Krönika av Anna-Lena Laurén i Dagens Nyheter den 31 maj 2023.

Försöken att reformera det svenska friskolesystemet liknar Gorbatjovs perestrojka. Systemet är odugligt, men man vidhåller att det går att reformera.

Vi var på väg till stallet. Min dotter hade med sig en plastpåse med brödbitar åt hästen.

– Ta en jacka med fickor, sade jag. Så kan du ha hästgodiset i fickan.

– Varför det? Jag lägger det i ryktlådan i gången.

– Det är bättre att ha det i fickan.

– Nej, nu tänker jag göra så här.

Väl i stallet tog hon in ponnyn från hagen, placerade honom i boxen och gick tillbaka för att vrida på elektriciteten i stängslet. När hon återvände till boxen stod ponnyn lös i gången och grävde efter godiset i ryktlådan.

Det är ingen bra idé att sprida hästgodis omkring sig i stallet, om man dessutom glömmer att stänga boxdörrar efter sig ordentligt. Alla som håller på med hästar vet att det oftast lönar sig att göra saker på ett visst sätt. Man kan visserligen hoppas att hästar alltid gör exakt det som förväntas av dem utan att människan vidtar sina mått och steg. Sedan hittar man sin ponny med mulen i ryktlådan.

Jag har aldrig förstått varför svenska beslutsfattare förväntar sig att kapitalister slutar vara kapitalister så fort de äger en skola. Det bestickande för den som följer den svenska skoldebatten utifrån är nämligen att det fortfarande inte känns som att någon ifrågasätter själva systemet. För att tala klarspråk: Ingen föreslår att systemet byts ut.

Enskilda problem står i fokus, framför allt så kallade glädjebetyg. Hur ska de åtgärdas? Det är som Gorbatjov när han talade om perestrojka och glasnost. Systemet var odugligt, men han påstod att det gick att reformera.

Men går det? Att trygga skolägarnas vinstintresse är centralt.

Vinsten blir större ju fler barn, och ju fler elever som får höga avgångsbetyg desto större tillströmning. Det här vore ett mindre problem om Sverige hade en central rättad studentexamen som avgör vem som kommer in på olika utbildningar. Men det har man inte, avgångsbetygen avgör.

Resultatet är så kallade glädjebetyg.

På Socialdemokraternas hemsida står det att man vill förbjuda vinstuttag i skolan. Socialdemokraterna kunde lika gärna undervisa min dotters ponny i att det är förbjudet att stjäla godis trots att boxdörren står öppen.

I helgen träffade jag en väninna som är lärare i ett stort lågstadium i en av Finlands större städer. Hon berättade att för några år sedan gjorde stadens beslutsfattare det djärva beslutet: Skippa skolböckerna! I vår stad använder vi bara digitala hjälpmedel!

Då svarade lärarna med att de redan hade hunnit beställa alla skolböcker för nästa år. Tyvärr.

Följande termin användes digitala hjälpmedel och läroböcker parallellt. Resultat: Inlärningen konstaterades fungera klart bättre med hjälp av läroböcker. Stridsropen om att kasta böckerna på sophögen tystnade.

Finlands resultat i Pisa är tyvärr inte längre på samma nivå som i början av 2000-talet, men fortfarande betydligt bättre än Sveriges. Orsaken är inte kloka strategier utarbetade av undervisningsministeriet. Det är en lärarkår med stark yrkeskunskap och självkänsla, än så länge försedd med stora möjligheter att utforma undervisningen exakt så som de av erfarenhet vet fungerar bäst. I en skola där vinstintresset är det avgörande och lärare därför uppmanas sätta högre betyg än eleverna förtjänar fungerar inte de här mekanismerna.

Vad som kännetecknar en riktigt bra skola är lärarkårens möjligheter att betrakta ukaser uppifrån med lite svalkande likgiltighet.

Uppdaterades: 31 maj 2023