Foto: Jokkmokks kommun/Montage
Tove Hovemyr skriver ledarkrönika i liberala UNT den 29 oktober.
Kommunerna i upproret är tydliga:
Återvandring kommer att kosta Sverige mycket mer än återvandringsbidraget.
Ett muller går genom Sverige. Det började med ett brev från Jokkmokk till Regeringskansliet i Stockholm.
”Tack men Nej Tack”, skrev kommunstyrelsens ordförande Roland Boman. ”Jokkmokk är Vl, inte vi och dom. Jokkmokk är Vl oavsett bakgrund, födelseland eller hudfärg. Där skiljer sig Jokkmokk från regeringens människosyn.” Brevet är ett svar på den nationella samordnaren för arbetet med frivillig återvandrings inbjudan att föra en dialog om hur arbetet med frivillig återvandring kan stärkas. Jokkmokk gav henne kalla handen, och kritiserade regeringens återvandringspolitik för att vara osvensk och ett ”hot mot de medmänniskor som arbetar och bidrar till utveckling och välfärd i Jokkmokks kommun”.
Upprorsbrevet från Jokkmokk har satt i gång en dominoeffekt över landet. Kommun efter kommun skickar in liknande brev och ansluter sig till Jokkmokks protest. Håbo är en av dem, och de ser ut att få sällskap av Uppsala och Heby. När jag ringer runt till Uppsala läns åtta kommuner uppger sex av dem att de har fått samordnarens inbjudan. Älvkarleby och Östhammar blev utan. I skrivande stund, tisdag eftermiddag, uppger Hebypolitiker att frågan kommer att tas upp på kvällens kommunfullmäktige. Tierp kommer inte att sälla sig till upproret, medan Enköping och Knivsta inte har landat i frågan ännu.
Till en början såg kommunupproret mestadels ut att komma från S-styrda kommuner. Men kommunstyrelsens ordförande i Håbo är moderat. Majoritetsstyret består av M, S, C och KD. Kritiken från kommunerna som har nobbat inviten är densamma. Varje kommuninvånare är lika mycket värd och viktig som alla andra – oavsett ursprung. Kommunernas kärnverksamhet skulle inte fungera utan de invandrare som har kommit dit.
Kommunupproret väcker ont blod i Sverigedemokraterna, som hotar med indraget statsstöd för de kommuner som inte fogar sig. En överreaktion på att någon avböjer ett möte, kan man tycka. Magstarkt också, när de flesta av Sveriges kommuner oroar sig för kärnverksamheten för att det finns för lite folk som kan jobba i och upprätthålla den. Samtidigt har regeringen under mandatperioden pressat statsbidragen till kommuner och regioner, vilket har satt ytterligare press på en redan pressad välfärd. Under tiden blir andelen äldre i befolkningen allt större jämfört med personer i arbetsför ålder.
Kommunerna i upproret är tydliga – och har rätt. Återvandring kommer att kosta Sverige mycket mer än återvandringsbidraget, och det är välfärden som skulle betala det yttersta priset. Om regeringen ser till Sveriges bästa borde de lyssna mer på kommunerna, och mindre på Sverigedemokraterna som hellre visar invandrare dörren än att värna Sveriges välfärd.