Josefin Brink inledde mötet med att berätta om vägen till en feministisk politik. Ett intressant föredrag som engagerade de närvarande medlemmarna.
Under föredraget fördes en intressant dialog och vi fick höra om hur den nuvarande politiken försvårar kvinnors villkor på arbetsmarknaden och i samhället. Det finns mycket kvar att göra för att förbättra kvinnors villkor och vi fick en del tips att fortsätta jobba med. Josefin berättade slutligen om ett förslag till statsbidrag som belönar de kommuner som jobbat med att skapa rättvisare löner mellan kvinnor och män.
Efter att Josefin visat talang på att springa fort till tåget. Som hon hann med, genomfördes ett odramatiskt årsmöte. Den nya styrelsen fick följande utseende:
Christer Johansson, ordförande Siv Ahlström, sekreterare Jaime Escobar, kassör Maria Fornemo, ledamot Björn Jonasson, ledamot
Sören Ericson valdes till revisor och Lisbeth Davidsen Johansson till valberedning.
På partikansliet arbetar ett 20-tal anställda med politikutveckling och service till partistyrelse, partidistrikt och allmänhet. Vi vill nu utöka den styrkan med en kvinnopolitisk sekreterare.
I samarbete bl. a med de kvinnopolitiskt ansvariga i partistyrelsen ska du utveckla partiets kvinnopolitiska arbete med tonvikt på kvinnors organisering.
Arbetet kommer att innebära kontakter med partidistrikt, partiföreningar, kvinnopolitiskt ansvariga, organisationer/föreningar i syftet att stärka det kvinnopolitiska arbetet och kvinnors organisering. I arbetet ingår besök i partidistrikten.
Du ska ha goda kunskaper såväl om partiets politik och organisation som inom ämnesområdet. Du ska kunna uttrycka dig väl i tal och skrift.
Anställningen är en projektanställning till 08 12 31 med trolig förlängning. Tillträde enlig överenskommelse.
37,5 timmars arbetsvecka oreglerad arbetstid, viss arbetstid kvällar och helger.
Lön enligt kollektivavtal, 22 520 – 27 900/ månad beroende på tidigare erfarenhet.
Nedanstående artikel infördes den 5 mars i Knivsta bygden under rubriken ”Internationella kvinnodagen viktigare än någonsin” och UNT den 11 mars under rubriken ”Tio kvinnor misshandlas varje timme”
Den 8 mars uppmärksammas kvinnors villkor, på olika sätt, över hela världen. Behövs en speciell dag för kvinnor i Sverige 2008, i världens mest jämlika land? Ja, anser vi i Vänsterpartiet och vill fortsätta att jobba för att kvinnor i Knivsta och resten av landet ska kunna leva med grundläggande mänskliga fri- och rättigheter.
Det största hindret för att kvinnor under trygga former ska kunna delta i det sociala livet och röra sig fritt i samhället är mäns våld. Våldet mot kvinnor, där förövaren var bekant med offret, ökade med 28 % i Uppsala län under 2007. Detta enligt Brottsförebyggande rådet, BRÅ som dessutom uppskattar att det i Sverige misshandlas 10 kvinnor i timmen och våldtas en kvinna i timmen, dygnet runt, året runt. Hur många av dessa finns i Knivsta?
Kommunerna är sedan 1998 skyldiga att tillhandahålla det stöd och skydd som våldsutsatta kvinnor och deras anhöriga är i behov av. Det vanliga i många kommuner är att förlita sig på ideella krafter och ge ett varierande stöd till kvinnojourer. Socialtjänsten, lärare, elever och ansvariga politiker har inte tillräcklig kompetens för att hantera kvinnornas och tjejernas behov. Kvinno- och tjejjourerna har ofta den kompetensen. I Knivsta finns ingen kvinnojour. När kommer en tjej- och kvinnojour att öppna i Knivsta?
Löneskillnaderna mellan män och kvinnor fortsätter att öka och i Knivsta tjänar genomsnittskvinnan drygt 100 000 mindre per år, än genomsnittsmannen. Många av dessa kvinnor jobbar hos kommunen med att upprätthålla vår gemensamma välfärd. Trots tuffa villkor gör de varje dag en stor insats för Knivstas barn och gamla. En så bra insats att när den borgerliga kommunledningen i januari 2008 införde privat kundval inom hemtjänsten valde alla utom en den kommunala verksamheten. Det behövs inga vinstkrävande privata aktörer inom den offentliga välfärden. Istället behövs det bättre villkor som heltidstjänster, mer personal och högre löner för de kvinnor som står för grundläggande viktiga välfärdsjobb.
