Debattartikel i UNT och unt.se den 29 september.

Just nu pågår den största attacken mot svenska löntagare på flera decennier, skriver Nina Broman Costa, Fredrik Rosenbecker och Tommy Ljungström.

Just nu pågår den största attacken mot svenska löntagare på flera decennier. Den utredning om Lagen om anställningsskydd (LAS), som tvingats igenom av Centerpartiet och Liberalerna i samband med Januari-överenskommelsen föreslår kraftigt försämrad anställningstrygghet för oss alla som har ett lönekuvert. En sådan attack mot löntagares rättigheter kan Vänsterpartiet omöjligt acceptera.

LAS-utredningen innebär i korthet att det ska bli ännu enklare för arbetsgivaren att kunna säga upp anställda, oavsett hur länge de arbetat på sin arbetsplats. Förslaget innebär även att möjligheten att försvara sig mot en orättvis uppsägning kommer att försvinna för väldigt många. Kort sagt: Det kommer att bli lättare för företag att säga upp vem de vill – av i princip vilka skäl som helst. Förmodligen drabbas den som jobbar lite långsammare på äldre dagar, skyddsombud och fackligt aktiva som säger ifrån mot missförhållanden på jobbet eller helt enkelt om du som anställd inte delar arbetsgivarens åsikter.

Något som Corona-krisen verkligen visat är vikten av trygga anställningsformer. Det är inte arbetare med SMS-anställningar, allmän visstid, timanställningar och ofrivilliga F-skattare som klarar krisen bäst. Vi har redan idag ca 1 miljon människor som jobbar på otrygga kontrakt på svensk arbetsmarknad och har svårt att få lägenhetskontrakt, banklån eller att ens kunna planera sin dag eftersom man inte vet när man får nästa arbetspass. Vi har redan ett utbrett daglönerisystem som man borde fokusera på att avskaffa, istället för att utöka! Villkoren för vanliga löntagare måste bli bättre. Tillsvidareanställningar med heltid som norm borde vara det man strävar mot!

LAS-utredningens förslag rubbar dessutom balansen på arbetsmarknaden och ger arbetsgivaren en oproportionerligt stor makt som inte vägs upp av de förslag som ska skydda arbetstagaren. En ”modernisering” av arbetsrätten kan/ska aldrig bli detsamma som rättslöshet.

Det är helt uppenbart att det inte är några problem för arbetsgivarna att säga upp folk om man måste. Det enda som krävs är att man förhandlar med facket först, som accepterar avsteg från turordningsreglerna om den anställde får något i utbyte som till exempel kompetensutveckling eller ett hyfsat pensionsavtal.

Just nu sitter fackförbund och arbetsgivare i förhandlingar för att få en chans att komma överens på egen hand. Men eftersom arbetsgivarna vet att det annars blir en lagändring som gynnar dem, så sätts fackföreningarna i en gisslansituation där de oundvikligen kan tvingas gå med på försämringar. Det är inte konstigt att både TCO, SACO och LO helt ställt sig emot utredningens förslag och krävt att regeringen avbryter försöken att försämra arbetsrätten.

Vänsterpartiet kräver att regeringen slänger utredningen, om att försämra anställningstryggheten, i papperskorgen. Den svenska modellen där fackföreningar och arbetsgivare förhandlar om förändringar, utan hot om lagstiftning, borde respekteras. Går utredningens förslag igenom så har vi backat 100 år i tiden, vi står med mössan i hand igen som daglönare, utan rättigheter på tysta arbetsplatser.

Ingen av oss, oavsett om vi är arbetare eller tjänstemän, vill vara provanställda på livstid. Det skapar inte ett tryggt välmående samhälle, utan snarare mer psykisk ohälsa och stressrelaterade problem.

Nina Broman Costa (V) aktiv i Transport

Fredrik Rosenbecker (V) aktiv i Unionen

Tommy Ljungström (V) aktiv i Seko

Uppdaterades: 29 sep 2020