Det här är ingen bilfabrik
Artikel ur tidningen ”Vänstern i Region Uppsala”
Jenny Parkert och Cecilia Viklund arbetar båda på Akademiska. Deras jobb påverkas av bristande resurser.
– Det pratas mycket om effektiviseringar, men det här är ingen bilfabrik. Det är svårt att planera för när det kommer in många patienter och hur sjuka de är, säger Cecilia Viklund.
Jenny Parkert arbetar som undersköterska på Akademiska och är fackligt ombud för Kommunal. Hon trivs men är orolig för återväxten i yrket.
– Inom några år är det många av oss som går i pension och jag tror inte det är så många som vill arbeta som undersköterskor i framtiden. Det är ett kul jobb men dålig lön.
Hon är inte ensam om att oroa sig för personalbristen inom vården. Att det saknas personal är en stor bidragande orsak till att vårdplatser hålls stängda och att människor inte får vård i rätt tid. När vi pratar om vad som krävs för att locka fler att jobba inom vården är det två saker som återkommer: Lön och arbetsmiljö.
Jenny Parkert tycker att det satsas alldeles för lite på vårdpersonalens löner och att de få satsningar som görs riktar sig till sjuksköterskor.
– Vi undersköterskor får alltid höra att man måste satsa på sjuksköterskorna för att det är brist på dem, men jag vet att det finns avdelningar på Akademiska som har stängda vårdplatser för att det saknas undersköterskor.
Cecilia Viklund arbetar som sjuksköterska på barnkirurgen på Akademiska. Hon håller med om att det dåliga löneläget gör att färre söker sig till vården.
– Tyvärr hör man ofta människor som inte själva jobbar i vården säga ”lönen spelar inte så stor roll, undersköterskor och sjuksköterskor vill bara göra ett bra jobb”. Visst vill vi det men vi vill också ha en rimlig lön. Jag tycker det är sorgligt hur man underbetalar kvinnodominerade yrkesgrupper.
Hon fortsätter:
– För att vara sjuksköterska behöver man tre års högskoleutbildning. Många har fyra år. Vi har stort ansvar, mycket stress och konstiga arbetstider, men det syns inte på lönen.
Tuffare arbetsmiljö
Jenny Parkert har arbetat på sin nuvarande arbetsplats i åtta år. Cecilia Viklund i nästan 15 år. Båda upplever att arbetsbördan har ökat och att problemen med stängda vårdplatser och överbeläggningar har blivit större.
– När jag började var nätterna oftast väldigt lugna. Nu är arbetsbelastningen på nätterna nästan samma som på dagtid, säger Cecilia Viklund.
I takt med att allt fler operationer kan göras inom dagkirurgin är patienterna som idag blir inlagda oftast i behov av mer vård.
– Nu är det nästan bara multisjuka patienter som blir inlagda på min avdelning. Det gör arbetet tyngre, men resurserna har inte ökat. Tvärtom har de nästan blivit mindre på grund av brist på personal, fortsätter Cecilia Viklund.
Jenny Parkert berättar att hennes avdelning hade plats för 24 patienter när hon började. Idag finns bara plats för 15 för att det saknas personal.
”Vi brukar säga att vi har 15 patienter på vår avdelning men i praktiken har vi alltid 18”
– Fast vi brukar säga att vi har 15 patienter på vår avdelning men i praktiken har vi alltid 18. Så ser det ut på många håll idag.
Behövs mer resurser
Båda är överens om att vården är i behov av mer resurser. I debatten lyfts ibland andra lösningar, som att effektivisera vården på olika sätt eller fler privata alternativ. Cecilia Viklund och Jenny Parkert ger inte mycket för det.
– Det är inte som att vi går och sölar på jobbet idag. Det pratas mycket om effektiviseringar, men det här är ingen bilfabrik. Det är svårt att planera för när det kommer in många patienter och hur sjuka de är. Det behövs verkligen mer resurser, säger Cecilia Viklund.
Hon jämför med försvaret som har varit aktuellt nu.
– Det är ju ingen som säger att Försvarsmakten ska klara ett utökat uppdrag med samma resurser. Men när det gäller vården så ska det gå att trolla på något sätt.
Jenny Parkert har en bakgrund inom den privata äldrevården och hon vill inte att vården ska privatiseras mer.
– De tänker väldigt mycket på pengar. Det gör man på Ackis också men inte på samma sätt. Det märktes tydligt att det fanns ett vinstkrav.
Covid har slagit hårt
Särskilt nu efter två år med pandemi är det viktigt att satsa på vården. Det senaste året har Cecilia Viklunds avdelning haft många stängda vårdplatser. Det fanns en personalbrist redan från början och nu har personal varit utlånad till att arbeta i covidvården och senare för att ta hand om patienter under en RS-epidemi.
– Det har varit svårt att beta av operationsköerna, de har snarare växt på sig.
Även Jenny Parkert har märkt av effekterna av covidpandemin.
– Jag tror det finns en ännu större vårdskuld än vad man räknat med. Det händer att människor dyker upp med problem som de gått med en tid och säger att de inte velat störa under pandemin.
Text
Anne-Li Lehnberg
politisk sekreterare för Vänsterpartiet
Region Uppsala