Motion till KF den 27 april 2004.

Motion till Kommunfullmäktige Knivsta kommun    2004 04 27

Kulturskola till Knivsta  

Kultur i alla dess former är en ovärderlig stimulans för alla åldrar speciellt för unga. Därför anser vänsterpartiet att det i Sveriges yngsta kommun bör finnas, inte bara en musikskola utan en kulturskola.

Innehållet ska vara såväl dans, bild, hantverk, sång och naturligtvis musik av alla de slag. Ett mål för kulturskolan vore att varje år spela upp en musikal vilket skulle skapa utrymme även för ungdomsdelaktighet i samband med kostym och teknik.

Vi föreslår att alla elever i åk 4 – 9 som vill ska erbjudas plats.

Undertecknade yrkar, mot bakgrund av vad som ovan sagts     

att Knivsta kommun genast startar nödvändig planeringen för start av en kulturskola i Knivsta from ht 2005

Siv Ahlström (v)
Ann-Marie Morhed (v)

Knivstavänsterns politiska verksamhet genomgick under 2002 en omvandling från en begränsad kommundelspolitik till en komplett kommunpolitik. I den politiska ombildningen från kommundel till egen kommun befann sig Vänsterpartiets namn och representation relativt mycket i fokus.

KDN som plattform
Eftersom vi har haft ordförandeposten i Knivsta KDN under den senaste fyraårsperioden fick vi en hel del medial uppmärksamhet, vilket kan ha haft vissa positiva effekter för exempelvis ett hyfsat lokalt valresultat. Samtidigt blev partiet mycket påtagligt förknippat med Uppsala kommuns ekonomiska politik, en politik som utmärktes av stora underskott p g a otillräcklig resurstilldelning inom äldreomsorgen, alldeles för stora barngrupper inom barnomsorgen, undermåligt lokal- och grönyteunderhåll, minskade resurser till elevvårdsverksamhet inom skolan samt en mycket styvmoderlig hållning till lokal demokrati. Likaså förknippades vi med ansträngningarna att få Knivstas skolbudget i balans sedan en friskola tillskapats och dränerat den kommunala skolan på 240 elever och lika många ”skolpengar”. För att rädda skolbudgeten krävdes en elevtalsanpassning av lokaler och lärarresurser motsvarande kostnaderna för mer än sju normalstora klasser. Alla förslag i riktning mot förtätning väckte mycket kritik såväl inom som utanför skolan.

Det fanns ingen riktig politiska viljan att före valet fatta impopulära beslut som gick emot starka opinionsgrupper. Socialdemokraterna var direkta motståndare till varje form av inbesparing på skolan. Dock genomfördes med (v):s stöd ett beslut att successivt avveckla Thunmansskolans mellanstadium. Vårt politiska argument var att hellre spara lokaler än att ytterligare försämra elevvården inom grundskolan.

Den mediala exponeringen av (v):s politiska ansvar innebar från denna utgångspunkt en hel del negativ publicitet. (Möjligen fanns det också stöd för beslutet, men detta trängde i så fall inte igenom uppmärksamhetsbruset) Uppsala kommuns revisorer hade en helt annan utgångspunkt i sin kritik av Knivsta kommundelsnämnd än de lokala belackarna.

Man menade att Knivsta KDN p g a de stora underskotten varit ansvarslös i sin ekonomiska politik och borde ha gått mycket hårdare fram med rationaliseringar. Revisorerna yrkade på misstroende för knivstanämnden, vilket dock inte blev Uppsala kommunfullmäktiges beslut. Ordförandeplattformen förbättrade kanhända Vänsterpartiet politiska möjligheter att få igenom vissa politiskt prioriterade krav.

Exempelvis lyckades vi få medel avsatta till ett projekt för öppen ungdomsverksamhet motsvarande 1,5 tjänster, som senare övergick till permanent verksamhet. Inom äldreomsorgen genomdrev vi, tillsammans med S och Mp, att inga drastiska nedskärningar fick aktualiseras. I KDN hade Vänsterpartiet Anne-Marie Morhed som ordförande och ordinarie ledamot, Karin Vegerfors som ordinarie ledamot och Jaime Escobar som ersättare.