Vänsterpartiet i Knivsta har i flera år drivit frågor om tjejers och kvinnors villkor i Knivsta. Vi vill se ett tryggare Knivsta för kvinnor i alla åldrar i hemmen, på arbetsplatserna och i skolan.
Siv Ahlström (v) Maria Fornemo (v) Christer Johansson (v) Marika Olofsson (v)
Temat för vårt årsmöte var lätt i år och med placering 4 dagar före den 8 mars blev det ännu lättare. Kvinnors villkor är tuffare än på länge och vem kan bättre förklara hur allt hänger ihop än Josefin Brink.
Vi i Vänsterpartiet Knivsta är stolta att få Josefin Brink som vår gäst på vårt årsmöte den 4 mars 19.00. Vi träffas i sal 3 i Knivsta Servvicehus och Josefin kommer att inleda med ett seminarium om feministisk ekonomi, med efterföljande frågestund.
I samband med frågestånden bjuder vi medlemmar och sympatisörer på fika varefter det hela avslutas med ordinarie årsmöte.
Torsdagen den 14 februari då solen sken och vinden blåste tog tre medlemmar tåget till Stockholm för att hälsa på vår riksdagsman på hans arbetsplats.
Jacob och praoeleven Sophia, från Knivsta tog emot oss i stora entren. Efter registrering tog vi oss in till matsalen där det, på Alla Hjätans Dag, serverades hjärtvänlig mat som smakade mycket bra.
Jacob gav oss mycket av sin tid och vi hann runt för att se alla vackra rum och konstverk. In till riksdagssalen var det tuffare kontroll än på flygplatserna men väl ine var det snabb utfråning av några ministrar. Frågorna varierade och vi fick höra minidebatter i så skilda ämnen som bredband, flyktingmottagning och skatter.
Dagen avslutades med ett besök i Jacobs arbetsrum medan Sophia gick och lyssnade på EU-kommissionens ordförande José Manuel Barroso som talade i gamla riksdagshuset. Efter en kaffe i vänsterpartiets lunchrum blev det tåget hem igen medan Jacob fortsatte planerandet av miljö- och jordbruksutskottets resa till Brasilien.
Här kan du läsa om hur Sophia tyckte det var att praoa i riksdagen. Till Jacobs blogg
Med EU:s nya grundlag, Lissabonfördraget, sker en omfattande maktöverföring från medlemsländerna till EU-systemet. Riksdagens utredningstjänst har kommit fram till att EU:s makt ökar i cirka 100 områden.
En sådan maktöverföring har vi inte varit i närheten av sedan Sverige blev medlem 1995. Vi kan på goda grunder hävda att EU med det nya fördraget är något helt annat än det EU som väljarna med knapp majoritet sa ja till i folkomröstningen 1994.
Alla viktiga funktioner för att hantera byggandet av en stat återfinns i Lissabonfördraget. Det omdöpta fördraget liknar till 95 % det förslag till konstitution som röstades ner av Holland och Frankrike. EU blir, med Lissabonfördraget, alltmer lik en stat med utrikesminister och president
Det aviseras att en stor armé med stark vapenkapacitet ska byggas upp för militära operationer runt om i världen. Det blir en gemensam gränspolis. Sociala tjänster görs till en handelsfråga och det blir svårt att hindra att stora privata bolag från andra länder köper upp viktiga delar av vår offentliga sjukvård och utbildningssektor. Stabila priser blir viktigare än full sysselsättning och sociala villkor.
Inom det nuvarande EU:s inre marknad kan miljöfrågorna som utsläppsrätter, transporter, djuruppfödning och köttproduktion betecknas som ett rent fiasko. Det föreslagna fördraget visar inte på några förbättringar. Vänsterpartiet Knivsta anser att en folkomröstning är det enda alternativet att visa respekt för invånarna i Sverige och Europa och därmed en respekt för demokratin.
I valrörelsen lovade Göran Nilsson, moderat kommunalråd i Knivsta, att kommunen skulle få bättre ekonomi med en borgerlig regering. Nu vet vi svaret.
