pirra eller skottkärra för en tyngre börda. Det är alla stalltjejers vardag. Gör inte Jan-Emanuel det får han skylla sig själv.
Tyngre bördor bär man däremot dagligen inom vården, varje gång en kropp ska flyttas, vilket inte alltid kan ske med lyfthjälpmedel. Där skulle fler starka armar behövas – men hur går det ihop med mansrollen?
Annat traditionellt kvinnogöra är att bära ved och vatten. En kvinna under förra seklets första hälft kunde behöva gå 15 gånger per dag från brunnen med oket tyngt av två fulla vattenhinkar. Varje gång. Ovanpå allt annat tungt arbete på åkrarna, i ladugården, i skogen och i hemmet. Ingen kropp håller för det i längden. Och den som provat att dagligen lyfta storkökens 10-kiloskastruller, potatissäckar eller tvätteriernas tvätthögar vet att där har kvinnokroppar stukats under många tunga lyft. Se också andra länder, där den könsstereotypa arbetsfördelningen lever kvar mer än i Sverige. Den gängse bilden av den afrikanska kvinnan, arbetande på åkern, framåtböjd med hackan, ett barn på ryggen, ett i kjolarna, därefter bördor på huvudet, fortfarande barnet på ryggen…. Tungt, tungt, tungt.
Ändå får Jan-Emanuels mjölsäcksexempel utgöra bilden av mansrollen, fast den inte överensstämmer med verkligheten. För att ta ett av många exempel.
Det stör mig kanske mest av allt – att när mansrollen skildras och feminismen problematiseras så görs det inte initierat och faktabaserat utan slarvigt och hypotetiskt. Någon får vräka ur sig något, bara.
Men vilka specialkunskaper har exempelvis Klarnas marknadschef för att i långa intervjuer vägleda tittarna genom mansrollens påstådda kris? Det får vi aldrig veta – bara att han sägs kunna ”läsa av trender.”
Programserien strösslar med hypoteser som beskrivs som dominerande i det offentliga samtalet, men de styrks aldrig. Inga forskare, ingen statistik eller faktagranskning presenteras.
Tyvärr är det ofta så. Varför just jämställdhetskritik gång på gång undantas från vanliga krav på saklighet är en gåta. Det är synd – eftersom våra könsroller hade förtjänat en bättre diskussion.
Sakfelen hopar sig också, som när Jan-Emanuel Johansson påstår att ”hela den traditionella arbetarklassen är män”. Hallå….traditionell arbetarklass bara män?? Tvätterskor, väverskor, spinnerskor, sömmerskor, formerskor, sillkärringar, städerskor, packerskor, avsynare, vårdbiträden, hembiträden, kokerskor, köksbiträden, kassabiträden, pigor, växeltelefonister, kretskortsmontörer…. Överallt i industrin och vården och omsorgen har kvinnor jobbat. Alltid. Det har kryllat av dem. Ändå kryddar TV-serien påståendet om den helt manliga arbetarklassen med att tala om ”kvinnors inträde på arbetsmarknaden.” Blir alldeles matt…
”Vi lider av en toxisk könslöshet”, säger Jan-Emanuel vidare, utan annan förklaring än att mansrollen påstås ifrågasatt. Han menar att feminister borde be om ursäkt. Influencern Benjamin ser det som ”ett lyft för hela Sverige om en lärare kunde vara öppen med att han tar anabola steroider”. Påståenden staplas. Frågorna hopar sig.
Inte heller när man reproducerar brottsanklagade Andrew Tates budskap till sina följare och dessas förnekande av att han skulle ha begått brott sker någon fördjupning. Det är något som bara sägs. Han är en god människa, punkt. Vi får veta att reportern kanske har en annan åsikt, men inte mer. Beklagligt.
Och som vanligt understryks vikten av att just män måste få utlopp för sina undertryckta behov…
Det är synd. Vi hade ju behövt en riktig diskussion i tider av prestationskrav, osunda kroppsideal och psykisk ohälsa.
DN kultur recenserar programmet som en rejäl dikeskörning. Det är bara att hålla med.
För dig som är DN-prenumerant, kopiera länken och klistra in i webbläsaren
Nooshi Dadgostar talade i Almedalen om hur vi tar tillbaka kontrollen över välfärden, försvarar friheten och bygger ett starkt Sverige – tillsammans.
Välfärd, trygghet och frihet – det var de bärande teman när Nooshi Dadgostar talade på Vänsterpartiets dag i Almedalen. I ett tal som vävde ihop internationell solidaritet med svensk vardagspolitik målade hon upp ett Sverige där friheten monteras ner bit för bit – men där människor nu börjar kräva förändring.
– Vi erbjuder förändring på riktigt. Ett Sverige vi känner igen. Ett starkt, tryggt land. Vi kommer komma dit. Med en ny vänsterregering, sa Nooshi Dadgostar.
Hon talade om hur frihet inte är något som kommer ovanifrån, utan som byggs tillsammans genom jämlikhet och trygghet. Den friheten hotas nu av växande ojämlikhet, marknadsstyrd välfärd och organiserad brottslighet.
– Friheten säljs ut. Och när den försvinner – då lämnar staten fältet öppet för gängen.
Ett stort fokus i talet låg på att gängkriminella fått fäste i den skattefinansierade välfärden. Hon nämnde HVB-hem som används för att rekrytera barn till kriminella nätverk, assistansbolag där pengar tvättas och avhopparverksamhet som drivs av de gäng som människor försöker lämna.
– Vi står nu i ett läge där vi behöver avkriminalisera välfärden. Vi måste avkriminalisera välfärden.
