Det var längesedan någonting som har att göra med fritidsgårdar blev en riksnyhet. Det skriver Ola Bo Larsson i en analys om de senaste händelserna kring Socialdemokraterna i Botkyrka. 

Socialdemokraterna i Botkyrka röstade i helgen bort sin och kommunstyrelsens ordförande Ebba Östlin. Med siffrorna 91–88 satte Socialdemokraterna sitt styre på spel i Botkyrka då samarbetspartierna och allmänheten nu inte riktigt vet hur misstroendet mot Ebba Östlin ska tolkas.

Ebba Östlin och hennes anhängare menar att ovanligt många nya medlemmar värvats inför omröstningen och att Östlin straffas för att ha beslutat att stänga Botkyrkas fritidsgårdar, som ägs av Arbetarnas Bildningsförbund (ABF) i Botkyrka. Fritidsgårdarna har associerats med kriminella gäng.

I nuläget är det oklart om relationen mellan kriminella och fritidsgårdarna och om de nya medlemmarna har kriminella kopplingar. Enligt SVT säger ABF Botkyrka-Salem att studieförbundet inte varit inblandat i omröstningen.

Tiden får väl utvisa om vad som är sanning och vad som är överdrifter i denna soppa.

Det kan dock konstateras att det är dålig tajming för arbetarrörelsen. Socialdemokraterna behöver visa sig värdig Centerpartiet och andra liberaler i integrationsarbetet. ABF och studieförbunden behöver inte fler skandaler när regeringens stödparti bara ligger och väntar på fler felsteg.

 

Ett lätt sätt att identifiera en person från arbetarrörelsen och den breda vänstern är om vederbörande gillar fritidsgårdar.

 

Vi kan konstatera ytterligare en sak. Det var längesedan någonting som har att göra med fritidsgårdar blev en riksnyhet.

Ett lätt sätt att identifiera en person från arbetarrörelsen och den breda vänstern är om vederbörande gillar fritidsgårdar. Vänstern gillar nämligen fritidsgårdar. Kanhända är det just det Ebba Östlin fått erfara: att Socialdemokraternas rörelse mot mitten stoppades vid fritidsgårdarna.

Enligt ungdomsforskare är en fritidsgård till för ungdomar som har en “expressiv” stil till skillnad från de mer välanpassade och “instrumentella”  ungdomarna som gillar reglerad och styrd verksamhet som idrott och skola och sånt.  De expressiva ungdomarna är på sin höjd skejtare, men mer relationella och sökande.

Vilka är det då som arbetar på dessa fritidsgårdar? Ibland kan det vara högskoleutbildade socialpedagoger, men oftast är det fritidsledare som går 2 år på en av de 21 folkhögskolorna som sedan 70-talet utbildat fritidsledare. På Fritidsledarskolornas hemsida kan man läsa en beskrivning av  fritidsledarens yrkesroll:

“Det centrala arbetet är att möjliggöra för en positiv fritid och att skapa trygga och fungerande relationer mellan individer. Fritidsledarrollen präglas av ett främjande förhållningssätt där det är viktigt att fokusera på människors inneboende resurser och på det som upplevs positivt. Uppdraget är att i fritidsarbetet stärka människor både som individer och samhällsmedborgare och att lyfta fram fritidens värde och möjligheter för människors välbefinnande. Fritidsledaren är därigenom en resurs i folkhälsoarbetet. Vidare fungerar fritidsledaren som en länk till samhället där demokratiska processer är centrala i arbetet.”

Det låter som ljuv musik för den breda vänstern. Mycken fin teori. Men svårt. Kanske det svårast tänkbara av allt pedagogiska arbeten i vårt land.

En fritidsgård måste vara kostnadsfri och är beroende av stöd från kommunen. Allt som heter bidrag måste naturligtvis målsättas och var förankrad i vetenskaplig forskning. Fritidspedagogiken och kommunens mål beskriver en verksamhet som arbetar med ungdomar på längre sikt. Varken ungdomarna eller fritidsledarskolorna (läs: forskningen) tillåter moraliska pekpinnar eller styrning. Eller att det finns en idé om att den här verksamheten ska vara nyttig. Vi  pratar om socioekonomiska svaga grupper som ska styras utan några piskor som betyg eller morötter om en bättre framtid eller föräldrarnas jubel.

Ansvaret att driva en fritidsgård lägger vi på de av alla Sveriges pedagoger med kortast utbildning med minst teori, och således lägst status i samhället. När en förskollärares medellön i Stockholm är 39 644 kronor är medellönen för en fritidsledare 28 314 kronor.

När man sedan får höra att fritidsledare, förutom motvilliga och struliga ungdomar, nu har att göra med kriminella gäng blir man lite orolig för fritidsledarnas arbetsmiljö. Om nu Socialdemokraterna i Botkyrka lägger sin tillit till en sofistikerad och viktig fritidspedagogik har jag skrivit fram mig till en slutsats som varken har med Ebba eller Botkyrka att göra: Höj lönen för fritidsledarna!

Ola Bo Larsson, kulturredaktör på Dagens Arena 

Uppdaterades: 09 feb 2023