Dagen innan julafton skickade regeringen ut en remiss med förslag på historiska försämringar av sjukförsäkringen. Planen är att de nya reglerna ska träda i kraft redan vid halvårsskiftet 2008. I och med detta vältrar Nilssons partikamrat, Reinfeldt över kostnader på Sveriges kommuner. Fredrik Reinfeldt tycker att det ska löna sig att vara högavlönad och frisk. Därför sänker han ersättningarna för alla som haft oturen att drabbas av ohälsa och arbetslöshet. Och därför föreslår regeringen i remissen att sjuka ska få socialbidrag istället för sjukpenning. Enligt regeringens förslag ska man bara kunna vara sjukskriven ett år. Endast om man har livshotande sjukdomar ska man få förlängd sjukpenning i högst 18 månader med sänkt ersättning från 80 till 75 procent.
Om man blir sjuk igen efter dessa 18 månader och är arbetslös ska man med Reinfeldts nya regler inte längre få sjukpenning. Även om det är livshotande. Då hänvisar Reinfeldt oss till socialbidrag. Som socialbidragstagare i Stockholm får man inte ens ett SL kort numera. Hur ska man då ha råd att besöka sjukhus, nära och kära? Och vart är vi på väg? Vad är det som säger att en svårt sjuk människa som i ena stunden inte ens har rätt till ett SL kort, i andra stunden ska ha rätt till lika bra och dyr vård som självaste Reinfeldt? Arbetsförmågan hos sjukskrivna ska enligt förslaget redan efter 6 månader prövas mot hela arbetsmarknaden. Om en sjukskriven förskolelärare med ryggont från Borlänge kan ta ett jobb som exempelvis spärrvakt i Stockholm går hon miste om sin ersättning. Även om hon aldrig skulle få jobbet som spärrvakt. Regeln urholkar anställningsskyddet och gör att många sjukskrivna kommer att förpassas till arbetslöshet eller socialbidrag.
Regeringen motiverar de sänkta ersättningsnivåerna och tidsgränserna med att det ökar incitamenten att arbeta. Men på vilket sätt ökar incitamenten hos en kvinna med bröstcancer, trafikskada eller depression av att hon blir fattigare? Problemet är ju att man som sjuk inte har full arbetsförmåga. Och på vilket sätt tillfrisknar man snabbare av att ha den ekonomiska stressen som gnager på livet? Reinfeldt gör miljardbesparingar på sjuka, trots att överskotten i sjukförsäkringen uppgår till 14 miljarder kr bara i år. Men istället för att överskotten kommer oss försäkrade tillgodo, används de för att finansiera sänkta skatter för landets miljonärer och bidrag till överklassnära tjänster.
I och med att allt fler människor som är sjuka tvingas söka socialbidrag så kommer kommunernas utgifter att öka. Regeringen har dock inga som helst planer på att ersätta kommunerna för denna enorma förändring.
I regeringens budget för 2008 fryses statsbidragen vilket innebär kraftiga nedskärningar i välfärden på sex miljarder år 2010 och 3,2 miljarder år 2009. I och med försämringarna för sjuka måste kommunerna skära ner ytterligare på välfärden för att finansiera det ökade behovet att försörjningsstöd.
Vänsterpartiet vet att människor är både starka och ömtåliga, därför vill vi värna om den solidariskt finansierade sjukförsäkringen. Plånbokens tjocklek får inte avgöra våra möjligheter att leva ett värdigt liv.
LiseLotte Olsson riksdagsledamot för Vänsterpartiet i socialförsäkringsutskottet
Christer Johansson gruppledare Vänsterpartiet Knivsta
Redaktören ligger efter med uppdateringar vilket han ber om ursäkt för, men lovar bättring av både nytt och lite äldre material.
Under våren 2008 planerar vi inom föreningen att delta i kampanjen "Låt folket bestämma", besöka länets riksdagsman i riksdagen, knacka 200 dörrar och berätta om vår politik inför budgetfullmäktige, hålla torgmöten om bland annat kollktivtrafik, delta på kommun- och landstingsdagar och en hel del mer.
Håll utkik i kalendern som kommer att ständigt uppdateras.
Hoppas vi ses – du kommer att behövas.
Christer Johansson ordförande och gruppledare Vänsterpartiet Knivsta
Distriktets välfärdsgrupp hade bjudit in Rolf Wasteson, gruppledare för Vänsterpartiet i Nacka för att prata om kundval och valfrihet i det moderatstyrda Nacka
Rolf berättade att vägen fram till dagens situation, då kommunen från 1 januari, 2008 kommer att sakna hemtjänst i kommunal regi, började med införande av målstyrning redan på 1980 – talet. I början på 90 – talet kom prestationsersättningar och skolpeng samt ett nytt internhyressystem. Det hela verkade till en början ganska ”ofarligt”, men i slutet på 90-talet kom den första nedläggningen av kommunal verksamhet. Det var den lilla men för många så viktiga kommunala fotvården. Istället fick de äldre en ”check” att köpa privat fotvård med.