Förberedelserna för en ny kommun
I förberedelserna för den nya kommunen fick Vänsterpartiet en strategisk position genom ordförandeskapet i beredningsgruppen, det politiska samordningen av KDN och Indelningsdelegerade. Beredningsgruppens uppgift var att dels förbereda respektive organs sammanträden, dels hålla ihop kommunförberedelserna och det befintliga kommundelsarbetet till en sammanhållen process. Politiskt innebar det en styrning där samtliga partier var representerade. Med denna styrning slapp vi en mer traditionell uppgörelse mellan de största partierna, s och m. Det är svårt att bedöma det politiska värdet av den konsensusmodell som tillämpades, men den innebar ändå att samtliga partier hade fullständig insyn i förberedelsearbetet. Konsensusmodellen med representation för samtliga partier tillämpades i praktiskt taget allt politiskt beredande arbete.

Till detta hörde sex politiska arbetsgrupper med uppdrag att arbeta med den direkta utformningen av den nya kommunen. Vänsterpartiet fick ordförandeposten i den arbetsgrupp som hade till uppgift att förbereda uppgifterna för den ”mjuka nämnden”, dvs nämnden för skola, omsorg, social och kultur och i övrigt en ledamot i varje grupp. Den parlamentariskt utsedda ledningen i förberedelsearbetet utgjordes av Indelningsdelegerades arbetsutskott (IDAU) med 15 ledamöter. Majoriteten utgjordes av (s), som hade ordförandeposten samt (mp) och (v) majoritet. (v) hade 2 ordinarie ledamöter och en ersättare.

Rekrytering av nya krafter och skapandet av en kommunalpolitisk plattform
För det kommunalpolitiska arbetet krävdes många nya krafter. I ingången till verksamhetsåret 2002 hade vi bara lyckats rekrytera en enda person, Ulla Berglund, som ställde upp som ordinarie ledamot i IDAU. Men vi behövde rekrytera många fler, ett rekryteringsarbetet gick mycket trögt till en början. Ung Vänster, som bildat en aktiv grupp bland skolungdomar i Knivsta blev till stor hjälp. Under Knivsta marknad i maj kunde vi med bistånd från ungdomarna och distriktsexpeditionen (Seppo) sätta upp ett bokstånd med litteratur och lokala flygblad med presentation av Knivstavänstern och ett embryo till politisk valplattform. Vi genomförde också flygbladsutdelning i några viktiga bostadskvarter. Marknaden gav kontakter med några nya intresserade personer som var beredda att arbeta för vänstern. Det praktiska förberedelsearbetet för valkampanjen började på allvar i inledningen till sommaren. Vi höll flera träffar med förberedande politiskt prat och diskussioner kring formeringen av en lista med lokala kandidater.

Valrörelsen
Under sommaren växte en enkel valplattform fram som upptog fyra prioriterade områden, nämligen ungdomssituationen, den lokala miljön, skolan/fritiden, äldre- och barnomsorgen. Till dessa områden fogades ett antal politiska krav. Först i augusti blev valsedeln, med sammanlagt tio namn, klar. Eftersom vi inte lyckades hålla den formella deadlinen för listinlämning fick vi föra fram en sk öppen lista (det upptäcktes som tur var inte av några illasinnade politiska motståndare). Under senare delen av våren och under sensommaren och framåt annonserade vi varje vecka i Knivstanytt om möten och om politiska budskap. Totalt hölls under valrörelsen (fr o m april) tio möten, varav flertalet annonserades ut offentligt. Tillströmningen var mycket måttlig, men utökade ändå skaran sympatisörer hela tiden. Vid förberedelserna för valsedelsutskicket till närmare 4 000 knivstabor hade ett femtontal personer inställt sig. Under de tre sista veckorna av valrörelsen var arbetet mycket intensivt. Vi producerade sex lokala flygblad med presentation av kandidater och lokal vänsterpolitik, vi delade ut flygblad i bostadsområden och i Knivsta centrum i minst lika hög grad som övriga partier och vi höll appellmöten vid tre tillfällen, varav vid ett med mycket stort publikt pådrag med kort varsel, Ingrid Burman, bokbord och socialistisk korvutdelning.

