Liv Beckström skriver i Arena om behovet av att stötta ”generation Corona” som nu är på väg ut i vuxenlivet. Ett vuxenliv som skjuts på framtiden för allt för många.

Efter månader av distansundervisning har många i »generation Corona« tappat hoppet om en ljusnande framtid, innan den ens har börjat. Nu måste generation vuxen ta sitt ansvar.

Blir man vuxen senare i dag än förr? Frågan ställs i en artikelserie i DN. Åldersgränsen när man blir ekonomiskt självständig har för »unga vuxna« skjutits framåt flera år. Att börja jobba, hyra en liten lägenhet, kanske köpa en begagnad bil, utan föräldrars inblandning var inget oöverstigligt projekt för en 19-åring för 30 år sedan. Men för »generation Corona«, är hindren, via samhällets ojämlika utveckling, betydligt högre. Pandemin har gjort frigörelsen ännu svårare.

Unga drabbas värst av arbetslösheten, som på kort tid ökat från 9 till nära 11 procent, samtidigt som bara hälften så många sommarjobb anmälts som året innan. I en intervju i SVD pekar LO-ekonomen Torbjörn Hållö på något nytt under Coronakrisen: Arbetslösheten sprider sig även bland unga från medelklassen.

Så det är inte konstigt att gruppen, som redan innan anses vara en ångestfylld och pessimistisk generation, ser allt mörkare på sina framtidsmöjligheter. «Vad är poängen?«, undrar studenten Hannah Löf-Makuch. I Agenda den 31 maj berättade hon om tappad motivation och pausade planer när Coronapandemin sätter vuxenlivet på vänt.

Omkring 350 000 gymnasieungdomar har läst halva vårterminen på distans. Många som nu fått sina slutbetyg oroar sig för att betygen inte räcker för att plugga vidare, samtidigt som 50 000 fler än tidigare sökt till högskola och universitet. Hannahs sommarjobb i klädbutiken försvann. Olle Remmare, som gått restauranglinjen, blev av med tre möjliga jobb och kan inte flytta hemifrån som han tänkt.

»Man måste nu tänka på vilka jobb som finns kvar efter denna pandemi och välja utbildning efter det« säger en 19-årig flicka i rapporten ”Gymnasieelver och Corona” från Ungdomsbarometern. Mest positiva är de som gått något av de yrkesinriktade programmen, som visat sig ge bättre framtidsutsikter för dem som inte vill plugga vidare. Eftersom framtida inkomster i hög grad bestäms av gymnasieutbildningen har en förlorad sjättedel, drygt halva vårterminen, rimligtvis betydelse för både deras egen och Sveriges framtid.

Statsepidemiolog Anders Tegnell tog upp gymnasiestängningen i Rapport (3 juni) när han talade om sådant som kunnat göras bättre: »Gymnasieskolorna: Möjligen hade den stängningen liten effekt, då hade man inte gjort det om man vetat det innan.«

Eftersom arbetsmarknaden i stort sett rensats på alla extrajobb och vikariat som hållit många ungdomar sysselsatta måste stat och kommuner, liksom regioner, kompensera för det. Med sommarjobb, sommarskola och betald praktik. Regeringen och stödpartiernas satsningar på bland annat fler utbildningsplatser, sommarkurser, och sommarjobb, är vällovliga men de 180 miljoner som hittills reserverats för att kommunerna ska ordna sommarjobb ska räcka till väldigt mycket:

• unga som avslutat årskurs nio,
• unga i gymnasieutbildning,
• ungdomar som samma år avslutat sin gymnasieutbildning,
• samt ungdomar inom det kommunala aktivitetsansvaret.
• ungdomar »som annars kan ha svårt att finna sommarjobb på egen hand ska prioriteras«.

Med tanke på att det handlar om runt 400 000 ungdomar säger det sig självt att dessa pengar inte förslår, utan satsningen behöver allra minst 600 miljoner. Sedan coronapandemin bröt ut har omkring 220 miljarder betalats ut i stöd, via statliga krispaket. Ytterligare 125 miljarder har använts till bland annat a-kassa och sänkta löneskatter. Varför då snåla med viktiga investeringar i Sveriges framtida humankapital?

Ett sommarjobb skapar de rutiner och vuxenkontakter som behövs efter månader av isolering och är ett oerhört effektivt sätt att återge en ung människa hennes tillit och framtidstro.

För de runt 85 000 som i vår tog sin examen behövs mer än sommarjobb. Ett bra förslag framfördes i Agenda av elev- och studentrepresentanterna Ebba Kock och Mimmi Rönnquist: Ge Arbetsförmedlingen uppdraget att förmedla betald praktik. För som Ebba Kock framhöll: »Det här är inget sommarlov, det är resten av deras liv.« Vi kan inte ha ett perspektiv som bara sträcker sig fram till hösten när en hel Coronageneration riskerar att slås ut. Förslaget från LO:s ekonom Torbjörn Hållö om att låta unga som permitterats få studera med bibehållen A-kassa är också värt att begrunda.

Kanske kommer krisen även att medföra att dagens gymnasister funderar i andra banor när det gäller framtida yrkesval?

Ulrik Hoffman, vd på Ungdomsbarometern tycker att medelklassen behöver omvärdera vad som är bra utbildning. Statusen behöver höjas på andra utbildningar både på och efter gymnasiet. »Elektriker, plåtslagare, undersköterska. Många av de jobben är kassaskåpssäkra«, säger han i SvD. »Alla jag känner som är elektriker och rörmokare har familj, stadigt jobb. De åker på semester. De mår jättebra«, säger 20-åriga Kim, i samma intervju. Hon har själv tänkt om och satsar på en enklare, kortare utbildning.

Gymnasieskolan utgör basen för de ungas entré på arbetsmarknaden. Den fria etableringsrätten har inte lyckats se till att vi får de utbildningar som behövs, inte bara de som är populära.

Som Lars Stjernkvists aktuella utredning visar behöver styrningen av gymnasieskolan bli bättre om ungdomarna ska ha likvärdiga möjligheter i hela landet att utbilda sig till de jobb som efterfrågas. Vi behöver också fler vuxna i arbetslivet som bryr sig om andras ungdomar och hjälper till med introduktion och mentorskap. Läget är exceptionellt.

Det är dags att ta ansvar och ge unga i »generation Corona« de chanser de behöver för att kunna klara sig i livet.

Uppdaterades: 21 jul 2020