Joakim Medin från Uppsala skriver inför Världsflyktingdagen den 20 juni i ETC Uppsala
Betydligt lättare har många svenskar och andra européer i stället för att samlas kring fotboll. 

Tidigare denna månad publicerade libysk press bilder på en grupp människor som låg på en strand. De var uppsvällda, deras yttre hudlager hade mjukats upp och börjat lossna. Nedbrytningen var redan så långt gången att kropparna skulle bli svåra att identifiera. Vidriga bilder, som sällan går att navigera runt pressetiken hos europeiska medier. Jag kunde inte äta upp min middag efter att ha sett bilderna.

Liknande rapporter från Medelhavet har dykt upp många gånger de senaste åren. Människor drunknar i sina försök att papperslöst korsa vattnet för att nå Europa. Efter att rutten från Turkiet till Greklands övärld blivit svårare under våren, har i stället rutten mellan Libyen och Italien ännu en gång ökat i betydelse. Enligt International Organization for Migration inträffade 85 procent av alla dödsfall i maj längs denna sträcka. Det betydde 1095 drunknade, enbart under förra månaden.

Just nu pågår världens största flyktingkris. Sprid ordet! Få fler att förstå detta allvarliga faktum: det har aldrig funnits lika många flyktingar i världen som nu. Förra gången vi var i närheten av lika höga siffror var när det huvudsakligen var vi européer – inte folk i Mellanöstern eller Afrika – som slet varandra i stycken. Under andra världskriget.

I år firar World Refugee Day eller Världsflyktingsdagen sitt 15-årsjubileum. Den 20 juni varje år uppmärksammar en rad hjälporganisationer flyktingars situation runt om i världen, för att sprida mer kunskap. Årsdagen utsågs 2001 efter ett beslut i FN:s generalförsamling, den institution som skapades efter andra världskriget för att försöka stoppa framtida konflikter och hjälpa flyktingar. 70 år in i detta arbete har vi fortfarande långt kvar till målet.

2014 meddelade FN:s flyktingorgan UNHCR i sin årliga Global Trends Report: World at War, som brukar publiceras i tajming med Världsflyktingsdagen, att antalet flyktingar i världen överstigit 50 miljoner. Det var första gången 50-strecket nåddes sedan Hitlers nazister ännu krigade i Europa. Året efter, i juni 2015, rapporterade UNHCR att antalet flyktingar exploderat till 59,5 miljoner. Fler än vad som någonsin uppmätts tidigare.

Det är kriget i Syrien – som många väststater i dag själva är inblandade i – som varit den största källan till att flyktingarna blivit många fler. Men Europas stater har reagerat med panik när flyktingkatastrofen satt människor i rörelse mot våra egna områden. EU har utvecklat samarbeten med skurkstaten Turkiet. Nyss antog Sverige nya hårdföra lagar, som ytterligare försvårar vardag och framtid för flyktingar som nått vårt land.

Allt det här är en fruktansvärd tragedi och utmaning, som ingen vet när eller hur den kan sluta. Sommaren är högsäsong för båtflyktingarna och många fler kroppar lär sköljas upp på stränder. Men det här är inte en utveckling jag ännu kunnat se någon massiv, kollektiv samling kring, för att diskutera i samhället.

Betydligt lättare har många svenskar och andra européer i stället för att samlas kring fotboll. Nu är det Europamästerskap igen, vår regionala bollfest i väntan på nästa fotbolls-VM. I Wien, där jag skriver från, är människor taggade till tusen under evenemanget. Hela Rådhusplatsen bredvid landets parlamentsbyggnad har spärrats av med staket, och fyllts med storbildsskärmar, bänkar, barer och snackshak. Det vrålas och gråts, ölglas slås sönder i extas eller i raseri. Över fotboll.

UNHCR:s nya årsrapport kommer att visa fortsatta rekordsiffror. Men i Europa, som huvudsakligen innehade det förra flyktingrekordet i hela sju decennier, kommer FN:s katastroflarm fullständigt överskuggas av den europeiska fotbollsfebern. Det vet vi redan.

JOAKIM MEDIN

Uppdaterades: 21 jun 2016