Krönika av Jenny Parkert i ”Vänstern i Knivsta” – augusti 2022

När jag började det arbetsliv, som jag sedan dess är fast i, så var det inom äldreomsorgen som outbildat vårdbiträde. Det var lätt att få jobb för det skreks efter arbetskraft som ville ta hand om våra äldre. Jag hade tänkt bli kvar en sommar – det blev 16 år, varav 8 som undersköterska.

Har alltid trivts bra med mitt jobb med att ta hand om boende och patienter, det är alla sparkrav som ibland gjort det omöjligt. Inom äldreomsorgen skulle vi spara på tvättlappar, inte byta inkontinensskyddet när den boende bara kissat en gång. Vi fick t o m höra att vi skulle ta bort guldkanten. Det finns dagar då jag har gått hem och känt att arbetet kanske var färdigt, men jag har inte hunnit ta hand om människan under patientrocken eller den boende som bakom den sorgsna blicken bara vill ha en klapp på kinden.

På Akademiska Sjukhuset släcker de ledande politikerna bränder, vi behöver i stället långsiktiga lösningar. Höj lönerna för sjuksköterskor och undersköterskor, vi behöver arbetskamrater. Då blir det en drägligare arbetsmiljö och långtidssjukskrivningarna på grund av utbrändhet eller värk minskar.

Tyvärr har de ledande politikerna inte förstått att undersköterskan är en bristvara, det är ofta vi som ser patienten först. Vem underlättar för oss? Det måste börjas på vårdavdelningarna så att vi kan öppna de stängda vårdplatserna. Mer personal hos oss gör att vi kan ta emot fler patienter.

Jenny Parkert
fackligt aktiv undersköterska 49 år

Uppdaterades: 02 sep 2022