Knivstavänstern deltog också i samtliga lokala valdebatter. Följande personer representerade (v) i sju olika debatter – Siv Ahlström – debatt om vården (kommunal), Anne-Marie Morhed – lokal debatt i Lagga och allmänpolitisk debatt I Knivsta, Ulla Berglund – debatt om bostäder och hyror, Sören Eriksson – debatt om fritid, Jerry Gullstrand – debatt om politik och livsåskådning och Ingrid Lindström – debatt om skolan. Knivsta lokalpolitiska arena dominerades av två politiska kraftfält. Det ena var det borgerliga – (m)-dominerade, som visserligen under valrörelsen höll en återhållsam profil i de traditionella skatte- och privatiseringsfrågorna. Men (m):s valkampanj märktes i första hand för att den var omfattande och påkostad. Det andra kraftfältet representerades av det nya lokala partiet Knivsta.nu, som hela tiden i mediedebatten presenterades som valets vinnare. Ingen egentlig granskning gjordes av partiets frånvaro av politiskt innehåll i viktiga frågor. Partiet bars likt kejsarens nya kläder fram av sitt budskap om att det politiska innehållet skulle fyllas av Knivstaborna genom medborgardialogen. Det var mycket svårt för vänstern, och även för socialdemokraterna, att göra politiska budskap hörda på denna arena.

Valresultatet
Valutgången i Knivsta följde i huvudsak rikstrenden, som innebar en förskjutning av väljarstödet mot mitten och därmed en försvagning av ”högern” och ”vänstern”. I Knivsta blev det, när valresultatet äntligen blev sluträknat, en renodlat borgerlig politisk majoritet. Detta är tydligt i riksdagsvalet. Men ”mittens” framgång halverades i folkpartiets fall och uteblev nästan helt i socialdemokraternas fall i kommunvalet, och gick i stället till Knivsta.nu. Uppstickarpartiet gjorde därmed ett mycket bra val och kammade hem nästan 12 procent. Men till skillnad från (s) och (fp) gjorde däremot Vänsterpartiet ett bättre val i kommunvalet än i riksdagsvalet.

Vänsterpartiet uppnådde 6 procent i kommunvalet, vilket kan jämföras med 7,1 procent i föregående val. Betydligt fler knivstabor stödde emellertid vänsterns kommunvalslista jämfört med dess riksdagslista – skillnaden var nästan en procent -, vilket måste ses som ett positivt stöd till det lokala vänsterarbetet i Knivsta och en indikation på att Knivsta.nu inte tog röster från vänstern.

I personvalet blev Anne-Marie Morhed personvald och hade den högsta andelen kryss (17,5 procent) av knivstapolitikerna. Siv Ahlström (tidigare Kommunals ordförande i Knivsta) fick också många kryss.

Ny kommungrupp och politisk lokalorganisation i Knivsta KDF Uppsala
Valet resulterade i två ordinarie mandat, av sammanlagt 31, i Knivsta kommunfullmäktige samt två ersättare. Vi gladdes åt en grupp på fyra personer, men hade helst sett att vi hade klarat ett tredje mandat (och blivit totalt fem). Kommunfullmäktigegruppen utgör stommen i den kommungrupp på sammanlagt nio personer med kommunalpolitiska uppdrag för Vänsterpartiet. Anne-Marie Morhed är vald till gruppledare.

I förhandlingarna om representation i nämnder och styrelser ställde sig (s) mycket avvisande till samarbete med (v). (s) valde en mycket passiv förhandlingslinje, som innebar att man enbart krävde proportionell representation för sitt eget parti. Men med hjälp av en uppgörelse mellan samtliga partier slogs en del viktiga principer fast om fördelningar och storlekar på de viktigaste nämnderna och kommunstyrelsen som möjliggjorde representation för samtliga partier.

Denna uppgörelse ledde till att de minsta partierna, utan egen politisk kraft, ändå blev representerade i de viktigaste nämnderna och styrelserna. (s) fick efter hand klart för sig att möjligheterna för ett framtida samarbete skulle vara omöjliggjord utan någon form av teknisk uppgörelse inom en i övrigt splittrad opposition.

I och med valet aktualiserades också frågan om ny lokalorganisation för Vänsterpartiet i Knivsta som innehåller en tydlig och förtroendefullt uppstöttad arbetsfördelning mellan det kommunalpolitiska uppdragen och det allmänna partiarbetet. En interremistisk styrelse har därför utsetts med uppdrag att förbereda ett årsmöte för bildande av föreningen Vänsterpartiet i Knivsta. Ordförande fram till årsmötet är Jerry Gullstand.  