Då en av målstyrningens fyra hörnstenar var delegation till lägsta nivå fanns det ett antal verksamheter i den kommunala produktionen som nu var lätta att knoppa av, konkurrensutsätta eller sälja. Under senare delen av 90 talet bildades det dessutom en särskild organisation med syfte att uppmuntra och underlätta avknoppning.
En annan av de fyra hörnstenarna i styrningen av Nacka kommun är ”Konkurrens genom kundval eller upphandling”. De kollektiva tjänsterna som parkunderhåll och snöröjning upphandlas men kommunen får inte alltid lägga in egna anbud. De individuella tjänsterna erbjuds genom kundval och här har inte kommunen något avtal. På grund av att ingen upphandling har gjorts.
Valfrihet för äldre
I dagens Nacka får vi ofta höra att det finns så många alternativ, ca 50 olika företag, för de äldre kommuninvånarna att välja på. Men enligt Rolf så är de flesta företagen små och har specialiserat sig inom ett speciellt område, verksamhetsmässigt eller geografiskt. ”Kunderna” som blir missnöjda väljer en ny anordnare, om de orkar, men ytterst få ställer krav på bättre verksamhet. Det finns inte heller någon politiskt ansvarig att ställa till svars då nämnderna bara fördelar medel till utföraren som blivit vald.
Bland de privata anordnarna saknar cirka 75 % kollektivavtal, har oftast mindre andel utbildad personal, saknar meddelarfrihet och har en bristande egenkontroll. Det är mer ovanligt med Lex Sarah – anmälningar från de privata anordnarna. Kommunen har efterhand som fler privata aktörer kommit in fått de tyngsta uppdragen. I början av 2000 – talet lyckades den kommunala äldreomsorgen genom utbildning och omorganisation höja effektiviteten, skapa en bättre trivsel och lägre sjukfrånvaro. Utveckling av speciella seniorcentra påbörjades. Men under 2006 visade sig resultaten av de tunga uppdragen. Sjukfrånvaron ökade igen och verksamheten visade ”röda siffror”. Den 1 jan 2008 läggs all kommunal hemtjänst i Nacka kommun ner och seniorcentraidéerna omöjliggörs.
”Sista unset av valfrihet försvinner”
Under kvällen fördes en ständig dialog mellan Rolf och de närvarande. Samtliga deltagare var aktiva och ställde många frågor som Rolf snällt svarade på. Så snällt att mötet avslutades 30 minuter senare än utsatt tid. Välfärdsgruppen tackar alla för i år och kommer att fortsätta arbetet med äldrefrågor fram till den 19 sept. 2010.
Den 17 nov 2007 invigdes 90-årsfirandet med tal av Lars Ohly, Sören Bergqvist och Ilona Szatmari Waldau på ett kylslaget möte på Stora Torget.
Uppsala startade firandet av partiets 90 åriga tillvaro med torgmöte på Stora Torget i Uppsala. Anders Eriksson, ordförande i Vänsterpartiet Uppsala agerade konferencier och Lars Ohly, Sören Bergqvist och Ilona Szatmari Waldau talade alla om vikten av solidariska alternativ till utförsäljningar och privatiseringar. Ohly gick till hård attack mot den borgerliga politiken i kommun och landsting.
Efter det kylslagna torgmötet fortsatte firandet inne i Rådhussalen där det bullats upp med fika och bokbord. Den eminente konferenciern Johan Persson från Ung Vänster fördelade ord och presenterade talare och trubaduren Jan Hammarlund. Anders Eriksson berättade om partiets historia, Ilona Szatmari Waldau talade om kvinnorna i partiet medan Oswald Söderqvist höll sig till distriktets omtumlande historia under de 90 åren.
Partiets ordförande Lars Ohly talade om tre viktiga framtidsfrågor. Om grunden för rättvisa, demokratin, om miljön som överskuggar allt, utan den spelar det andra ingen roll och slutligen vikten av att fortsätta utvecklas som ett feministiskt parti, vi måste ändra på det rådande kvinnoförtrycket på arbetsmarknaden och i samhället. Slutligen framförde Ida Gabrielsson en hälsning från Ung Vänster och berättade att Ung Vänsters nu viktigast frågor var: mäns våld mot kvinnor, antirasistisk kampanj och feministiskt självförsvar.
Kvällen avslutades sedan med fest på ett fullsatt Bokis där det förutom god mat bjöds på sång, musik och gratulationstal.