Nooshi Dadgostar riktade kritik mot både nuvarande och tidigare regeringar som valt att privatisera centrala samhällsfunktioner, vilket gjort det möjligt för kriminella att slå sig in i välfärden.
– Jag säger det som mamma. Mitt barn och andras barn är inga kassakor eller aktier. Jag vill att vi ser dom som barn.
Samtidigt beskrev hon hur klassklyftor och ekonomisk otrygghet ökar, medan regeringen prioriterar skattesänkningar för de rikaste.
– Var är våra pengar? För inte har dom hamnat hos dom som sliter i sjukvården eller hos den som går på skiftet i stålindustrin.
– Glass på stranden och minigolf i solnedgången ska inte vara en ouppnåelig dröm. Men för många är det just det idag.
Hon talade också om Sveriges roll i världen och behovet av att återupprätta den svenska rösten i försvar av internationell rätt och mänskliga rättigheter.
– Jag vill att den svenska rösten ska höras. Högre! Friheten ska gälla allas våra barn. Återupprätta den svenska rösten i världen!
Talet avslutades med en sommarhälsning som knöt ihop politik med vardag:
– Njut av friheten. Ta en espresso macchiato på balkongen, bara bada bastu och avsluta med ett dopp i sjön en regnig dag.
Fattigdomen ökar, fler barn blir vräkta och matpriserna skenar. När den politiska retoriken kretsar kring syndabockar och dålig karaktär är det viktigt att påminna sig om de verkliga orsakerna till den ökade fattigdomen: en politisk linje som går ut på att ta från de fattiga och ge till de rika.
När jag var elva år åkte min familj och jag på vår första utlandssemester. Mamma och pappa hade hittat ett sätt att möjliggöra min och min brors stora dröm: att åka till Disneyland i Paris.
Allt var kalkylerat in i minsta detalj. Vi hade en för tiden unikt bränslesnål bil: en Volkswagen Lupo, som fortfarande är den minsta bilmodell jag någonsin skådat. Den är som en Fiat 500, fast helt utan charm (och givetvis utan AC). Vi bodde på billiga hotell längs vägen och sedan utanför Paris. På ett ställe klämde vi in oss i ett trebäddsrum och smugglade med frukost till pappa.
Min bror och jag var överlyckliga. Vi hade aldrig tänkt att Disneyland var möjligt för oss, och det var det inte egentligen, för mamma och pappa hade helt enkelt inte råd. Men de gjorde uppoffringar och planerade minutiöst för att uppfylla vår dröm (och tysta vårt tjat).
Och det ordnade sig för oss: ekonomin blev bättre, vi skuldsatte oss inte. Jag hade en trygg uppväxt och behövde inte oroa mig för att ha råd med mat. Vi levde inte i lyx, men inte heller på gränsen.
Men för många barn är läget ett annat, och de mest utsatta i samhället har prövats hårt av de senaste årens politik. Var elfte barn växer upp i en skuldsatt familj, och nära sju procent av befolkningen lever i fattigdom. Andelen fattiga i Sverige har fördubblats (!) sedan 2021. Omkring 700 000 svenskar klarar inte av att betala nödvändiga utgifter.
Jag vet att finansminister Elisabeth Svantesson (M) har haft en ekonomiskt tuff uppväxt. Det är svårt att förstå hur man kan göra den resa hon gjort: att gå från att leva på marginalen till att ge det lika verklighetsfrånvända som nedvärderande svaret ”pruta i matbutiken”.
Var elfte barn växer upp i en skuldsatt familj, och nära sju procent av befolkningen lever i fattigdom. Andelen fattiga i Sverige har fördubblats (!) sedan 2021. Omkring 700 000 svenskar klarar inte av att betala nödvändiga utgifter.
Regeringen tycks se fattigdom som ett val, eller åtminstone som ett resultat av en rad dåliga beslut. Kort sagt: det är individens eget fel att pengarna inte räcker. Många gånger verkar de vara övertygade om att larmen om tomma bankkonton är överdrivna: att det bara handlar om att folk inte vill avstå avokadomackor och take away-latte.
Men det är politiska beslut – ytterst Elisabeth Svantesson – som är ansvarig för utvecklingen. Tidöpartiernas politik äratt offra de fattiga för att gynna de rika: det är omvänd Robin Hood-politik. Den ökade fattigdomen är inte en slump.
Inte nog med att man sänkt skatten för medel- och höginkomsttagare och höjt rotavdraget: man har också varit passiv i frågan om de ökade levnadskostnaderna, som matpriserna och hyrorna. Bostadsbidraget har urholkats så mycket de senaste åren att det i samma utveckling kommer att ha avvecklat sig självt år 2035.
Sveriges stadsmissioner larmade för ett par veckor sedan om att 10 000 barn är hemlösa. Organisationen beskriver den ökande fattigdomen som ”en storm som vi inte tidigare trott varit möjlig”. Det är stormen Svantesson som har dragit in.
När regeringen och SD nu planerar för ”kvalificering till välfärden” – lyssna på det sjuka uttrycket – kommer det att innebära ännu hårdare press på samhällets svagaste och ännu större klyftor. Ironiskt nog hävdar man, som alltid, att syftet är att öka integrationen. Men hur ska en människa komma in i samhället utan tillgång till föräldrapenning eller bostadsbidrag?
När den politiska retoriken kretsar kring syndabockar och dålig karaktär är det viktigt att påminna sig om de verkliga orsakerna till den ökade fattigdomen: att utgifterna ökat mer än intäkterna, samtidigt som politiken inte bara misslyckats med att väga upp den utvecklingen, utan helt enkelt prioriterat annat.