 Anne-Marie Morhed

Motion om villkoren inom hämtjänsten skriven av Anne – Marie Morhed i mars 2003.

Motion

Inom vård och omsorg bedrivs ett slitsamt arbete för att klara service och stöd till äldre och handikappade och samtidigt försöka få de knappa resurserna att räcka till. Till vardagen hör underbemanning, personalomsättning, lågavlöning och hög sjukfrånvaro. Vårdpersonalen leder statistiken över det man kallar ohälsotalen.

Vänsterpartiet vill att radikala åtgärder vidtas för att den negativa bryts och föreslår härmed ett konkret sätt att lösa dessa problem. Vi resonerar enligt följande. Ohälsan är ett stort problem för de anställda och den drabbar också omsorgsmottagarna och kommunen/arbetsgivaren. Dels skadas personalen mycket allvarligt av stress och belastningsskador, dels sjunker vårdens kvalitet när ständigt nya och ofta oerfarna personer måste sättas in, dels kräver en turbulent personalsituation mycket stora och kanske onödiga administrativa insatser. Det blir kostsamt och svårstyrt att hålla igång en organisation med alltför instabila resurser.

Trots att de enskilda lönerna ligger relativt fast på mycket låg nivå stiger kostnaderna för vård och omsorg hela tiden. En del av kostnaderna hänför sig till volymökningar. Vård och omsorg förväntas kunna utföra alltmer arbete med oförändrad och t o m minskad ramtilldelning. Detta är naturligtvis en omöjlighet och leder också till budgetöverskridanden. En annan del är ökade personalkostnader pga. att nyrekryterad personal ständigt måste skolas in i arbetet.

Knivsta kommun har inlett en organisationsöversyn som också ska öppna för olika typer av åtgärder för att förbättra personalsituationen och få kontroll över ekonomin. En typ av åtgärder som har förts fram inom verksamheten är arbetstidsförkortning. Vi ser förslag i den riktningen som mycket angelägna, men vi tycker att kommunen i likhet med just nu nära hälften av Sveriges kommuner borde pröva den modell för arbetsorganisation som kallas 3-3-systemet. Som namnet antyder innebär 3-3-systemet att personalen arbetar tre dagar och har ledigt i tre dagar i ett rullande schema. Det betyder bl. a. en jämn belastning med lika många som arbetar varje dag. Jämfört med de arbetsscheman som används nu tar 3-3-sytemet något fler helger i anspråk som arbetsdagar. Erfarenheterna från 3-3-systemet är emellertid mycket goda.

I alla de utvärderingar som finns att ta del av framkommer nästan enbart fördelar med systemet. Det är i stort sett bara en nackdel som nämns, nämligen den något utökade helgtjänstgöringen. Till minussidan kan man kanske också lägga en initialkostnad för bl. a. den arbetstidsförkortning på drygt 10 procent som blir en följd av schemaomläggningen. Men den kostnaden vägs enligt rapporterna mycket snabbt upp av det positiva som beskrivs som personalens tillfrisknande, återvänd arbetsglädje, återhämtning underledigheten, engagemang och motivation för arbetet samt känsla av kontroll över arbetssituationen.

Till de positiva effekterna hör inte bara personalens tillfredställelse utan också påtagliga ekonomiska effekterna av lägre personalkostnader genom minskad sjukfrånvaro och personalomsättning. Så även om systemet kräver en viss ekonomisk satsning initialt betalar den sig således mycket snabbt och kostnaderna fortsätter därefter att sjuka ytterligare.

Vänsterpartiet föreslår därför Knivsta kommunfullmäktige att uppdra åt nämnden för skola, kultur och social att undersöka förutsättningarna för genomförande av 3-3-systemet inom vård och omsorg samt att återkomma till fullmäktige med redovisning.

Knivsta den 5 mars 2003

Anne-Marie Morhed
Vänsterpartiets kommunfullmäktigegrupp

Vänsterpartiet Knivsta fick 0,6 % bättre resultat i kommunvalet än i riksdagsvalet.
Vid kommunvalet 2002 fick Vänsterpartiet 6,0 % av rösterna vilket gav oss två mandat och två ersättare i kommunfullmäktige. Resultatet i kommunvalet visade på ett bättre resultat än i riksdagsvalet och den procentuellt sett mest "kryssade" politikern i Knivsta var Ann-Marie Morhed med 17,5 % av kryssen.